Klimatkrisen är ett faktum. Sverige har, genom egna initiativ och internationella konventioner, gjort åtaganden mot att bli ett fossilfritt land med delmålet att minska utsläpp av koldioxid med minst 60 procent fram till 2030, för att ge kommande generationer och pensionärer möjligheten till en hållbar framtid. Samtidigt investeras miljardbelopp, genom svenska pensionsmyndigheter, i de allra smutsigaste fossila bolagen som genom sin verksamhet är en stor del av orsaken till den globala uppvärmningen. Att våra gemensamma pensionsmedel som ska säkra framtida pensioner är med och finansierar klimatkrisen är en paradox. Undersökningen syftar till att ta reda på vilka eventuella målkonflikter som finns i AP-fondernas uppdrag, hur de ser ut samt hur de använder sig av kommunikationsstrategier för att legitimera investeringar i fossila bolag. För att förstå och analysera fallet används framförallt legitimitetsteorin och intressentteorin, vilka bygger på det nyinstitutionella perspektivet. Metoden som används är en kvalitativ innehållsanalys av årsredovisningar och hållbarhetsrapporter samt observationer under en hållbarhetspresentation och paneldebatt arrangerad av AP-fonderna. Resultatet pekar på att det finns en betydande målkonflikt mellan uppdraget att förränta kapital, med hänsyn till etik och miljö, och investeringar i fossila bolag. I analys och slutsats diskuteras vilka kommunikationsstrategier, motiv och metoder som används för att legitimera agerandet. Huvudstrategin för att behålla legitimitet är att argumentera för, samt påvisa, möjligheter till påverkan genom aktiv ägardialog genom att driva, eller åtminstone påstå att man driver, hållbarhetsfrågor framgångsrikt. AP-fonderna och Etikrådet verkar systematiskt använda CSR- arbete och olika kommunikationsstrategier för att behålla legitimitet och resultatet pekar på att greenwashing används för att legitimera investeringar och finansiering av fossila bolag.

Sverige har ett för världen unikt pensionssystem i det att systemet tar hänsyn till den ekonomiska och demografiska utvecklingen samt att det i systemets konstruktion finns ett pensionsreservsystem med fyra separata fonder, AP-fonder. Dessa fyra fonder som även går under benämningen buffertfonder har en viktig funktion att fylla när det gäller den långsiktiga finansieringen och i sin roll att fungera som buffert i tider av stora påfrestningar för pensionssystemet. Denna studie undersöker och analyserar 1-4 AP-fondernas uttalade strategi om att diversifiera sina totalportföljer i syfte att få en mer robust portfölj som bättre kan tåla finansiella påfrestningar. En del i AP-fondernas strategi för att uppnå diversifieringsfördelar är att låta sina fastighetsportföljer växa och ta en större andel av totalportföljen. Studien undersöker vilka konsekvenserna har blivit för fastighetsportföljernas andel av totalportföljen till följd av den uttalade diversifieringsstrategin samt hur utfallet har varit för dessa fastighetsportföljer under 2003-2012. Författarna har utifrån insamlad kvantitativ och kvalitativ data utfört beräkningar och sammanställt resultatet i form av tabeller och figurer. Fondernas fastighetsportföljer har även utvärderats utifrån ett externt jämförelseindex, IPD-index. Studien undersöker även buffertfondernas diversifieringsstrategi ur ett agent-principalperspektiv för att kunna utvärdera huruvida fastighetsinvesteringarna som ett diversifieringsverktyg är till gagn för alla blivande och nuvarande pensionärer.Studiens resultat visar att alla fyra undersökta AP-fonders fastighetsportföljer vuxit under 2003-2012 och att deras andel av totalportföljen ökat. Fastighetsportföljernas genomsnittliga utfall under perioden har samtliga överträffat utfallen för totalportföljerna exklusive fastighetsportfölj. Effekten av fastighetsportföljernas utfall på totalportföljen har dock inte inneburit att fastighetsportföljernas bidrag signifikant har gjort att det totala utfallet blivit procentuellt högre. Denna förhållandevis marginella påverkan kan delvis förklaras med att fastighetsportföljernas storlek varit så liten och att AP-fonderna enligt beskrivna teorier troligtvis är underinvesterade i tillgångsslaget fastigheter. Vid jämförelse med IPD-index presterar AP-fondernas fastighetsportföljer under2003-2012 bättre än det jämförande indexet, vilket i sig skulle innebära att målsättningen om att AP-fonderna i sina utfall ska avvika positivt från jämförande indexförvaltning är uppfyllt.Sett ur ett agent-principalperspektiv visar studiens resultat att den diversifieringsstrategi som AP-fonderna kommunicerar; att låta fastighetsportföljerna växa för att uppnå diversifieringsvinster, är en i praktiken framgångsrik strategi som gagnar alla blivande och nuvarande pensionärer. Detta sagt med den reservation att fastighetsportföljernas avkastningsbidrag till och påverkan på totalportföljen procentuellt varit marginell och att strategin därför inte i nuläget kan definieras som tydligt framgångsrik på grund av fastighetsportföljernas storlek.

