No description available.

Skydd för titlar på litterära och konstnärliga verk kan erhållas enligt olika lagar. I denna uppsats behandlas skyddet enligt upphovsrättslagen, varumärkeslagen och marknadsföringslagen. Varumärkeslagen ersattes den 1 juli 2011 av en ny, mer EU-anpassad, varumärkeslag. I och med detta försämrades skyddet för titlar ur ett upphovsmannaperspektiv. Det finns idag inget hinder för utomstående att, som varumärke, registrera en upphovsmans egenartade verkstitel. Det har alltså blivit viktigare, för den upphovsman som avser att använda sin titel som varumärke, att varumärkesregistrera den så fort som möjligt för att vara säker på att erhålla ensamrätt. Dessutom utgör registrering det mest fördelaktiga skyddet ur bevissynpunkt. De övriga skydden som en titel kan erhålla uppstår formlöst och kan således vara svårare att bevisa. I upphovsrättslagen erbjuds två olika typer av skydd för titlar: dels ett upphovsrättsligt för titlar som antingen utgör verk i sig själva eller är att anse som en litterär del av ett verk, dels ett förväxlingsskydd i 6 kap 50 §. Det förstnämnda ger ett skydd mot all slags efterbildning, medan det senare endast skyddar mot förväxling mellan verkstitlar, mellan upphovsmän samt mellan verkstitlar och upphovsmän. Förutom möjligheten för upphovsmannen att varumärkesregistrera en titel utgörs skyddet för titlar i varumärkeslagen numera dels av ett hinder mot att någon utomstående varumärkesregistrerar upphovsrättsligt skyddade titlar, dels av ett skydd för titlar som är inarbetade som varumärken. Registreringshindret avseende egenartade titlar har således avskaffats så att även utomstående har möjlighet att registrera denna typ av verkstitel. Marknadsföringslagen erbjuder i vissa fall ett kompletterande skydd för titlar. Lagens primära syfte är att ta tillvara konsumenternas och näringslivets intressen vid marknadsföring och att förhindra otillbörliga marknadsföringsåtgärder riktade mot konsumenter och näringsidkare. Syftet är alltså inte, till skillnad från varumärkeslagen och upphovsrättslagen, att skydda ensamrätten i och för sig. Bedömningen om en marknadsföringsåtgärd ska anses som otillbörlig ska göras utifrån en genomsnittskonsument. Avskaffandet av registreringshindret för egenartade titlar innebar alltså att skyddet för titlar försämrades ur ett upphovsmannaperspektiv. Detta kan uppfattas som otillfredsställande i och med att utvecklingen lett till att utnyttjandet av titlars kommersiella värden har fått en allt större betydelse. Den brist som uppstått i skyddet skulle kunna avhjälpas genom att komplettera det skydd som finns i 6 kap 50 § upphovsrättslagen, genom att i denna paragraf lägga till ett förbud mot att utomstående använder någons annans kända titel i näringsverksamhet. Skyddet skulle, genom ifrågavarande tillägg, även bli vidare och mer lättöverskådligt. I doktrin har fördelarna med ett sådant tillägg diskuteras men än så länge finns det dock inte något lagförslag med denna innebörd.

Sociala medier är ett ungt och oprövat område där rättsläget ännu inte är helt klart. Det föreligger viss problematik huruvida marknadsföring på sociala medier ska betraktas å ena sidan som redaktionell text och således falla under vår grundlagsskyddade yttrandefrihet. Eller å andra sidan som kommersiell text och därmed falla under marknadsföringslagen (2008:486), MFL. Föreliggande uppsats har för avsikt att försöka klargöra när främst marknadsföringslagen blir aktuell och tillämplig vid framställningar som publiceras på sociala medier. Detta kommer vi att undersöka genom att se vilka krav som ställs på reklamidentifiering enligt MFL och slutligen hur ansvaret mellan parterna vid dold marknadsföring ska fördelas. Utgångspunkten kommer att vara mål PMT 11949-16 (Kissie-målet) samt lagstiftning, praxis, förarbeten och riktlinjer för att med hjälp av en rättsdogmatisk metod försöka klargöra rättsläget för marknadsföring på sociala medier, så kallad influencer marketing. Efter analys av ovan anförda material kan vi konstatera att gränsdragningen mellan kommersiellt och redaktionellt material är fortsatt svårt att fastställa på sociala medier. För att en framställning ska anses vara kommersiell måste ett uttryckligt avtal föreligga mellan influencern och näringsidkaren. Att det föreligger höga krav på framställningar på sociala medier vilket innebär att en tydlig och särskiljande reklammarkering ska dra till sig uppmärksamhet. Denna reklammarkering ska även placeras först. Slutligen har vi i uppsatsen kommit fram till att annonsören alltid har ett huvudansvar och att influencern har ett medverkansansvar. Angående eventuella mellanhänder kan frågan om ansvar bli aktuell om mellanhanden aktivt medverkat i marknadsföringen. Till sist kan plattformen inte anses ha ett ansvar enligt gällande rätt.

