<p>Det nutida samhället präglas av en ökad social interaktion mellan människor, vilket kan framkalla en känsla av osäkerhet hos individen. Tillit som socialt fenomen fyller en viktig funktion för att hjälpa individen att hantera den komplexa verkligheten. Syftet med föreliggande studie var att nå en djupare förståelse av tillit som socialt fenomen. Studien har genomförts med en kvalitativ ansats där det empiriska materialet samlades in genom intervjuer. Fokus i studien riktades mot mellanmänskliga, sociala processer och syftet applicerades på berättelser som handlade om ett utvecklingsarbete som genomförs inom offentlig sektor. Intervjuerna genomfördes med sju respondenter, där samtliga hade en viktig funktion i utvecklingsarbetet. Därmed kunde deras berättelser lägga en god grund för möjligheterna att besvara studiens syfte. Förbättrad samverkan visade sig vara ett viktigt mål med utvecklingsarbetet. I tidigare forskning har tillit belysts som betydande i samverkansprocesser. Resultatet i denna studie visade att engagemang, närhet, ömsesidighet samt erfarenhet var centrala förutsättningar för att skapa tillitsrelationer mellan aktörerna.</p>

<p>Syftet med föreliggande studie var att få en större förståelse för några personers tankar och reflektioner om vad en optimal parrelation innebär. Följande frågeställningar var i fokus: Vilka aspekter kan knytas till en optimal parrelation? På vilket sätt styr olika omvärldsfaktorer? En semistrukturerad intervjuform användes och urvalet bestod av fem personer i åldrarna 30-45 år. Resultatet visade att tilliten hade en avgörande roll för välbefinnandet i en optimal parrelation. Den optimala parrelationens negativa sidor påpekades också, till fördel för den reella relationen. Vänner och intressen visade sig ha en stor betydelse för den egna parrelationens välbefinnande. Det framkom att könsrollerna försvårade den jämlika relationens utveckling, men även hur gränsöverskridande könsroller uppfattades av samhället. Det individualiserade samhället betraktades utifrån två aspekter; dels det positiva med att forma traditioner som passade den egna parrelationen, dels det negativa med denna traditionsfrihet som ansågs kunna resultera i en framtida traditionslöshet. I diskussionen lyftes följande mönster fram för problematisering: den optimala parrelationens aspekter och omvärldsfaktorernas betydelse i enlighet med Bronfenbrenners bioekologiska modell.</p>

Även om närhet är ett fenomen som flitigt studerats i tidigare forskning, har relativt lite fokus legat på dess egentliga innebörd för människor. Med hjälp av ett fenomenologiskt angreppssätt intervjuadess sex personer, med anknytning till det nutida svenska samhället, om vad närhet innebär och hur det upplevs för dem. Resultatet visade att närhet främst är ett emotionellt tillstånd som kännetecknas av ett ömsesidigt genuint intresse mellan de inblandade parterna vad gäller dessas personlighet såväl som välmående. Även om ett behov av närhet tycks finnas universellt hos människor, påverkar sociala och samhälleliga villkor hur detta behov kan ges utlopp och uttryck. Jämförelser görs till Rollo Mays existentialistiska teori om det mänskliga varats grundpelare, samt till Anthony Giddens' sociohistoriska analys av mänskliga relationer.

Det nutida samhället präglas av en ökad social interaktion mellan människor, vilket kan framkalla en känsla av osäkerhet hos individen. Tillit som socialt fenomen fyller en viktig funktion för att hjälpa individen att hantera den komplexa verkligheten. Syftet med föreliggande studie var att nå en djupare förståelse av tillit som socialt fenomen. Studien har genomförts med en kvalitativ ansats där det empiriska materialet samlades in genom intervjuer. Fokus i studien riktades mot mellanmänskliga, sociala processer och syftet applicerades på berättelser som handlade om ett utvecklingsarbete som genomförs inom offentlig sektor. Intervjuerna genomfördes med sju respondenter, där samtliga hade en viktig funktion i utvecklingsarbetet. Därmed kunde deras berättelser lägga en god grund för möjligheterna att besvara studiens syfte. Förbättrad samverkan visade sig vara ett viktigt mål med utvecklingsarbetet. I tidigare forskning har tillit belysts som betydande i samverkansprocesser. Resultatet i denna studie visade att engagemang, närhet, ömsesidighet samt erfarenhet var centrala förutsättningar för att skapa tillitsrelationer mellan aktörerna.

