Socialstyrelsen lyfter förskolan och dess pedagoger som en skyddande faktor och en viktig arena i att upptäcka barn i utsatt hemmiljö. Forskning inom området tenderar att fokusera på anmälningsplikten och förskolepedagogernas upplevelse gentemot deras arbete med utsatta barn ter sig relativt outforskat. Syftet med uppsatsstudien är att ge en inblick i vilken roll förskolepedagoger upplever sig kunna ha i ett utsatt barns liv för att minska risken för framtida social utsatthet. Studien ämnar utifrån detta besvara frågeställningarna ”vilka faktorer upplever förskolepedagoger är av vikt för att kunna stötta barn som lever i en utsatt hemmiljö” samt ”hur upplever förskolepedagoger att deras arbete gentemot barn i utsatt hemmiljö kan göra skillnad i barnets livssituation”. Uppsatsstudien är en kvalitativ intervjustudie som undersökt det studerade fenomenet via semistrukturerade djupintervjuer med 7 förskolepedagoger, samtliga med tidigare erfarenhet av arbete i förskola med barn som lever i utsatt hemmiljö. Studien har tagit avstamp i anknytningsteorin för att skapa en förståelse för anknytningens verkan i förskolepedagogers arbete. De primära resultaten visar att förskolepedagoger upplever sig ha goda möjligheter att göra skillnad för barn i utsatt hemmiljö och att viktiga faktorer i arbetet är att ge barnen en trygg tillvaro, goda relationer, möjlighet att bli sedda och lyssnade på samt sunda grundvärderingar om sig själva och andra. Resultaten visar att förskolepedagogernas arbete påverkas av deras kunskap och erfarenhet samt att de vid situationer bortom de egna möjligheterna att bidra till förbättring ser en möjlighet för barnet i att anmäla sin oro för barn i utsatthet till socialtjänsten

Sammanfattning: Samlingar har under flera decennier varit en tradition i svenska förskoleverksamheter. Föreliggande studie fokuserar på förskolepedagogers beskrivning av samlingens funktion och bidrag i förskolan. Denna studie vilar på det sociokulturella perspektivet som teoriram och semistrukturerade intervjuer som metod. Målsättningen med undersökningen är att uppnå ökad kunskap om barns lärande och utveckling, genom samlingen ur förskolepedagogernas perspektiv.Studiens resultat visar att samlingar bidrar till flertalet moment som skapar gemenskap och samhörighet i barngruppen. Genom att bygga relationer och lära känna varandra skapas en trygg, meningsfull lärandemiljö. Miljön leder i sin tur till ett lärande, vilket skapar möjligheter för barn att utforska. I resultatet beskrivs samlingar som en strategi för att bevara en god och trygg miljö i förskolan. I en god och trygg miljö sker även utbyte av kunskap och dialog.

The purpose of this scientific essay is to explore the different approaches to language development for multilingual children in preschool practice. The essay is about a four-year-old girl who did not master the Swedish language so well when she started preschool. All the other children in the group had Swedish as a mother tongue, while two of them were bilingual. We preschool teachers found ourselves in a dilemma as we did not know how to approach the development of a multilingual child’s language skills while at the same time continuing the pedagogical work with the rest of the group. Consequently, the following two research questions emerged, and I have tried to answer them by using different theoretical perspectives. Firstly, I asked myself: “What opportunities for language development do we give a multilingual child in play and group situations like circle-time and what impact has it on the other children in the group?” The second question I raised was:” What significance has the preschool teacher’s approach in meeting the children’s different needs for language development?” I have used essay-writing as my research method of exploring these two questions. A method through which, by reflecting and problematizing, I could look at my dilemma from several different perspectives. In my essay, I have used a socio-cultural perspective, according to which learning occurs in the interaction with others. In addition, I applied concepts such as multilingualism, interculturality, literacy and language development. The result of this study has highlighted the importance of focusing on the needs of each individual child while at the same time attending to the needs of the group as a whole. In conclusion, being an attentive preschool teacher as well as the way we meet and respond to children is of utmost importance when working in a preschool environment. / Syftet med denna vetenskapliga essä är att undersöka hur arbetet med språkutveckling kan se ut för flerspråkiga barn i förskolans praktik. Essän handlar om en flicka på fyra år som inte behärskade det svenska språket så väl när hon började i förskolan. De övriga barnen i gruppen hade alla svenska som modersmål, två av barnen var tvåspråkiga. Vi hamnade i ett dilemma då vi inte visste hur vi skulle gå tillväga för att utveckla ett flerspråkigt barns språk samtidigt som det pedagogiska arbetet med den övriga barngruppen skulle fortsätta som vanligt. Jag ställde två forskningsfrågor till mig själv som jag försökte att besvara med hjälp av de teoretiska perspektiven. Min första fråga som jag ställde till mig själv var: ”Vilka möjligheter ger vi till ett flerspråkigt barn till språkutveckling i lek- och samlingssituationer och hur kan detta påverka de övriga barnen i gruppen?” Min andra fråga var: ”Vilken betydelse har pedagogernas förhållningssätt för att möta barns olika behov för språkutveckling?”  Jag använde mig av essän som metod för att besvara mina två frågor där jag genom att reflektera och problematisera kunde se på mitt dilemma ur flera olika perspektiv. Jag har utgått från det sociokulturella perspektivet i min essä där lärandet sker i samspel med andra men även använt mig av andra begrepp som flerspråkighet, interkulturalitet, litteracitet och språkutveckling. Det jag kom fram till i min undersökning är att det är viktigt att vi ser det enskilda barnets behov samtidigt som vi även ser till hela barngruppens behov. Att vara en närvarande pedagog samt hur man möter och bemöter barn är viktigt i arbetet som pedagog i förskolans verksamhet.

Detta är en kvalitativ empirisk undersökning där fem förskollärare tillfrågas kring sina synsätt på begreppen rättvisa, likvärdighet och likabehandling i förskolekontext, samt hur de upplever att barn som agerar utanför förskolans normer kan påverka deras möjligheter att ge stöd till resterande barngrupp. Studien rör sig inom forskningsområdena barndomssociologi, specialpedagogik och omsorgspedagogik. Som perspektiv används ett relationellt pedagogiskt perspektiv ihop med Noddings (2015) omsorgsetiska teorier, samt Hultman och Lenz Taguchis (2010 & Lenz Taguchi, 2011) relationellt materiellt perspektiv där barns eventuella problematik skapas och omskapas i relation med sin omgivning. Förskollärarna delade synen på rättvisa som situationsbundet och att man behövde utgå från barnens individuella behov i bemötandet – lika för alla är inte lika för alla. De var även ense om att “skötsamma” barn kan riskera att hamna i skymundan till förmån för att lösa konflikter eller andra situationer, och att pedagoger behöver ha detta i åtanke i sitt dagliga arbete. Dialoger togs även upp som ett lämpligt arbetssätt för att ge barngruppen förståelse för varför olika situationer ser ut som de gör.