I förskolans styrdokument fastslås att lärare ska undervisa i dans. Förskolans utbildning ska vidare vara likvärdig oavsett var i landet den bedrivs. Syftet med den här studien var att utifrån ett ämnesdidaktiskt perspektiv bidra med kunskap om hur dans och undervisning i dans förstås och praktiseras i förskolan av förskollärare respektive danslärare samt diskutera eventuella likheter och skillnader i termer av likvärdighet. Studien är en kvalitativ studie vars empiri samlades in genom fyra semistrukturerade intervjuer. Informanterna i studien består av två förskollärare och två danslärare med erfarenhet av att undervisa dans i förskolan. Det empiriska materialet bearbetades enligt den kvalitativa analysprocessen inspirerat av ett didaktiskt fokus och utifrån två grundläggande didaktiska modeller. Resultatet visar att det finns många likheter mellan förskollärares och danslärares förståelse och praktiserande av dans i förskolan. Exempelvis att dans ska generera glädje och det är en distinktion mellan att röra sig och dansa. Musiken som verktyg är också viktigt för alla lärare i studien. Vidare har förskolor dock olika förutsättningar att undervisa i dans. De största skillnaderna är att vissa kommuner ges möjlighet att ta stöd av danslärare för att undervisa i dans medan andra inte ges den möjligheten samt att förskollärare har större möjligheter att påverka ramfaktorer som till exempel sammansättning på barngrupp och val av lokal.

Syftet med studien var att undersöka danslärares uppfattningar om dansundervisning och lärande i dans. Undersökningen är kvalitativ med datorstödd intervju som vald metod. Studien baseras utifrån sociokulturell teori med betoning på lärande. Data analyserades med utgångspunkt i tematisk analys och hermeneutisk tolkningsmetod. I studien framkom att interaktion och samspel mellan lärare och elev är den framträdande faktorn för kognitivt lärande och kunskapsutveckling. Vidare framkom att dansläraren ska vara tydlig i sin undervisning, uppmärksamma alla elever, ge individuell feedback under lektionstid för att eleverna ska tillgodogöra sig kunskap för att utvecklas på en nyanserad nivå. Läraren ska även planera och anpassa sin undervisning utifrån de elever läraren möter för att tillgodose deras kunskapsnivå. Det framkom även att med danslärarens genuina förmedlande av lust och glädje främjas elevers lärande. Detta har visat sig inspirera och göra elever nyfikna, vilket har medfört nya förutsättningar för att kunna motivera elever att själva vilja utforska dans och utveckla självförtroende att uttrycka sig med sin kropp.

Arbetets titel är Dans i skolan – en danslärares och sex grundskollärares syn på och tankar om dans i skolan, och författare är Emma Kayser. Problemområdet är dans i skolan, vilket är ett område som är förhållandevis främmande för många. Frågan jag har arbetat utifrån är: Vad har en danslärare respektive sex grundskollärare för syn på och tankar om dans i skolan? Syftet med att göra undersökningen har varit att jag i framtiden har planer på att starta ett projekt med dans i skolan. Därför har det varit av intresse för mig att undersöka vad en danslärare och några grundskollärare har för tankar om att arbeta med just dans i skolan. Undersökningen har genomförts med intervjuer som metod. Dansläraren intervjuades först eftersom jag ville höra hennes tankar om hur hon skulle kunna tänka sig att arbeta med dans i skolan innan jag intervjuade grundskollärarna. När grundskollärarna sedan intervjuades fick de först berätta om sina tankar. Sedan presenterade jag danslärarens tankar för att höra hur de ställde sig till dem. Den form av dans som dansläraren arbetar med är folkdans, vilket i huvudsak innebär styrd pardans. Det har även visat sig att det är denna form av dans som grundskollärarna i undersökningen tänker på i första hand. Danslärarens tankar handlar om att hon antingen kommer till skolorna och undervisar eleverna i dans, eller att hon utbildar grundskollärarna i hur de kan arbeta med dans. Det har visat att grundskollärarna är övervägande positiva till att arbeta med dans i skolan. De tycker att det skulle vara bra om deras elever fick regelbunden dansundervisning av en utbildad danslärare och de tror att barnen skulle uppskatta det. Olika användningsområden för dans i skolan har också kommit fram i undersökningen. Några tycker att dans hör hemma på idrotten, medan andra mycket väl skulle kunna tänka sig att använda dans i ett temaarbete. Några saker som kan försvåra arbetet med dans i skolan är brist på tid, pengar och utrymme. / The title in this essay is: Dance in school - a dansing teacher´s and six school teachers toughts about dance in school.In this essay I have intevieved one dance teacher an six school teachers about their thoughts about dance in school. The reason that I did these intervievs where that I would like to start a project with dance in school in the future. Beacuse of that i thougth that it could be intresting to know some school teachers thougths about dance in school. The dance theacher already had some thoughts about some ways that she could work with dance in school. In the result it has shown that dance in school is a quit unknown subject. The dance theacher would like to ither come to the school and dance with the students, or teach the school teachers how thew can wor with dance. The school teachers are positive to both alternatives. They all think that the cildren would like it. The school teachers think that tings like to little of time, mone and room makes it difficult to work with dance in school.

