Syftet med studien är at studera förskollärares uppfatning om leken som pedagogiskt verktyg för at främja utveckling och lärande hos barnet. Studien behandlar förskollärares syn på leken som fenomen samt lekens betydelse för utveckling och lärande. Studien belyser förskollärares syn på undervisning och tillvägagångsät i förskolans verksamhet. För at besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ metod använts. Genom semistrukturerade intervjuer har förskollärare fåt dela sina uppfatningar om leken som et pedagogiskt verktyg samt lekens betydelse för barns utveckling och lärande. De teoretiska begreppen som legat till grund för analysering är: undervisning, lekresponsiv undervisning samt scafolding. Jag har använt tematisk analys som metod för at bearbeta och förstå insamlade data. Resultatet visar at förskollärare ger utryck för och ser leken som innehållsrik och viktig för barns utveckling och lärande. At lek skapar förutsätningar för at utveckla olika förmågor. Studien visar at lek och lärande kan integrera med varandra men det krävs en medvetenhet och lärarskicklighet för at skapa förutsätningar för deta. I resultatet tyder förskollärarnas utsagor på at leken har stor betydelse för barns utveckling och lärande och samtliga respondenter använder leken som et pedagogiskt verktyg. Resultatet visar at det fnns många likheter i förskollärares förhållningsät men studien visar även på skillnader och svårigheter at få leken och lärandet at integrera med varandra. De slutsatser som gjorts är at ämnet kräver vidare forskning då det enligt resultatet fnns fertydiga svar kring hur lek och lärande integrerar med varandra samt hur leken används som et pedagogiskt verktyg. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Denna studie tar sin utgångspunkt i den nya läroplanen för förskolan där kravet på förskollärarens ansvar för undervisning tillkommit och lekens roll lyfts fram. Studien syftar till att undersöka hur förskollärare ser på begreppet undervisning i relation till lek samt hur undervisning som innefattar lek kan utformas i praktiken. På grund av att de två begreppen bildar ett nytt begrepp, lekresponsiv undervisning, har studien även syftet att undersöka hur förskollärare uppfattar begreppet lekresponsiv undervisning.    Studien utgick från intervjuer med fem förskollärare som analyserades utifrån fenomenografisk analysmodell. Resultaten visar att samtliga förskollärare kopplar undervisning till både planerade och oplanerade aktiviteter som utgår från barns intresse och behov. Även lekens centrala plats i undervisningen lyftes fram hos samtliga förskollärare. Den lekresponsiva undervisningen var ett relativt nytt begrepp och svårt att definiera enligt förskollärarna.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare ser på lek och hur lek kan främja barns lärande och utveckling. Studien har analyserats utifrån ett utvecklingspedagogiskt perspektiv och ett sociokulturellt perspektiv. Studien har utgått från en kvalitativ forskningsansats med semistruktuerade intervjuer, där nio förskollärare har intervjuats. Resultatet visar att förskollärare ser lek som betydelsefull för barns lärande och utveckling genom att barn kan exempelvis lära sig samarbete, konflikthantering och bearbeta erfarenheter i lek. Lek är även väsentligt i förskollärares undervisning genom att de använder lek som ett verktyg för att fånga barns intressen. Slutsatsen av studien är att lek är väsentligt för barns lärande och utveckling för att de lär sig många kompetenser i lek, exempelvis sociala regler, samarbete och konflikthantering. När lek får vara en del av undervisningen blir barn mer koncentrerade och involverade i det som undervisas, samt att när förskollärare är aktiva och närvarande i barns lek kan de utveckla leken vidare.

Syftet med studien var att undersöka och skapa en förståelse för tre förskollärares arbete med de yngsta barnens matematikutveckling genom lek. Studien grundar sig i att ta reda på detta genom studiens syfte och frågeställningar. Studien utgick ifrån observationer av tre förskollärare, vilka analyserats ur ett sociokulturellt perspektiv i kombination med lekresponsiv teori. Resultatet visade att förskollärarna tog vara på undervisningen i barns lek samtidigt som de värnade om barnens självständiga lek. Studiens slutsatser är att förskollärares närvaro i barns lek har stor betydelse för de yngsta barnens utvecklande av matematikkunskaper. Förskollärarna behöver vara lyhörda och finnas med som stöd i leken för att identifiera och uppmärksamma barn på matematiken i de vardagliga situationerna i utbildningen. Förutsättningen för detta är att förskolläraren innehar kunskaper om matematik i syfte att utveckla barnens matematikkunskaper.

Studiens syfte var att undersöka hur förskollärare är närvarande i barns fria lek i utomhusmiljön och hur det ger förutsättningar för att skapa undervisningstillfällen. Det är en kvalitativ observationsstudie av fyra förskollärares förhållningssätt. Studien utgår från lekresponsiv teori och resultatanalysen har skrivits fram med hjälp av en tematisk analys. Resultatet visade att de fyra observerande förskollärarna hade olika förhållningssätt till den fria leken i utomhusmiljön och att det ledde till att den fria leken både främjades och stördes. Bland annat synliggjordes det att när förskollärarna följde barnens initiativ i leken och när barnen fick delta på sina villkor, främjades leken. Däremot när förskollärarna gick in i den fria leken och ville styra, störde det barnens fria lek. Slutsatsen är att förskollärare kan skapa förutsättningar för undervisningstillfällen genom att följa barns initiativ och riktlinjer i leken i utomhusmiljön.

