När en skattskyldig blir beskattad flera gånger för samma inkomst, i minst två länder och under samma tidsperiod, uppstår juridisk dubbelbeskattning. En vanlig metod för att i möjligaste mån undvika dubbelbeskattning är att stater ingår bilaterala dubbelbeskattningsavtal med varandra. I ett dubbelbeskattningsavtal avgör de avtalsslutande staterna vilken stat som, i en rad olika situationer, ska ha beskattningsrätt och vilken stat som till följd därav avstår från sin rätt till beskattning. Därigenom undviks, så långt det är möjligt, att en skattskyldig beskattas fler gånger för samma inkomst. Dubbelbeskattning undviks även inom EU genom bilaterala dubbelbeskattningsavtal. EU-rätten innehåller nämligen i dagsläget inga harmoniserade regler avseende direkt skatterätt och området är således en del av medlemsstaternas egen behörighet. Gemenskapsrätten kan dock, EU:s bristande behörighet till trots, likväl påverka medlemsstaternas regler inom den direkta skatterätten på ett indirekt sätt. En sådan påverkan uppstår till exempel om en direkt skatteregel i en medlemsstat inskränker den av EU garanterade fria rörligheten inom unionen. Med anledning av att medlemsstaternas skattelagstiftningar utökas med ett stort antal dubbelbeskattningsavtal, finns det en risk att de gemenskapsrättsliga bestämmelserna om fri rörlighet också riskerar att påverka medlemsstaternas dubbelbeskattningsavtal. Uppsatsen avser att utreda vilken ställning de EU-rättsliga reglerna om fri rörlighet har i förhållande till dubbelbeskattningsavtalen. I uppsatsen behandlas praxis från EU-domstolen, där dubbelbeskattningsproblematiken berörs. Härutöver redogörs för hur redovisad praxis har analyserats och kommenterats i doktrin. EU-domstolen har upprepade gånger påpekat att medlemsstaterna är fria att lösa problemet med dubbelbeskattning på valfritt sätt. Medlemsstater måste dock beakta gemenskapsrätten även i förhållande till de rättsområden som inte har harmoniserats, såsom undvikandet av dubbelbeskattning. När EU-domstolen säkerställer att unionsmedborgares rätt till fri rörlighet inte diskrimineras tar den inte någon särskild hänsyn till dubbelbeskattningsavtalens speciella funktion. I framtiden skulle dubbelbeskattningsproblematiken inom EU möjligtvis kunna behöva lösas på ett annat sätt. En alternativ lösning till dagens bilaterala dubbelbeskattningsavtal, som torde fungera väl, är ett EU-modellavtal för undvikande av dubbelbeskattning. / When a taxpayer is being taxed several times in respect of the same income, in at least two countries and for identical periods, juridical double taxation is created. A common method to avoid double taxation as far as possible is that states conclude bilateral double taxation treaties with each other. In a double taxation treaty the contracting states decide which state should have the right to taxation and which state, as a consequence thereof, will refrain from its right to taxation, in a series of different situations. Thereby it is, as far as possible, avoided that a person is being taxed several times for the same income. Double taxation is also being avoided within the EU through bilateral double taxation treaties. The Community law doesn’t in the present situation contain any harmonized rules regarding direct tax law and the area is thus a part of the Member States’ own competence. However, despite EU’s lack of competence, the Community law can affect the Member States’ rules in the area of direct taxation in an indirect way. This kind of influence can for example emerge when a direct tax rule in a Member State restrains the free movement within the EU. On account of that the Member States’ tax law is expanded with a great amount of double taxation treaties; there is a risk that the Community law regulations of free movement can also affect the Member States’ double taxation treaties. The thesis intends to investigate which position the Community law rules of free movement have in relation to the double taxation treaties. In the thesis I will discuss the case law from the European Court of Justice, where the problem with double taxation is brought up. The thesis will also account for how the case law in question has been analyzed and commented on in the legal literature. The European Court of Justice has several times pointed out that the Member States are free to solve the problem with double taxation in an optional way. However the Member States must also comply with the Community rules regarding the national legislation that has not been harmonized, such as the avoidance of double taxation. When the European Court of Justice ensures that the right to free movement within the EU is not being discriminated it doesn’t take any particular consideration to the special function of the double taxation treaties. In the future the problem with double taxation within the EU might have to be solved in a different way. An alternative solution to the bilateral double taxation treaties used today, that will probably function well, is an EU model tax convention for avoidance of double taxation.

