Syftet med studien är at studera förskollärares uppfatning om leken som pedagogiskt verktyg för at främja utveckling och lärande hos barnet. Studien behandlar förskollärares syn på leken som fenomen samt lekens betydelse för utveckling och lärande. Studien belyser förskollärares syn på undervisning och tillvägagångsät i förskolans verksamhet. För at besvara studiens frågeställningar har en kvalitativ metod använts. Genom semistrukturerade intervjuer har förskollärare fåt dela sina uppfatningar om leken som et pedagogiskt verktyg samt lekens betydelse för barns utveckling och lärande. De teoretiska begreppen som legat till grund för analysering är: undervisning, lekresponsiv undervisning samt scafolding. Jag har använt tematisk analys som metod för at bearbeta och förstå insamlade data. Resultatet visar at förskollärare ger utryck för och ser leken som innehållsrik och viktig för barns utveckling och lärande. At lek skapar förutsätningar för at utveckla olika förmågor. Studien visar at lek och lärande kan integrera med varandra men det krävs en medvetenhet och lärarskicklighet för at skapa förutsätningar för deta. I resultatet tyder förskollärarnas utsagor på at leken har stor betydelse för barns utveckling och lärande och samtliga respondenter använder leken som et pedagogiskt verktyg. Resultatet visar at det fnns många likheter i förskollärares förhållningsät men studien visar även på skillnader och svårigheter at få leken och lärandet at integrera med varandra. De slutsatser som gjorts är at ämnet kräver vidare forskning då det enligt resultatet fnns fertydiga svar kring hur lek och lärande integrerar med varandra samt hur leken används som et pedagogiskt verktyg. / <p>Betyg i Ladok 230619.</p>

Denna studie tar sin utgångspunkt i den nya läroplanen för förskolan där kravet på förskollärarens ansvar för undervisning tillkommit och lekens roll lyfts fram. Studien syftar till att undersöka hur förskollärare ser på begreppet undervisning i relation till lek samt hur undervisning som innefattar lek kan utformas i praktiken. På grund av att de två begreppen bildar ett nytt begrepp, lekresponsiv undervisning, har studien även syftet att undersöka hur förskollärare uppfattar begreppet lekresponsiv undervisning.    Studien utgick från intervjuer med fem förskollärare som analyserades utifrån fenomenografisk analysmodell. Resultaten visar att samtliga förskollärare kopplar undervisning till både planerade och oplanerade aktiviteter som utgår från barns intresse och behov. Även lekens centrala plats i undervisningen lyftes fram hos samtliga förskollärare. Den lekresponsiva undervisningen var ett relativt nytt begrepp och svårt att definiera enligt förskollärarna.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare ser på lek och hur lek kan främja barns lärande och utveckling. Studien har analyserats utifrån ett utvecklingspedagogiskt perspektiv och ett sociokulturellt perspektiv. Studien har utgått från en kvalitativ forskningsansats med semistruktuerade intervjuer, där nio förskollärare har intervjuats. Resultatet visar att förskollärare ser lek som betydelsefull för barns lärande och utveckling genom att barn kan exempelvis lära sig samarbete, konflikthantering och bearbeta erfarenheter i lek. Lek är även väsentligt i förskollärares undervisning genom att de använder lek som ett verktyg för att fånga barns intressen. Slutsatsen av studien är att lek är väsentligt för barns lärande och utveckling för att de lär sig många kompetenser i lek, exempelvis sociala regler, samarbete och konflikthantering. När lek får vara en del av undervisningen blir barn mer koncentrerade och involverade i det som undervisas, samt att när förskollärare är aktiva och närvarande i barns lek kan de utveckla leken vidare.