I tidigare forskning och i Läroplanen för förskola (lpfö 18) skrivs leken fram som betydelsefull för barns utveckling och lärande, men då tolkningsutrymmet av skrivningarna i läroplanen är stort samtidigt som kraven på undervisning i förskolan ökar, är syftet med vår studie att undersöka hur verksamma förskollärare förhåller sig till och påverkar barns fria lek. Studiens syfte besvaras med hjälp av följande frågor: Vilka förhållningssätt har förskollärarna till barns lek?, hur ser pedagogerna på sin egen medverkan i barns fria lek? Samt, hur resonerar pedagogerna kring- och arbetar med kombinationen lek och lärande? Tanken med studien är att bidra till att förskollärare börjar reflektera mer kring sin påverkan på barns fria lek, samt blir mer medvetna kring hur dess förhållningssätt till leken påverkar barns lärande. För att besvara våra frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ forskningsmetod, då vi genomfört observationer på två olika förskolor samt intervjuat förskollärare. Den insamlade empirin analyserades sedan med kommunikationsteoretisk utgångspunkt som tog avstamp främst i Knutsdotter Olofssons lekteori och Woods begrepp barninitierade-, vuxenstödd- och policystyrd lärandelek. Resultatet visar att barns fria lek övergripande ses som betydelsefull för barns lärande och utveckling, men att den position som förskollärare väljer att inta i och runt barns lek varierar beroende på miljö och barnens ålder. Det framkommer också att de ökade kraven på undervisning i förskolan inte tycks påverka den fria leken, men att leken däremot används som verktyg för att planera undervisning utifrån barnens intresse samt för att synliggöra ett lärande som inte blivit framträdande just i undervisningssituationen.

I förskolans verksamhet har leken alltid varit en grundläggande del och bör också prioriteras enligt förskolans läroplan. Studiens syfte var att undersöka förskollärares och barnskötares uppfattning om lekens betydelse för barns utveckling och lärande i förskolan. Vi analyserade pedagogernas roll i den fria leken och fördjupade oss i förhållandet mellan den lekresponsiva undervisningen och hur den kunde tolkas och förstås i relation till den proximala utvecklingszonen. Teorin valdes med grund i Vygotskijs sociokulturella perspektiv och hans syn på lek och lärande. Vi har använt oss av en semistrukturerad intervjumetod där nio informanter intervjuades till vår studie. Resultatet visade att pedagoger ansåg att barn redan har betydelsefulla egenskaper innan de deltar i lek, men att leken har en stor innebörd och betydelse för barns lärande och utveckling. Genom lek kan barn bearbeta sina erfarenheter och känslor samt skapa sig ett dynamiskt tänkande där de kan stötta andra barn och samtidigt gynnas i sin inlärning. Resultatet visade också att lek- och lärmiljöerna var viktiga komponenter för främjande av lärandet hos barn. Pedagogerna använde sig av olika pedagogiska verktyg för att fånga lärandet, till exempel genom att observera och utvärdera. Vi kom fram till att när pedagoger använder lekresponsiv undervisning, där respons i leken används, kan den proximala utvecklingszonen uppnås hos barnen och deras lärande stimuleras på ett bra sätt.

AbstractSyftet med denna studie är att undersöka hur pedagogerna arbetar med lek och undervisning ochkombination av båda på ett responsivt sätt. Detta är yrkesrelevant eftersom att undervisning finnsmed i läroplanen (Lpfö18, 2018), och därmed vill vi tydliggöra hur pedagogerna genomför sinundervisning på ett responsivt sätt. Undersökningen utgick från en innehållsanalys metod där sexpedagoger intervjuades om hur de uttrycker sig och resonerar kring kombinationen av lek, lärandeoch undervisning, det som i texten benämns lekresponsiv undervisning.Vi har använt oss av John Deweys teori om direkt och indirekt undervisning samt de begrepp somrelateras till de intervjuade pedagogernas förhållningssätt i genomförande av lekresponsivundervisning. I vår studie vi har använt oss av de centrala begreppen barninitierad lek (“openended play”), vuxenguidad lek (“modelled-play”) och målinriktad lek (“purposefully-framedplay”) för att analysera förskollärares genomförande av undervisning utifrån ett lekresponsivtundervisningsperspektiv.I studien visade det sig att några begrepp är av stor vikt för att genomföra undervisning. Detta ärbarns initiativ och intresse för vad som undervisas, vuxnas vägledning och stöttning för att lekenkan utvecklas vidare och vuxnas närvarande på ett aktivt eller passivt sätt för att se barnen, varalyhörda för barns åsikter, tolkning och tankesätt. Resultaten visar att lek, lärande och undervisningkan genomföras i form av direkt och indirekt undervisning. Detta kan genomföras genombarninitiatierad lek, vuxenguidad lek och målinriktad lek.

Målet med detta SAG-arbete är att sammanställa forskning om hur elevers lärande påverkas av lekresponsiv undervisning. Matematikboken dominerar matematiklektionerna vilket leder till att arbetet ställer lekresponsiv undervisning emot läromedelsstyrd undervisning för att synliggöra skillnader i elevers lärande i matematik. Syftet är att öka medvetenheten i lärarnas profession och didaktiska val. En systematisk sökning har gjorts från databaserna ERIC (Education Resources Information Center) och ERC (Education Research Complete) samt från sökmotorn Google Scholar. Samtliga källor är kvalitetsgranskade samt noggrant utvalda för forskningsfrågorna i arbetet. Resultatet visar att intresse och motivation påverkar elevers lärande vilket en lekresponsiv undervisning tenderar att grundas på. En läromedelsstyrd undervisning visar brister i att fånga elevers intresse samtidigt som undervisningen blir enformig och därmed riskerar att påverka elevers lärande negativt. Avslutningsvis så förs en diskussion om resultatet, arbetets tillförlitlighet samt en möjlig vidare forskning inom området.

No description available.