Abstrakt En danselev på gymnasiet ska efter tre års studier ha utvecklat ett dansspråk och kunna kommunicera sitt kroppsliga lärande. Det är en kunskap som kräver både tid och erfarenhet för att utveckla. Syftet med studien är att utforska gymnasieelevers upplevelser inom dans, av att kommunicera sin kroppsliga kunskap i relation till begrepp inom Gy11 (2011) dansteknik 4. Frågeställningarna utgår från de tre dynamiska kvaliteterna tyng, flöde och energi, som förekommer inom betygskriterierna kopplat till värdeorden med viss säkerhet och med säkerhet. Arbetets teoretiska perspektiv grundar sig i fenomenologin om den levda kroppens subjektiva upplevelse. Begreppen tyng, flöde och energi används för att synliggöra hur danseleverna kommunicerar sina upplevelser utifrån sin kroppsliga kunskap. Studien har en kvalitativ forskningsdesign och data har samlats in i form av tio semistrukturerade intervjuer med elever som går årskurs 3 inriktning dans på gymnasiet och läser kursen dansteknik 4. I resultatet framträder sex teman 1) Tyngden i kroppen, 2) Tyngd är vikt ned i golvet, 3) Att inte spänna sig, 4) Flöde är något som aldrig tar slut, 5) Energi riktar fokuset i kroppen, 6) Energi skapar dynamik genom kontrast. När det gäller att koppla upplevelserna till hur danselevernas använder det med säkerhet framträder två teman 1) Att känna - en metod och bekräftelse samt 2)Att se sig själv med någon annans ögon. Elevernas beskrivningar diskuteras mot tidigare forskning och essensen i deras skildringar försöker att synliggöras. Det blir tydligt att det skett en större samsyn mellan lärare och elev gällande begreppen än värdeord. Studien bidrar till att fortsätta diskussionen i samsyn kring danselevernas och danslärares tolkningar och upplevelser kopplat till begrepp och värdeordens definition.

Det här examensarbetet syftade till att undersöka hur danslärare tolkar två skrivningar utifrån ämnesplanen i Dansteknik 1 i Gy11 för den svenska gymnasieskolan. Skrivningarna behandlar relationen mellan dans och musik. Teorin som studien bygger på har varit läroplansteori med centrala begrepp som paradigmatiska och icke-paradigmatiska ämnen, determinanter och kvalitetsuppfattningar. Insamlad data gjordes via kvalitativa halvstrukturerade forskningsintervjuer med danslärare som varit eller är verksamma vid gymnasieskolors dansestetiska program i Sverige. Som analysmetod användes den hermeneutiska cirkeln och via den kunde tre huvudresultat urskiljas. Det första huvudresultatet visade att tolkningen av skrivningarna berodde på hur danslärarna uppfattade relationen mellan dans och musik kopplat till dansgenre. Det andra huvudresultatet visade hur tolkning av skrivningarna påverkades i samtal med andra yrkesverksamma. Det tredje huvudresultatet behandlade hur tolkningar av skrivningarna i ämnesplanen förstods och hur danslärarna reflekterade över dem utifrån kvalitetsuppfattningar, koder och konventioner.

