Syftet med denna studie var att undersöka hur några förskollärare arbetar för att lek och undervisning ska integreras med varandra och om de gör det genom lekresponsiv undervisning. Denna studies relevans grundar sig i den nya läroplan för förskolan där lekens roll stärkts och kravet på förskollärarens ansvar för undervisning tillkommit. Dessutom har barnkonventionen blivit lag, den lyfter barns rätt till att leka och utvecklas. Studien genomfördes med en kvalitativ forskningsansats och semistrukturerade intervjuer. Tio förskollärare intervjuades om hur de uppfattar och uttrycker sig om lek och undervisning samt om, och hur de integrerar dessa med varandra. När lek och undervisning integreras benämns det som lekresponsiv undervisning i studien. Studiens teori är lekresponsiv undervisning framskrivet av Björklund och Palmér (2019), Pramling och Wallerstedt (2019) samt Lagerlöf, Wallerstedt och Kultti (2019). Lekresponsiv undervisning tar avstamp i Lev Vygotskij sociokulturella teori (Säljö, 2014) som handlar om att social interaktion genom stöttning i form av kulturella redskap främjar utveckling och lärande. Studien visar att några förskollärare integrerar lek och undervisning och att dessa går parallellt i utbildningen. De använder sig av både planerad och spontan undervisning som utgår från barnens intressen och behov i väl genomtänkta miljöer med anpassat material. Det är främst i barnens egeninitierade lekar som den spontana undervisningen sker. I lekarna som är introducerade av förskollärare sker oftast planerad undervisning men som anpassar sig efter barnen. I såväl planerad som spontan undervisning strävar förskollärarna efter att inta ett barnperspektiv och närma sig barns perspektiv.

No description available.

Syftet med studien är att skapa en förståelse för förskollärares interaktioner med barn i den fria leken genom begrepp inom en lekresponsiv undervisning. Forskning visar på att förskollärares interaktioner med barn under den fria leken leder till en ökning av barns självsäkerhet och självständighet. Däremot säger också forskning att förskollärare föredrar åskådarrollen i barns lek framför ledarrollen och att även när förskollärare ser det viktiga i den fria leken så spenderar majoriteten av de tiden utom synhåll för barnen. Studien utgår ifrån en kvalitativ ansats där fyra förskollärare från fyra olika förskolor från två kommuner i södra Sverige har intervjuats. Intervjuerna analyserades utifrån begrepp inom lekresponsiv undervisning. I resultatet framkom det att förskollärare använder sig av den lekresponsiva undervisningen och begreppen visade sig relevanta som analysredskap. Resultatet visade att förskollärarna är villiga att engagera sig i barnens fria lek med frågor och genom att vara en aktiv roll i leken. Detta samtidigt som att barnen i förskollärarnas exempel oftast ville engagera andra barn och vuxna i leken och att även då frågor och konflikter ibland uppstod så kunde leken alltid fortsätta efteråt. Det kom även fram att förskollärarna ibland ser sig själva som ett störningsmoment i den fria leken och därför placerar sig utanför barns lek i vissa tillfällen. Dock så anser förskollärarna att det fortfarande är viktigt att vara en aktiv observatör genom att fortfarande vara i samma rum som barnen.

