No description available.

No description available.

Syftet är att undersöka hur de yngsta barnen på förskolan integrerar och kommunicerar med varandra utan det verbala språket. Två frågeställningar utformas för att få svar på syftet: Vilka olika ickeverbala uttryckssätt använder sig barn av då de kommunicerar? Vilka samspelsmönster framkommer mellan barnen i den ickeverbala kommunikationen? Det undersökningsinstrument som använts i studien var videoobservation där observatören intog en observatör- deltagande roll. I studien intogs en etnografisk ansats, som möjliggjorde ett närmande av barnens livsvärld. Videoobservationerna transkriberades och tolkades gentemot tidigare forskning och Sterns utvecklingspsykologiska teori. I studien framkom det att barnen använder sig av olika ickeverbala uttryckssätt i samspel med de andra barnen i verksamheten. Resultatet visar hur barn kan göra för att integrera och kommunicera med hjälp utav olika samspelsmönster och ickeverbala uttrycksätt. De ickeverbala uttryckssätten inkluderar kroppsspråk, artefaktens betydelse och visuella signaler. Barnens kommunikation och samspel sker genom en turtagning, där imitation är framträdande. Genom att närma sig de strategier och verktyg som barnen använder sig av mellan varandra får pedagoger en inblick i hur de kan bidra till att upprätthålla barnens kompetens i förskolans verksamhet.

Bakgrund: Kommunikation är en grundläggande del i sjuksköterskans yrkesutövning och en förutsättning för att kunna ge en god och säker omvårdnad. En god kommunikation kräver kontakt och dialog vilket skapar möjlighet till återkoppling mellan sjuksköterskan och patienten. Den ökade invandringen till Sverige och bristen på auktoriserade tolkar har orsakat att sjuksköterskor allt oftare vårdar patienter där ett gemensamt språk saknas. Detta medföra att kommunikationen brister mellan patient och sjuksköterska. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av att kommunicera med patienter där ett gemensamt språk saknas. Metod: Kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med nio sjuksköterskor. En kvalitativ innehållsanalys användes och inspirerades av Graneheim och Lundmans (2004) tolkning av innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att när ett gemensamt språk saknades försvårade det att skapa en relation till patienten. Sjuksköterskorna upplevde att det fanns svårigheter med att verifiera om patienten förstått informationen och om patienten samtyckte till moment som skulle utföras. Det visade även att sjuksköterskor upplevde det svårt och frustrerande att kommunicera med patienter som inte talade samma verbala språk. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde frustration och svårigheter med att kommunicera och skapa en relation till patienten när ett gemensamt språk saknades. Flera av sjuksköterskorna använde sig av Google translate på sin privata telefon för att kommunicera med patienterna trots att sjuksköterskorna hade erfarenhet av att det inte var ett säkert sätt att kommunicera på. De kommunikativa bristerna som uppstår mellan patient och sjuksköterska och de bristande kommunikativa hjälpmedlen kan göra att säkerheten på vården till dessa patienter påverkas negativt. Det finns behov av att utveckla andra verktyg då de kommunikativa hjälpmedelena är bristfälliga.

<p>This paper compares and discusses teachers´ nonverbal communication in the classroom. The purpose of the study is to find out what the teachers´ nonverbal communication looks like in the classroom and with that information increase teachers´ awareness of nonverbal communi-cation and its impact on the teaching. Ten teachers at the upper secondary school have been observed for twenty minutes when having a lecture. The result shows that the most common nonverbal expressions are hand and arm gestures used to enhance what is said by the teacher. The result also shows that the nonverbal communication is similar with all observed teachers. Certain theories, like Goffman´s theatrical theory, could explain this by the fact that people step into different roles dependning on what they are doing.</p>

This paper compares and discusses teachers´ nonverbal communication in the classroom. The purpose of the study is to find out what the teachers´ nonverbal communication looks like in the classroom and with that information increase teachers´ awareness of nonverbal communi-cation and its impact on the teaching. Ten teachers at the upper secondary school have been observed for twenty minutes when having a lecture. The result shows that the most common nonverbal expressions are hand and arm gestures used to enhance what is said by the teacher. The result also shows that the nonverbal communication is similar with all observed teachers. Certain theories, like Goffman´s theatrical theory, could explain this by the fact that people step into different roles dependning on what they are doing.

