<p>Folkhälsopolitiskt arbete bedrivs på flera nivåer i samhället vilket är nödvändigt för att lyckas med förebyggande och hälsofrämjande arbete. Folkhälsorapporter syftar bland annat till att ge politiker en grund i det folkhälsopolitiska arbetet. Den politiska organisationen och professionen påverkar i hög grad folkhälsan. Syftet med denna uppsats var att undersöka vad folkhälsointresserade landstingpolitiker i Stockholms län anser om, samt vilken användning de har av de folkhälsorapporter som publicerats av Centrum för folkhälsa. Sex kvalitativa intervjuer med landstingspolitiker genomfördes vilka sedan analyserades med hjälp av meningskoncentrering.</p><p>Resultatet visade att folkhälsorapporten används vid beslutsfattande och prioriteringar i politiska beredningar. Rapporten används främst av dem som har ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor. Det görs inga systematiska uppföljningar av beslut tagna med folkhälsorapporten som grund. Folkhälsorapporten används olika av politiker som sitter i majoritet och opposition. Detta främst på grund av olika arbetsuppgifter. Rapporten används mest inom frågor som rör barn, ungdomar, äldre och invandrare. Folkhälsorapporten ger folkhälsofrågorna uppmärksamhet i landstinget. Det finns en önskan om att rapporten ska användas i större utsträckning inom planering av kollektivtrafik och infrastruktur. De teman som tagits upp i de två senaste rapporterna anses relevanta och aktuella och rapporten uppfattas som seriös och vetenskaplig.</p>

Folkhälsopolitiskt arbete bedrivs på flera nivåer i samhället vilket är nödvändigt för att lyckas med förebyggande och hälsofrämjande arbete. Folkhälsorapporter syftar bland annat till att ge politiker en grund i det folkhälsopolitiska arbetet. Den politiska organisationen och professionen påverkar i hög grad folkhälsan. Syftet med denna uppsats var att undersöka vad folkhälsointresserade landstingpolitiker i Stockholms län anser om, samt vilken användning de har av de folkhälsorapporter som publicerats av Centrum för folkhälsa. Sex kvalitativa intervjuer med landstingspolitiker genomfördes vilka sedan analyserades med hjälp av meningskoncentrering. Resultatet visade att folkhälsorapporten används vid beslutsfattande och prioriteringar i politiska beredningar. Rapporten används främst av dem som har ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor. Det görs inga systematiska uppföljningar av beslut tagna med folkhälsorapporten som grund. Folkhälsorapporten används olika av politiker som sitter i majoritet och opposition. Detta främst på grund av olika arbetsuppgifter. Rapporten används mest inom frågor som rör barn, ungdomar, äldre och invandrare. Folkhälsorapporten ger folkhälsofrågorna uppmärksamhet i landstinget. Det finns en önskan om att rapporten ska användas i större utsträckning inom planering av kollektivtrafik och infrastruktur. De teman som tagits upp i de två senaste rapporterna anses relevanta och aktuella och rapporten uppfattas som seriös och vetenskaplig.