I dagens samhälle återfinns ett brett spektrum av medier, samtliga olika typer av forum där läsaren utsätts för både redaktionell text och marknadsföring. De traditionella medierna för bland annat nyhetsexponering som exempelvis radio, tv och dagspress har idag kompletterats med ett antal digitala sociala medier. Idag har de sociala medierna blivit en marknad där även aktörer med kommersiella avsikter rör sig. Även om MFL ska vara av allmän och teknikneutral karaktär, går det att ifrågasätta huruvida den är anpassad till dagens elektronikutveckling. Uppsatsens huvudsakliga syfte är att analysera huruvida det är ett problem eller inte. Detta görs främst med hjälp av lag, praxis och doktrin, men även genom intervjuer med jurister vid RO och KOV. I uppsatsen utreds MFL:s tillämpning på innehållsmarknadsföring vid främst sociala medier. Därigenom blir den naturliga frågan att utreda gränsdragningen mellan kommersiell och redaktionell text. Till stöd lyfter vi fram ett antal fall där olika typer av gränsdragningar har legat för handen innan bedömning av sakfrågan blivit aktuell. En text måste inneha ett vinstfrämjande syfte för att klassas som kommersiell, och därmed omfattas av MFL. Det är av vikt att meddelanden som omfattas av yttrandefriheten, inte av misstag bedöms i enlighet med MFL, då det leder till att grundlagens tillämpningsområde minskar.  Vidare klargörs vad som utgör en tydlig annonsmarkering i enlighet med 9 § MFL samt art. 9 och 10 i ICC:s regler för reklam och marknadskommunikation samt huruvida denna paragraf behöver förtydligas. Vi utreder även om lagen i sig behöver förändras för att omfatta den utveckling som sker genom de sociala medierna. Ett kommersiellt meddelande kräver reklamidentifering, någon typ av markering som tydligt visar att det rör sig om ett meddelande med vinstfrämjande syfte. Vidare krävs att meddelandets avsändare anges på ett tydligt sätt med tillhörande kontaktuppgifter. För att utreda frågan ytterligare utreds den problematiska bevisfrågan gällande huruvida ett avtal har kommit till stånd. Problemet förtydligas genom ärenden från RON där antalet ärenden gällande denna fråga ökar varje år. Kanske skulle 9 § MFL behöva utvecklas, men framförallt tror vi att kunskap är nyckeln för att undvika lagstridigt beteende. Slutligen konstaterar vi att lagen kräver en kontinuerlig uppdatering, men även att fokus ligger på att informera de olika berörda parterna om lagstiftningens innebörd. Därmed anser vi att kunskap är en viktig pusselbit. Idag pågår en utredning huruvida lagen behöver anpassas efter reklamlandskapets utveckling. I våra reflektioner angående detta kommer vi fram till att KOV bör tillförsäkras en starkare sanktionsmöjlighet då de i dagsläget anses vara något tandlösa. Men vi anser även att RO:s åtgärdsprogram där de fokuserar på utbildning är relevant och av stor vikt för att informera både konsumenter och näringsidkare gällande MFL:s tillämplighet på sociala medier.

När meddelanden som förmedlas till konsumenter är avsättningsfrämjande och har rent kommersiell karaktär anses de utgöra marknadsföring, och omfattas av reglerna i Marknadsföringslagen (2008:486) (MFL). Marknadsföring ska bl.a. följa regler om reklamidentifiering som stadgar att kommersiella meddelanden ska märkas på ett så tydligt sätt att en konsument redan vid flyktig kontakt inser att det är fråga om marknadsföring. Reglerna om reklamidentifiering ska underlätta för konsumenter att identifiera vilka meddelanden som utgör reklam, och mot bakgrund av denna vetskap kunna ta ställning till meddelandets trovärdighet och betydelse. Meddelanden som innehåller allmänna upplysningar, är opinionsbildande, eller på annat sätt har en annan än rent kommersiell karaktär, faller utanför tillämpningsområdet för MFL och omfattas istället av det grundlagsstadgade yttrandefrihetsskyddet. Frågan om när ett meddelande har rent kommersiell karaktär och därmed utgör marknadsföring, är särskilt komplicerad när meddelandet förmedlas i redaktionell text och publiceras av någon annan än näringsidkaren själv. Meddelanden som t.ex. utgör nyheter eller ger uttryck för en publicists personliga åsikter, skyddas av yttrandefrihet. Om den som publicerar ett meddelande gör det på uppdrag av en näringsidkare och mottar någon form av vederlag för publiceringen, får meddelandet dock anses utgöra marknadsföring. När meddelanden i redaktionell text utgör marknadsföring, uppkommer frågan om vilken märkning som ska användas för att uppfylla lagens krav på tydlig reklammarkering. Vilken märkning som krävs skiljer sig beroende på hur meddelandet är utformat och genom vilket medium det förmedlas. För kommersiella meddelanden som förmedlas i nyhetstidningar, på nätet eller i pappersform, synes det krävas att meddelandets layout skiljer sig från övrig redaktionell text, samt att meddelandet märks med ordet ”annonssida” eller motsvarande begrepp. För meddelanden som publiceras i sociala medier är det svårare att utröna vad som generellt utgör en tillräcklig reklammarkering, eftersom det varierar beroende på vilket socialt medium som används, och vilken kunskap den genomsnittlige mottagaren av meddelandet har. Ett krav som dock framstår som gemensamt för kommersiella meddelanden i sociala medier, är att det redan överst i inlägget eller i inledningen av en text ska framgå att inlägget utgör marknadsföring.