Studiens syfte var att ta reda på hur förskollärare uppfattar behovet av den alternativa kommunikation hos barn, och hur de använder sig av de icke verbala kommunikationsverktyg som finns att tillgå. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tio förskollärare på olika förskolor. Materialet analyserades utifrån den sociokulturella teorin som har sitt fokus på relationsskapandet. Resultatet synliggjorde vikten av att använda sig av AKK i utbildningen tillsammans med barn, för att stärka deras kommunikativa förmåga. Det synliggjordes även i resultatet att AKK är en metod att tillämpa tillsammans med alla barn, oavsett språklig sårbarhet eller ej. Slutatsen blev att alla barn har användning av AKK då det främjar språkutvecklingen, men även barns delaktighet och inkludering i undervisningen. Ytterligare en slutsats blev att materialet i arbetet med AKK behöver finnas tillgängligt för både barn och förskollärare. Ledningen behöver även uppmärksammas av den rådande tidsbristen som förskollärare upplever.

Syftet med denna studie var att utifrån ett sociokulturellt perspektiv studera vilket samspel som möjliggörs i boksamtalet samt hur pedagog och barn använder sig av boken och bilden i detta samspel. I vår studie intog vi ett aktionsforskande förhållningssätt och iscensatte boksamtal som dokumenteras med hjälp av videoinspelning. Totalt producerades cirka två timmars empirisk data som bearbetades med hjälp av interaktionsanalys. Vi använde oss av begreppen samspel, verktyg, handlingar, kommunikation och kontext för att förstå det som synliggjordes i vår empiri. Det framkom fyra återkommande teman: Boken och bilden som verktyg för- samspel, lärande-, återberättande- och kommunikation. Vår övergripande slutsats utifrån vår empiri är att hur pedagoger och barn använder sig av bok och bilder har betydelse för vilken kommunikation samt vilket samspel som möjliggörs och sker i samband med boksamtal.

Introduktion: Kommunikation delas in i verbal och icke-verbal då det inte bara är språket som är viktigt i förmedlandet av ett meddelande, utan också de icke- verbala signalerna som sänds via kroppen eller tonläget. Relaterat till hälso - och sjukvård innebär kommunikation att kunna förstå och tillämpa olika behov samtidigt som att kunna skapa en interpersonell relation av ömsesidigt förtroende med patienter. Syfte: Att belysa kommunikation mellan sjuksköterskan och patienter i palliativ vård. Metod: Litteraturstudien genomfördes i enlighet med Polit och Becks nio steg. Elva vetenskapliga artiklar som kvalitetsgranskats utgjorde resultatet. Resultat: Genom belysningen av kommunikationen mellan sjuksköterskan och patienter i palliativ vård framkom det fyra teman: Verbal kommunikation, Icke-verbal kommunikation, Bristfällig kompetens i kommunikation och Tidsbrist. Ytterligare fyra subteman identifierades inom icke verbal kommunikation: Ögonkontakt, Beröring, Närvaro och Aktivt lyssnande. Slutsats: Kommunikation uppfattas som en viktig copingstrategi för patienter i palliativ vård i hanteringen av lidandet och dessutom en central faktor för tillhandahållandet av kvalitet inom vården. Utbildning i kommunikation anses som nödvändigt för att ge en personcentrerad och patientsäker vård.

<p>Denna uppsats handlar om hur en talare skapar trovärdighet hos sin publik med hjälp av actio och pronuntatio. Framställningen innehåller en analys av gestik, mimik och prosodi hos föredragshållaren och scenartisten Klas Hallberg. Därutöver ges en historisk tillbakablick om actio och pronuntatio contra pistis, tillit och förtroende.</p><p>Slutsatsen i arbetet är att icke-verbal kommunikation har stor betydelse för en talares trovärdighet. Genom kunskap och träning i actio och pronuntatio går det att öka förmågan att övertyga med alla uttrycksmedel. Därtill maximeras den personliga utstrålningen.</p>

Denna uppsats handlar om hur en talare skapar trovärdighet hos sin publik med hjälp av actio och pronuntatio. Framställningen innehåller en analys av gestik, mimik och prosodi hos föredragshållaren och scenartisten Klas Hallberg. Därutöver ges en historisk tillbakablick om actio och pronuntatio contra pistis, tillit och förtroende. Slutsatsen i arbetet är att icke-verbal kommunikation har stor betydelse för en talares trovärdighet. Genom kunskap och träning i actio och pronuntatio går det att öka förmågan att övertyga med alla uttrycksmedel. Därtill maximeras den personliga utstrålningen.

No description available.

