De konkurrensrättsliga reglerna finns till för att skydda konsumenter och företag mot förfaranden som snedvrider konkurrensen på en marknad. Det finns många olika typer av marknader, på vilka det föreligger stor risk att det uppstår begränsningar i konkurrensen, varav en är oligopolmarknad. Oligopol föreligger när ett fåtal stora aktörer gemensamt har en dominerande ställning som försvagar konkurrensen för de andra aktörerna på marknaden. Gemensam dominans kan uppstå genom parallellt uppträdande, som är ett naturligt beteende, eller samordnat förfarande, som är ett förbjudet förfarande. Tyst samordning är något som inträder däremellan, möjligtvis som ett medvetet framkallat förfarande i avsikt att få förfarandet att likna ett naturligt beteende. I vår uppsats har vi utifrån artikel 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) samt praxis och doktrin granskat begreppet tyst samordning och dess påverkan på den fria konkurrensen. Vi har granskat två EU-rättsliga fall, Airtours mot Kommissionen och P, Bertelsmann AG och Sony Corporation of America mot Impala, där begreppet tyst samordning har behandlats. Under uppsatsen gång har vi fått erfara att tyst samordning är ett diffust begrepp. De få gånger begreppet tyst samordning diskuterats i praxis har det aldrig varit del av huvuddiskussionen. I uppsatsen utreds och redogörs för de rekvisit som krävs för att tyst samordning ska föreligga.

Genom inträdet i Europeiska Unionen fick Sverige ett helt nytt ansvar. Den nationella lagstiftningen ska lämna företräde till EU-rätten och de nationella domstolarna ska tolka och tillämpa EU-rätten korrekt i den svenska lagstiftningen. För att detta ska kunna uppnås ska lojalitetsprincipen tillämpas i medlemsstaterna för att säkerställa att EU-rätten har ett effektivt genomslag på nationell nivå. Då de nationella domstolarna har svårigheter med tolkningen och tillämpningen av EU-rätten ska man rådfråga EU-domstolen genom artikel 267 FEUF, begäran om förhandsavgörande för vägledning, detta för att EU-rätten ska tolkas och tillämpas enhetligt. EU-domstolen är det rättskippande organ som ska säkerställa att lag och rätt följs samt skapa och uveckla prejudikat som bidrar till rättsutvecklingen i unionen. Sverige har fått kritik från Europeiska kommissionen som anser att Sverige har varit mycket återhållsamma med att begära förhandsavgörande samt att de svenska reglerna om prövningstillstånd inte var förenliga med artikel 267 FEUF. Kommissionen ansåg att Sverige inte uppfyllde sina skyldigheter enligt fördraget och inledde därför ett överträdelseförrande mot Sverige. Syftet för uppsatsen har varit att redogöra för artikel 267 FEUF och betydelsen av den och svenska domstolars tillämpning av artikeln. Kommissionens överträdelsetalan mot Sverige och dess motiverade yttrande kommer även att tas upp, samt om det var att anse som motiverat. En jämförelse har även skett mellan Sverige och Österrike som båda inträde i EU 1995, eftersom Österrike är ett av de länder som begär flest förhandsavgörande per år.

Syftet med denna uppsats är att utreda hur artikel 101 och 102 FEUF förhåller sig till varandra i den beskrivna situationen och därigenom möjliggöra förståelse för hur reglerna skall tolkas. Uppsatsen är främstämnad att riktas till verksamma bolagsjuristermen även till juriststudenter.

