Bakgrund: En viktig del i att jobba som sjuksköterska är att kunna förse patienter med god omvårdnad. Att jobba i en operationssal innebär att jobba enligt ett tidsschema där de olika yrkesgrupperna ofta jobbar parallellt med varandra för att uppnå hög effektivitet. Operationssjuksköterskor ansvarar för hygien och sterilitet under operation och mötet med en vaken patient blir ofta kort och intensivt. Man arbetar med en patient i gången vilket möjliggör ett personcentrerat vårdande. Syfte: syftet med studien var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av patientkontakt. Metod: Ostrukturerade intervjuer genomfördes med 10 operationssjuksköterskor från ett sjukhus i norra Sverige. Insamlad data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra teman identifierades genom innehållsanalysen; Att få följa med en patient hela vägen, att skapa en förtroendefull relation, avsätta tid för kontakt samt att skärma av sig och att inte vilja/våga ta kontakt. En del operationssjuksköterskor ville träffa patienterna före och efter operation för att få en bättre helhetsbild och de flesta kände att de fick någonting ut av det själva. I sin kontakt med patienten vill man visa att man bryr sig om och finns till för dem. Operationssjuksköterskorna berättade att de själva kunde välja hur mycket patientkontakt de vill ha med sina patienter. Osäkerhet och rädsla för att säga fel framkom som hinder för kommunikationen med patienter. Slutsats: Att vara operationssjuksköterska innebär att ha en annorlunda patientkontakt och att själv kunna styra hur mycket patientkontakt de har med sina patienter.

No description available.

Introduktion: Samverkan i team ingår som en av kärnkompetenserna inom hälso- och sjukvården. Inom operationssjukvården är teamarbete en förutsättning för att kunna utföra ett arbete med patientens bästa i fokus. En effektiv och patientsäker vård bygger på ett samspel mellan de olika professionerna inom operationsteamet.  Teamarbete och patientsäkerhet är direkt kopplade till varandra och därför är det viktigt att uppmärksamma vad som utmärker teamarbete.   Syfte: Syftet var att beskriva upplevelser av vad som utmärker det perioperativa teamarbetet.   Metod: Studien utformades som en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Datainsamlingen gjordes genom semistrukturerade intervjuer i tre fokusgrupper bestående av operationssjuksköterskor, anestesisjuksköterskor och undersköterskor. Varje yrkeskategori bildade en enskild fokusgrupp. Sammanlagt deltog 14 individer i studien som utfördes på en operationsavdelning i södra Sverige. Data analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Bearbetning av data resulterade i en huvudkategori: Ett komplext samarbete med patienten i centrum, samt tre generiska kategorier: Förutsättningar för säker vård, Samspel mellan kollegor och Planering och struktur. Kategorierna sammanfattar upplevelserna av teamarbetet på operationssalen och vad som var viktigt för att kunna utföra ett effektivt och patientsäkert arbete.   Konklusion: Resultatet visar att teamarbete bygger på planering och struktur i arbetet, samspel mellan kollegor och en säker och patientcentrerad vård. Alla behövs i teamet för ett effektivt och patientsäkert arbete. Ytterligare studier behövs för att belysa teamarbetet ur ett bredare perspektiv exempelvis hur samarbetsproblem löses i teamet.

Bakgrund: Team och samarbete är ständigt aktuellt inom hälso- och sjukvården. Operationspersonal är en grupp som behöver ha ett bra teamarbete med varandra, speciellt när det gäller att jobba för en säkrare vård för patienterna. I en operationssal jobbar ett multiprofessionellt team, där tillvaratagande av varandras kompetenser är en förutsättning för ett bra resultat. Operationssjuksköterskan, med sin unika kompetens, har tillsammans med resten av teamet ett ansvar för att bidra till ett gott och välfungerande teamarbete inne på salen. Syfte: Syftet med studien var att belysa operationssjuksköterskors upplevelser av att arbeta i ett team på en operationssal. Metod: Semistrukturerade individuella intervjuer genomfördes med elva operationssjuksköterskor på två sjukhus i Sverige. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två teman, och fyra underteman. De två övergripande teman som framkom var: Att interagera med varandra och Att visa respekt och förståelse för varandra. En god kommunikation var en grund till ett gott samspel inom teamet. Fler tillfällen för reflektion och samtal med arbetskamraterna önskades, eftersom ett bra teamarbete tog tid att utveckla.  Att bemöta varandra med respekt och att vara hjälpsam ansågs vara viktigt, även att ha kunskap om teamets olika professioner. Slutsats: Ett väl fungerande teamarbete i operationssalen är en viktig del för patientsäkerheten. Att arbeta i team i operationssalen innebär komplexa interaktioner mellan olika yrkeskategorier med olika utbildning där alla är beroende av varandra. Grundpelarna för ett bra teamarbete är att samarbeta och hjälpa varandra, upprätthålla en god kommunikation, bemöta varandra med respekt och värdighet samt inneha kunskap om såväl ens egen profession som andras profession i teamet.  Den här studien visar att det behövs mer stöd från organisationen samt tid för samtal och reflektion mellan teammedlemmarna.

