No description available.

Syftet med denna uppsats är att utreda hur artikel 101 och 102 FEUF förhåller sig till varandra i den beskrivna situationen och därigenom möjliggöra förståelse för hur reglerna skall tolkas. Uppsatsen är främstämnad att riktas till verksamma bolagsjuristermen även till juriststudenter.

Som en följd av Sveriges medlemskap i EU ska unionsrätten tillämpas i Sverige och de svenska konkurrensrättsliga reglerna har till stor del influerats av EU:s konkurrensregler. Tanken är att den nationella konkurrenslagstiftningen ska ge utrymme för att unionsrätten får en viss genomslagskraft. EU:s mål om en sund konkurrens nås främst genom att de nationella domstolarna begär förhandsavgöranden från Europeiska unionens domstol enligt artikel 267 FEUF. De högsta instanserna har en skyldighet att inhämta förhandsavgöranden från EU-domstolen medan de lägre instanserna har möjligheten att göra detsamma avseende tolkningen och tillämpningen av unionsrätten. Skyldigheten att begära förhandsavgöranden har till syfte att säkerställa att unionsrätten tillämpas korrekt och tolkas enhetligt i alla medlemsstater. Den är dessutom en del av samarbetet mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna som ska tillämpa unionsrätten. Bakgrunden till uppsatsens uppslag har varit den kritik som framförts mot domstolarna i Sverige avseende deras obenägenhet att inhämta förhandsavgöranden från EU-domstolen. Syftet har varit att identifiera likheter och skillnader i de konkurrensrättsliga mål där frågan om förhandsavgöranden enligt artikel 267 FEUF avseende artiklarna 101 eller 102 FEUF aktualiseras. Är domstolarna obenägna att begära förhandsavgöranden från EU-domstolen i konkurrensrättsliga mål? Tio konkurrensrättsliga rättsfall har presenterats. Genomgången visar på att inga förhandsavgöranden har inhämtats angående artikel 101 FEUF men två förhandsavgöranden har inhämtats avseende artikel 102 FEUF. Utifrån motiveringarna i målen kan det sägas att det föreligger en viss obenägenhet att inhämta förhandsavgöranden från EU-domstolen i konkurrensrättsliga mål. Obenägenheten är dock till viss del motiverad av kompetensfördelningen mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna. / Swedish competition law rules have been largely influenced by the EU competition rules due to Sweden’s EU membership. The idea is that EU law has certain impact on the na-tional competition law. The aim of fair competition in the EU is best achieved when the national courts ask the COJ for preliminary rulings under Article 267 TFEU. The final courts of appeal have an obligation to ask for preliminary rulings from the COJ, whereas the lower courts of appeal have the possibility to do the same, regarding the interpretation and application of EU law. The obligation to seek a preliminary ruling is intended to ensure that EU law is applied correctly and interpreted uniformly throughout all the Member States. It is also a part of the collaboration between the COJ and the national courts considering the application of EU law. The idea behind the essay derived from the criticism leveled against the Swedish judiciary for their reluctance to seek preliminary rulings from the COJ. The purpose of the thesis has been to identify similarities and differences in competition law cases where the issue of a preliminary ruling under Article 267 TFEU in relation to Articles 101 or 102 TFEU was addressed. Are the courts reluctant to seek preliminary rulings from the COJ in Swedish competition law cases? Ten Swedish competition law cases have been presented. The review shows that no preliminary rulings have been obtained with regard to Article 101 TFEU, but two preliminary rulings have been obtained regarding Article 102 TFEU. Based on the reasoning the cases it can be said that there is a certain reluctance to seek preliminary rulings from the COJ in competition law cases. The reluctance is, however, partly motivated by the division of jurisdiction between the COJ and the national courts.

