No description available.

No description available.

Uppsatsen baseras på en kvalitativ forskningsmetod och behandlar området musik i tematiskt arbete. Det som undersökts i studien är musikens roll i tematiskt arbete i förskolan, om musiken används som ett mål i sig eller som ett medel för andra ämnen. Metoden för studien är kvalitativa intervjuer. Den teoretiska utgångspunkten för studien är utvecklingspedagogiken. Resultatet av studien är att musiken använts i tematiskt arbete som medel för att utveckla barns språk, sociala förmågor, förmåga att uttrycka känslor, som underhållning och för att måla till. Musiken i de tematiska arbetena har också använts som mål för att utvidga barns musikaliska vyer samt utveckla barns förmåga att klappa takter och urskilja ljud. I de tematiska arbeten som undersökts fungerade musiken både som mål och medel. När musik är ett mål i sig har den använts både medvetet och omedvetet av förskollärarna. Det som varit avgörande för hur medvetet musiken använts är förskollärarnas eget intresse för musik.

Syftet med studien var att undersöka hur pedagoger i förskolan resonerar kring musikens plats och funktion. För att komma in i forskningsfältet genomfördes en intervju med Ylva Holmberg, forskare på området. I studien ingår två förskolor som inte har någon musikinriktning. På dessa förskolor utfördes kvalitativa intervjuer, en gruppintervju och tre enskilda intervjuer. Alla medverkande i studien har informerats enligt forskningsetiska principer och namn på förskolor och pedagoger är fingerade. Informanterna i vår studie uttrycker att musik oftast används som ett medel att lära annat till exempel matematik och språkutveckling. De menar också att musik är kultur och att förskolan har en sångskatt som måste föras vidare. Vår tolkning av resultatet visar att en del informanter uttrycker behov av utbildning, om musik ska börja användas som inommusikaliskt lärandeobjekt. Andra informanter menar att förtydligande i läroplanen kan ge samma effekt, samtidigt som den emotionella upplevelsen inte får glömmas bort.

BakgrundI studien beskrivs pedagogers varierande arbetssätt för att utveckla matematik hos barn i förskolans vardag. De metoder som nämns för att utveckla matematiken hos barn i förskolan, utgår från utvecklingspedagogiken som tar vara på vardagliga situationer samt barns egna tankar. Studien undersöker pedagogers inställning till matematiken då det kan beröra pedagogernas arbetssätt. Inom forskning och litteratur påverkar tidigare erfarenheter av skolmatematiken de vuxnas syn på ämnet.SyfteSyftet med studien är att ta reda på, vilken inställning pedagogerna har till ämnet matematik och vilka arbetssätt de använder för att utveckla barns matematiserande i förskolan.MetodVi har valt att använda oss av self report som metod. Urvalet består av 34 pedagoger, på sex olika förskolor i två olika kommuner i Västra Götalands län.ResultatI studien har vi funnit att pedagogerna har ett medvetet arbetssätt för att utveckla barns matematiserande, trots eventuella negativa inställningar till skolmatematiken. Det kom fram att pedagogerna tar vara på de vardagliga situationerna på förskolan för att synliggöra samt utveckla matematiken hos barnen. / Program: Lärarutbildningen

BAKGRUND:Vi vill med denna studie undersöka hur lärare i förskolan arbetar med matematik. Intresset för detta ämne har uppkommit under vår utbildning och genom egna erfarenheter då vi själva arbetar i förskolan. Vi har fått upp ögonen på hur mycket matematik det finns runt omkring oss i vardagen och att matematik inte bara är olika räknesätt som addition och subtraktion som när vi gick i skolan.SYFTE:Syftet med undersökningen är att studera hur lärare beskriver och resonerar om arbetet med matematik i förskolan tillsammans med barn i åldern 1 – 5 år.METOD:Vi har som metod valt att använda oss av kvalitativa intervjuer. Vårt urval består av åtta lärare, på fyra olika förskolor i tre olika kommuner i Västra Götalands län.RESULTAT:Vi har i vår undersökning kommit fram till att alla lärare arbetar mycket medvetet med matematik. Överallt i vardagen finns matematiken i förskolan för barnen. Läraren behöver bara ta på sig ”matteglasögonen” för att se den. Detta kan enligt lärarnas beskrivningar och resonemang leda till att barnen får en bättre grund för matematik i det livslånga lärandet.

