Abstrakt En danselev på gymnasiet ska efter tre års studier ha utvecklat ett dansspråk och kunna kommunicera sitt kroppsliga lärande. Det är en kunskap som kräver både tid och erfarenhet för att utveckla. Syftet med studien är att utforska gymnasieelevers upplevelser inom dans, av att kommunicera sin kroppsliga kunskap i relation till begrepp inom Gy11 (2011) dansteknik 4. Frågeställningarna utgår från de tre dynamiska kvaliteterna tyng, flöde och energi, som förekommer inom betygskriterierna kopplat till värdeorden med viss säkerhet och med säkerhet. Arbetets teoretiska perspektiv grundar sig i fenomenologin om den levda kroppens subjektiva upplevelse. Begreppen tyng, flöde och energi används för att synliggöra hur danseleverna kommunicerar sina upplevelser utifrån sin kroppsliga kunskap. Studien har en kvalitativ forskningsdesign och data har samlats in i form av tio semistrukturerade intervjuer med elever som går årskurs 3 inriktning dans på gymnasiet och läser kursen dansteknik 4. I resultatet framträder sex teman 1) Tyngden i kroppen, 2) Tyngd är vikt ned i golvet, 3) Att inte spänna sig, 4) Flöde är något som aldrig tar slut, 5) Energi riktar fokuset i kroppen, 6) Energi skapar dynamik genom kontrast. När det gäller att koppla upplevelserna till hur danselevernas använder det med säkerhet framträder två teman 1) Att känna - en metod och bekräftelse samt 2)Att se sig själv med någon annans ögon. Elevernas beskrivningar diskuteras mot tidigare forskning och essensen i deras skildringar försöker att synliggöras. Det blir tydligt att det skett en större samsyn mellan lärare och elev gällande begreppen än värdeord. Studien bidrar till att fortsätta diskussionen i samsyn kring danselevernas och danslärares tolkningar och upplevelser kopplat till begrepp och värdeordens definition.

Det finns en pågående debatt om hur förskollärarkroppen påfrestas i yrket och hur komplexiteten i förskolans dubbla uppdrag får förskollärarna att fundera hur länge kroppen kommer att hålla. Tidigare forskning problematiserar att förskolans dubbla uppdrag upplevs som en dikotomi, vilket får konsekvenser för förskollärare att finna balans mellan omsorg och lärande. I likhet med detta visar forskning som studerat förskollärares kroppsliga kunskap, att den är beroende av organisatoriska förutsättningar för att bibehålla kvalitén. Den aktuella studien syftar till att fördjupa förståelsen för förskollärares kroppsliga kunskap samt hur kroppen spelar in i yrkesvardagen. Studien tar avstamp i en kvalitativ ansats där åtta förskollärare intervjuades. Genom en reflexiv tematisk analys analyserades intervjuerna som resulterade i en djupare förståelse för kroppens betydelse för förskolläraryrket. Resultatet belyser den komplexitet som finns i förskolans dubbla uppdrag som problematiserar förskolläraryrket ur ett kvalitets- och hållbarhetsperspektiv. Studiens slutsats är att det behövs mer forskning som studerar förskollärares kroppslighet och vilken betydelse kroppen och kroppslig kunskap har för förskolans kvalitet.

Syftet med studien är att skapa en djupare förståelse för barns bråklekar i förskolan, genom att analysera barns egna perspektiv på lekande. Studiens syfte uppnås genom att besvara följande frågeställningar: Vad är bråklekar för barn? Vad kan man utläsa ur barnens egna uppfattningar om bråklekar? Präglas bråklekar av barnkulturen? Jag kommer använda mig av Tannocks (2011) utvecklade definition av begreppet rough-and-tumble play, bråklekar. Hon menar att bråklekar är lekar där barn springer runt, klättrar, jagar varandra, slår på låtsas, blir jagade, brottas, trillar runt och slår med öppna händer. Studien utgår från Birgitta Knutsdotter Olofssons (2003) lekteori och begreppen: kroppslig kunskap, de sociala lekreglerna: samförstånd, turtagande och ömsesidighet samt leksignaler. Studien utgår även från Susan Stewarts intertextualitetsteori, som innebär att barn i den intertextuella gemensamma förståelsen möts i en värld skapad av intryck från fiktionen och verkligheten (Löfgren, 2015). Jag använde mig av metoden deltagande observation, vilket gav mig tillträde till leken samt resulterade i samtal kring leken. Resultatet visar att barns bråklekar, ur barns perspektiv, präglas av gestalter från barnkulturen. Intertextualitetsteorin är i allra högsta grad synlig i barns bråklekar och i barns samtal kring sina lekar. Genom resultatet kan man förstå att bråklekar är av stor betydelse för barn, vilket synliggörs genom de strategier barn använder sig av för att få tillgång till bråklekar. Min slutsats är att bråklekar till största delen består av de intryck barn får från barnkulturen och dess våldsamma innehåll, vilket visar hur oerhört viktigt det är att barn får tillgång till bråklekar för att bearbeta dessa intryck. Genom resultatet synliggörs det fundamentala behov barn har av att leka bråklekar, resultatet bidrar därmed till debatten om bråklekars vara eller icke vara. Jag vill genom studien lyfta fram barns perspektiv på bråklekar.