No description available.

Som en följd av Sveriges medlemskap i EU ska unionsrätten tillämpas i Sverige och de svenska konkurrensrättsliga reglerna har till stor del influerats av EU:s konkurrensregler. Tanken är att den nationella konkurrenslagstiftningen ska ge utrymme för att unionsrätten får en viss genomslagskraft. EU:s mål om en sund konkurrens nås främst genom att de nationella domstolarna begär förhandsavgöranden från Europeiska unionens domstol enligt artikel 267 FEUF. De högsta instanserna har en skyldighet att inhämta förhandsavgöranden från EU-domstolen medan de lägre instanserna har möjligheten att göra detsamma avseende tolkningen och tillämpningen av unionsrätten. Skyldigheten att begära förhandsavgöranden har till syfte att säkerställa att unionsrätten tillämpas korrekt och tolkas enhetligt i alla medlemsstater. Den är dessutom en del av samarbetet mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna som ska tillämpa unionsrätten. Bakgrunden till uppsatsens uppslag har varit den kritik som framförts mot domstolarna i Sverige avseende deras obenägenhet att inhämta förhandsavgöranden från EU-domstolen. Syftet har varit att identifiera likheter och skillnader i de konkurrensrättsliga mål där frågan om förhandsavgöranden enligt artikel 267 FEUF avseende artiklarna 101 eller 102 FEUF aktualiseras. Är domstolarna obenägna att begära förhandsavgöranden från EU-domstolen i konkurrensrättsliga mål? Tio konkurrensrättsliga rättsfall har presenterats. Genomgången visar på att inga förhandsavgöranden har inhämtats angående artikel 101 FEUF men två förhandsavgöranden har inhämtats avseende artikel 102 FEUF. Utifrån motiveringarna i målen kan det sägas att det föreligger en viss obenägenhet att inhämta förhandsavgöranden från EU-domstolen i konkurrensrättsliga mål. Obenägenheten är dock till viss del motiverad av kompetensfördelningen mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna. / Swedish competition law rules have been largely influenced by the EU competition rules due to Sweden’s EU membership. The idea is that EU law has certain impact on the na-tional competition law. The aim of fair competition in the EU is best achieved when the national courts ask the COJ for preliminary rulings under Article 267 TFEU. The final courts of appeal have an obligation to ask for preliminary rulings from the COJ, whereas the lower courts of appeal have the possibility to do the same, regarding the interpretation and application of EU law. The obligation to seek a preliminary ruling is intended to ensure that EU law is applied correctly and interpreted uniformly throughout all the Member States. It is also a part of the collaboration between the COJ and the national courts considering the application of EU law. The idea behind the essay derived from the criticism leveled against the Swedish judiciary for their reluctance to seek preliminary rulings from the COJ. The purpose of the thesis has been to identify similarities and differences in competition law cases where the issue of a preliminary ruling under Article 267 TFEU in relation to Articles 101 or 102 TFEU was addressed. Are the courts reluctant to seek preliminary rulings from the COJ in Swedish competition law cases? Ten Swedish competition law cases have been presented. The review shows that no preliminary rulings have been obtained with regard to Article 101 TFEU, but two preliminary rulings have been obtained regarding Article 102 TFEU. Based on the reasoning the cases it can be said that there is a certain reluctance to seek preliminary rulings from the COJ in competition law cases. The reluctance is, however, partly motivated by the division of jurisdiction between the COJ and the national courts.

