Zugl.: Berlin, Humboldt-Univ., Diss., 2005 u.d.T.: Petrova, Svetlana: Der Konjunktiv im Althochdeutschen

Zugl.: Frankfurt (Main), Univ., Magisterarbeit, 2007

Die indirekte Rede ist eine Konstruktion im Deutschen, die schwierig sein kann. Die Schwierigkeit liegt vor allem darin, dass das Prädikat in verschiedenen Modi stehen kann. Welche Form gewählt wird, hängt u.a. von grammatischen Faktoren, vom Dialekt des Sprechers, vom Stil und von der Art der Sprache (der geschriebenen/gesprochenen Sprache) ab. In dieser Arbeit wird der Modusgebrauch in der indirekten Rede untersucht. Die Untersuchung ist auf die Schriftsprache beschränkt; mit Hilfe von drei verschiedenen Textsorten: Zeitungsartikeln, einem Roman und einer Umfrage unter Deutschsprachigen wird der Gebrauch untersucht. Das Ziel dieser Arbeit ist zu untersuchen, ob der tatsächliche Gebrauch des Konjunktivs innerhalb der indirekten Rede mit den in Grammatikbüchern angegebenen Regeln überinstimmt.

Subjunctive is the most complex mood in the Romance languages from a structural point of view. It shows a large diversity of uses. In the present study we have compared the use and values of this verbal mood among the major Romance languages, though sometimes some others have also been included (Galician, Catalan and Sardinian). It is interesting to notice that not all the languages show the same number of tenses and even that the origin of some of the tenses have different sources in Latin. Romanian is the main study target, and it is the starting point for the whole study. It will be seen that, despite all the differences, Romanian follows similar patterns to the rest of the Romance family. Even so, a specific peculiarity of Romanian syntax, the lack of infinitive in completive constructions, contrasts with the overdeveloped Portuguese conjugated infinitive. Apart from the analysis of the values and the uses, the study closes with a selection of chosen sentences in these six major languages allowing us to make conclusions as for the nature and behaviour of current subjunctive mood.

No description available.

Thesis--Uppsala. / Includes summary in English. Includes bibliographical references (p. 133-135).

In German, the preterite subjunctive can be expressed either synthetically (es käme) or analytically (es würde kommen). It is often claimed that the synthetic forms are falling out of usage, and that the analytic würde-construction is replacing them. However, there are a number of verbs whose preterite subjunctive forms are still used with some regularity (kommen, geben, wissen etc.), especially in writing. The purpose of this thesis is to investigate whether the usage of some of these verbs in the würde-construction has increased during the second half of the 20th century – and, if so, whether this increase has been accompanied by a decrease in usage of the corresponding synthetic forms. Since the preterite subjunctive, in its synthetic form, is primarily a feature of the written language, the investigation has been concentrated to written texts. A corpus called the DWDS-Kernkorpus has been used as the material of the investigation; the corpus consists of four different types of written texts: fiction, functional literature, academic texts, and newspapers. The analytic and the synthetic preterite subjunctive forms of eight verbs (kommen, geben, wissen, stehen, finden, liegen, tun, and sehen) have been searched in the corpus. The frequency of these forms in each decade has been compared, which reveals the diachronic development of their usage. The results of the investigation indicate that the synthetic forms of the eight verbs have been used regularly throughout the time period, and that they – in most cases – are more frequent than their analytic counterparts. An increase of the analytic würde-construction could not be observed. This suggests that, to a certain degree, the synthetic preterite subjunctive remains a viable feature of the written German language.

In der vorliegenden Masterarbeit, die im Wintersemester 2016/17 im Bereich der germanistischen Sprachwissenschaft an der Christian-Albrechts-Universität zu Kiel entstand, wird die Bildung des Konjunktivs II untersucht. Genauer gesagt wird die Annahme klassischer Grammatiken, dass es sich bei „würde + Infinitiv“ um eine synonyme analytische Form für den synthetischen Konjunktiv II handelt, auf den Prüfstand gestellt. Hierzu wird zunächst der theoretische Rahmen abgesteckt, mit Hilfe dessen dieses grammatische Detailphänomen untersucht wird – eine gebrauchsbasierte Konstruktionsgrammatik. Im Zentrum des empirischen Teils der Arbeit steht eine korpusbasierte quantitative Analyse, die das untersuchte Phänomen im direkten Sprachgebrauch abbildet. Daran anschließend wird eine Interpretation vor dem Hintergrund gebrauchsbasierter konstruktionsgrammatischer Annahmen in Form einer qualitativen Analyse angeboten. Die hierdurch zutage geförderten Ergebnisse lassen den Schluss zu, dass es bestimmte Sprachgebrauchssituationen gibt, in denen „würde + Infinitiv“ eine semantische Eigenleistung entfaltet und aus sprach- bzw. koginitionsökonomischen Gründen der synthetischen Konjunktiv II-Form vorgezogen wird.

De komparativa konditionala bisatserna kännetecknas av två stora förändringar under 1900-talet: dels börjar tempusförskjutningen försvinna på allvar, dels får inledaren som om allt hårdare konkurrens av som att. Denna uppsats syftar därför till att kartlägga komparativa konditionala bisatsers variation och förändring i verbform och inledare under 1900-talet. Det för kartläggningen använda materialet består av tidningstext, digitaliserad och sökbar genom Språkbankens sökverktyg Korp. Resultatet visar för det första att som om dominerar över som att hela 1900-talet igenom och för det andra att konjunktiv ersätts av indikativ och preteritum av presens, även om det går olika fort för olika sorters verb. Den stabila variationen i inledare skulle kunna bero på tidningstextens vårdade och formella skriftspråk, medan den instabila variationen i verbform skulle kunna bero dels på att tempusförskjutningen i dessa satser inte är nödvändig för bedömningen av satsens sannolikhetsgrad, dels på att det annars är sällan som tempusförskjutning uppträder endast i bisatsen.

Huvudsyftet med studien är att ta reda på hur konjunktiv ur ett komparativt och innehållsligt perspektiv beskrivs och behandlas i två läroböcker samt två grammatikböcker i spanska för gymnasieskolan och vuxenutbildning. Ytterligare ett syfte är att klargöra hur det som står i läroplanen för Moderna språk 4 relateras till de utvalda delar i dessa läroböcker och grammatikböcker. För att uppnå syftet och besvara frågeställningarna genomfördes en kvalitativ innehållsanalys. Beträffande den första och den andra frågeställningen har resultat visat att avsnittet om konjunktiv behandlas på nästan liknande sätt i läroböckerna och grammatikböckerna. Skillnaden är att i grammatikböckerna förklaras konjunktiven på ett mer avancerat sätt och att undersökta grammatikböckerna kompletterar varandra. Beträffande den tredje frågeställningen har studiens resultat visat att det inte finns något särskilt i läroplanens centrala innehåll som beskriver hur grammatiken ska undervisas och vilka delar av grammatiken som är viktiga. Slutsatsen är att i läroplanen för kursen Moderna språk 4 är det mycket fokus på kommunikation och ”talande” som också är en trend när det gäller undervisningen av moderna språk och inte minst spanska. Tidigare forskning har också visat detsamma.