Uppsatsens syfte är att studera lärares syn på barns krigslek i förskolan och på fritidshemmet. För att nå syftet intervjuades fyra lärare med inriktning mot förskolan och fritidshemmet. Resultatdelen delades in i kategorier där lärarnas uttalande sammanfattades i underrubriker. Uppsatsen utgår från två olika teoretiska utgångspunkter, ett sociokulturellt - och utvecklingspedagogiskt perspektiv. Litteraturen behandlar leken som en möjlighet till barns lärande och utveckling men samtidigt hur lärares förhållningssätt kan styra barns handlingar i leken. Resultatet som framkommit i uppsatsen är att lärarna inte anser att krigsleken ska ses som en sämre lek och därför inte bör förbjudas. Istället försöker de styra leken till en accepterad nivå så att inget barn far illa. Leksaker föreställande vapen är inte disponibla på förskolan och fritidshemmet men lärarna påpekar att barnen gärna utifrån sin fantasi får skapa sina egna krigsleksaker.

AbstractTitel: Pang, du är död!Författare: Emilia FrankssonUndersökningen belyser olika aspekter gällande krigsleken och leksaksvapen i förskolan där pedagogernas resonemang tydliggörs. Syftet med studien är att belysa krigslekens komplexitet för att ge redskap vid bedömning av lekens tillåtande respektive inte tillåtande. Huvudfrågan i studien är vad pedagogerna anser om krigslekar och leksaksvapen. Huvudfrågan är formulerad i fyra mindre frågor som är följande: Vad definierar pedagogerna som krigslekar? Vilka positiva samt negativa egenskaper anser pedagogerna finns med krigsleken? Vad definierar pedagogerna som ett leksaksvapen? Vad anser pedagogerna om vuxnas närvaro i krigsleken? För att finna svar på frågorna fick sex verksamma pedagoger på en förskola besvara enkäter samt observerades 37 barn när de leker krigslekar.Tidigare forskning tar upp lekens betydelse angående utveckling och lärande. Forskningen diskuterar leksaksvapen och den onda leken som förbjuds. Det beskrivs även hur vuxna kan påverka barnens lekar. Resultatet i studien visar att respondenterna definierar krigslek med innebörd av död. Resultatet visar att respondenterna har delade meningar om ifall krigsleken har positiva effekter. Tre respondenter kan inte se något positivt med krigsleken. De tre andra respondenterna understryker bearbetningen som en positiv effekt. De negativa egenskaperna med krigslek anser respondenterna vara att barnen lätt hamnar i konflikter med varandra. Två respondenter nämner att barnen använder det verbala språket i mindre skala i krigsleken. Två andra respondenter nämner att media påverkar barnens krigslekar negativt. Respondenterna är överens om att leksaksvapen kan vara köpta, egengjorda eller transformerade. En respondent hävdar att leksaker som används för att döda med är krigsleksaker. En annan anser att leksaker som associeras med våld är krigsleksaker. En respondent tycker att skillnaden på hur barnen använder leksaken avgör om det är en leksak eller en krigsleksak. Det är även en respondent som bedömer att leksaksvapen kommer ifrån media. Fyra respondenter hävdar att vuxna borde vara närvarande på ett eller annat sätt i krigsleken medan två respondenter inte instämmer.

Abstract   Vårt examensarbete syftar till att undersöka pedagogernas syn på barns fria lek och faktorer som påverkar barns möjlighet till den fria leken i förskolan. Vidare, undersöker vi pedagogernas förhållningssätt om leken övergår till en krigslek samt när, hur och på vilka grunder anser pedagogerna att det är lämpligt att ingripa i barns lek. Vi har valt att genomföra en semistrukturerad intervjuundersökning med fem utbildade förskollärare och sedan använder vi oss av begreppen från Foucaults maktteori såsom expertmakt och disciplinär makt som består av tid och rum, övervakning och normalisering för att analysera det insamlade intervjumaterialet.   Utifrån våra resultat och analyser kommer vi fram till att den fria leken inte är helt fri från vuxnas styrning. Vidare finner vi att de existerande ordningar och strukturer på förskolan såsom schemalagda aktiviteter, tider, rutiner och även dess miljö utgör huvudfaktorer som påverkar barns möjligheter och begränsningar till den fria leken under deras vistelse i förskolan. Av fem förskollärare finner vi enbart en förskollärare som uttrycker att nolltolerans mot krigslekar bör införskaffas i förskolan. Ytterligare, är majoriteten av pedagogerna överens om att observera barns krigslek för att få en överblick av leken snarare än att ingripa direkt i leken. Slutligen, framkommer i vårt resultat och analys att förskolans regler och normer ger pedagogerna makt att styra över barns handlingar i leken, där barnen oftast regleras bort från vad som anses vara ett avvikande beteende exempelvis våldsamhet som kan förekomma i krigslekar.