Regleringen av spelmarknaden i allmänhet och främjandeförbudet i synnerhet har i ett flertal fall varit föremål för prövning av svenska domstolar. Dessa har framförallt gällt publicering av reklam till förmån för utländska spelbolag och såväl tryck- som yttrandefrihetsrättsliga intressen har vägts mot, och sedermera också bedömts väga tyngre än lotterilagens främjandeförbud. Sedan Sveriges inträde i EU har den svenska regleringens förenlighet med EU:s regler om fri rörlighet prövats av svenska domstolar ett flertal gånger. Det senaste avgörandet i raden utgörs av Svea Hovrätts dom från den 22 juni 2011 där straffstadgandet i 54 § lotterilagen underkändes p.g.a. att det ansågs strida mot EU-rättens diskrimineringsförbud. Domen har överklagats till HD som meddelat prövningstillstånd. 38 § i lotterilagen har, trots massiv kritik, ännu inte underkänts av någon domstol.   Genom sina många avgöranden på spelområdet har EU-domstolen utvecklat en metod för hur nationella och i sig handelshindrande spelregleringar skall bedömas. Domstolen har gått, från att i början ha haft en tämligen tillåtande syn på dessa, till att i sina senare avgöranden ha valt en aningen strängare linje. Inte minst gäller detta frågan hur expansiv en stats marknadsföringspolitik för spel får vara. I och med att spel och lotterier ännu inte blivit föremål för harmonisering är det dock fortfarande till stor del upp till medlemsstaterna själva att bestämma hur de vill reglera spelmarknaden, detta så länge utformningen är icke-diskriminerande, proportionerlig och tillämpas på ett sammanhängande och systematiskt sätt som inte inskränker den fria rörligheten mer än nödvändigt. Den svenska ordningen med främjandeförbud skulle främst kunna kritiseras för att ha ett annat mål än de angivna och istället syfta till att stärka statskassan, något som inte är ett giltigt skäl för att inskränka den fria rörligheten för tjänster eller etableringar. Åtminstone kan det, särskilt mot bakgrund av den expansiva marknadsföringspolitik som bedrivs av de statliga spelbolagen och det faktum att det inte är förbjudet för svenskar att spela på utländska lotterier, ifrågasättas om ordningen är sammanhängande och systematisk såtillvida att den tjänar till att minska spelandet. Hittills har EU-domstolen främst behandlat nationella spelmonopol eller särregleringars förenlighet med reglerna om fri rörlighet på den inre marknaden. En intressant och i dagsläget obesvarad fråga är därför hur domstolen skulle resonera ang. en sådan ordnings förenlighet med EU:s konkurrensregler. AB Svenska Spel är ett bolag som av staten fått ett exklusivt tillstånd att bedriva vadhållning på den svenska marknaden för spel och lotterier. Om bolaget kan anses missbruka sin dominerande ställning på denna marknad skulle en möjlighet kunna vara att indirekt angripa den svenska regleringen genom art. 102 kombinerat med art. 106.1 FEUF. För att nå framgång med detta torde dock krävas att staten kan sägas ha medverkat till företagets konkurrensbegränsande beteende eller att själva regleringen är konkurrensbegränsande i sig, samt att inte undantagsregeln i art. 106.2 är tillämplig.

Arbetet syftar till att genom den rättsdogmatiska och EU-rättsliga metoden utreda innebörden av EU-domstolens symmetriargument. Därutöver utreder arbetet hur detta symmetriargument kan tillämpas i mål rörande valutakursförluster. Argumentet har fått allt större plats i EU-domstolens avgöranden under senare år och har även börjat uppmärksammas i doktrin. EU-domstolen har inte varit helt konsekvent i sina avgöranden och en tydlig innebörd av argumentet är svår att fastställa. Vissa slutsatser är dock möjliga att dra i ljuset av domstolens praxis. Symmetriargumentet ska inte förstås som endast ett argument utan utgör istället en gestaltning av den allmänna skatterättsliga principen om symmetri. Det avgörande för symmetriargumentets tillämplighet är symmetrin mellan beskattning och avdrag. Särskilt stor vikt tycks EU-domstolen fästa vid det förhållandet att en medlemsstat uppnått symmetrin genom att helt avstå dess beskattningsrätt. Det kan uppmärksammas hur domstolen dels tar den skattskyldiges perspektiv och dels tar statens perspektiv. I det senare fallet är det den symmetriska behandlingen av beskattning och avdrag i skattessystemet som helhet som är relevant medan det i det förra är huruvida det finns ett direkt samband för den enskilde skattskyldige. Genom domstolens avgöranden på senare år har principen fått ett allt större inflytande över rättsutvecklingen genom praxis. Symmetriargumentet kan tillämpas oförändrat på flera olika typer av mål. Argumentet används på samma sätt oavsett om det rör sig om exempelvis fasta driftställen, dotterbolag eller fysiska personer. Dess tillämpning i mål som behandlar valutakursförluster är inte heller annorlunda. Således tycks inte argumentet påverkas nämnvärt av valutakursförlusters säregna karaktär eller av komplexiteten som vanligtvis följer frågorna i sådana mål. Arbetet har visat hur symmetriargumentet fungerar som ett användbart argument i såväl EU-domstolen som svenska domstolar när dessa tillämpar EU-rätten.

