Denna uppsats syftar till att ge en insikt i hur svenska forskare påverkade forskningspolitiken genom sin syn på vetenskapen och dess möjligheter under 1950-talet. Genom att analysera prominenta forskares tal under den till viss del forskningspolitiska konferensen Tekniken och morgondagens samhälle har en bild kunnat tecknas upp där forskarna aktivt presenterade och definierade forskningen på ett sådant sätt att den skulle vara oumbärlig för framtidens samhälle samtidigt som forskarna de presenterade vad som var önskvärd vetenskap. Genom gränsdragningsarbete och med hjälp av sociotechnical imaginaries utreds hur vetenskapens företrädare hade tolkningsföreträde när det gällde att definiera och presentera vad framtidens vetenskap skulle innehålla samt hur man passade in den i dåtidens politiska narrativ.