SAMMANFATTNING Denna studie är en analys av Krisberedskapsmyndighetens forskningsrapporter ifråga om deras perspektiv på mottagarna vid kriskommunikation. Studien har två syften, dels att undersöka vilken roll forskarna ger mottagarna i de nuvarande studierna, dels att reflektera hur forskningen skulle kunna kompletteras i framtiden. Krisberedskapsmyndigheten är den myndighet som ansvarar för att vara samordnande myndighet i en krissituation, planera inför kommande kriser och att samla in kunskap om kriser. Denna studie använder sig av mottagarperspektivet encoding/decoding för att undersöka Krisberedskapsmyndighetens forskningsrapporter. Encoding/decoding perspektivet ser på mottagarna som aktiva och komplexa i tolkningen av meddelanden. Perspektivet menar att olika mottagare kan tolka information på olika sätt beroende på vilken bakgrund mottagaren har. Jag har även tagit upp grundbegreppen för kriskommunikation, vad samhällsvetenskaplig forskning innebär och kriterier för Krisberedskapsmyndighetens forskningsfinansiering för att få en ökad förståelse för rapporterna. För att komma fram till studiens resultat har jag använt mig av metoden sekundäranalys och har valt ut sju rapporter från Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar. Studiens resultat visar att flera av forskningsrapporterna förenklar mottagarnas roll då kriskommunikation undersöks. Detta får konsekvensen att flera av rapporterna är sändarinriktade. Jag har reflekterat i hur Krisberedskapsmyndigheten kan utveckla forskningen kring kriskommunikation och mottagarna, och det handlar främst om att göra fler mottagarstudier och att ge mottagarna en mer komplex roll. Min studie visar på att det finns fyra forskningsområden som kan undersökas ytterligare; mottagarnas tolkning av sändarens kommunikation, mottagarnas kommunikation med varandra, mottagarnas kommunikation med myndigheter och medier och medierna som något mer än en informationskanal. Genom denna studie har jag visat på att det finns outforskade områden som är relevanta för kriskommunikationen. Jag ifrågasätter främst Krisberedskapsmyndigheten för frånvaron av dessa outforskade områden. Uppdraget hos myndigheten är mycket sändarinriktad och jag reflekterar omkring att det kan vara en orsak till att de flesta av forskningsrapporterna har inriktning på sändarna. Jag antyder att Krisberedskapsmyndighetens rapporter har drag av processkolan som ser på kommunikation som en styrd överföring av budskap från sändare till mottagare. Fokus i rapporterna ligger nämligen någon annanstans än på mottagarna och deras komplexitet vilket jag ser som ett problem.

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Denna studie är en analys av Krisberedskapsmyndighetens forskningsrapporter ifråga om deras perspektiv på mottagarna vid kriskommunikation. Studien har två syften, dels att undersöka vilken roll forskarna ger mottagarna i de nuvarande studierna, dels att reflektera hur forskningen skulle kunna kompletteras i framtiden. Krisberedskapsmyndigheten är den myndighet som ansvarar för att vara samordnande myndighet i en krissituation, planera inför kommande kriser och att samla in kunskap om kriser.</p><p>Denna studie använder sig av mottagarperspektivet encoding/decoding för att undersöka Krisberedskapsmyndighetens forskningsrapporter. Encoding/decoding perspektivet ser på mottagarna som aktiva och komplexa i tolkningen av meddelanden. Perspektivet menar att</p><p>olika mottagare kan tolka information på olika sätt beroende på vilken bakgrund mottagaren har. Jag har även tagit upp grundbegreppen för kriskommunikation, vad samhällsvetenskaplig forskning innebär och kriterier för Krisberedskapsmyndighetens forskningsfinansiering för att få en ökad förståelse för rapporterna. För att komma fram till studiens resultat har jag använt mig av metoden sekundäranalys och har valt ut sju rapporter från Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar.</p><p>Studiens resultat visar att flera av forskningsrapporterna förenklar mottagarnas roll då kriskommunikation undersöks. Detta får konsekvensen att flera av rapporterna är sändarinriktade. Jag har reflekterat i hur Krisberedskapsmyndigheten kan utveckla forskningen kring kriskommunikation och mottagarna, och det handlar främst om att göra fler mottagarstudier och att ge mottagarna en mer komplex roll. Min studie visar på att det finns fyra forskningsområden som kan undersökas ytterligare; mottagarnas tolkning av sändarens kommunikation, mottagarnas kommunikation med varandra, mottagarnas kommunikation med myndigheter och medier och medierna som något mer än en informationskanal.</p><p>Genom denna studie har jag visat på att det finns outforskade områden som är relevanta för kriskommunikationen. Jag ifrågasätter främst Krisberedskapsmyndigheten för frånvaron av dessa outforskade områden.</p><p>Uppdraget hos myndigheten är mycket sändarinriktad och jag reflekterar omkring att det kan vara en orsak till att de flesta av forskningsrapporterna har inriktning på sändarna. Jag antyder att Krisberedskapsmyndighetens rapporter har drag av processkolan som ser på kommunikation som en styrd överföring av budskap från sändare till mottagare. Fokus i rapporterna ligger nämligen någon annanstans än på mottagarna och deras komplexitet vilket jag ser som ett problem.</p>