Syftet med denna studie har varit att studera och tolka förskollärares uppfattningar om barns egeninitierade lek i förskolans inomhusmiljö. Vi anser det angeläget då alltmer forskning betonar vikten av lekens egenvärde och följaktligen blir alltmer kritisk till förskollärares olika styrningsstrategier för lek som nyttig och lugn kontra lek som viktig i sig (Arnér &amp; Tellgren, 2006; Nilsson et. al., 2018; Theobald et. al., 2015; Tullgren, 2004; Öhman, 2011; Öhman, 2019; Øksnes, 2011). Vi har genomfört en kvalitativ studie där vi använde semistrukturerade intervjuer som metodval. Intervjuerna genomfördes med sex utbildade förskollärare som arbetar på olika förskolor inom två olika kommuner. Intervjuerna spelades in och det insamlade materialet analyserades via ett tematiskt analysarbete. Under analysarbetet utgick vi från fyra teman; förskollärares uppfattningar om lek, förskollärares uppfattningar om olika lekformer, förskollärares uppfattningar om trivselregler samt förskollärares reglering. Utifrån dessa teman färgkodade vi transkriberingen och tolkade fram relevanta kategorier för respektive tema. Resultatet visar förskollärares uppfattningar om mindre önskvärda lekar där förskollärarna uttrycker en ambition att via trivselregler och reglering bibehålla den ordning som eftersträvas samt upprätthålla det ideal förskollärarna uppfattar som önskvärd lek. / <p>Betyg i Ladok 210606.</p>

Syftet med denna studie är att ta reda på om det finns lekar som förskollärare upplever som problematiska, icke önskvärda eller rent av förbjuder i sin verksamhet, vilka regler som finns för lek i deras verksamhet, samt vilka diskurser kring lek i förskolan som ligger till grund för dessa uppfattningar. Vi vill även undersöka hur förskollärarna själva ser på hur faktorer som genus och egna lekerfarenheter i barndomen har påverkat deras synsätt. Metoden för studien är enskilda intervjuer av semistrukturerad karaktär, samt analys av respondenternas utsagor utifrån ett poststrukturalistiskt perspektiv. Studiens resultat visar att det bland de intervjuade förskollärarna finns föreställningar om lek som bygger på diskurser om lek som lärande, utveckling och bearbetning. När det gäller reglering av lek så ges här uttryck för ståndpunkter som vilar på diskurser om att leken ska vara säker och bygga på samtycke och ömsesidighet mellan de som leker och att ingen får bli kränkt. En slutsats av studien är att det inom svensk förskoleverksamhet både existerar förhållningssätt om totalförbud mot vissa typer av lekar, till exempel vapenlek, men även förhållningssätt som accepterar sådana lekar. En annan slutsats är att pedagoger i förskolan kan uppleva att den pedagogiska miljön begränsar deras möjligheter att tillåta vissa typer av lekar.

No description available.

I denna vetenskapliga essä problematiseras normen om ”den goda leken”, hur verksamma i förskolan tenderar att värdera och reglera barns lek utifrån etiskt utmanande element, så som krig, våld och könsstereotypa roller. I och med den vetenskapliga essäns utformning möts i denna reflekterande text mina egna erfarenheter och tankar med forskning och teori från andra praktiker, forskare och författare. Min utgångspunkt ligger i ett självupplevt dilemma, vilket presenteras i inledningen, där en förskolas reglering av leken och pedagogernas tolkning av läroplanen resulterade i ett strängt förbud mot krigslek, ett förbud jag själv inte klarade av att upprätthålla. Problematiken visar sig redan inledande ligga i lärandeperspektivet på lek och den allmänna synen på den generella pojkleken. I reflektionen som sedan följer söker jag dels skapa förståelse för kollegiets agerande, hur det kom sig att det reglerande förbudet föreslogs och vad enigheten kom sig av, dels också en djupare kunskap i vad som hindrade mig från att upprätthålla beslutet och därmed normen. / In this scientific essay I problematize the norm of ”the good play”, how practitioners in the preschool tend to evaluate and regulate children's play based on ethically challenging elements, such as war, violence and gender-stereotyped roles. With the scientific design of the essay my own experiences and thoughts will meet with research and theory from other practitioners, researchers and writers in this reflecting text. My starting point is in a self-perceived dilemma, as presented in the introduction, where a preschool’s regulation of the play and the teachers' interpretation of the curriculum resulted in a strict prohibition on war play, a ban I did not manage to sustain. Initially, the problem turns out to be in the learning perspective on the play and the established perception of boys' play in general. In the reflection that follows I seek both to create an understanding of the teaching staff’s actions, how it came about that the regulatory ban was proposed and what inspired the consensus, and also a deeper knowledge of what prevented me from upholding the decision and thus the norm.

Syftet med studien är att undersöka vad verksamma pedagoger i förskolan anser är önskvärd samt icke önskvärd lek i förskolans verksamhet. Studien förankrar sig i Basil Bernsteins (1924–2000) teori om inramning. Det insamlade materialet består av tolv stycken intervjuer med verksamma pedagoger och deras utsagor kring vad de anser är önskvärd och icke önskvärd lek i förskolan. Resultatet visade att det var lättare för pedagogerna att beskriva vad de ansåg var icke önskvärd lek än önskvärd lek. Det mest centrala i resultatet om önskvärd lek var att pedagogerna ansåg att önskvärd lek är lek som är inkluderande där alla barn får vara med. Sett till vad pedagogerna ansåg var icke önskvärd lek så var det främst lek där barnen riskerar ta fysisk eller emotionell skada. Enlig vår analys kunde samma typ av lek omslutas antingen av en stark eller en svag inramning utifrån de intervjuade pedagogernas svar. / The purpose of this study is to investigate what active educators in preschool consider is desirable and undesirable play in preschool activities. The study is rooted in Basil Bernstein's (1924–2000) theory of framing. The collected material consists of twelve interviews with active educators and their statements about what they consider is desirable and undesirable play in preschool. The result showed that it was easier for educators to describe what they considered is undesirable play than desirable play. The most central thing in the result about desirable play was that the educators considered that desirable play is play that is inclusive where all children can participate. Seen to what the educators considered about undesirable play it was mainly play where the children could risk taking physical or emotional harm. According to our analysis, the same type of play could be embraced either by a strong or a weak framing based on the interviewed educators response.