I denna vetenskapliga essä problematiseras normen om ”den goda leken”, hur verksamma i förskolan tenderar att värdera och reglera barns lek utifrån etiskt utmanande element, så som krig, våld och könsstereotypa roller. I och med den vetenskapliga essäns utformning möts i denna reflekterande text mina egna erfarenheter och tankar med forskning och teori från andra praktiker, forskare och författare. Min utgångspunkt ligger i ett självupplevt dilemma, vilket presenteras i inledningen, där en förskolas reglering av leken och pedagogernas tolkning av läroplanen resulterade i ett strängt förbud mot krigslek, ett förbud jag själv inte klarade av att upprätthålla. Problematiken visar sig redan inledande ligga i lärandeperspektivet på lek och den allmänna synen på den generella pojkleken. I reflektionen som sedan följer söker jag dels skapa förståelse för kollegiets agerande, hur det kom sig att det reglerande förbudet föreslogs och vad enigheten kom sig av, dels också en djupare kunskap i vad som hindrade mig från att upprätthålla beslutet och därmed normen. / In this scientific essay I problematize the norm of ”the good play”, how practitioners in the preschool tend to evaluate and regulate children's play based on ethically challenging elements, such as war, violence and gender-stereotyped roles. With the scientific design of the essay my own experiences and thoughts will meet with research and theory from other practitioners, researchers and writers in this reflecting text. My starting point is in a self-perceived dilemma, as presented in the introduction, where a preschool’s regulation of the play and the teachers' interpretation of the curriculum resulted in a strict prohibition on war play, a ban I did not manage to sustain. Initially, the problem turns out to be in the learning perspective on the play and the established perception of boys' play in general. In the reflection that follows I seek both to create an understanding of the teaching staff’s actions, how it came about that the regulatory ban was proposed and what inspired the consensus, and also a deeper knowledge of what prevented me from upholding the decision and thus the norm.

Syftet med studien är att undersöka vad verksamma pedagoger i förskolan anser är önskvärd samt icke önskvärd lek i förskolans verksamhet. Studien förankrar sig i Basil Bernsteins (1924–2000) teori om inramning. Det insamlade materialet består av tolv stycken intervjuer med verksamma pedagoger och deras utsagor kring vad de anser är önskvärd och icke önskvärd lek i förskolan. Resultatet visade att det var lättare för pedagogerna att beskriva vad de ansåg var icke önskvärd lek än önskvärd lek. Det mest centrala i resultatet om önskvärd lek var att pedagogerna ansåg att önskvärd lek är lek som är inkluderande där alla barn får vara med. Sett till vad pedagogerna ansåg var icke önskvärd lek så var det främst lek där barnen riskerar ta fysisk eller emotionell skada. Enlig vår analys kunde samma typ av lek omslutas antingen av en stark eller en svag inramning utifrån de intervjuade pedagogernas svar. / The purpose of this study is to investigate what active educators in preschool consider is desirable and undesirable play in preschool activities. The study is rooted in Basil Bernstein's (1924–2000) theory of framing. The collected material consists of twelve interviews with active educators and their statements about what they consider is desirable and undesirable play in preschool. The result showed that it was easier for educators to describe what they considered is undesirable play than desirable play. The most central thing in the result about desirable play was that the educators considered that desirable play is play that is inclusive where all children can participate. Seen to what the educators considered about undesirable play it was mainly play where the children could risk taking physical or emotional harm. According to our analysis, the same type of play could be embraced either by a strong or a weak framing based on the interviewed educators response.