As man moved out on the internet, so did the companies. One of the most successful business models in the digital era is the digital platform. A digital platform acts as an intermediary on multi-sided markets and enjoys, amongst others, lucrative network effects. One of the main factors behind the great success of digital platforms is the usage of big data combined with algorithms that are enhanced by machine learning. However, as big data is becoming more and more indispensable for any modern company, questions have been raised about whether digital platforms should be able to withhold the massive amount of big data exclusively, or whether they could be forced to share it. This paper investigates these questions through the lens of EU-competition law, especially under Article 102 TFEU and the doctrine of essential facilities.  To address the problem of digital platforms and big data, the business models of digital platforms, the economic forces behind them, and their usage of data are assessed to conclude whether an intervention by the Union could be motivated. It is concluded that the markets where digital platforms act are prone to tip and that the characteristics of big data in combination with sophisticated algorithms create a positive feedback loop, creating barriers to entry. Thus, there are severe risks of external market failures, making an intervention feasible. The paper secondly assesses the essential facility doctrine and evaluates the four elements that needs to be fulfilled for big data to be covered by the doctrine. Even though the business model of digital platforms challenges the traditional instruments of EU-competition law, the author argues that three out of four elements of the essential facilities doctrine are fulfilled. However, as data to its character is non-rivalrous and non-exclusive the data held by the incumbent cannot be considered indispensable, making the essential facilities doctrine inapplicable. Finally, alternative instruments under EU-competition law are assessed to find a solution to the problems attributable to a refusal to supply big data. The paper concludes that there are no optimal solutions, but the best of the potential instruments is to find a new form of abuse under article 102 TFEU or to add a modified version of the essential facilities doctrine to the newly proposed legislation DMA.

Konkurrenslagstiftningarna i USA och EU är ledande på konkurrensområdet i världen idag. Förbudet mot missbruk av dominerande ställning i artikel 102 FEUF och monopolistisk maktposition i section 2 Sherman Act, utgör en central del av de konkurrensrättsliga regelverken i EU och USA. Reglerna delar många likheter, men de skiljer sig åt till viss del angående reglernas syfte, formulering samt hur de tillämpas av konkurrensmyndigheter och domstolar. Den ökande digitaliseringen i samhället, i kombination med teknisk utveckling, har skapat en ny form av marknader, så kallade new economy industries, som skiljer sig åt från traditionella marknader. De nya digitala marknaderna saknar geografiska begränsningar och kännetecknas av innovation som konkurrensmässig drivkraft. Google är den mest använda digitala sökmotorn i EU och USA. Bolaget har varit under utredning av konkurrensmyndigheterna i båda rättsordningar sedan år 2010. Genom att främja sina egna tjänster i sökresultaten, anklagas Google för att hindra konkurrerande aktörer från att beträda marknaden och därmed hämma konkurrensen. Det är första gången som artikel 102 FEUF och section 2 Sherman Act tillämpas på en sökmotor. De traditionella verktyg som konkurrensmyndigheterna använder sig av vid utredningar enligt artikel 102 FEUF och section 2 Sherman Act, går dock inte att applicera tillfredsställande på digitala marknader. De konkurrensrättsliga regelverken i EU och USA har inte anpassats efter de digitala marknadernas särskilda förutsättningar, vilket skapar en osäkerhet kring konkurrensrättens effektivitet. Skillnaderna mellan rättsordningarnas tillämpning av artikel 102 FEUF och section 2 Sherman Act på Googles agerande, grundar sig således främst på de digitala marknadernas särskilda förutsättningar och det osäkra rättsläget. En reformering av de konkurrensrättsliga regelverken i EU och USA är därför nödvändig, för att säkerställa att digitala marknader i framtiden kan regleras ur ett konkurrensrättsligt perspektiv.