Denna uppsats avhandlar en komparativrättslig metodik om domarens oberoende i Sverige och Polen. Studien ämnar undersöka huruvida domarens utnämning och oberoende bör skyddas till fullo. Uppsatsen behandlar grundlagsändringsförfarandet kring begränsningar där ordinarie domare riskerar att hamna i kläm inom konstitutionell rätt. Denna studie vill också klargöra för utnämning av domare, domarens roll och förändringsprocessen i författningskulturen av respektive land. I en jämförelse i Sverige och Polen rättssystem visar att det finns både likheter och skillnader mellan länderna. Det finns en del oro i Sverige om grundlagsändringar inför framtiden, vilket kan påverka domarnas oberoende. Därför har riksdagen agerat via regeringen som fått i uppdrag att tillsätta en utredning. Utredningen har i avsikt att se över behovet av att stärka domarnas och domstolarnas oberoende långsiktigt. I syfte att ytterligare stärka skyddet för rättsstatens principer behöver domstolarnas självständighet i förhållande till regeringen och riksdagen stärkas. De problemområden som utgör skillnader i domarens rättigheter, kan härledas direkt till det faktum att Sverige hittills har införlivat rättigheterna till fullo, medan Polen har dragits inför EU-domstolen för det. Vidare ger uppsatsen en inblick i konflikten om EU:s farhågor kring begränsning av domarens rättigheter och utnämning i Polen. Denna studies fokus behandlar också grundlandlagsskyddet, utnämning av domare och EU- domstolens yttranden om Polen, framför allt kring hur Polen sköter sina åtaganden gentemot fördraget. En jämförelse som har gjorts visar att EU- kommissionen generellt sett verkar ge Polen grundläggande kritik, vilket indikerar på att kommissionen bedömer oroande kritik kring hur Polen tillgodoser domarens rättigheter. EU-kommissionen har agerat tydligt genom EUdomstolen med hot om kraftiga dagsböter om Polen inte följer föredraget. Eftersom unionsrätten har företräde framför respektive medlemsstats nationella rätt.

Denna uppsats avhandlar en komparativrättslig metodik om domarens oberoende i Sverige och Polen. Studien ämnar undersöka huruvida domarens utnämning och oberoende bör skyddas till fullo. Uppsatsen behandlar grundlagsändringsförfarandet kring begränsningar där ordinarie domare riskerar att hamna i kläm inom konstitutionell rätt. Denna studie vill också klargöra för utnämning av domare, domarens roll och förändringsprocessen i författningskulturen av respektive land. I en jämförelse i Sverige och Polen rättssystem visar att det finns både likheter och skillnader mellan länderna. Det finns en del oro i Sverige om grundlagsändringar inför framtiden, vilket kan påverka domarnas oberoende. Därför har riksdagen agerat via regeringen som fått i uppdrag att tillsätta en utredning. Utredningen har i avsikt att se över behovet av att stärka domarnas och domstolarnas oberoende långsiktigt. I syfte att ytterligare stärka skyddet för rättsstatens principer behöver domstolarnas självständighet i förhållande till regeringen och riksdagen stärkas. De problemområden som utgör skillnader i domarens rättigheter, kan härledas direkt till det faktum att Sverige hittills har införlivat rättigheterna till fullo, medan Polen har dragits inför EU-domstolen för det. Vidare ger uppsatsen en inblick i konflikten om EU:s farhågor kring begränsning av domarens rättigheter och utnämning i Polen. Denna studies fokus behandlar också grundlandlagsskyddet, utnämning av domare och EU- domstolens yttranden om Polen, framför allt kring hur Polen sköter sina åtaganden gentemot fördraget. En jämförelse som har gjorts visar att EU- kommissionen generellt sett verkar ge Polen grundläggande kritik, vilket indikerar på att kommissionen bedömer oroande kritik kring hur Polen tillgodoser domarens rättigheter. EU-kommissionen har agerat tydligt genom EUdomstolen med hot om kraftiga dagsböter om Polen inte följer föredraget. Eftersom unionsrätten har företräde framför respektive medlemsstats nationella rätt.