No description available.

The requirement to exhibit moderation in the marketing of loans is still new and relatively undefined. According to the preparatory works of the new consumer credit law it is the task of the practitioners of the law to provide the more precise definition of the requirement. In the preparatory works it is also expressed that human tendensies such as overoptimism and time-inconsistent preferences as well as framing effects in the presentation of a loan may be exploited in the marketing of loans. The terms "overoptimism", "time-inconsistent preferences" and "framing effects" can be derived from the behavioral research made on human economic behavior. The mentioning of them in the preparatory works raises the issue of which role behavioral sciences plays, and may come to play, in the interpretation of the moderation requirement. Put in a wider perspective, it also raises the question of which role behavioral sciences may come to play for the practice of marketing law in general.In this essay, the requirement to exhibit moderation in the marketing of loans is first examined and compared to other similar kinds of requirements. Then, the concepts of overoptimism, time-inconsistent preferenses and framing effects are analysed and put into relation to the requirement. In order to determine whether or not there is a need for influences from the behavioral sciences in the practice of marketing law the view of consumers held by the courts and the legislator is then examined. Finally, ways of incorporating a behavioral sciences perspective in the interpretation of the moderation requirement as well as in the practice of marketing law in general are proposed. It is concluded that certain experi-mentally observed psychological effects could serve as guidance in determining whether or not the moderation requirement is respected. It is also concluded that behavioral research can help paint a more realistic of the average consumer in the general practice of marketing law. With regards to the current practice of marketing law, the step to explicitly incorporating a behavioral sciences perspective into it may seem like a big one. The discussion surrounding the practice of what has been called "behavioral law" has, however, only just begun.

När meddelanden som förmedlas till konsumenter är avsättningsfrämjande och har rent kommersiell karaktär anses de utgöra marknadsföring, och omfattas av reglerna i Marknadsföringslagen (2008:486) (MFL). Marknadsföring ska bl.a. följa regler om reklamidentifiering som stadgar att kommersiella meddelanden ska märkas på ett så tydligt sätt att en konsument redan vid flyktig kontakt inser att det är fråga om marknadsföring. Reglerna om reklamidentifiering ska underlätta för konsumenter att identifiera vilka meddelanden som utgör reklam, och mot bakgrund av denna vetskap kunna ta ställning till meddelandets trovärdighet och betydelse. Meddelanden som innehåller allmänna upplysningar, är opinionsbildande, eller på annat sätt har en annan än rent kommersiell karaktär, faller utanför tillämpningsområdet för MFL och omfattas istället av det grundlagsstadgade yttrandefrihetsskyddet. Frågan om när ett meddelande har rent kommersiell karaktär och därmed utgör marknadsföring, är särskilt komplicerad när meddelandet förmedlas i redaktionell text och publiceras av någon annan än näringsidkaren själv. Meddelanden som t.ex. utgör nyheter eller ger uttryck för en publicists personliga åsikter, skyddas av yttrandefrihet. Om den som publicerar ett meddelande gör det på uppdrag av en näringsidkare och mottar någon form av vederlag för publiceringen, får meddelandet dock anses utgöra marknadsföring. När meddelanden i redaktionell text utgör marknadsföring, uppkommer frågan om vilken märkning som ska användas för att uppfylla lagens krav på tydlig reklammarkering. Vilken märkning som krävs skiljer sig beroende på hur meddelandet är utformat och genom vilket medium det förmedlas. För kommersiella meddelanden som förmedlas i nyhetstidningar, på nätet eller i pappersform, synes det krävas att meddelandets layout skiljer sig från övrig redaktionell text, samt att meddelandet märks med ordet ”annonssida” eller motsvarande begrepp. För meddelanden som publiceras i sociala medier är det svårare att utröna vad som generellt utgör en tillräcklig reklammarkering, eftersom det varierar beroende på vilket socialt medium som används, och vilken kunskap den genomsnittlige mottagaren av meddelandet har. Ett krav som dock framstår som gemensamt för kommersiella meddelanden i sociala medier, är att det redan överst i inlägget eller i inledningen av en text ska framgå att inlägget utgör marknadsföring.