På den svenska marknaden är Content Marketing ett relativt nytt begrepp. Fenomenet kan summeras som en smart strategi för att med redaktionellt innehåll skapa en kommunikationsstrategi för en specifik målgrupp. Överflödet av kommunikation har tvingat mediebranschens aktörer att finna nya vägar och ett nytt tilltal i kampen om viktiga marknadsandelar. Det räcker inte med att förmedla informationen, nu ska den också fånga för att slutligen sälja in ett budskap som leder till konsumtion. I den här studien reder vi ut begreppen och förklarar skillnader och likheter mellan olika aktörer i den kommunikativa kedjan från journalistik till reklam och marknadsföring. Vi söker svaret på hur de redaktionella verktygen tar sig uttryck i transaktionen från neutral och informativ text till redaktionell text med uppdrag att sälja. Dessutom frågar vi oss vad det innebär för det redaktionella skrivandets framtid. Hur lätt är det att vara fristående i det gränsöverskridande samarbetet mellan journalistik, marknadsföring och reklam? Framför allt vill vi kartlägga de vinster som finns att hämta när två sidor möts och varför Content Marketing och journalistik inte har råd att blunda för varandra.

När meddelanden som förmedlas till konsumenter är avsättningsfrämjande och har rent kommersiell karaktär anses de utgöra marknadsföring, och omfattas av reglerna i Marknadsföringslagen (2008:486) (MFL). Marknadsföring ska bl.a. följa regler om reklamidentifiering som stadgar att kommersiella meddelanden ska märkas på ett så tydligt sätt att en konsument redan vid flyktig kontakt inser att det är fråga om marknadsföring. Reglerna om reklamidentifiering ska underlätta för konsumenter att identifiera vilka meddelanden som utgör reklam, och mot bakgrund av denna vetskap kunna ta ställning till meddelandets trovärdighet och betydelse. Meddelanden som innehåller allmänna upplysningar, är opinionsbildande, eller på annat sätt har en annan än rent kommersiell karaktär, faller utanför tillämpningsområdet för MFL och omfattas istället av det grundlagsstadgade yttrandefrihetsskyddet. Frågan om när ett meddelande har rent kommersiell karaktär och därmed utgör marknadsföring, är särskilt komplicerad när meddelandet förmedlas i redaktionell text och publiceras av någon annan än näringsidkaren själv. Meddelanden som t.ex. utgör nyheter eller ger uttryck för en publicists personliga åsikter, skyddas av yttrandefrihet. Om den som publicerar ett meddelande gör det på uppdrag av en näringsidkare och mottar någon form av vederlag för publiceringen, får meddelandet dock anses utgöra marknadsföring. När meddelanden i redaktionell text utgör marknadsföring, uppkommer frågan om vilken märkning som ska användas för att uppfylla lagens krav på tydlig reklammarkering. Vilken märkning som krävs skiljer sig beroende på hur meddelandet är utformat och genom vilket medium det förmedlas. För kommersiella meddelanden som förmedlas i nyhetstidningar, på nätet eller i pappersform, synes det krävas att meddelandets layout skiljer sig från övrig redaktionell text, samt att meddelandet märks med ordet ”annonssida” eller motsvarande begrepp. För meddelanden som publiceras i sociala medier är det svårare att utröna vad som generellt utgör en tillräcklig reklammarkering, eftersom det varierar beroende på vilket socialt medium som används, och vilken kunskap den genomsnittlige mottagaren av meddelandet har. Ett krav som dock framstår som gemensamt för kommersiella meddelanden i sociala medier, är att det redan överst i inlägget eller i inledningen av en text ska framgå att inlägget utgör marknadsföring.