Denna studies syfte var att undersöka hur aktiva pedagoger i förskoleverksamheten beskriver att de arbetar med och uppfattar konflikthantering mellan barn och barn samt mellan barn och pedagoger. Vi undersökte detta genom en kvalitativ intervjustudie där fyra pedagoger från ett mindre samhälle intervjuades. I våra frågeställningar utgick vi ifrån fyra nyckelord. Det vill säga hur konflikter uppstår, dess påverkan på verksamheten, hur de kan förebyggas samt hur de kan hanteras. Det var viktigt för oss att utgå ifrån alla dessa frågor eftersom vi ansåg att dessa gav en sammanfattad bild av konflikternas betydelse. Resultaten av intervjuerna tydde på att trots att det finns många metoder för konflikthantering är det många gånger mer givande att arbeta förebyggande. Trots detta påvisades genom studiens gång att det även fanns positiva aspekter av konflikter för den sociala kompetensen. Den viktigaste av dessa var kommunikationens betydelse samt betydelsen av närvarande, engagerade och empatiska pedagoger.

Syftet med det självständiga arbete är att visa på hur förskolepedagogerna i studien definierar begreppet självkänsla, hur de i praktiken arbetar med detta i verksamheten och hur de upplever sig ha för förutsättningar att arbeta med barns självkänsla. Frågeställningar som används är: hur definierar förskolepedagogerna begreppet självkänsla? Hur arbetar förskolepedagogerna konkret för att stärka barns självkänsla? På vilket sätt ser förskolepedagogerna ett resultat? Vilka förutsättningar har förskolepedagogerna för att stödja barn med låg självkänsla? Denna studie utgår från en kvalitativ ansats, med muntliga intervjuer och öppna frågor. I intervjuerna medverkar tolv förskolepedagoger, samt en förskolepsykolog och en specialpedagog. De flesta definierar begreppet självkänsla i likhet med litteraturen att det handlar om varandet och det inre hos en människa. Resultatet visar att man inte reflekterar på djupet över vad man egentligen menar med självkänsla och har svårt när det gäller det konkreta arbetet i verksamheten. Det finns inte någon samstämmig bild över hur man arbetar med självkänsla. Flera av förskolpedagogerna framhöll vikten av ett respektfullt bemötande som ett konkret arbetsätt eller förhållningssätt för att stärka barns självkänsla. Att arbeta med känslor var också ett arbetssätt som lyftes fram. Andra talade mer om stödjande och berömmande av barnets "görande". Hur förskolepedagogerna upplever sig ha för kompetens kring ämnet självkänsla skiftar. Några anser sig fått mycket kunskap från sin utbildning eller genom kompetensutveckling, men en stor andel upplever sig ha sämre kunskap om självkänsla. Flera pratar om att livserfarenhet och att en samlad kunskap i arbetslaget ger dem en bra kompetens.

Kommunikation är ett sätt att överföra budskap mellan individer. Detta kan ske verbalt och icke-verbalt. För att kommunikationen ska fungera på ett tillfredsställande vis krävs ett samspel mellan samtalsparterna. I muntlig kommunikation finns det alltid faktorer som kan påverka överföringen negativt. Exempel på sådana är olika språkkunskap eller kulturell bakgrund samt höga ljudnivåer. Höga ljudnivåer kräver att förskolepedagoger använder en högre röststyrka. Då det hela tiden förekommer höga ljudnivåer på förskolor ställer det stora krav på pedagogernas röster. Med en ökad kunskap om rösten minskar riskerna att drabbas av en röststörning. Syftet med denna studie har varit att få kunskap om hur förskolpedagoger upplever ljudmiljöns påverkan på kommunikationen på förskolan. För att ta reda på detta har intervjuer och mätningar gjorts på två olika förskolor. Sex kvinnliga förskolepedagoger intervjuades. Intervjuerna genomfördes på två förskolor i områden med hög frekvens av flerspråkighet, för att få en inblick i hur kommunikationen mellan flerspråkiga barn och pedagog i en bullrig miljö ser ut. En tematisk analys av materialet gjordes och temana kunskap, miljö, ljudens påverkan samt strategier erhölls. Resultatet visar att det föreligger en bristande kunskap om röst hos de intervjuade förskolepedagogerna och att de inte har fått utbildning inom varken röst eller röstergonomi. De har en större kunskap kring hörsel och hyser större oro angående hörselfunktionen. Det uppges att den största bullerkällan på förskolorna är ljud från barnen. Bullernivåerna på de båda förskolorna varierade mellan 35 dBA och 95 dBA beroende på om rummet var tomt eller vilken aktivitet som utfördes. De höga ljudnivåerna gör det svårt för förskolpedagogerna att vara fokuserade och koncentrerade. De tycker vidare att en liknande påverkan kan ses hos barnen. Vad gäller kommunikationen med flerspråkiga barn uppger pedagogerna att det krävs mer tydlighet och koncentration för att förstå varandra än vid kommunikation med barn med svenska som modersmål. På förskolorna finns hjälpmedel som minskar bullernivåerna, men pedagogerna upplever att de stora barngrupperna har störst betydelse för de höga ljudnivåerna.