I förskolans verksamhet har leken alltid varit en grundläggande del och bör också prioriteras enligt förskolans läroplan. Studiens syfte var att undersöka förskollärares och barnskötares uppfattning om lekens betydelse för barns utveckling och lärande i förskolan. Vi analyserade pedagogernas roll i den fria leken och fördjupade oss i förhållandet mellan den lekresponsiva undervisningen och hur den kunde tolkas och förstås i relation till den proximala utvecklingszonen. Teorin valdes med grund i Vygotskijs sociokulturella perspektiv och hans syn på lek och lärande. Vi har använt oss av en semistrukturerad intervjumetod där nio informanter intervjuades till vår studie. Resultatet visade att pedagoger ansåg att barn redan har betydelsefulla egenskaper innan de deltar i lek, men att leken har en stor innebörd och betydelse för barns lärande och utveckling. Genom lek kan barn bearbeta sina erfarenheter och känslor samt skapa sig ett dynamiskt tänkande där de kan stötta andra barn och samtidigt gynnas i sin inlärning. Resultatet visade också att lek- och lärmiljöerna var viktiga komponenter för främjande av lärandet hos barn. Pedagogerna använde sig av olika pedagogiska verktyg för att fånga lärandet, till exempel genom att observera och utvärdera. Vi kom fram till att när pedagoger använder lekresponsiv undervisning, där respons i leken används, kan den proximala utvecklingszonen uppnås hos barnen och deras lärande stimuleras på ett bra sätt.

AbstractSyftet med denna studie är att undersöka hur pedagogerna arbetar med lek och undervisning ochkombination av båda på ett responsivt sätt. Detta är yrkesrelevant eftersom att undervisning finnsmed i läroplanen (Lpfö18, 2018), och därmed vill vi tydliggöra hur pedagogerna genomför sinundervisning på ett responsivt sätt. Undersökningen utgick från en innehållsanalys metod där sexpedagoger intervjuades om hur de uttrycker sig och resonerar kring kombinationen av lek, lärandeoch undervisning, det som i texten benämns lekresponsiv undervisning.Vi har använt oss av John Deweys teori om direkt och indirekt undervisning samt de begrepp somrelateras till de intervjuade pedagogernas förhållningssätt i genomförande av lekresponsivundervisning. I vår studie vi har använt oss av de centrala begreppen barninitierad lek (“openended play”), vuxenguidad lek (“modelled-play”) och målinriktad lek (“purposefully-framedplay”) för att analysera förskollärares genomförande av undervisning utifrån ett lekresponsivtundervisningsperspektiv.I studien visade det sig att några begrepp är av stor vikt för att genomföra undervisning. Detta ärbarns initiativ och intresse för vad som undervisas, vuxnas vägledning och stöttning för att lekenkan utvecklas vidare och vuxnas närvarande på ett aktivt eller passivt sätt för att se barnen, varalyhörda för barns åsikter, tolkning och tankesätt. Resultaten visar att lek, lärande och undervisningkan genomföras i form av direkt och indirekt undervisning. Detta kan genomföras genombarninitiatierad lek, vuxenguidad lek och målinriktad lek.

No description available.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med att främja barns språkutveckling i relation till fri lek i förskolan, samt hur den fria leken kan vara främjande för barns språkutveckling. I studien används en kalitativ forskningsansats där semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod har utförts. Vår studie har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv som grundar sig i Vygotskijs teori. Resultatet visar att fri lek i förskolan har stor betydelse vad gäller barns språkutveckling. Barnen beskrivs föra dialoger och samtal med varandra i den fria leken då de möter rollekar, föremål och olika miljöer att samtala om. Förskollärarna lyfter vikten av närvarnade vuxna för att kunna vägleda och föra leken vidare, men också för att kunna observera leken eller kliva in för att stödja barnen i eventuella konflikter. Förskollärares förhållningssätt i relation till förskolans miljö och den fria leken är därav viktig när det kommer till att främja barns språkliga förmåga.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares tankar och erfarenheter om lekens betydelse för barns utveckling och lärande i förskolans verksamhet. Vi valde en kvalitativ metod, semistrukturerade intervjuer genomfördes med 11 förskollärare. Studiens teoretiska perspektiv utgår ifrån en lekresponsiv undervisning samt den proximala utvecklingszonen. Resultatet visar att förskollärare använder olika strategier och metoder när det gäller att främja barns lek i förskolan. Det framgick även att förskollärarna tycker att leken är viktig och har en central plats i verksamheten. En slutsats var att deltagarna i intervjuerna ansåg att deras roll i barns lek är mångfacetterad, de anpassar sig till olika situationer och kan växla mellan att observera och aktivt delta i barns lek.