Introduktion: Under de senaste decennierna har organdonation genomgått en snabb utveckling. Tack vare utvecklade operationsmetoder samt ny avancerad teknik har fler människoliv kunnat räddas.I sin profession strävar operationssjuksköterskor för att bevara patientens autonomi, integritet och värdighet. Vid en organdonationsoperation strävar operationssjuksköterskor även för att bevara vitaliteten i de organ som skadoneras. Syfte: Att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser i samband med organdonationsoperationer med hjärndöd donator. Metod:Litteraturstudie som följer Polit & Becks (2012) niostegsmodell.Databaserna CINAHL och PubMed användes i litteratursökningen. Totalt resulterade sökningarna i tio artiklar som sedan granskades. Nio artiklar inkluderades i studiens resultat. Åtta av artiklarna var kvalitativa och en var kvantitativ artikel. Resultat: Ett tema ”Ett liv slocknar medan ett annat räddas”och fyra kategorier utifrån operationssjuksköterskors upplevelser identifierades: emotionella upplevelser,copingstrategier för att klara av organdonationsoperationer, samarbetet med transplantationsteamet och övrig operationspersonal samt upplevelser om donatorn och dennes närstående. Konklusion: Genom att agera professionellt och fokusera på själva operationsförfarandet kunde operationssjuksköterskor stöta bort sina egna känslor och genomföra organdonationsoperationen. Trots att en organdonationsoperation upplevdes av operationssjuksköterskor som en stressig och utmanande arbetsuppgift, satte de sina egna känslor åt sidan och samarbetade med de övriga i operationsteamet. De handlade med respekt och empati gentemot den hjärndöde donatorn. / Fakulteten för hälsa, natur och teknikvetenskap

Introduction: The deficiency of operating theatre nurses´ has led to health professionals with lower competence being replaced and performs their duties in order to maintain the production of the occupation Aim: To describe operating theatre nurses´ experiences of being replaced by health professionals with lower competence. Method: A qualitative interview study, 14 operating theatres nurses´ were interviewed from three different regions. Result: A main category emerged: “Disparagement of the operating theatre nurses´s specialist competence”, which is described on the basis of subcategories that knowledge is not utilized, their responsibilities were not valued that could jeopardize the patient's safety. There was a risk that patients' dignity was not preserved within perioperative care. Conclusion: The operating theatre nurses felt that their specialist competence was disparage. They felt offended and described that their knowledge and responsibility was not utilized. The operating theatre nurses experienced a concern that the patient's safety would be compromised when the requirements for specialist expertise were ignored. Deficiency of specialist competence also causes difficulties in creating a holistic view of the patient's need for care and an increased risk that the patient's needs of care in not provided.

Enligt tidigare forskning är ineffektiv kommunikation en orsak till att vårdskador uppstår. Brister i kommunikation inom den intraoperativa vårdmiljön kan påverka patientsäkerheten negativt. Operationssjuksköterskor har en ledande roll i det intraprofessionella operationsteamet och är beroende av kommunikation. Kommunikation inom ett välfungerat operationsteam innefattar lyhördhet och samarbete. Personcentrerat förhållningssätt och kommunikation är avgörande faktorer för patientsäkerheten och operationsteamet i den högteknologiska vårdmiljön på en operationssal. Syftet var att beskriva operationssjuksköterskors upplevelser av operationsteamets kommunikation intraoperativt. Arbetet genomfördes med en systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Resultatet presenteras i tre huvudkategorier med tillkommande sju subkategorier. Huvudkategorierna är ”Upplevelser som bidrar till kommunikation intraoperativt inom operationsteamet”, “Kommunikationens begränsningar intraoperativt inom operationsteamet" och ”Kommunikationens betydelse för operationssjuksköterskors vårdande genom att skydda, vaka och vakta över patienterna intraoperativt”. Resultatet visade att operationssjuksköterskors upplevelser av distraktioner i form av oljud, onödiga konversationer och bristande uppmärksamhet hämmade den intraoperativa kommunikationen. Medan respekt och öppenhet gentemot varandra inom operationsteamet gynnade kommunikationen och ansågs vara en förutsättning för ett välfungerande teamarbete. Examensarbetets slutsatser belyser vikten av operationssjuksköterskors upplevelser av förbättrad kommunikation inom operationsteamet vid användandet av WHO:s checklista för säker kirurgi.