Syftet med studien är att bidra till kunskapsutveckling kring förskolläraresanvändning av lekresponsiv undervisning som stöd för barnens lärande i förskolan.Studien tar avstamp i den nya läroplanen för förskolan, där lekens roll har förstärktsoch förskollärarnas ansvar för undervisning har ökat. Undersökningsinstrumentetsom användes i studien var personliga intervjuer, genomförda i tre olika kommuneri mellersta Sverige. Studien följer vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Enkvalitativ forskningsansats användes, där sju semistrukturerade intervjuerdokumenterades genom ljudupptagning. Den insamlade datan transkriberades ochresultatet analyserades utifrån det sociokulturella perspektivet och tidigareforskning. Författarna strävade efter att beskriva förskollärares upplevelser sånoggrant som möjligt när svar söks på de ställda frågeställningarna. Resultatetstrukturerades kring tre huvudteman, indelade i underkategorier. Den första delenfokuserade på lekens betydelse som metod för undervisning, den andra påförskollärarens roll och deras förmåga att främja barnens lärande och utveckling.Den tredje delen beskrev hur förskollärare planerar och genomför undervisning medleken som metod. Resultatet visade på förskollärarnas tankar kring betydelsen av attvara engagerad och närvarande i barnens lek för att bidra till lärande och utveckling.En utmaning för förskollärarna var att integrera lek och undervisning, betydelsen avatt finna balansen mellan styrda lekar med uppsatta mål och syften samt barninitierade lekar betonades. Resultatet avspeglar också motsättningar kringförskollärarnas upplevelser av hur pedagoger generellt deltar eller avstår fråndeltagande i barnens lek. I diskussionsavsnittet betonas balansen mellan att ha ettmålinriktat arbete och att ge barnen möjlighet att leka ostört. Det framkommer attdetta ofta kräver att förskolläraren utövar en "fingertoppskänsla". Vidare diskuterasatt förskollärarnas deltagande i leken varierar, och det förekommer olika tolkningarav när och hur de bör engagera sig. Det finns även motsättningar och brist påsamsyn kring lekens roll och användning av artefakter. Författarna pekar på behovetav kunskap om hur man stödjer lekens utveckling och betonar vikten av att anpassascaffolding till olika situationer. I diskussionen identifierades olika didaktiskametoder och verktyg som används av förskollärarna. Den pedagogiska miljönsbetydelse lyfts fram. Metoddiskussionen fokuserar på hur den valda metoden kan hapåverkat resultaten i studien.

Syftet med studien är att ge en fördjupad förståelse kring hur pedagogers och barns positioner förändras då pedagoger går in i barninitierad lek. Detta undersöktes med hjälp av de teoretiska begreppen som om, som är, agency, metakommunikation och alteritet. För att besvara frågeställningarna användes en kvalitativ metod och observationer. Som teori har studien tagit utgångspunkt i lekresponsiv undervisningsteori. Insamlad data analyserades sedan med hjälp av en tematisk analys. Studiens resultat visar att pedagogens deltagande i en barninitierad lek påverkar de deltagande barnen i leken samt påverkar leken och dess utveckling. Studiens slutsats blev därmed att ett pedagogiskt deltagande kan utspela sig på tre olika sätt. Pedagogen kan delta på ett intensivt sätt som resulterar i att barnen kan bli störda i leken och kan behöva avbryta den. Pedagogen kan delta försiktigt där barnen kan fortsätta sin lek med stöttning från en pedagog.Pedagogen kan bli inbjuden av barnen och göra att pedagogen kan delta på barnens villkor. Dessa tre sätt visar i sin tur att pedagogens agerande i sitt deltagande påverkar barnen och deras fria lek. Med användning av de teoretiska begreppen har det skapats en förståelse för samspelet och vikten av att anpassa sitt bemötande som pedagog i barninitierade lekar. / The purpose of the study is to give a deeper understanding regarding how educators and childrens positions change when the educators participate in child-initiated play. This was investigated through theoretical concepts such as: as-if, as-is, agency, metacommunication, and alterity. To answer these questions observations together with a qualitative method was used. The study is founded on play-responsive learning theory. Data was collected and analyzed using thematic analysis. The study shows that educators participation in child-initiated play affects the participating children as well as the play and its development. The conclusion of the study is that pedagogical participation can occur in three different ways. The educator can participate intensely, leading to the children being disturbed and needing to interrupt their play. The educator can participate cautiously, which means that the children are allowed to continue their play with support from the educator. The educator can lastly be invited by the children and participate on their terms. These three ways display that the educators actions in participation have an impact on the childrens free play. Through theoretical concepts, the study highlights the importance of adapting to the needs of children in child-initiated play, and the importance of the interaction between educators and children.