Som en följd av Sveriges medlemskap i EU ska unionsrätten tillämpas i Sverige och de svenska konkurrensrättsliga reglerna har till stor del influerats av EU:s konkurrensregler. Tanken är att den nationella konkurrenslagstiftningen ska ge utrymme för att unionsrätten får en viss genomslagskraft. EU:s mål om en sund konkurrens nås främst genom att de nationella domstolarna begär förhandsavgöranden från Europeiska unionens domstol enligt artikel 267 FEUF. De högsta instanserna har en skyldighet att inhämta förhandsavgöranden från EU-domstolen medan de lägre instanserna har möjligheten att göra detsamma avseende tolkningen och tillämpningen av unionsrätten. Skyldigheten att begära förhandsavgöranden har till syfte att säkerställa att unionsrätten tillämpas korrekt och tolkas enhetligt i alla medlemsstater. Den är dessutom en del av samarbetet mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna som ska tillämpa unionsrätten. Bakgrunden till uppsatsens uppslag har varit den kritik som framförts mot domstolarna i Sverige avseende deras obenägenhet att inhämta förhandsavgöranden från EU-domstolen. Syftet har varit att identifiera likheter och skillnader i de konkurrensrättsliga mål där frågan om förhandsavgöranden enligt artikel 267 FEUF avseende artiklarna 101 eller 102 FEUF aktualiseras. Är domstolarna obenägna att begära förhandsavgöranden från EU-domstolen i konkurrensrättsliga mål? Tio konkurrensrättsliga rättsfall har presenterats. Genomgången visar på att inga förhandsavgöranden har inhämtats angående artikel 101 FEUF men två förhandsavgöranden har inhämtats avseende artikel 102 FEUF. Utifrån motiveringarna i målen kan det sägas att det föreligger en viss obenägenhet att inhämta förhandsavgöranden från EU-domstolen i konkurrensrättsliga mål. Obenägenheten är dock till viss del motiverad av kompetensfördelningen mellan EU-domstolen och de nationella domstolarna. / Swedish competition law rules have been largely influenced by the EU competition rules due to Sweden’s EU membership. The idea is that EU law has certain impact on the na-tional competition law. The aim of fair competition in the EU is best achieved when the national courts ask the COJ for preliminary rulings under Article 267 TFEU. The final courts of appeal have an obligation to ask for preliminary rulings from the COJ, whereas the lower courts of appeal have the possibility to do the same, regarding the interpretation and application of EU law. The obligation to seek a preliminary ruling is intended to ensure that EU law is applied correctly and interpreted uniformly throughout all the Member States. It is also a part of the collaboration between the COJ and the national courts considering the application of EU law. The idea behind the essay derived from the criticism leveled against the Swedish judiciary for their reluctance to seek preliminary rulings from the COJ. The purpose of the thesis has been to identify similarities and differences in competition law cases where the issue of a preliminary ruling under Article 267 TFEU in relation to Articles 101 or 102 TFEU was addressed. Are the courts reluctant to seek preliminary rulings from the COJ in Swedish competition law cases? Ten Swedish competition law cases have been presented. The review shows that no preliminary rulings have been obtained with regard to Article 101 TFEU, but two preliminary rulings have been obtained regarding Article 102 TFEU. Based on the reasoning the cases it can be said that there is a certain reluctance to seek preliminary rulings from the COJ in competition law cases. The reluctance is, however, partly motivated by the division of jurisdiction between the COJ and the national courts.

No description available.

För att göra ett företag i dominerande ställning ansvarigt för ett missbruk av densamma, krävs det enligt den centrala bestämmelsen på det unionsrättsliga området, art. 102 FEUF, att förekomsten av ett missbruk kan konstateras. I praxis från EU-kommissionen, tribunalen och EU-domstolen har det länge rått koncensus att ett missbruk är ett beteende av sådan art att det kan hämma konkurrensen på den inre marknaden. Vad som däremot varit föremål till debatt under en längre tid är vad som bör krävas för att bevisa att ett visst beteende har en konkurrensbegränsande förmåga; är det tillräckligt att hänvisa till typen av beteende, dvs. beteendets form, eller krävs en mer ingående utredning utifrån de ekonomiska och rättsliga omständigheterna kopplade till beteendet i fråga? Av denna anledning blev domstolens avgörande i det s.k. Intel-målet, där domstolen beslutade att återförvisa ett mål avseende missbruk i form av beviljande av rabattsystem till följd av bristfällig bevisning, betraktat som ett domslut av stor betydelse. I denna uppsats tas läsaren igenom de senaste fyrtio årens mest uppmärksammade rättsfall på området för frågan hur en missbruksbedömning bör gå till enligt art. 102 FEUF, för att därigenom förstå vikten av domstolens avgörande i Intel-målet. Det som länge betraktats som en av de största splittringarna inom den unionsrättsliga konkurrensrätten kan genom Intel-domen, varigenom domstolen bekräftat relevansen av ekonomisk bevisning vid bedömningen av en dominants eventuellt missbrukande beteende, sägas ha fått ett slut. Kritiken mot avgörandet, och tolkningen av dess innebörd, har visserligen varit omfattande, men med stöd av rättspraxis och doktrin är jag av uppfattningen att såväl konkurrensen som konsumenterna i sig kommer att gynnas av en bedömning där avgörande vikt fästs vid beteendets faktiskt konkurrensbegränsande förmåga snarare än dess form. Enligt min mening bör därför domstolens avgörande i Intel-målet tolkas som ett ställningstagande till stöd för slutsatsen att den framtida tillämpningen av art. 102 FEUF kommer att baseras på ett effektsbaserat, mer ekonomiskt, tillvägagångssätt.