Syftet med föreliggande studie var att få en större förståelse för några personers tankar och reflektioner om vad en optimal parrelation innebär. Följande frågeställningar var i fokus: Vilka aspekter kan knytas till en optimal parrelation? På vilket sätt styr olika omvärldsfaktorer? En semistrukturerad intervjuform användes och urvalet bestod av fem personer i åldrarna 30-45 år. Resultatet visade att tilliten hade en avgörande roll för välbefinnandet i en optimal parrelation. Den optimala parrelationens negativa sidor påpekades också, till fördel för den reella relationen. Vänner och intressen visade sig ha en stor betydelse för den egna parrelationens välbefinnande. Det framkom att könsrollerna försvårade den jämlika relationens utveckling, men även hur gränsöverskridande könsroller uppfattades av samhället. Det individualiserade samhället betraktades utifrån två aspekter; dels det positiva med att forma traditioner som passade den egna parrelationen, dels det negativa med denna traditionsfrihet som ansågs kunna resultera i en framtida traditionslöshet. I diskussionen lyftes följande mönster fram för problematisering: den optimala parrelationens aspekter och omvärldsfaktorernas betydelse i enlighet med Bronfenbrenners bioekologiska modell.

Syfte med uppsatsen är att ta reda på om ungdomar efter diskussioner kring politiska och samhälleliga frågor påverkar varandras åsikter och blir mer lika. Studien baseras på enkätsvar från gymnasieelever som följts från årskurs ett i gymnasiet till årskurs två från tre skolor i Örebro. Totalt deltog 1688 elever i denna longitudinella studie. Multipel regressionsanalys visade att ungdomarna påverkar varandra men deras åsikter blev inte mer lika varandra över tid och att det fanns en svag skillnad mellan könen. Diskussionen tar upp hur dessa resultat skiljer sig ifrån befintliga studier på området och indikerar att "politik" är ett abstrakt ämne som vid diskussion skiljer sig från andra diskussionsämnen.

AbstractStudiens övergripande syfte är att undersöka hur barn och pedagoger ser på Kamratskap och dess betydelse i förskolan. Med utgångspunkt i läroplanen för förskolan (1998, reviderad 2010), vilken lyfter vikten av att pedagoger har en god förmåga att se och förstå samspelet mellan barnen i gruppen, har studiens syfte formats. Det empiriska materialet består av barnens egna berättelser och upplevelser kring temat kamratrelationer, samt lyfter fram pedagogernas tankar och resonemang kring barnens utsagor.I mötet med 12 barn i åldern 3-6 har vi använt fokusgrupper. I fokusgrupperna använde vi oss av handdockorna Valpen och Snigeln som barnen pratade till och med om kamratskap. Genom fokusgrupperna har vi kunna besvara frågan om hur barnen resonerar kring kamratskap. Deras tankar har använts för att samtala med tio pedagoger med olika bakgrund både när det gäller utbildning och arbetslivserfarenhet i förskolans verksamhet.Den teoretiska ramen består av två olika teoretiska utgångspunkter, sociokulturellt- och barndomssociologiskt perspektiv. Dessa teoretiska perspektiv ger möjligheter till att förstå och senare analysera det empiriska materialet med hjälp av begreppen kamratkultur och kamratskap, ömsesidighet, inneslutning, och utanförskap.Pedagogerna i vår studie anser att de arbetar för en inkluderande miljö, medan barnen i studien anser att de upplever trygghet när pedagoger finns i närheten av leken. Däremot vill barnen inte att pedagogerna ska ta ledande roller i leken och styra den. Studien visar på att barn och pedagoger har likvärdig syn angående kamratskap i förskolan. Åsikterna går dock isär kring den inkluderande miljön. Barnen och pedagogerna menar att miljön är inkluderande men ser det på olika sätt. Pedagogerna anser att miljön är inkluderande när pedagogerna är delaktiga i leken medan barnen tycker att miljön är inkluderande bara pedagogen finns till hands utan att för den delen ta över deras lek.Nyckelord: Inneslutning, kamratkultur, utanförskap, ömsesidighet.

