Syftet med denna studie var att pröva olika teorier om stamning, avseende nivå av muskelspänning vid flytande tal. Tjugofyra försöksdeltagare ingick i studien, tolv stammande och tolv kontrolldeltagare. Försöksdeltagarnas muskelaktivitet i musklerna orbicularis oris (OO) och depressor labii inferior (DLI) uppmättes med hjälp av elektromyografi (EMG) vid flytande tal och vid en icke verbal uppgift, att puta med läpparna. De stammandes grad av stamning bedömdes med The Wright and Ayre Stuttering Self-Rating Profile (WASSP) och Stuttering Severity Instrument, fjärde upplagan, (SSI-4) för att korrelera denna med muskelaktiviteten. Ingen statistisk signifikant skillnad avseende muskelaktivitet mellan grupperna kunde påvisas, varken i flytande tal eller vid den icke verbala uppgiften. Det fanns inte heller något signifikant samband mellan den sammanlagda muskelaktiviteten av OO och DLI vid flytande tal och stamningsgrad uppmätt med SSI-4 respektive WASSP. Inget signifikant samband kunde heller ses mellan OO vid läpputning och stamningsgrad uppmätt med SSI-4 respektive WASSP. Ett negativt signifikant samband påvisades dock mellan muskelaktivering i OO vid flytande tal och självskattad stamningsgrad. Således kan resultatet tyda på att det varken finns någon muskulär hypertoni eller hypotoni i OO och DLI i stammandes flytande tal jämfört med en icke stammande kontrollgrupp. Resultatet indikerar även att det kan finnas tendens till låg muskelaktivering vid svårare stamning.