Syftet med studien är att skapa en förståelse för förskollärares interaktioner med barn i den fria leken genom begrepp inom en lekresponsiv undervisning. Forskning visar på att förskollärares interaktioner med barn under den fria leken leder till en ökning av barns självsäkerhet och självständighet. Däremot säger också forskning att förskollärare föredrar åskådarrollen i barns lek framför ledarrollen och att även när förskollärare ser det viktiga i den fria leken så spenderar majoriteten av de tiden utom synhåll för barnen. Studien utgår ifrån en kvalitativ ansats där fyra förskollärare från fyra olika förskolor från två kommuner i södra Sverige har intervjuats. Intervjuerna analyserades utifrån begrepp inom lekresponsiv undervisning. I resultatet framkom det att förskollärare använder sig av den lekresponsiva undervisningen och begreppen visade sig relevanta som analysredskap. Resultatet visade att förskollärarna är villiga att engagera sig i barnens fria lek med frågor och genom att vara en aktiv roll i leken. Detta samtidigt som att barnen i förskollärarnas exempel oftast ville engagera andra barn och vuxna i leken och att även då frågor och konflikter ibland uppstod så kunde leken alltid fortsätta efteråt. Det kom även fram att förskollärarna ibland ser sig själva som ett störningsmoment i den fria leken och därför placerar sig utanför barns lek i vissa tillfällen. Dock så anser förskollärarna att det fortfarande är viktigt att vara en aktiv observatör genom att fortfarande vara i samma rum som barnen.

Syftet med studien är att ge en fördjupad förståelse kring hur pedagogers och barns positioner förändras då pedagoger går in i barninitierad lek. Detta undersöktes med hjälp av de teoretiska begreppen som om, som är, agency, metakommunikation och alteritet. För att besvara frågeställningarna användes en kvalitativ metod och observationer. Som teori har studien tagit utgångspunkt i lekresponsiv undervisningsteori. Insamlad data analyserades sedan med hjälp av en tematisk analys. Studiens resultat visar att pedagogens deltagande i en barninitierad lek påverkar de deltagande barnen i leken samt påverkar leken och dess utveckling. Studiens slutsats blev därmed att ett pedagogiskt deltagande kan utspela sig på tre olika sätt. Pedagogen kan delta på ett intensivt sätt som resulterar i att barnen kan bli störda i leken och kan behöva avbryta den. Pedagogen kan delta försiktigt där barnen kan fortsätta sin lek med stöttning från en pedagog.Pedagogen kan bli inbjuden av barnen och göra att pedagogen kan delta på barnens villkor. Dessa tre sätt visar i sin tur att pedagogens agerande i sitt deltagande påverkar barnen och deras fria lek. Med användning av de teoretiska begreppen har det skapats en förståelse för samspelet och vikten av att anpassa sitt bemötande som pedagog i barninitierade lekar. / The purpose of the study is to give a deeper understanding regarding how educators and childrens positions change when the educators participate in child-initiated play. This was investigated through theoretical concepts such as: as-if, as-is, agency, metacommunication, and alterity. To answer these questions observations together with a qualitative method was used. The study is founded on play-responsive learning theory. Data was collected and analyzed using thematic analysis. The study shows that educators participation in child-initiated play affects the participating children as well as the play and its development. The conclusion of the study is that pedagogical participation can occur in three different ways. The educator can participate intensely, leading to the children being disturbed and needing to interrupt their play. The educator can participate cautiously, which means that the children are allowed to continue their play with support from the educator. The educator can lastly be invited by the children and participate on their terms. These three ways display that the educators actions in participation have an impact on the childrens free play. Through theoretical concepts, the study highlights the importance of adapting to the needs of children in child-initiated play, and the importance of the interaction between educators and children.