Den digitala ekonomin har medfört tillämpningssvårigheter för flera delar av den europe- iska konkurrensrätten, vilket inte minst gäller definitionen av en relevant produktmarknad. Marknadsdefinitionen skapar en ram för den konkurrensrättsliga analysen genom att identifiera dominanta marknadsaktörer. Ett felaktigt eller missvisande resultat kan således medföra att även den efterföljande analysen blir felaktig. Marknadsdefinitionen spelar således en viktig roll i det konkurrensrättsliga regelverket. De metoder som används för detta ändamål har emellertid genom tillväxten av den digitala ekonomin och dess aktörer blivit utdaterad. Den digitala ekonomin kännetecknas av förekomsten av onlineplattformar. En onlineplattform är en flersidig marknad som tillhandahåller olika tjänster till olika grupper. Verksamhetsmodellen förknippas ofta med starka indirekta nätverkseffekter, stora byteskostnader, användningen av gratistjänster och extensiv datainsamling. Dessa särdrag försvårar definitionen av en relevant marknad eftersom flera av de ekonomiska koncept som styr marknadsdefinitionen inte är förenliga med denna typ av marknad. För det första råder oklarhet om flersidiga marknader ska behandlas som en gemensam marknad omfattande samtliga användarsidor, eller om de olika användarsidorna ska behandlas som separata marknader. För det andra försvåras marknadsdefinitionen av förekomsten av s.k. indirekta nätverkseffekter eftersom efterfrågan på en sida av marknaden ofta har en direkt påverkan på efterfrågan på den andra sidan av marknaden. För det tredje kan man inte utföra SSNIP-testet när tjänsterna som tillhandahålls av onlineplattformen är gratis. Framställningen har visat att litteraturen och praxis är oenig kring hur dessa frågor ska besvaras. Enligt litteraturen bör frågan angående om en eller flera marknader ska definieras besvaras baserat på om marknaden utgör en s.k. flersidig transaktionsmarknad eller en flersidig icke-transaktionsmarknad. I praxis har istället fokus lagts vid de konkurrensrättsliga begränsningarna som respektive sida utsätts för. Angående hur de indirekta nätverkseffekterna ska beaktas råder liknande oklarheter. I litteraturen har man försökt skapa kalkyler som kan beräkna lönsamheten som respektive sida spelar för den andra. I praxis är det svårt att urskilja några särskilda mönster men i ett fall har kommissionen till stor del baserat en plattforms utbytbarhet på den nyttan marknadens andra sida skapar för den granskade sidan. Angående hur utbytbarhet ska mätas i frånvaro av pris finns flera alternativ. I praxis har ett vanligt tillvägagångssätt varit att basera prövningen på tjänsternas funktioner. En annan lösning har varit att genomföra ett SSNIP-liknande test baserat på kvalitetsminskning. I litteraturen har även förslaget lyfts att se data som den kostnad som betalas av gratisanvändarna. Som framställningen illustrerar saknar ett sådant tillvägagångssätt emellertid helt rättsligt stöd och framstår som problematiskt av flera anledningar. Sammantaget visar framställningen att det, trots de olika lösningarna på problemen, finns stora behov av enhetliga klargöranden kring hur den digitala ekonomins särdrag ska beaktas i marknadsdefinitionen. Detta är särskilt viktigt eftersom förekomsten av denna typ av marknader sannolikt inte kommer avta.

