Klimatkrisen är ett faktum. Sverige har, genom egna initiativ och internationella konventioner, gjort åtaganden mot att bli ett fossilfritt land med delmålet att minska utsläpp av koldioxid med minst 60 procent fram till 2030, för att ge kommande generationer och pensionärer möjligheten till en hållbar framtid. Samtidigt investeras miljardbelopp, genom svenska pensionsmyndigheter, i de allra smutsigaste fossila bolagen som genom sin verksamhet är en stor del av orsaken till den globala uppvärmningen. Att våra gemensamma pensionsmedel som ska säkra framtida pensioner är med och finansierar klimatkrisen är en paradox. Undersökningen syftar till att ta reda på vilka eventuella målkonflikter som finns i AP-fondernas uppdrag, hur de ser ut samt hur de använder sig av kommunikationsstrategier för att legitimera investeringar i fossila bolag. För att förstå och analysera fallet används framförallt legitimitetsteorin och intressentteorin, vilka bygger på det nyinstitutionella perspektivet. Metoden som används är en kvalitativ innehållsanalys av årsredovisningar och hållbarhetsrapporter samt observationer under en hållbarhetspresentation och paneldebatt arrangerad av AP-fonderna. Resultatet pekar på att det finns en betydande målkonflikt mellan uppdraget att förränta kapital, med hänsyn till etik och miljö, och investeringar i fossila bolag. I analys och slutsats diskuteras vilka kommunikationsstrategier, motiv och metoder som används för att legitimera agerandet. Huvudstrategin för att behålla legitimitet är att argumentera för, samt påvisa, möjligheter till påverkan genom aktiv ägardialog genom att driva, eller åtminstone påstå att man driver, hållbarhetsfrågor framgångsrikt. AP-fonderna och Etikrådet verkar systematiskt använda CSR- arbete och olika kommunikationsstrategier för att behålla legitimitet och resultatet pekar på att greenwashing används för att legitimera investeringar och finansiering av fossila bolag.