Syftet med studien är att skapa en förståelse för förskollärares interaktioner med barn i den fria leken genom begrepp inom en lekresponsiv undervisning. Forskning visar på att förskollärares interaktioner med barn under den fria leken leder till en ökning av barns självsäkerhet och självständighet. Däremot säger också forskning att förskollärare föredrar åskådarrollen i barns lek framför ledarrollen och att även när förskollärare ser det viktiga i den fria leken så spenderar majoriteten av de tiden utom synhåll för barnen. Studien utgår ifrån en kvalitativ ansats där fyra förskollärare från fyra olika förskolor från två kommuner i södra Sverige har intervjuats. Intervjuerna analyserades utifrån begrepp inom lekresponsiv undervisning. I resultatet framkom det att förskollärare använder sig av den lekresponsiva undervisningen och begreppen visade sig relevanta som analysredskap. Resultatet visade att förskollärarna är villiga att engagera sig i barnens fria lek med frågor och genom att vara en aktiv roll i leken. Detta samtidigt som att barnen i förskollärarnas exempel oftast ville engagera andra barn och vuxna i leken och att även då frågor och konflikter ibland uppstod så kunde leken alltid fortsätta efteråt. Det kom även fram att förskollärarna ibland ser sig själva som ett störningsmoment i den fria leken och därför placerar sig utanför barns lek i vissa tillfällen. Dock så anser förskollärarna att det fortfarande är viktigt att vara en aktiv observatör genom att fortfarande vara i samma rum som barnen.

De komparativa konditionala bisatserna kännetecknas av två stora förändringar under 1900-talet: dels börjar tempusförskjutningen försvinna på allvar, dels får inledaren som om allt hårdare konkurrens av som att. Denna uppsats syftar därför till att kartlägga komparativa konditionala bisatsers variation och förändring i verbform och inledare under 1900-talet. Det för kartläggningen använda materialet består av tidningstext, digitaliserad och sökbar genom Språkbankens sökverktyg Korp. Resultatet visar för det första att som om dominerar över som att hela 1900-talet igenom och för det andra att konjunktiv ersätts av indikativ och preteritum av presens, även om det går olika fort för olika sorters verb. Den stabila variationen i inledare skulle kunna bero på tidningstextens vårdade och formella skriftspråk, medan den instabila variationen i verbform skulle kunna bero dels på att tempusförskjutningen i dessa satser inte är nödvändig för bedömningen av satsens sannolikhetsgrad, dels på att det annars är sällan som tempusförskjutning uppträder endast i bisatsen.