This thesis is a continuation of my licentiate thesis from 2007 “Dansens plats i skolan. Tradition, utveckling och lärande i Skellefteå kommun” [‘The place of dance in schools. Tradition, development and learning and teaching in the Municipality of Skellefteå’]. The overarching aim of the thesis is to interpret and understand dance as a form of expression and phenomenon in schools, which comprises dance teaching, learning in dance, and dance teachers’ attitudes, experiences and ideas. Dance teachers’ experiences and conceptions of dance teaching are at the centre of this thesis. The aim is to interpret and understand dance teachers’ attitude to gender as well as dance as an area of knowledge from dance teachers’ perspective. In the thesis the following will be answered: How do dance teachers describe their experiences and conceptions of gender in the dance teaching of preschools and schools? What is dance teaching in schools from dance teachers’ perspective? The empirical material is principally based on a questionnaire study implemented in the spring of 2008 and answered by 154 dance teachers but also on observations of dance teaching in schools from 2006. The thesis takes a hermeneutic approach. Gender theories and phenomenological theories have been of major importance for the understanding of the result. The thesis deals with central concepts such as ‘gender structures’, ‘masculinities’, ‘relations’, ‘the lived body’, ‘the lifeworld’ and ‘transcendence’. Dance teachers perceive marked differences between girls and boys in three respects. There are fewer boys than girls that are favourably disposed to dance, that clearly try to imitate the dance teacher’s movements and that give full expression to lyrical, peaceful exercises. There is a connection here to dance as a femininely coded subject, homophobic conceptions and the distinction between masculine and feminine movements. As regards wealth of ideas in improvisation exercises, a majority of dance teachers think that there is no difference between boys and girls. Nearly all dance teachers think that they work with the same types of movements for boys and girls, while at the same time they conceive of sex and gender in different ways. This study shows many experiences of dance where gender does not play any role but also that dance in schools may imply a gender-stereotyped attitude. There is also a common view among dance teachers of what dance teaching is. Dance has an existential dimension where the lived body is emphasized. In the thesis the so-called “boy problem” is questioned, since boys’ verbal deprecation is not visible in the dance teaching itself.

Ordet formspråk återkommer i flera kursplaner i det estetiska programmet med inriktning dans. Men inom modern release-baserad golvteknik, som undervisas på flera gymnasieskolor i Sverige, finns det mycket lite forskning om vad detta kan innebära.  Syftet med denna studie är därför att analysera likheter i rörelser som undervisas på golvnivå inom stilen releaseteknik för att diskutera vad begreppet grundläggande formspråk inom modern release-baserad golvteknik kan innebära.        Metoden som används är videoobservation och kvalitativ innehållsanalys. Fyra filmer från användarplattformen YouTube analyseras. Vid analysen tillämpas en modell inspirerad av Labans rörelseanalys. Teoretiska perspektiv som tyst kunskapande, kunskap i handling och reflekterande praktik används för att ytterligare förstå empirin. Resultatet visar 30 rörelselikheter uppdelade i tre teman och sju kategorier som kan användas både som en checklista för rörelser att lära ut i klassrummet och som ett ramverk för utforskande av dynamiska kvaliteter. Exempel på olika sätt att förmedla rörelselikheterna ges, underbyggda av tidigare forskning.   Slutligen diskuteras resultaten utifrån synen på dans som tyst kunskap och vad bristen på ett gemensamt språk kan innebära. Samt vikten av att förstå begreppet formspråk både som en estetik och ett utforskande hos eleverna.