Denna uppsats har sin grund i kommunikation och nätdejting. Nätdejting är ett växande fenomen med miljontals användare bara i Sverige och omsättningen är skyhög. Kommunikationen som sker via Internet består i stort sett bara av ord och medför hinder då två personer inte kan höra och se varandra i realtid. I en studie av Albert Mehrabian kom han fram till att kommunikation bara består av ord till en liten del. I en kommunikativ situation uppfattar personer meddelanden baserat på 38 % tonläge, 55 % ansiktsuttryck och kroppsspråk samt endast 7 % ord. Syftet med vår uppsats har varit att belysa vilka kommunikationsproblem som kan uppstå i samband med nätdejting. Detta syfte har vi försökt att uppfylla med hjälp av följande fyra frågeställningar: Upplever personer som nätdejtar att det uppstår en påhittad eller overklig, det vill säga virtuell, verklighet och i så fall på vilket sätt? Kan ett meddelande betyda samma sak för en person som för en annan? Upplever personer som nätdejtar att det finns hinder i kommunikationen? Om det finns hinder i kommunikationen som förs via Internet, går det att undvika dessa på något sätt? Vi har använt oss av en kvalitativ forskningsmetod, i form utav semistrukturerade telefonintervjuer med fyra personer som har använt sig av nätdejting. Vi har sedan sammanfattat den insamlade empirin för att sedan jämföra denna med den teoretiska referensram som vi samlat in. Vi har kommit fram till att det kan uppstå virtuella, alltså påhittade eller overkliga, verkligheter då en person kan bygga upp ett drömscenario om en kontakt på Internet. Vi har också sett att tolkningar är en mycket central del i kommunikationen på Internet då det är orden som syns och inte personen i sig. I och med att alla ord måste tolkas så finns det en mängd hinder i kommunikationen. Dessa hinder handlar mycket om att personerna inte kan se varandras ansiktsuttryck och kroppsspråk och inte höra varandras röstläge och betoningar. Trots dessa kommunikationshinder ökar kontaktskapandet på Internet och detta gör oss också nyfikna på vad framtiden har att erbjuda.

Användningen av dansterapi inom Sveriges kommunala och regionala verksamheter är i dagsläget begränsad men etableras allt mer, i takt med utökad forskning inom området. Studiens har som syfte att utforska hur dansterapi kan användas inom det sociala arbetets kontext. Globala definitioner av socialt arbete och dansterapi fungerar som utgångspunkt i materialinsamling och analys. Semistrukturerade intervjuer med fem yrkesverksamma dansterapeuter med olika yrkesmässig bakgrund nyttjades vid insamling av data. Materialet kodades och analyserades med hjälp av kvalitativ konventionell innehållsanalys. Resultatet visade att kroppens och rörelsen framtoning i dansterapi kan bidra till att helhetssynen inom socialt arbete bejakas, vilket även har fördel för alliansen samt i arbetet med empowerment. På individnivå visades dansterapi vara en inkluderande terapiform där individers olikheter, behov, resurser och svårigheter bejakas. På samhällsnivå visades dansterapi i dagsläget vara svårtillgängligt för socioekonomiskt utsatta grupper i samhället eftersom det bedrivs främst i projekt eller i privat verksamhet och inte ingår i högkostnadsskydd. Studiens slutsats är att dansterapi med fördel skulle kunna användas inom socialt arbete med anledning av att det finns flertalet beröringspunkter mellan dansterapins centrala delar och centrala förhållningssätt inom socialt arbete. Användningen av dansterapi inom socialt arbete kan även bidra till att kroppen inkluderas i det sociala arbetets holistiska strävan, vilket även innebär att dansterapi kan ses som en inkluderade metod som ser till individuella skillnader av behov, resurser och förutsättningar. Trots att den enskildes sociala omgivning och förutsättningar bejakas i det psykoterapeutiska arbetet behöver medikalisering och socialisering av sociala problem bejakas vid implementering av dansterapi i socialt arbete. För framtida studier föreslås att dansterapeuter med specifik bakgrund inom socialt arbete inkluderas för att vidare utforska hur dansterapi kan användas i det sociala arbetets kontext. Att studera utförandet av dansterapi i det sociala arbetets verksamheter, exempelvis som familjebehandlare, kurator eller i grupper implementerade av socialförvaltningen skulle kunna vara av betydelse.