Det europarättsliga statsstödet utgör en viktig del av konkurrenspolitiken inom Europeiska unionen (EU). Likaså är kontrollen av statsstödet av central betydelse för upprätthållandet av en effektiv konkurrens på den gemensamma marknaden. I takt med EU:s expansion har behovet av en effektiv kontroll ökat. Vid genomförandet av en stödåtgärd ska medlemslandet anmäla åtgärden till kommissionen, under förutsättning att uppställda rekvisit uppfylls enligt artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Vidare erfordras kommissionens godkännande av stödet innan medlemslandet kan verkställa åtgärden. Svårigheter kan dock uppkomma vid avgörandet huruvida en stödåtgärd uppfyller samtliga rekvisit och följaktligen omfattas av anmälningsplikten. I synnerhet kan komplikationer föreligga i de fall åtgärden omfattas av ett indirekt stöd, det vill säga när subventionen sker genom indirekt finansiering i form av exempelvis skatteåtgärder. Problemet är således att flertalet medlemsländer inte anmäler stödet, under antagandet att åtgärden inte omfattas av begreppet statsstöd. I två nyligen beslutade förhandsbesked av kommissionen, blev Fiat i Luxemburg samt Starbucks i Nederländerna föremål för återkrav på grund av genomförandet av stödåtgärder som inte ansågs förenliga med EU:s regler om statsstöd. Det olovliga statsstödet ska således i enlighet med kommissionens beslut återbetalas. De båda målen avser ett indirekt stöd i form av skatteåtgärder där kommissionen inte erhållit någon anmälan och således inte kunnat godkänna stödåtgärden innan den genomfördes. I kommissionens bedömning användes för första gången nya befogenheter avseende informationsinsamling, vilka infördes i samband med en modernisering av det statliga stödet. I uppsatsen redogörs för regleringen av det europarättsliga statsstödet för att undersöka om det krävs en precisering av regelverket, dessutom undersöks hur kommissionens kontroll kan bli mer effektiv ur ett ekonomiskt perspektiv. Slutsatsen i framställningen kommer följaktligen ge förslag på hur medlemsländernas medvetenhet om statsstödsreglerna kan förbättras, så att medlemsländerna på förhand kan erhålla vetskapen om klassificeringen av statsstöd. På det sättet kan kommissionen i ett tidigare skede få information om stödåtgärden, vilket sannolikt leder till en effektivisering avseende kommissionens kontroll ur ett ekonomiskt perspektiv.

2009 beslutade det europeiska fotbollsförbundet UEFA att införa regelverket Financial Fair Play Regulations, för att förbättra fotbollens ekonomiska hälsa. Detta som en följd av en allt mer ansvarslös och irrationell pengahantering bland europeiska fotbollsklubbar, med stora underskott och försenade betalningar som konsekvens. Ett avsnitt i regelverket berör de så kallade ”break-even”-kraven, som sätter begränsningar för hur stora underskott klubbar får visa upp.   I vår uppsats har syftet varit att utreda huruvida ”break-even”-kraven är att anse som förenliga med EU-rättsliga konkurrensregler, specifikt art. 101.1 FEUF. Detta då kraven, enligt vår uppfattning, kan anses ha en konkurrenshämmande verkan i form av investeringsbegränsningar och en asymmetrisk effekt på transfermarknaden.   För att kunna utreda den rättsliga giltigheten, har vi använt oss av relevant praxis på EU-nivå inom områdena konkurrensrätt och idrott. Eftersom regelverket är så pass nyutkommet, har det ännu inte hunnit prövas rättsligt på EU-nivå. I och med detta, har det för oss funnits stort utrymme för diskussion och hypotetiska scenarion. Vår studie av praxis har visat att bestämmelserna kan bedömas vara förenliga med EU-rätten, trots en konkurrensbegränsande verkan. I vår analys har vi därför, utifrån befintliga förutsättningar, diskuterat huruvida vi anser att ”break-even”-kraven ska bedömas vara förenliga med art. 101.1 FEUF, även om de kan anses ha en konkurrenshämmande effekt. Vi har vägt in både ekonomiska och sportsliga faktorer i vår analys, och har även diskuterat möjligheten till alternativa tillvägagångssätt.

No description available.