Fokus för studien är danslärares förståelse och bruk av mentala träningsprocesser i dans­undervisningen. Syftet med studien är att beskriva hur danslärare, vid gymnasieprogram och yrkesprogram för dans i dag, arbetar med metoder som indikerar mental träning. Vidare är avsikten att skapa förutsättningar för kunskap om mental träning i danslärares undervisnings­praktik. I studien har jag valt att arbeta med blandade metoder. Detta möjliggör en kom­binerad kvantitativ och kvalitativ studie. Jag har genomfört en enkätundersökning, samt en kombinerad observation och intervjustudie med danslärare på gymnasieskolans estetiska program och på yrkesprogram för dans. I resultatet framkommer att danslärarna helt eller delvis saknar utbildning i mentala tränings­metoder och därmed de teoretiska verktyg som en holistisk undervisning kräver. Detta indikerar att danslärarna saknar teoretiska verktyg för att medvetandegöra vikten av mental träning, men att de aktivt arbetar didaktiskt med danselevens mentalt utmanande tränings­processer. När danslärarna har teoretiska verktyg kan de benämna de mentala träningsmetoder de tillämpar och begreppsliggöra de mentala träningsprocessernas betydelse. På så sätt med­vetandegörs danseleverna om de mentala träningsmetodernas betydelse vilket skapar förut­sätt­­ningar för en hälsosammare dansprofession. / Dance teachers’ practice and understanding of mental training processes in dance teaching is the focus of this study. The aim is to describe how dance teachers, in high school programs and on vocational programs for dance today, work with mental training processes. Dance teachers need theoretical and practical knowledge of mental training, to enable dance students’ awareness of how they can handle stressful situations as dancers. The purpose of this study is to increased knowledge about mental training in dance teachers’ teaching practice. I have conducted a mixed method study, with a survey, and a combined observation and interview study. This enables a combined quantitative and qualitative study. The dance teachers in this study relates to how dance students express mental states. The teachers use didactic working methods that show how mental training methods works. This indicates that dance teachers actively work with mental training processes but lack theoretical tools to raise awareness of the importance and benefits of mental training. Dance teachers that can name the mental training methods they apply and conceptualize the significance of the mental training processes for the dancer. Mental training methods enables a possibility for dancers to reach a healthier dance carrier.

Through an online survey conducted with Swedish high school dance teachers, the contents which make up the dance history course, a mandatory part of dance theory, is mapped out. The guidelines and regulations to which Swedish dance teachers must adhere when constructing the syllabus in the dance history course is broad, and by quantitative method, this study maps out areas where there is broad concurrence between respondents, and areas of greater disparity. By way of an intersectional perspective, the relative richness of historical background within, and among the different styles is brought into historical context. The theory Historical consciousness is used to analyse the consequences of the result in relation to the students’ opportunities to develop an identification with dance history. The result show broad similarities among the respondents, alluding to a general consensus of the contents of the dance history classes. The differences are found in how the individual styles of dance are taught, where hip hop to a greater extent lacks named historical persons, present in ballet and modern dance. Other findings are a predominance of men as named historical figures compared to women and a disproportional focus on the jazz’ early history compared to more contemporary movements.

The aim of this study is to describe how sex eduacation, as an area of expertise, is made visible and constructed in dance teachers education in Swedish higher secondary school. The queer theory describes dance teachers’ work from a perspective of body, sexuality, gender and normativity. Using qualitative methods, leaving space for reflection and subjective experiences, four higher secondary school working dance teachers were interviewed. The findings include that sexual education as an area of expertise exists both consciously and unconsciously in dance education and the subject of dance. Furthermore, the informants do not understand sexuality as something important in teaching dance, in spite of that sexuality as a subject is present in the discussions. The result of the study proved that norms about sexuality, body and gender cooperate with the dance education and the dance teachers daily encounters with their students. The most important conclusion in the study was that dance teachers should have an understanding of how sexual education as an area of expertise can be expressed through dance teaching to be able to encounter students with an including education.