Den digitala ekonomin har medfört tillämpningssvårigheter för flera delar av den europe- iska konkurrensrätten, vilket inte minst gäller definitionen av en relevant produktmarknad. Marknadsdefinitionen skapar en ram för den konkurrensrättsliga analysen genom att identifiera dominanta marknadsaktörer. Ett felaktigt eller missvisande resultat kan således medföra att även den efterföljande analysen blir felaktig. Marknadsdefinitionen spelar således en viktig roll i det konkurrensrättsliga regelverket. De metoder som används för detta ändamål har emellertid genom tillväxten av den digitala ekonomin och dess aktörer blivit utdaterad. Den digitala ekonomin kännetecknas av förekomsten av onlineplattformar. En onlineplattform är en flersidig marknad som tillhandahåller olika tjänster till olika grupper. Verksamhetsmodellen förknippas ofta med starka indirekta nätverkseffekter, stora byteskostnader, användningen av gratistjänster och extensiv datainsamling. Dessa särdrag försvårar definitionen av en relevant marknad eftersom flera av de ekonomiska koncept som styr marknadsdefinitionen inte är förenliga med denna typ av marknad. För det första råder oklarhet om flersidiga marknader ska behandlas som en gemensam marknad omfattande samtliga användarsidor, eller om de olika användarsidorna ska behandlas som separata marknader. För det andra försvåras marknadsdefinitionen av förekomsten av s.k. indirekta nätverkseffekter eftersom efterfrågan på en sida av marknaden ofta har en direkt påverkan på efterfrågan på den andra sidan av marknaden. För det tredje kan man inte utföra SSNIP-testet när tjänsterna som tillhandahålls av onlineplattformen är gratis. Framställningen har visat att litteraturen och praxis är oenig kring hur dessa frågor ska besvaras. Enligt litteraturen bör frågan angående om en eller flera marknader ska definieras besvaras baserat på om marknaden utgör en s.k. flersidig transaktionsmarknad eller en flersidig icke-transaktionsmarknad. I praxis har istället fokus lagts vid de konkurrensrättsliga begränsningarna som respektive sida utsätts för. Angående hur de indirekta nätverkseffekterna ska beaktas råder liknande oklarheter. I litteraturen har man försökt skapa kalkyler som kan beräkna lönsamheten som respektive sida spelar för den andra. I praxis är det svårt att urskilja några särskilda mönster men i ett fall har kommissionen till stor del baserat en plattforms utbytbarhet på den nyttan marknadens andra sida skapar för den granskade sidan. Angående hur utbytbarhet ska mätas i frånvaro av pris finns flera alternativ. I praxis har ett vanligt tillvägagångssätt varit att basera prövningen på tjänsternas funktioner. En annan lösning har varit att genomföra ett SSNIP-liknande test baserat på kvalitetsminskning. I litteraturen har även förslaget lyfts att se data som den kostnad som betalas av gratisanvändarna. Som framställningen illustrerar saknar ett sådant tillvägagångssätt emellertid helt rättsligt stöd och framstår som problematiskt av flera anledningar. Sammantaget visar framställningen att det, trots de olika lösningarna på problemen, finns stora behov av enhetliga klargöranden kring hur den digitala ekonomins särdrag ska beaktas i marknadsdefinitionen. Detta är särskilt viktigt eftersom förekomsten av denna typ av marknader sannolikt inte kommer avta.