Inom ramen för både det svenska och finska pensionssystemet finns offentliga pensionsinstitut, vilka förvaltar obligatoriska och lagstadgade pensionsavgifter i syfte att främja finansiell stabilitet för statliga pensioner. Förvaltningen omfattar huvudsakligen investeringar, både i inhemska och utländska företag. I ett pågående mål i HFD har frågan om svensk kupongskatt på finska offentliga pensionsinstitut aktualiserats i relation till EU-rättens regler om fri rörlighet för kapital. Detta beror på att finska offentliga pensionsinstitut betraktas som utländska juridiska personer och därmed påförs kupongskatt på erhållna utdelningar, medan svenska offentliga pensionsinstitut, AP-fonderna, omfattas av undantaget för skattskyldighet för svenska staten. I ljuset av den pågående EU-rättsliga prövningen innebär de svenska reglerna en negativ särbehandling av de finska offentliga pensionsinstituten. Om denna särbehandling är tillåten eller ej avgörs av huruvida finska offentliga pensionsinstitut befinner sig i en objektivt jämförbar situation med de svenska AP-fonderna vid utdelningar från svenska företag. Genom analys av EU-domstolens praxis på området för källskatt på utdelningar, fokuserar uppsatsen på att bedöma om finska och svenska offentliga pensionsinstitut befinner sig i en objektivt jämförbar situation samt om en eventuell otillåten negativ särbehandling kan rättfärdigas på ett proportionerligt sätt. Analysen av EU-domstolens praxis och ändamålet med de svenska reglerna ger huvudsaklig vikt åt funktionen som instituten fyller inom respektive pensionssystem vid jämförbarhetsprövningen. Trots vissa skillnader mellan instituten, särskilt med hänsyn till att pensionssystemen är strukturerade på olika sätt, framstår det tydligt vid en analys av institutens funktion att de fyller samma roll. Inga objektiva skillnader återfinns mellan instituten som kan motivera en negativ särbehandling, vilket indikerar att det föreligger en objektivt jämförbar situation mellan de finska offentliga pensionsinstituten och de svenska AP-fonderna. När det gäller rättfärdigande med hänsyn till tvingande skäl av allmänintresse antyder analysen av EU-domstolens praxis en relativt restriktiv syn i både tillvägagångssätt och bedömning. Inom ramen för tvingande skäl av allmänintresse bedöms i denna uppsats (1) bevarande av skattesystemets inre sammanhang, (2) den välavvägda fördelningen av beskattningsrätten och (3) finansiell stabilitet inom ramen för socialpolitiken som allmänintresse. Efter att ha bedömt möjligheterna för rättfärdigande med dessa tre grunder anses ingen av dem kunna rättfärdiga det svenska kupongskatteuttaget på ett proportionerligt sätt. Därför, med hänsyn till att det föreligger en otillåten negativ särbehandling som inte kan rättfärdigas på ett proportionellt sätt, är det svenska kupongskatteuttaget på finska offentliga pensionsinstitut vid utdelning från svenska företag inte förenligt med EU-rättens regler om fri rörlighet för kapital. / Within the framework of both the Swedish and Finnish pension systems, there exist public pension institutions that manage mandatory and legislated pension contributions with the aim of promoting financial stability for state pensions. The management primarily involves investments in both domestic and foreign companies. In an ongoing case in the Supreme Administrative Court (HFD), the issue of Swedish withholding tax on Finnish public pension institutions has been brought into focus in relation to the rules of the European Union regarding the free movement of capital. This is due to Finnish public pension institutions being considered foreign legal entities and, consequently, being subject to withholding tax on received dividends, while Swedish public pension institutions, the AP funds, are exempt from Swedish taxation since they are covered by the income tax exemption for the Swedish state. In the context of the EU legal examination, the Swedish regulations result in a negative differential treatment of Finnish public pension institutions. Whether this differential treatment is permissible is determined by whether Finnish public pension institutions are in an objectively comparable situation with the Swedish AP funds concerning dividends from Swedish companies. Through an analysis of the European Court of Justice's jurisprudence on dividend withholding tax, the essay focuses on assessing whether Finnish and Swedish public pension institutions are in an objectively comparable situation and whether any impermissible negative differential treatment can be justified in a proportional manner. The analysis of the European Court of Justice's jurisprudence and the purpose behind the Swedish regulations places significant emphasis on the function that these institutions fulfill within their respective pension systems during the comparability assessment. Despite certain differences between the institutions, especially considering that the pension systems are structured differently, a clear analysis of the functions performed by the institutions suggests that they serve the same purpose. Hence, no objective differences between the institutions are found that can justify a differential treatment, indicating that there is an objectively comparable situation between Finnish public pension institutions and the Swedish AP funds. Regarding justification based on compelling reasons of public interest, the analysis of the European Court of Justice's jurisprudence suggests a relatively restrictive approach in both methodology and assessment. Within the realm of compelling reasons of public interest, this essay evaluates (1) the preservation of the internal coherence of the tax system, (2) the well-balanced distribution of taxation rights, and (3) financial stability within the framework of social policy as public interests. After assessing the justifiability based on these three grounds, none of them are deemed capable of justifying the Swedish withholding tax on Finnish public pension institutions in a proportional manner. Therefore, considering the existence of impermissible negative differential treatment that cannot be justified proportionally, the Swedish withholding tax on Finnish public pension institutions in the context of dividends from Swedish companies is not in line with the European Union's rules on the free movement of capital.