I den här uppsatsen undersöker vi relationen mellan vetenskapsjournalistiken och forskarvärlden med fokus på journalisternas kritiska granskning. Genom en kvalitativ studie intervjuar vi nio vetenskapsjournalister och tar reda på hur de ser på rollen som kritisk granskare av forskarvärlden. Vi utforskar hur de väljer ut forskning att skildra, vilka källor de förlitar sig på samt vad som saknas i dagens vetenskapsjournalistik. Resultaten visar att vetenskapsjournalister kopplar kritisk granskning till faktorer som att bedöma innehåll i enskilda studier, aktivt välja ut och välja bort forskning och kontrollera hur forskningsmedel används. Därtill kan det innebära att kontrollera vem som ligger bakom en studie och att sätta in forskningen i ett sammanhang. Många vetenskapsjournalister följer idag de stora vetenskapstidskrifternas pressreleaser, vilket gör att de effektivt kan ta del av det senaste inom forskningen. Samtidigt gör det att många medier rapporterar samma nyheter och att forskarvärlden ibland upplevs sätta agendan. I mer djupgående vetenskapsjournalistik är det oftare journalisterna själva som söker efter forskning att rapportera om. Rutinen för att granska källors trovärdighet fungerar i stort på samma sätt för alla: Man går till originalartikeln, bedömer innehållet och kontaktar oberoende forskare för kommentarer. De flesta uppger att de kontrollerar studiens omfattning och var den är publicerad. Vidare kontrollerar en del vem som ligger bakom studien och hur den har betalats. Journalisternas syn på vad som saknas inom vetenskapsjournalistiken varierar ämnesmässigt utifrån deras intressen. Flera anser att vetenskapsjournalistiken borde bli bättre på att sätta in forskningen i ett historiskt eller ett samhälleligt sammanhang.