Abstract Copyright is designed to not interfere with society's general and overriding interest of effective competition. An effective market competition benefits consumers by lowering prices, raising the quality and expands the range of goods and services. The purpose of the paper is to investigate if the collecting societies licensing violates competition laws. On the basis of the investigation regarding the bill for a new Swedish copyright law (URL), mainly the new wording that regulates the license agreement, corresponds to the EU competition rules and customs within the area. The collecting societies licensing violates the competition laws in the following cases • Discrimination of members because of nationality •           Authors transferring their sole rights to global exploitation •           The collecting society have the right to manage the rights after the author have left as a member •           Users that are established abroad do not get access to the repertoire of  the collecting societies, the same goes for concerted practice if this is the purpose or result •           Parallel behaviours that cannot be explained objectively •           Dividing the market •           Fixed Prices •           Refusal to sign multi-territorial licenses •           Apply different conditions for equivalent transactions resulting in competition disadvantages for a company that cannot be justified by reasonable causes Currently there are no indications that the new bill to a new URL violates EU law. The author of the paper thinks this may change if the collective management extends, so that other member states get the extended license agreements, then the single market is affected by the competition restriction that the new bill to the URL mean. The author of the paper thinks that the bill for a new URL should be changed so that a collective society will not get monopoly to sign licenses with extended license agreements. / Sammanfattning Upphovsrätten är utformad i syfte att inte inkräkta på samhällets generella och överordnade intresse av en effektiv konkurrens. En effektiv marknadskonkurrens gynnar konsumenterna genom att den pressar priserna, höjer kvaliteten och ökar utbudet av varor och tjänster. Syftet med uppsatsen är att utreda om upphovsrättsorganisationernas licensering strider mot konkurrenslagstiftningen. Utifrån den utredningen granskas om lagförslaget till en ny URL, framförallt den nya lydelsen som reglerar avtalslicenser, stämmer överens med EU:s konkurrensregler och praxis på området.  I följande fall strider upphovsrättsorganisations licensering mot konkurrensrätten •           Diskriminering av medlemmarna på grund av nationalitet •           Upphovsmännen överlåter sina rättigheter med ensamrätt för en global exploatering •           Upphovsrättsorganisationen har rätt att förvalta rättigheterna efter att upphovsmannen utträtt som medlem •           Användare som är etablerade utomlands får inte tillgång till upphovsrättsorganisationens repertoar, gäller även samordnade förfaranden om detta är syftet eller resultatet •           Parallella beteenden som inte kan förklaras objektivt •           Uppdelning av marknaden •           Prissamarbeten •           Vägra teckna multi-territoriella licenser •           Tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner med följden att ena bolaget får en konkurrensnackdel som inte går att rättfärdiga genom sakliga skäl I nuläget finns inget som tyder på att det nya lagförslaget till en ny URL strider mot EU-rätten. Enligt uppsatsförfattarens åsikt kan detta ändras om den kollektiva förvaltningen utökas så att den får avtalslicensverkan även i andra medlemsländer varpå den inre marknaden påverkas av den konkurrensbegränsning som det nya lagförslaget till en ny URL innebär. Uppsatsförfattaren anser att lagförslaget till en ny URL bör ändras så att inte en upphovsrättsorganisation ges monopol att teckna licens med avtalslicensverkan.

Europe is facing a climate and environmental crisis. To respond to this, the European Commission has launched several programmes, which aim to increase sustainability and environmental protection. This aim has been condensed into the policy document that is the European Green Deal. The European Green Deal sets out the aim of making the Union’s economy climate neutral, while improving environmental protection and protecting biodiversity. To this end, several different sectors of the economy need to be overhauled.  In EU Law, a key policy area is to protect free competition. Article 101 TFEU sets out that agreements between undertakings which have as their object or effect the prevention, restriction or distortion of competition are prohibited. Similarly, Article 102 TFEU prohibits abuse by an undertaking of a dominant position.  This thesis explores what happens when competition law thus intersects with the environmental policy of the Union. The thesis identifies two main situations  of interaction. Undertakings can invoke environmental protection to justify a restriction of competition. The Union may also rely on its antitrust provisions to enforce sustainability by holding unsustainable practices as restrictive agreements or abuses of dominant behaviour, respectively, and thus prohibited by the antitrust provisions.  Generally, the thesis concludes that there is not enough information on how the Commission and the CJEU will approach arguments relating to sustainability in its antitrust assessment. The Commission’s consumer welfare standard appears to limit environmental integration to points where a certain factor results affects the environment or sustainability on the one hand, and consumer welfare on the other. The lack of information, moreover, is in itself an issue as undertakings may abstain from environmental action if they believe they will come under scrutiny due to violations of the antitrust provisions. Therefore, a key conclusion in the thesis is that the Commission and the CJEU should set out clear guidelines for environmental action by undertakings, in relation to the antitrust provisions. Similarly, the Commission appears to be cautious to use antitrust as a tool against unsustainable practices. The Commission has, however, recently decided to open an investigation into agreements which limit sustainability, which shows that the picture may be changing.