Vårt syfte är att beskriva pedagogens syn på lek och sin egen roll i barns lek. Vi vill också göra en jämförande studie gentemot vår teoretiska ram där fokus ligger i det utvecklingspedagogiska perspektivet. Som metod använde vi oss av semistrukturerade intervjuer där 8 förskolepedagoger deltog. Alla samtal baserades på en intervjuguide och genomfördes under en period om två veckor. Utifrån intervjuerna sammanställde och analyserade vi stoffet som framkom, och ställde mot vår teori för att kunna dra slutsatser och få ett resultat. Det som kom fram i undersökningen var att pedagogerna anser att leken har stor betydelse för barnets sociala och emotionella utveckling. Vi fann att pedagogerna i studien såg sin roll som observatörer, vilket innebär att pedagogens roll blev avvaktande och passiv så länge leken pågick utan konflikter.Pedagogerna undervärderar sin egen roll och betydelse vid barns lek.                         

Uppsatsens syfte är att studera lärares syn på barns krigslek i förskolan och på fritidshemmet. För att nå syftet intervjuades fyra lärare med inriktning mot förskolan och fritidshemmet. Resultatdelen delades in i kategorier där lärarnas uttalande sammanfattades i underrubriker. Uppsatsen utgår från två olika teoretiska utgångspunkter, ett sociokulturellt - och utvecklingspedagogiskt perspektiv. Litteraturen behandlar leken som en möjlighet till barns lärande och utveckling men samtidigt hur lärares förhållningssätt kan styra barns handlingar i leken. Resultatet som framkommit i uppsatsen är att lärarna inte anser att krigsleken ska ses som en sämre lek och därför inte bör förbjudas. Istället försöker de styra leken till en accepterad nivå så att inget barn far illa. Leksaker föreställande vapen är inte disponibla på förskolan och fritidshemmet men lärarna påpekar att barnen gärna utifrån sin fantasi får skapa sina egna krigsleksaker.

Studiens avsikt var att få fördjupad kunskap i hur digital teknik kan fungera som verktyg för naturvetenskapligt lärande i förskolan. Studien baserades på en kvalitativ ansats med ett mindre antal barn som var i åldern fyra och fem. Barnen som medverkade i studien fick utforska vattenmolekylers storlek och rörelse med hjälp av Ipad, digitalt mikroskop och en lek där barnen fick dramatisera vattenmolekylens rörelse. Efter aktiviteterna analyserades barnens förändrade kunskaper gällande fenomenet fasförändring. Slutligen visade resultatet att digitala verktyg kan fungera som ett hjälpmedel för att utveckla en förståelse för vattenmolekylers storlek och rörelse. Avgörande faktorer för att nå det förändrande kunnandet hos barnen var interaktion med förskollärare samt lärande lekfulla aktiviteter som komplement till de digitala verktygen.

Studiens syfte är att få en större förståelse kring hur barn och pedagoger ser på och använder sig av populärkulturen i förskolan då vi menar att barns tillgång till denna ökat de senaste åren. För att belysa barnens perspektiv av ämnet använde vi oss av observationer och analyserade sedan materialet med hjälp av den barndomssociologiska teorin med inriktning på kamratkultur och tolkande reproduktion. Vi ville också titta på hur pedagoger ser på och hanterar populärkulturen i förskolans kontext och valde metoden fokusgruppssamtal för att skapa större förståelse kring deras perspektiv på ämnet. För att analysera detta använde vi oss av den utvecklingspedagogiska teorin med fokus på det lekande lärande barnet. Resultatet vi kommit fram till genom vår studie är att barn använder populärkulturen både som inspiration i lekar och som en gemensam referensram i samtalen. Vi kunde även se att pedagogers värderingar påverkade vilken form av populärkultur som användes i förskolan, och i vilken omfattning denna fick ta plats i såväl undervisningen som i vardagen.