Bakgrund: Att skapa kontakt med demensdrabbade kan vara svårt om vårdaren inte har rätt kunskap i hur kontakt kan skapas. Den ickeverbala kommunikationen såsom beröring och musik kan vara av betydelse när kontakt ska skapas. Människan förknippar beröring med att vara omtyckt och genom detta ökar känslan av trygghet och tillit och på så sätt kan kontakt skapas. Ett annat sätt att skapa kontakt på är genom musik, där det har visat sig att minnet av sång och musik betyder mycket för människan och kan stärka kommunikationen. Syfte: Syftet med studien är att belysa hur kontakt kan skapas med demensdrabbade genom beröring och genom musik. Metod: En litteraturstudie som är baserad på åtta vetenskapliga artiklar. Artiklarna ar granskade och analyserade efter Burnards innehållsanalys. Orlandos omvårdnadsteori användes som teoretisk referensram och som b1.a. tar upp interaktionen mellan vårdare och patient. Resultat: I resultatet har det visat sig att genom beröring och genom musik kan vårdare få en ökad förståelse för den demensdrabbade. Kontakt och kommunikation skapar gemenskap mellan demensdrabbade och deras vårdare, känslor av välbefinnande bildas och minnesförmågan hos personer med demenssjukdom ökar.

<p>Ett barn som kommer hit som flykting eller är född i Sverige av föräldrar med flyktingbakgrund, har rättighet att gå på svensk förskola. För att det tvåspråkiga barnet ska få ett meningsskapande i de olika kontexterna de befinner sig i, är pedagogen på förskolan viktig. Pedagogen kan kommunicera både verbalt och ickeverbalt med det tvåspråkiga barnet och hur det görs, vilka möjligheter och begränsningar som finns och vilken betydelse det får för barnen kommer att belysas i studien. </p><p>I studien har metodtriangulering används för att bekräfta att det som sker i observationerna stämmer överens med det som sägs i intervjuerna för att validiteten i studien ska öka. Utgångspunkten är en empirisk ideografisk forskningsansats, där syftet är att kunna dra paralleller till</p><p>andra förskolor utifrån den förskola som studien utgår ifrån.</p><p>Teorier som används är kommunikationsteorier för att belysa hur kommunikationen upprätthålls mellan pedagoger och barn. Det sociokulturella perspektivet använts i syfte att visa hur pedagogerna kan fungera som</p><p>medierande redskap för barns eningsskapande. Den tredje och sista teorin är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell som belyser föräldrakontaktens vikt för barnets språkutveckling.</p><p>Resultatet visar att pedagogerna använder det icke – verbala kommunikationssättet som komplement till det verbala i de kommunikativa mötena och att det får betydelse och bidrar till ett meningsskapande hos tvåspråkiga barn.</p>

Ett barn som kommer hit som flykting eller är född i Sverige av föräldrar med flyktingbakgrund, har rättighet att gå på svensk förskola. För att det tvåspråkiga barnet ska få ett meningsskapande i de olika kontexterna de befinner sig i, är pedagogen på förskolan viktig. Pedagogen kan kommunicera både verbalt och ickeverbalt med det tvåspråkiga barnet och hur det görs, vilka möjligheter och begränsningar som finns och vilken betydelse det får för barnen kommer att belysas i studien. I studien har metodtriangulering används för att bekräfta att det som sker i observationerna stämmer överens med det som sägs i intervjuerna för att validiteten i studien ska öka. Utgångspunkten är en empirisk ideografisk forskningsansats, där syftet är att kunna dra paralleller till andra förskolor utifrån den förskola som studien utgår ifrån. Teorier som används är kommunikationsteorier för att belysa hur kommunikationen upprätthålls mellan pedagoger och barn. Det sociokulturella perspektivet använts i syfte att visa hur pedagogerna kan fungera som medierande redskap för barns eningsskapande. Den tredje och sista teorin är Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell som belyser föräldrakontaktens vikt för barnets språkutveckling. Resultatet visar att pedagogerna använder det icke – verbala kommunikationssättet som komplement till det verbala i de kommunikativa mötena och att det får betydelse och bidrar till ett meningsskapande hos tvåspråkiga barn.

Denna studie undersöker om hur olika animationsprinciper och rörelsemönster kanappliceras på ett livlöst objekt för att förmedla olika känslouttryck. En mjölpåse valdesför att uttrycka de olika känslorna. Fyra olika animationer skapades baserade påtidigare forskning i området vilka förmedlade känslorna glädje, ilska, vemod samt ettneutralt känslouttryck. För att svara på frågeställningen skickades enenkätundersökning ut på olika internetgrupper med målet att nå en utspridd målgrupp.Totalt deltog 51 personer. Enkäten visade på hur ett antal olika målgrupper uppfattadekänslouttrycken. Dessa bestod av olika kön, olika ålder, olika tid med visuella medieroch tidigare erfarenhet inom studier i datorspelsutveckling med inriktning på grafik.Resultatet visade på att en majoriteten av deltagarna uppfattade glädje, vemod ochdet neutrala känslouttrycket. Det arga känslouttrycket uppfattades med lägreträffsäkerhet. För att expandera forskningen skulle andra sorters animationer kunnautföras, forskning om hur andra livlösa objekt kan påverka uppfattningarna samt attinkludera ett antal andra känslouttryck.