Syftet med min essä är att uppmärksamma händelser i pedagogens vardag som ibland eller kanske oftast går pedagogen förbi eller är tabubelagda: Att förskolepersonal eller i och för sig all personal som arbetar med människor, arbetar på och gör saker som är obekvämt för oss som personer. Frågan väcktes i mig då jag började reflektera över mitt handlande i de på förskolan förekommande vardagssituationer, där jag/vi kvickt handlar i stunden och utifrån situationen. Men handlade vi på bästa sätt? Har jag som förskollärare rätt att känna och tänka utifrån mig själv som person och vad får jag uttrycka? Essän bygger på händelser som förekommit och som jag deltagit i under mitt arbete på förskolan och som sedan stannat kvar i mitt minne.Under arbetets gång har jag kommit fram till att mitt agerande på förskolan idag är förändrat genom att jag påbörjat min förskollärarutbildning. Många gånger tidigare har jag handlat på samma sätt i liknande situationer utifrån mitt som jag själv kallar det, sunda förnuft. I min essä har jag sedan med teorins hjälp sökt förklaringar och fördjupningar till mitt dilemma.Reflektionen blir en viktig del i mitt arbete för att synliggöra mina tankegångar fram och tillbaka med olika sätt att se på vad som utspelade sig i de olika situationerna. Dels för att jag kritiskt och oberoende tittar på mitt eget agerande i hur jag sätter gränsen för eller passerar mina känslor som pedagog och privat person. Teorier om etik och praktisk kunskap hjälper mig att förstå att också mitt ”sunda förnuft” är kunskap som jag utvecklat under mina år av yrkeserfarenhet som barnskötare i förskolan tillsammans med den livserfarenhet jag fått med åren.Arbetet tog sin början i hur jag hanterade situationer där jag kände mig obekväm som person men ju mer jag arbetade och läste litteratur kom jag fram till att mycket av mitt bemötande handlar om att bli medveten. För att bli medveten behöver jag ha kunskap. Insikten om att det är bra att vara personlig men inte privat som pedagog gör att jag genom mitt skrivande fördjupat min kunskap och skaffat mig nya erfarenheter som blir en hjälp och stöd i mitt och även stöd för andras fortsatta yrkesutövande som förskollärare.

Att bli och förbli blöjfri på förskolan är en process som de flesta barn i Sverige går igenom. Studier av hur pedagoger möter alla dessa barn är nästintill obefintliga. Det behövs ny aktuell forskning för att vända trenden att blöjanvändandet har stigit upp i åldrarna. Syftet med den här fenomenografiska studien är att få en förståelse för hur pedagoger uppfattar fenomenet potträning och dess möjligheter och hinder i förskolan. Studien använder sig av kvalitativ metod och har genomförts med semistrukturerade intervjuer av förskolepedagoger. Fenomenografi har använts som både teori och metod. Det är ett redskap för att beskriva människors uppfattningar om ett fenomen. Resultatet av studien visar att pedagogerna menar att föräldrarna har det största ansvaret för potträningen. I potträningsprocessen beskriver pedagogerna i sin roll att stötta barnen att de uppfattar att i förskolan måste barnen ses utifrån de egna individer som de är och pedagogerna måste anpassa hur de möter och hjälper barnen att bli och förbli blöjfria på förskolan. Det finns olika uppfattningar kring vilka hjälpmedel som är bäst för barnen. I fenomenet potträning så förekommer ofta en uppfattning om dagens blöjor att den är en ”superblöja” som varken läcker eller känns våt och obehaglig för barnen. Vilket kan vara en av anledningarna till att barn blir senare blöjfria nu än förut.

Detta är en intervjustudie gjord med elva pedagoger verksamma i förskolan. Syftet med undersökningen är att ta reda på hur pedagoger ser skogen som en pedagogisk resurs. Resultatet visar att förskolepedagoger ser skogen som en pedagogisk resurs. Man använder sig av skogen i inlärningen av naturkunskap men också i exempelvis svenska och matematik. Pedagogerna såg möjligheter med skogen som till exempel att konkret visa barnen hur de olika årstiderna ser ut. Men de såg även hinder, som t.ex. pedagogers brist på intresse och okunskap för naturkunskap och skogen. Dels var det att vissa förskolor har hög invandringsprocent på barn från krigshärjade länder vilket försvårade arbetet med skogen som pedagogisk resurs. Detta för att barnen och deras familjer fann skogen som en otrygg och farlig miljö. / This is an interview study with eleven preschool teachers. The purpose with this study has been to find out teachers view on the forest as an educational resource. The result shows that the interviewed consider the forest as an educational resource. With educational resource means that the pedagogs saw the forest as an access in children’s learning process. They use the forest in the learning of science, but also, for example, Swedish and mathematics. Some difficulties were encountered during the interviews; one was the lack of interest and knowledge of science and the forest. The other thing was that many of the children come from war- torn countries which made it difficult to work with the forest as an educational resource. Because these children and their families found the forest as an insecure and dangerous environment.

