Introduktion: Mötet med patienten är centralt i sjuksköterskans profession. Professionens utveckling ställer nya krav på sjuksköterskan och enbart hälften av sjuksköterskans tid spenderas i direktkontakt med patienten. Syfte: Att identifiera faktorer vilka påverkar etablerandet av en vårdrelation med utgångspunkt i sjuksköterskans roll. Metod: Polit och Becks (2012) niostegsmodell utgjorde grunden till denna litteraturstudie där artiklar söktes i databaserna CINAHL och PubMed. Nio artiklar svarade mot syftet. I analysen av dessa framkom övergripande teman vilka kom att utgöra grunden för resultatet. Resultat: Fem övergripande teman identifierades: närvaro, miljö, kommunikation, kunskap och förhållningsätt. Sjuksköterskan har ett ansvar för vårdrelationen där dennes personlighet, natur och vilja spelar in. Slutsats: Etablerandet av en vårdrelation präglas av komplexitet. Det krävs en vilja från sjuksköterskan att etablera en vårdrelation vilket sker genom att möta och se hela patienten. Vårdrelationen är av vikt för patienten då ett samband mellan vårdrelation, patienttillfredsställelse och patientsäkerhet existerar.

Bakgrund: En viktig del i att jobba som sjuksköterska är att kunna förse patienter med god omvårdnad. Att jobba i en operationssal innebär att jobba enligt ett tidsschema där de olika yrkesgrupperna ofta jobbar parallellt med varandra för att uppnå hög effektivitet. Operationssjuksköterskor ansvarar för hygien och sterilitet under operation och mötet med en vaken patient blir ofta kort och intensivt. Man arbetar med en patient i gången vilket möjliggör ett personcentrerat vårdande. Syfte: syftet med studien var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av patientkontakt. Metod: Ostrukturerade intervjuer genomfördes med 10 operationssjuksköterskor från ett sjukhus i norra Sverige. Insamlad data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra teman identifierades genom innehållsanalysen; Att få följa med en patient hela vägen, att skapa en förtroendefull relation, avsätta tid för kontakt samt att skärma av sig och att inte vilja/våga ta kontakt. En del operationssjuksköterskor ville träffa patienterna före och efter operation för att få en bättre helhetsbild och de flesta kände att de fick någonting ut av det själva. I sin kontakt med patienten vill man visa att man bryr sig om och finns till för dem. Operationssjuksköterskorna berättade att de själva kunde välja hur mycket patientkontakt de vill ha med sina patienter. Osäkerhet och rädsla för att säga fel framkom som hinder för kommunikationen med patienter. Slutsats: Att vara operationssjuksköterska innebär att ha en annorlunda patientkontakt och att själv kunna styra hur mycket patientkontakt de har med sina patienter.

Abstrakt Bakgrund: Få studier är utförda där distriktssköterskors upplevelser inom primärvården av att möta patienter utanför arbetstid studerats. Framför allt finns det få studier som beskriver distriktssköterskors erfarenhet att arbeta och leva i mindre samhällen. Många patienter har kontinuerlig kontakt med hälsocentraler och träffar ofta samma sjuksköterskor. För distriktssköterskor som arbetar i tätortsnära landsbygd är det lättare att etablera kontakt med patienter utanför arbetstid. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva distriktssköterskors upplevelse av att bo nära och möta patienter utanför arbetstid i tätortsnära landsbygd inom Västerbottens län. Metod: Genom semistrukturerade intervjuer samlades data in från distriktssköterskor inom primärvården. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I studien deltog 7 kvinnliga distriktssköterskor. Resultatet av studien resulterade i 4 kategorier som bland annat beskriver distriktssköterskornas upplevda kontakt med patienter utanför arbetstid som påfrestande. Slutsats: Resultatet visar på att de flesta distriktssköterskor upplever patientkontakt utanför arbetstid som påfrestande. Studien kan bidra till en förbättrad patientsäker omvårdnad då resultatet åskådliggör distriktssköterskors upplevelse av att bo och arbeta på en tätortsnära landsbygd. Eventuella brister och komplikationer inom vården kan då diskuteras och åtgärdas. Fler studier inom området behövs för djupare kunskap och vidare handläggning av eventuella problematiska situationer som distriktssköterskan inom primärvården ställs inför relaterat till möten med patienter utanför arbetstid.