<p>Afasi kan drabba både talförmågan och förståelsen för språket. Språket blir på så vis en utmaning för sjuksköterskan. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska sjuksköterskan skapa förutsättningar för patienten till att vara delaktig i sin vård och i kommunikationen. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa faktorer som påverkar verbal- och ickeverbal kommunikation mellan patient med afasi efter stroke och sjuksköterskan. Uppsatsen är utformad som en litteraturstudie, där resultatets elva artiklar har hämtats från databaserna Cinahl och PubMed. Fem kategorier bildades som utgjorde faktorer som påverkar den verbala och icke verbala kommunikationen: stöd, miljö, relation, kroppsspråk och beröring. Den ickeverbala kommunikationen är grunden i omvårdnaden av en patient med afasi och omvårdnad och kommunikation interagerar med varandra. För att underlätta kommunikationen med en afatiker kan vårdpersonalen använda sig av olika metoder. Dessa innefattar att tala tydligt och långsamt, vara i samma höjdläge som patienten, ha ögonkontakt, ställa en fråga i taget och observera patientens reaktioner på det som förmedlas genom deras kroppsspråk. Beröring mellan patient och vårdpersonal anses skapa samhörighet och blir ett sätt att kommunicera, detta får även patienten att känna att personalen är närvarande i situationen. Patienten med afasi anses vara i behov av stöd och tröst och genom att visa intresse uppmuntras patienten till att känna förtroende och hopp. Detta kan hjälpa patienten att se möjligheterna och att blicka framåt. Kunskap om kommunikationens betydelse krävs av sjuksköterskan för att patienten med afasi ska få en god vård och bli behandlad med respekt. Detta kan ske genom att ge utbildning till personalen som arbetar med patienter med afasi. Fler studier efterfrågas utifrån patientens perspektiv av kommunikationen med sjuksköterskan och annan vårdpersonal vid afasi efter stroke.</p> / <p>Aphasia can affect both the ability to speak and the comprehension of language and is therefore a challenge for nurses. According to the law of healthcare, the nurse should set up possibilities where the patient is personally involved in their care and in communication. The purpose of this literature study was to enlighten factors that affect verbal and nonverbal communication between the patients with aphasia after a stroke and the nurse. This paper is designed as a literature study, where the articles of the result have been taken from the databases Cinahl and PubMed. Five categories were created which were divided in factors effecting verbal and non verbal communication: support, environment, relations, body language and touch. Nonverbal communication is the foundation of the nursing of a patient with aphasia. To facilitate the communication with a patient with aphasia there are different methods to use. These methods include speaking clear and slow, being at the same height as the patient, keeping eye contact, asking one question at a time and observing the patients reactions on what is mediated, through their body language. The physical contact between patient and medical staff is considered to create solidarity and is a way to communicate. This also makes the patient feel like the staff is present. A patient with aphasia is believed to require support and comfort and by showing interest the patient is encouraged to feel confidence and hope. This can help the patient to see possibilities and a brighter future. Knowledge about the importance of communication is required by the nurse to give the patient with aphasia proper care and to be treated with respect. This can be achieved by educating the staff that works with patients with aphasia. More studies are asked for from the patient’s perspective of communication with the nurse and the patient with aphasia after stroke.</p>

Afasi kan drabba både talförmågan och förståelsen för språket. Språket blir på så vis en utmaning för sjuksköterskan. Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska sjuksköterskan skapa förutsättningar för patienten till att vara delaktig i sin vård och i kommunikationen. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa faktorer som påverkar verbal- och ickeverbal kommunikation mellan patient med afasi efter stroke och sjuksköterskan. Uppsatsen är utformad som en litteraturstudie, där resultatets elva artiklar har hämtats från databaserna Cinahl och PubMed. Fem kategorier bildades som utgjorde faktorer som påverkar den verbala och icke verbala kommunikationen: stöd, miljö, relation, kroppsspråk och beröring. Den ickeverbala kommunikationen är grunden i omvårdnaden av en patient med afasi och omvårdnad och kommunikation interagerar med varandra. För att underlätta kommunikationen med en afatiker kan vårdpersonalen använda sig av olika metoder. Dessa innefattar att tala tydligt och långsamt, vara i samma höjdläge som patienten, ha ögonkontakt, ställa en fråga i taget och observera patientens reaktioner på det som förmedlas genom deras kroppsspråk. Beröring mellan patient och vårdpersonal anses skapa samhörighet och blir ett sätt att kommunicera, detta får även patienten att känna att personalen är närvarande i situationen. Patienten med afasi anses vara i behov av stöd och tröst och genom att visa intresse uppmuntras patienten till att känna förtroende och hopp. Detta kan hjälpa patienten att se möjligheterna och att blicka framåt. Kunskap om kommunikationens betydelse krävs av sjuksköterskan för att patienten med afasi ska få en god vård och bli behandlad med respekt. Detta kan ske genom att ge utbildning till personalen som arbetar med patienter med afasi. Fler studier efterfrågas utifrån patientens perspektiv av kommunikationen med sjuksköterskan och annan vårdpersonal vid afasi efter stroke. / Aphasia can affect both the ability to speak and the comprehension of language and is therefore a challenge for nurses. According to the law of healthcare, the nurse should set up possibilities where the patient is personally involved in their care and in communication. The purpose of this literature study was to enlighten factors that affect verbal and nonverbal communication between the patients with aphasia after a stroke and the nurse. This paper is designed as a literature study, where the articles of the result have been taken from the databases Cinahl and PubMed. Five categories were created which were divided in factors effecting verbal and non verbal communication: support, environment, relations, body language and touch. Nonverbal communication is the foundation of the nursing of a patient with aphasia. To facilitate the communication with a patient with aphasia there are different methods to use. These methods include speaking clear and slow, being at the same height as the patient, keeping eye contact, asking one question at a time and observing the patients reactions on what is mediated, through their body language. The physical contact between patient and medical staff is considered to create solidarity and is a way to communicate. This also makes the patient feel like the staff is present. A patient with aphasia is believed to require support and comfort and by showing interest the patient is encouraged to feel confidence and hope. This can help the patient to see possibilities and a brighter future. Knowledge about the importance of communication is required by the nurse to give the patient with aphasia proper care and to be treated with respect. This can be achieved by educating the staff that works with patients with aphasia. More studies are asked for from the patient’s perspective of communication with the nurse and the patient with aphasia after stroke.