Inom ramen för både det svenska och finska pensionssystemet finns offentliga pensionsinstitut, vilka förvaltar obligatoriska och lagstadgade pensionsavgifter i syfte att främja finansiell stabilitet för statliga pensioner. Förvaltningen omfattar huvudsakligen investeringar, både i inhemska och utländska företag. I ett pågående mål i HFD har frågan om svensk kupongskatt på finska offentliga pensionsinstitut aktualiserats i relation till EU-rättens regler om fri rörlighet för kapital. Detta beror på att finska offentliga pensionsinstitut betraktas som utländska juridiska personer och därmed påförs kupongskatt på erhållna utdelningar, medan svenska offentliga pensionsinstitut, AP-fonderna, omfattas av undantaget för skattskyldighet för svenska staten. I ljuset av den pågående EU-rättsliga prövningen innebär de svenska reglerna en negativ särbehandling av de finska offentliga pensionsinstituten. Om denna särbehandling är tillåten eller ej avgörs av huruvida finska offentliga pensionsinstitut befinner sig i en objektivt jämförbar situation med de svenska AP-fonderna vid utdelningar från svenska företag. Genom analys av EU-domstolens praxis på området för källskatt på utdelningar, fokuserar uppsatsen på att bedöma om finska och svenska offentliga pensionsinstitut befinner sig i en objektivt jämförbar situation samt om en eventuell otillåten negativ särbehandling kan rättfärdigas på ett proportionerligt sätt. Analysen av EU-domstolens praxis och ändamålet med de svenska reglerna ger huvudsaklig vikt åt funktionen som instituten fyller inom respektive pensionssystem vid jämförbarhetsprövningen. Trots vissa skillnader mellan instituten, särskilt med hänsyn till att pensionssystemen är strukturerade på olika sätt, framstår det tydligt vid en analys av institutens funktion att de fyller samma roll. Inga objektiva skillnader återfinns mellan instituten som kan motivera en negativ särbehandling, vilket indikerar att det föreligger en objektivt jämförbar situation mellan de finska offentliga pensionsinstituten och de svenska AP-fonderna. När det gäller rättfärdigande med hänsyn till tvingande skäl av allmänintresse antyder analysen av EU-domstolens praxis en relativt restriktiv syn i både tillvägagångssätt och bedömning. Inom ramen för tvingande skäl av allmänintresse bedöms i denna uppsats (1) bevarande av skattesystemets inre sammanhang, (2) den välavvägda fördelningen av beskattningsrätten och (3) finansiell stabilitet inom ramen för socialpolitiken som allmänintresse. Efter att ha bedömt möjligheterna för rättfärdigande med dessa tre grunder anses ingen av dem kunna rättfärdiga det svenska kupongskatteuttaget på ett proportionerligt sätt. Därför, med hänsyn till att det föreligger en otillåten negativ särbehandling som inte kan rättfärdigas på ett proportionellt sätt, är det svenska kupongskatteuttaget på finska offentliga pensionsinstitut vid utdelning från svenska företag inte förenligt med EU-rättens regler om fri rörlighet för kapital. / Within the framework of both the Swedish and Finnish pension systems, there exist public pension institutions that manage mandatory and legislated pension contributions with the aim of promoting financial stability for state pensions. The management primarily involves investments in both domestic and foreign companies. In an ongoing case in the Supreme Administrative Court (HFD), the issue of Swedish withholding tax on Finnish public pension institutions has been brought into focus in relation to the rules of the European Union regarding the free movement of capital. This is due to Finnish public pension institutions being considered foreign legal entities and, consequently, being subject to withholding tax on received dividends, while Swedish public pension institutions, the AP funds, are exempt from Swedish taxation since they are covered by the income tax exemption for the Swedish state. In the context of the EU legal examination, the Swedish regulations result in a negative differential treatment of Finnish public pension institutions. Whether this differential treatment is permissible is determined by whether Finnish public pension institutions are in an objectively comparable situation with the Swedish AP funds concerning dividends from Swedish companies. Through an analysis of the European Court of Justice's jurisprudence on dividend withholding tax, the essay focuses on assessing whether Finnish and Swedish public pension institutions are in an objectively comparable situation and whether any impermissible negative differential treatment can be justified in a proportional manner. The analysis of the European Court of Justice's jurisprudence and the purpose behind the Swedish regulations places significant emphasis on the function that these institutions fulfill within their respective pension systems during the comparability assessment. Despite certain differences between the institutions, especially considering that the pension systems are structured differently, a clear analysis of the functions performed by the institutions suggests that they serve the same purpose. Hence, no objective differences between the institutions are found that can justify a differential treatment, indicating that there is an objectively comparable situation between Finnish public pension institutions and the Swedish AP funds. Regarding justification based on compelling reasons of public interest, the analysis of the European Court of Justice's jurisprudence suggests a relatively restrictive approach in both methodology and assessment. Within the realm of compelling reasons of public interest, this essay evaluates (1) the preservation of the internal coherence of the tax system, (2) the well-balanced distribution of taxation rights, and (3) financial stability within the framework of social policy as public interests. After assessing the justifiability based on these three grounds, none of them are deemed capable of justifying the Swedish withholding tax on Finnish public pension institutions in a proportional manner. Therefore, considering the existence of impermissible negative differential treatment that cannot be justified proportionally, the Swedish withholding tax on Finnish public pension institutions in the context of dividends from Swedish companies is not in line with the European Union's rules on the free movement of capital.

