Syftet med denna studie var att undersöka hur några förskollärare arbetar för att lek och undervisning ska integreras med varandra och om de gör det genom lekresponsiv undervisning. Denna studies relevans grundar sig i den nya läroplan för förskolan där lekens roll stärkts och kravet på förskollärarens ansvar för undervisning tillkommit. Dessutom har barnkonventionen blivit lag, den lyfter barns rätt till att leka och utvecklas. Studien genomfördes med en kvalitativ forskningsansats och semistrukturerade intervjuer. Tio förskollärare intervjuades om hur de uppfattar och uttrycker sig om lek och undervisning samt om, och hur de integrerar dessa med varandra. När lek och undervisning integreras benämns det som lekresponsiv undervisning i studien. Studiens teori är lekresponsiv undervisning framskrivet av Björklund och Palmér (2019), Pramling och Wallerstedt (2019) samt Lagerlöf, Wallerstedt och Kultti (2019). Lekresponsiv undervisning tar avstamp i Lev Vygotskij sociokulturella teori (Säljö, 2014) som handlar om att social interaktion genom stöttning i form av kulturella redskap främjar utveckling och lärande. Studien visar att några förskollärare integrerar lek och undervisning och att dessa går parallellt i utbildningen. De använder sig av både planerad och spontan undervisning som utgår från barnens intressen och behov i väl genomtänkta miljöer med anpassat material. Det är främst i barnens egeninitierade lekar som den spontana undervisningen sker. I lekarna som är introducerade av förskollärare sker oftast planerad undervisning men som anpassar sig efter barnen. I såväl planerad som spontan undervisning strävar förskollärarna efter att inta ett barnperspektiv och närma sig barns perspektiv.