Competition and data protection law are two powerful regimes simultaneously shaping the use of digital information, which has given rise to new interactions between these areas of law. While most views on this intersection emphasize that competition and data protection law must work together, nascent developments indicate that these legal regimes may sometimes conflict.  In the first place, firms faced with antitrust allegations are to an increasing extent invoking the need to protect the privacy of their users to justify their impugned conduct. Here, the conduct could either be prohibited by competition law despite of data protection or justified under competition law because of data protection. In the EU, no such justification attempt has reached court-stage, and it remains unclear how an enforcer ought to deal with such a claim. In the second place, competition law can mandate a firm to provide access to commercially valuable personal data to its rivals under a competition law remedy. Where that is the case, the question arising in this connection is whether an enforcer can and should design the remedy in a way that aligns with data protection law. If so, the issue remains of how that ought to be done. The task of the thesis has been to explore these issues, legally, economically, and coherently.  The thesis has rendered four main conclusions. First, data protection has a justified role in EU competition law in two ways. On the one hand, enhanced data protection can increase the quality of a service and may thus be factored in the competitive analysis as a dimension of quality. On the other, data protection as a human right must be guaranteed in the application of competition law. Second, these perspectives can be squared with the criteria for justifying competition breaches, in that data protection can be invoked to exculpate a firm from antitrust allegations. Third, in that context, the human rights dimension of data protection may entail that the enforcer must consider data protection even if it is not invoked. However, allowing data protection interests to override competition law in this manner is relatively inefficient as it may lead to less innovation, higher costs, and lower revenues. Fourth, the profound importance of data protection in the EU necessarily means that enforcers should accommodate data protection interests in designing competition law remedies which mandate access to personal data. This may be done in several ways, including requirements to anonymize data before providing access, or to oblige the firm to be compliant with data protection law in the process of providing access. The analysis largely confirms that anonymization is the preferable option.

Dagens samhälle förändras snabbt, och digitala marknader med det. Digitaliseringen har lett till revolutionerande utvecklingar av vårt samhälle, och bakom dessa förändringar står primärt ett fåtal dominerande teknikjättar och deras plattformar. Dessa dominerande digitala plattformar, och de marknader på vilka dessa verkar, är ofta flersidiga och karaktäriseras av särskilda möjligheter till kostnadsfördelning, utveckling och ett beroende av starka nätverkseffekter, samt möjligheter att utveckla affärsmodeller som på olika sätt utnyttjar och kapitaliserar på insamlad data. Detta möjliggör inte bara upprättandet och bibehållandet av marknadsmakt på dessa marknader, utan leder även till höga inträdeshinder med resultatet att marknadens aktörer blir få och att inträdeshindren är höga. Trots att digitaliseringen till stora delar måste anses positiv, har utvecklingen även medfört nya typer av konkurrensproblematik som inte alltid kan hanteras på ett effektivt och adekvat sätt av den tidigare EU-rättsliga konkurrenslagstiftningen. Denna framställning undersöker hur EU:s konkurrenslagstiftning kan tillämpas på nyare typer av dominansmissbruk på digitala plattformar genom att analysera den tidigare regleringen av dominansmissbruk och hur denna har tillämpats rent praktiskt. För att uppnå detta mål undersöker detta arbete de särskilda utmaningar och särdrag som finns på dessa marknader, och ger en utförlig sammanfattning av hur artikel 102 FEUF har använts för att hantera dessa. Här konstateras att denna konkurrenslagstiftning lämnar en del att önska, och att inträdeshinder och risken för tippning ger starka incitament för dominanta digitala plattformar att försöka kringgå prestationsbaserad konkurrens. Framställningen utvärderar även de kompletteringar som gjorts av konkurrenslagstiftningen på dessa områden genom DMA, och hur denna reglering kan tänkas påverka hanteringen av vissa av de dominanta digitala plattformarnas beteenden framöver. Här konkluderas att DMA är en välbehövlig komplettering av tidigare konkurrensreglering på området, men att det fortfarande finns osäkerheter och utvecklingspotential, samt att de snabbföränderliga marknaderna förr eller senare kommer att hitta nya, innovativa sätt att kringgå även denna reglering. Därmed är det viktigt att den EU-rättsliga konkurrensregleringen gör vad den kan för att ligga steget före.