The subject of this study is transfer of undertakings and employment protection in cases of outsourcing. The aim of the study is to examine how the Swedish law in the area relates to the EU law. This is done by comparing the Swedish case law of Arbetsdomstolen to the case law of the Court of Justice of the European Union and by critically reviewing the case law of Arbetsdomstolen from a gender perspective. The method used for this study is a doctrinal research method. This is supplemented with a social science perspective. Cases of outsourcing are often complex and have given rise to a lot of case law from both the Court of Justice of the EU and Arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen has furthermore been subject to criticism for interpreting the EU directive too independently and for being too employer friendly. The results of the study show that Arbetsdomstolens assessments are different from the Court of Justice of the EU assessments in some aspects. Both courts, but Arbetsdomstolen in particular, distinguishes between undertakings that are based on material assets and undertakings that are based on personnel assets. Case law shows that a transfer of undertaking is more likely to occur when it concerns an undertaking based on material assets. This means that Arbetsdomstolens assessments are unfavorable for employees working in undertakings based on personnel. The conclusion is therefore that, since the Swedish labor market is gender segregated, the employment protection is stronger for men than for women.

Sveriges inträde i EU 1995 har lett till många förändringar i det svenska rättssystemet. Svenska domstolar har därmed fått en ny arbetssituation och nya skyldigheter. Flera förändringar har skett i svensk processrätt, och grundläggande EU-rättsliga principer som de om direkt effekt och EU-rättens företräde framför nationell rätt, har ställt de nationella domstolarna inför flera utmaningar. Den mest grundläggande skyldigheten de svenska domstolarna har gentemot EU är förpliktelsen att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen. Sistainstansrätterna är skyldiga att göra detta närhelst de är osäkra på tolkningen och/eller tillämpningen av en EU-rättslig bestämmelse. Detta är en långtgående förpliktelse som endast har två undantag: det första är i de fall EU-domstolen redan dömt i ett identiskt fall (acte éclairé); det andra är då den nationella domstolen anser att den EU-rättsliga bestämmelsen är tillräckligt klar och tydligt för att den självständigt ska kunna tillämpa den (acte clair). Dessa skyldigheter har lett till ett flertal problem för de svenska domstolarna. Sverige har fått skarp kritik från Kommissionen för sistainstansrätternas obenägenhet att inhämta förhandsavgörande. Huruvida EU borde ta hårdare tag mot medlemsstaternas nationella domstolar eller om kriterierna för när skyldigheten att inhämta förhandsavgörande borde mjukas upp diskuteras flitigt i nuläget. Det finns företeelser som talar för en utveckling åt både det ena och det andra hållet, vilket gör detta till ett väldigt spännande ämne att studera. / Since Sweden joined EU in 1995 many things has changed in the Swedish legal order. This has led to several new obligations for the Swedish courts. There have been a number of changes in Swedish law of procedure, and fundamental principles of law set down by EU, like the principle of direct effect of EU law and its precedence over national law, has presented many challenges before the national courts. The most fundamental obligation of the Swedish courts to EU is the duty to make a reference for a preliminary ruling to the European Court of Justice (ECJ). The courts of last instance are obligated to do this in any case where they are insecure of the appropriate application of EU-law. There are only two exceptions to this rule, namely when the ECJ already has ruled in an identical matter (acte éclairé) and in cases where the national court feels that the correct interpretation of the rule of law in question is obvious (acte clair). These obligations have lead to a number of problems for the Swedish courts. The Commission has criticized Sweden because of the national courts of last instance unwillingness to request preliminary rulings. Whether EU should toughen up and take action against the national courts disobedience or if the criteria for when an obligation to make a reference for a preliminary ruling should get more flexible is constantly discussed at this time. There are several things that speaks for both of these developments and that makes this a very interesting topic to study.