Syftet med den här erfarenhetsbaserade essän är att utforska vad min uppgift som förskolepedagogär i mötet med barn som har svårt att leka med andra. Vad innebär det att vara en godpedagog i mötet med barn som har svårt att leka med både vuxna och barn? Frågeställningenväcktes i mig då jag på min nya avdelning uppmärksammade två barn som hade den svårigheten.Essän börjar med mina samspelande observationer av barn som har svårt att leka medandra. Därifrån börjar jag enligt principen praktiken först och teorin sedan söka teorier somkan ge mig stöd i hur jag bör agera. Jag utforskar teorier om lekens betydelse från tre olikateoribildningar: det utvecklingspsykologiska (Winnicott), psykoanalytiska (Erikson) ochgränsöverskridande (Vygotskij). För att än bättre förstå betydelsen av att barn leker med andralägger jag själv samman de tre teoribildningarna till en syntes. Från teoribildningarna om lekfår jag med mig den vuxnes betydelse i barnets utveckling. Lekforskarna Knutsdotter Olofssonssamt Folkman & Svedins teorier bekräftar det arbete vi nu gör på avdelningen för attvarje barn ska kunna utveckla sin förmåga att leka. Jag reflekterar också över min egen praktiskakunskap, särskilt känslornas kunskap enligt Svenaeus. Det teoretiska materialet ger stödför mitt agerande och tänkande men ger mig också möjlighet att kritiskt granska mig själv.Arbetet med uppsatsen har fördjupat min förståelse och vidgat min kunskap. Den sociala leken,leken med andra, är nödvändig för barns utveckling och pedagogens reflekterande lyhördhetär viktigt för barn som har svårt att leka med andra.

The purpose of this essay is to explore why some children are having a hard time playing together with other children, while others have the ability to play for a long time without interruptions due to conflicts. The stepping stone to this essay has been my thoughts concerning play, which has been inspired foremost by Birgitta Knutsdotter Olofsson. The essay starts with two stories about two children, one of whom is having particular difficulties playing with other kids without getting into conflict. From these examples I turn to three different play theories: play as communication (Bateson and Olofsson), play as transition (Winnicott) and play as developement (Vygotskij). Thereafter comes a reflection, where I examine my stories from the viewpoint of these three theories. But to be able to give the whole picture of play and its conditions, comes another section of theory concerning peer cultures and empathy. The essay then continues into an overlapping reflection, where I scrutinize and critically question my own actions from all these theories. This critical reflection emanates from my own experiences and observations and is also turned against the ways us teachers are acting in general. Working with the essay has given me many new thoughts in how to work with children, such as the importance of being aware of childrens peer cultures, but above all pinpointing on the importance of a present teacher.

Syftet med denna studie är att skapa kunskap om förskolepedagogers förhållningssätt för betydelsen av materialets placering i ateljén för barns inflytande och lärande. Genom en kvalitativ semistrukturerad intervjumetod har åtta förskolepedagoger intervjuats. Det insamlade materialet har analyserats genom en innehållsanalys utifrån begreppen barns inflytande och lärande. Resultatet visar på mönster för vilka val och möjligheter som finns vid placering av material. Förskolepedagogerna som arbetat tillsammans längst hade i princip allt material tillgängligt för barnen. Tillgängligt material ansågs dock inte vara detsamma som obegränsat användande då barnen skulle ha ett syfte vid sitt skapande. Förskolepedagogernas förhållningssätt bidrog till ett djupare lärande för barnen med hjälp av de didaktiska frågorna, vilket också bidrog till barnens inflytande. Ett långvarigt samarbete inom arbetslaget tycks ha kunnat erbjuda förskolepedagogerna att utveckla en gemensam värdegrund kring pedagogiskt viktiga frågor.

I denna studie har tre fokusgruppintervjuer hållits med totalt 10 yrkesverksamma pedagoger i förskolan, i en svensk medelstor kommun. Syftet med studien är att undersöka hur förskolepedagogerna resonerar kring ämnet sexuella övergrepp mot barn, samt undersöka pedagogernas resonemang kring orosanmälan till socialtjänsten. Utifrån fokusgruppintervjuerna framkom fyra huvudteman: organisation, att upptäcka, kollegialt stöd samt anmäla eller inte anmäla, vilka delades in i 10 underteman. De mest framträdande resultaten visar att förskolepedagogerna saknar rutiner för att upptäcka barn som utsätts för sexuella övergrepp. Det visade sig också att stödet från organisationen och rektorn är av stor betydelse för att en orosanmälan skall göras samt för att öka pedagogernas kunskap gällande sexuella övergrepp mot barn. För att hantera känslomässigt jobbiga situationer som kan uppstå i samband med misstanke om sexuella övergrepp, visade resultatet att kollegorna finner en viktig roll för varandra, där en kollegial dialog används flitigt. Resultatet visade också att en fungerande samverkan med socialtjänsten kan bidra till att en orosanmälan görs och att samverkan är viktig för pedagogernas trygghet. Resultaten analyseras med hjälp av tidigare forskning och institutionell teori där begreppet handlingsutrymme är i fokus.