Introduktion: Grundläggande för operationssjukvård är att kunna använda sina händer för att utföra god specialistsjukvård och omvårdnad av patienten. Att drabbas av eksem på händer, handleder, underarmar eller urtikaria till följd av kontaktallergi kan medföra att händernas funktion påverkas. Syfte: Syftet med studien var att undersöka prevalensen av självrapporterade handeksem, urtikaria och möjliga riskfaktorer hos verksamma operationssjuksköterskor och kirurger samt identifiera statistiska samband hos respondenterna. Metod: Studien genomfördes med kvantitativ metod. Data samlades in via elektroniska enkäter. Sammanlagt samlades 150 enkäter in. För statistisk bearbetning och analys användes ett statistiskt dataprogram. Resultat: Förekomst av eksem på händer, handleder eller underarmar vid något tillfälle självrapporterades av 44% av respondenterna, varav 24% upplevt eksem de senaste två åren. Uppkomst av urtikaria på händer, handleder eller underarmar vid något tillfälle självrapporterades av 28,7% respondenter. En högre andel av de som självrapporterat eksem och urtikaria hade också åtminstone en övrig allergi. Konklusion: I studien framkom att nästan var femte personal på operationsavdelningar inom Region Östergötland hade haft handeksem någon gång under de senaste två åren. Denna siffra är i enighet med tidigare forskning, dock är bortfallet i denna undersökningsgrupp för stort för att kunna generalisera resultatet. / Introduction: To be able to use your hands to carry out perioperative care and nursing is fundamental. To suffer from eczema on your hands, wrists, forearms or urticaria as a consequence of contact allergy, can affect the function of the hands. Aim: The aim of the study was to research the prevalence of self-reported hand eczema, urticaria and risk factors among working operating room nurses and surgeons in the region of Östergötland and to identify statistical relations among the respondents. Method: The study was carried out with a quantitative method. Data was gathered through electronic questionnaires. A total of 150 questionnaires were collected. For statistical processing and analyse, a statistic computer program were used. Result: Prevalence of eczema on hands, wrists and forearms at any time were self-reported among 44% of the respondents, and 24% had experienced eczema during the last two years. Experience of urticaria on hands, wrists and forearms at any time were reported by 28,7% respondents. A greater amount of the respondents who self-reported eczema and urticarial also described at least one additional allergy. Conclusion: The study showed that almost every fifth personnel on the surgical ward in the region of Östergötland, had self-reported hand eczema at some time during the two last years. Former research has shown similar data, but the number of non-respondents were too high to be able to generalize the result of this study.

Introduktion: Personcentrerad vård är ett erkänt internationellt och nationellt begrepp, där patienten ska ses som en person och fokus flyttas från personen behov och problem till hens resurser. Syfte: Var Att beskriva operationssjuksköterskors uppfattningar om personcentrerad vård, utifrån ett arbetsledande perspektiv. Metod: En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer användes. Inklusionskriterier var operationssjuksköterskor med arbetsledande ansvar på olika nivåer. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Utifrån analysen framkom ett gemensamt tema: Kontinuitet i patientens vård med två kategorier: Patienten i fokus och Utveckling och hinder med tillhörande subkategorier. För operationssjuksköterskor var det viktigt att se patienten som en person, skapa en vårdrelation för att patienten skulle bli delaktig i vården. Olika hinder framkom i form av brist på tid och bemanning som medförde svårigheter att skapa en vårdrelation med patienten. Flera operationssjuksköterskor beskrev en önskan att kunna träffa patienten före, under och efter operation och viljan fanns för utveckling av personcentrerad vård. Konklusion: Operationssjuksköterskorna strävade efter kontinuitet i vården genom att ha patienten i fokus, även i samarbete med andra professioner och vårdgivare. Genom att vara en förebild som arbetsledare kunde de påverka utvecklingen av personcentrerad vård.

ABSTRACT The aim of this thesis is to illustrate how surgical operation theatre nurses perceive debriefing within emergency health care. The study has a qualitative design with semi structured interviews that have been performed with seven operating room nurses working in emergency health care. The strategic selection consists of professional operation theatre nurses working in emergency care at Uppsala University Hospital. The main goal of this thesis is to increase the understanding of debriefing and to highlight the need of debriefing after difficult or unexpected events in the emergency health care profession. The interviewed nurses perceive debriefing as an important way to develop the day to day work, but also as a way to unburden the staff at the time of bigger traumas. Even though the effect of debriefing is not univocally positive in the literature, the staff perceives that it reduces different kinds of stress. According to the interviewees, routines need to be written down in order for debriefing to be used in their work. The department should create a smaller work group with knowledge of debriefing. The work group should include two qualified leaders that can act as group leaders as well as instructor. One or two external resources (e.g. priest, behavioral) with appropriate qualifications should also be linked to debrief activities. The expected result is an improved working environment for surgical nurses. This is done as the stress level is reduced. Keywords: debriefing, mental health, defusing, surgical nurses