Bakgrund: Kommunikation är en grundläggande del i sjuksköterskans yrkesutövning och en förutsättning för att kunna ge en god och säker omvårdnad. En god kommunikation kräver kontakt och dialog vilket skapar möjlighet till återkoppling mellan sjuksköterskan och patienten. Den ökade invandringen till Sverige och bristen på auktoriserade tolkar har orsakat att sjuksköterskor allt oftare vårdar patienter där ett gemensamt språk saknas. Detta medföra att kommunikationen brister mellan patient och sjuksköterska. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av att kommunicera med patienter där ett gemensamt språk saknas. Metod: Kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med nio sjuksköterskor. En kvalitativ innehållsanalys användes och inspirerades av Graneheim och Lundmans (2004) tolkning av innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade att när ett gemensamt språk saknades försvårade det att skapa en relation till patienten. Sjuksköterskorna upplevde att det fanns svårigheter med att verifiera om patienten förstått informationen och om patienten samtyckte till moment som skulle utföras. Det visade även att sjuksköterskor upplevde det svårt och frustrerande att kommunicera med patienter som inte talade samma verbala språk. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde frustration och svårigheter med att kommunicera och skapa en relation till patienten när ett gemensamt språk saknades. Flera av sjuksköterskorna använde sig av Google translate på sin privata telefon för att kommunicera med patienterna trots att sjuksköterskorna hade erfarenhet av att det inte var ett säkert sätt att kommunicera på. De kommunikativa bristerna som uppstår mellan patient och sjuksköterska och de bristande kommunikativa hjälpmedlen kan göra att säkerheten på vården till dessa patienter påverkas negativt. Det finns behov av att utveckla andra verktyg då de kommunikativa hjälpmedelena är bristfälliga.

Utvecklingen till ett mångkulturellt samhälle gör det intressant att undersöka om ökad kunskap inom transkulturell omvårdnad kan gagna sjuksköterskan i patient-kontakten. Denna litteraturstudie besvarar frågorna om hur transkulturell omvård-nad kan användas i det dagliga arbetet och om det kan vara en väg till omvårdnad på lika villkor. I studien framkommer resultat som visar på ett starkt stöd för att kommunikation utgör ett av de största problemen i sjuksköterskans praktiska arbe-te med patienter med olika kulturell bakgrund. Det finns även ett starkt stöd för att det finns problem med att möta kulturellt relaterade värderingar och livsstilar och i att förbereda studenter på att möta upp de kulturella behoven hos sina patienter. Det finns ett starkt stöd för att professionella tolkar kan möta kommunikations-problematiken. Författarna tycker sig se att transkulturell omvårdnad och ökad kulturell medvetenhet kan gagna sjuksköterskan i patientkontakten liksom möjlig-göra att vård bedrivs i enlighet med Hälso- och sjukvårdslagen. / The development of a cultural diverse society makes it interesting to investigate whether enhanced knowledge in transcultural nursing benefits the nurse in the patient relation. This literature study answers the questions if transcultural nursing can be implemented in the daily work and if it can be a way to nursing on equal terms. The study shows results with strong evidence for communication to be one of the greatest problems for the nurse in practical work with patients with diverse cultural backgrounds. There is also a strong evidence for problems in meeting the cultural related values and lifestyles and in preparing nursing students to meet the cultural needs among their patients. There is a strong evidence for interpreter’s ability to meet the communication problems. The authors believe that transcul-tural nursing and enhanced cultural awareness benefits the nurse in the patient relation and makes it possible with nursing on equal terms with Hälso- och sjuk-vårdslagen.

Den specialistutbildade sjuksköterskans förutsättningar för att vårda patienter har förändrats till följd av Covid-19 pandemin. Förändringen innebär att den specialistutbildade sjuksköterskan i större utsträckning vårdar patienter i en smittsam vårdmiljö, vilket innebär att de möter och vårdar patienter bärandes skyddskläder. Det saknas kunskap gällande skyddsklädernas påverkan på den specialistutbildade sjuksköterskans vårdande och vilka problem skyddskläderna genererar och motiverar därför författarna till att genomföra en kvalitativ intervjustudie där syftet var att beskriva vilka problem den specialistutbildade sjuksköterskan upplever sig möta när vårdandet sker i en smittsam vårdmiljö. Nio specialistutbildade sjuksköterskor från ambulanssjukvården i Västra Götaland deltog i intervjustudien. Resultatet bearbetades genom en innehållsanalys och utmynnade i två kategorier, Ett begränsat vårdande och Oro för smittan. Resultatet antyder att en smittsam vårdmiljö bidrar till ett förändrat vårdande för den specialistutbildade sjuksköterskan, det uttrycks en frustration i att inte kunna bedriva den vård som den specialistutbildade sjuksköterskan tidigare kunnat utöva utan skyddsklädernas hämmande effekt. Den specialistutbildade sjuksköterskan känner sig begränsad i sin kropp och syn vilket resulterar i en sämre patientkontakt då patienten inte kan se och höra den specialistutbildade sjuksköterskans ansikts- och kroppsuttryck samt verbala kommunikation. Denna fysiska begränsning och försämrade patientkontakt medför en inre etisk stress hos den specialistutbildade sjuksköterskan.