<p>Många forskare har under årens lopp studerat leken och dess innehåll. Beroende på vilken</p><p>forskare man utgår ifrån så används begreppet lek olika och har också getts varierande</p><p>innehåll. Gemensamt för flera forskare är dock att leken är ett grundläggande behov för barn i</p><p>alla åldrar och att den har en central roll i förskolepedagogiken och utgör ett viktigt bidrag i</p><p>den nya skolan.</p><p>Barns lek och sociala samvaro är sammansatta företeelser och i denna studie har jag valt att</p><p>fokusera på hur jag som pedagog kan vara behjälplig med att utveckla sexåringens sociala</p><p>kompetens med hjälp av lek. Pedagogen ska vara närvarande som en ledsagare för berörda</p><p>barn, in i och ur leken men också finnas i bakgrunden som stöd.</p><p>Jag har valt att använda mig av metoder som intervju, observation och loggbok.</p><p>Barnen har bland annat observerats under fri lek och social samvaro där huvudsyftet har varit</p><p>att åskådliggöra hur barnets interaktion ter sig tillsammans med andra, hur leken tar form eller</p><p>brist på densamma. Att ställa sig frågan varför väljer eller kan en del barn inte leka har varit</p><p>aktuell men ett entydigt svar på denna fråga går inte att finna då det ofta är en komplex</p><p>situation som styrs av flera faktorer.</p><p>Den cykliska process som finns i aktionslärande har varit en väg att finna svar som gjort det</p><p>möjligt att hitta strategier för mig som pedagog att använda mig av för att bland annat lotsa</p><p>”leksvaga” barn in i gruppen.</p><p>Resultatet har också visat att det är viktigt hur jag som pedagog förmedlar lektid till barnen,</p><p>uppmuntrar, ger stöd, förslag på lekar samt att möta barnen i den verklighet de för tillfället</p><p>befinner sig i när de startar sitt första år i skolan och förskoleklassen.</p>

Många forskare har under årens lopp studerat leken och dess innehåll. Beroende på vilken forskare man utgår ifrån så används begreppet lek olika och har också getts varierande innehåll. Gemensamt för flera forskare är dock att leken är ett grundläggande behov för barn i alla åldrar och att den har en central roll i förskolepedagogiken och utgör ett viktigt bidrag i den nya skolan. Barns lek och sociala samvaro är sammansatta företeelser och i denna studie har jag valt att fokusera på hur jag som pedagog kan vara behjälplig med att utveckla sexåringens sociala kompetens med hjälp av lek. Pedagogen ska vara närvarande som en ledsagare för berörda barn, in i och ur leken men också finnas i bakgrunden som stöd. Jag har valt att använda mig av metoder som intervju, observation och loggbok. Barnen har bland annat observerats under fri lek och social samvaro där huvudsyftet har varit att åskådliggöra hur barnets interaktion ter sig tillsammans med andra, hur leken tar form eller brist på densamma. Att ställa sig frågan varför väljer eller kan en del barn inte leka har varit aktuell men ett entydigt svar på denna fråga går inte att finna då det ofta är en komplex situation som styrs av flera faktorer. Den cykliska process som finns i aktionslärande har varit en väg att finna svar som gjort det möjligt att hitta strategier för mig som pedagog att använda mig av för att bland annat lotsa ”leksvaga” barn in i gruppen. Resultatet har också visat att det är viktigt hur jag som pedagog förmedlar lektid till barnen, uppmuntrar, ger stöd, förslag på lekar samt att möta barnen i den verklighet de för tillfället befinner sig i när de startar sitt första år i skolan och förskoleklassen.

Denna uppsatts handlar om elever som visar ett explosivt beteende d.v.s. de elever som helt enkelt saknar spärrar när de blir upprörda på grund av olika anledningar. Syftet med studien var att skapa en fördjupad kunskap om vilka strategier som de erfarna pedagogerna har stött på under sin yrkesverksamma tid och undersöka hur de fungerar. De forskningsfrågor jag kommer att söka svar på handlar om förhållningsättet hos pedagoger, som arbetar med elever som visar ett explosivt beteende i skolan. Studien bygger på intervjuer med tretton yrkeserfarna pedagoger som har kommit i kontakt med elever som visar ett explosivt beteende. Analysen av dessa intervjuer gav ett resultat som visar att eleverna känner sig upprörda för att pedagogerna inte förstår dem. De viktigaste slutsatser som kan dras av studien är att om vi pedagoger kan få alla elever att känna sig sedda och tar reda på var en elev befinner sig i sin utveckling, så kanske vi kan hjälpa flera elever att klara kunskapskraven. Alla elever har samma kunskapskrav och mål och det kommer vi inte undan, dock kan vägen dit se annorlunda ut för varje enskild individ utifrån vilka förutsättningar och behov eleven har.