Överskuldsättning är ett samhällsproblem som kostar samhället stora summor pengar. Skuldsättning på individnivå leder till att den fysiska och psykiska hälsan försämras. Orsaken till att människor blir överskuldsatta är flera, däribland långvarig sjukdom, ändrade anställningsförhållanden men också på grund av den ofta lättillgängliga kreditmarknaden. Förhållandena på kreditmarknaderna kan dock vara problematiska när det kommer till att fatta lyckade beslut. Lagen som reglerar konsumentkrediter är Konsumentkreditlagen, KkrL. I KkrL har det införts ett krav om att kreditgivare måste pröva konsumenters återbetalningsförmåga, i syfte att motverka överskuldsättning genom att krediter inte ges till människor som inte har ekonomiska förutsättningar för att klara ett sådant åtagande. Emellertid har det i en granskning från Konsumentverket framkommit att samtliga 10 snabblåneföretag som granskades företog bristfälliga kreditprövningar. Enligt 57 § KkrL sanktioneras kreditgivare genom att erhålla en varning, varning förenad med en sanktionsavgift eller föreläggande om att upphöra med verksamheten. Därtill är Finansinspektionen tillsynsmyndighet över kreditgivare i vissa fall och kan sanktionera kreditgivare vid bristande kreditprövning. Trots att inga civilrättsliga sanktioner föreskrivs i KkrL har Högsta domstolen i vissa fall jämkat återbetalningsförmågan för konsumenter och borgenärer enligt 36 § AvtL. Regleringen av konsumentkrediter i KkrL grundas på ett direktiv från Europeiska unionen. Direktivet föreskriver att medlemsstaterna får välja vilka sanktioner som ska utgå vid bristfälliga kreditprövningar, men att sanktionerna måste vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Med anledning av att svenska lagstiftaren har beslutat om att införa ett näringsrättsligt sanktionssystem med anledning av bristfälliga kreditprövningar väcker det frågor om vilket skydd en konsument och dess eventuella borgensmän egentligen har, och om regleringen uppfyller EU-rättens krav på sanktioner.

<h1>Sammanfattning</h1><p>Vårt huvudsakliga syfte med denna uppsats är att undersöka den nya företeelsen med sms-lån och ungas (18-25 år) förhållande till detta. För att belysa de problem som sms-lån utgör gjordes analysen av uppsatsen utifrån rättssäkerhet. Rättssäkerhetsbegreppet känner nog alla till men vad som egentligen ryms inom begreppet redogörs från ett antal, på våra premisser utvalda, auktoriteters synvinklar. Vi undersöker sedan vilka gemensamma nämnare som finns dem emellan. Vi har tittat på vad ett sms-lån är och med hjälp av främst kronofogdemyndighetens statistik har vi undersökt antalet obetalda sms-lån som inkommit till myndigheten och ungdomars del i dessa fordringar. I korthet redogör vi även för Finlands syn på sms-lån och hur de har hanterat problemen med detta då Finland kom i kontakt med sms-lån tidigare än Sverige och har agerat på området.</p><p> </p><p>Vid vår undersökning av sms-lån och de regler som finns vid konsumentkrediter har vi kunnat konstatera att denna företeelse är möjlig främst på grund av tre klara undantag i lagen. Dessa kryphål gör att kreditgivarna slipper kravet på kreditprövning, skriftliga avtalsvillkor och krav på information angående räntor och vid marknadsföring. Vidare har vi tittat närmare på de två domar som finns på området samt vad som menas med begreppet god kreditgivningssed enligt konsumentkreditlagen. Det har i våra undersökningar visat sig att förutsebarheten är ett viktigt inslag i rättssäkerheten som finns till för att skydda individerna i ett samhälle mot oskäliga villkor från makthavare (i denna uppsats rör det sig om konsumenter mot kreditgivare). Skyddet som rättssäkerheten ger anges i lagar och förordningar, men då sms-lån inte regleras är de enligt vår mening inte rättssäkra. Vi tror att rättssäkerhet skulle kunna infinna sig efter ändringar i konsumentkreditlagen, enklast genom att ta bort de undantag som finns, så att alla lån regleras på samma sätt. På så vis får konsumenten förutsägbarhet vilket följs av rättssäkerhet. Samhällets utveckling går ständigt framåt och lagstiftningen borde följa med i samhällets utveckling för att kunna trygga konsumenten som är den svagare parten i ett kreditförhållande. Inom konsumentkreditområdet har det kommit fram en del nyheter, EU har kommit med ett nytt direktiv om konsumentkrediter och det pågår i skrivande stund en utredning om sms-lån hos justitiedepartementet.  </p>

Sammanfattning Vårt huvudsakliga syfte med denna uppsats är att undersöka den nya företeelsen med sms-lån och ungas (18-25 år) förhållande till detta. För att belysa de problem som sms-lån utgör gjordes analysen av uppsatsen utifrån rättssäkerhet. Rättssäkerhetsbegreppet känner nog alla till men vad som egentligen ryms inom begreppet redogörs från ett antal, på våra premisser utvalda, auktoriteters synvinklar. Vi undersöker sedan vilka gemensamma nämnare som finns dem emellan. Vi har tittat på vad ett sms-lån är och med hjälp av främst kronofogdemyndighetens statistik har vi undersökt antalet obetalda sms-lån som inkommit till myndigheten och ungdomars del i dessa fordringar. I korthet redogör vi även för Finlands syn på sms-lån och hur de har hanterat problemen med detta då Finland kom i kontakt med sms-lån tidigare än Sverige och har agerat på området.   Vid vår undersökning av sms-lån och de regler som finns vid konsumentkrediter har vi kunnat konstatera att denna företeelse är möjlig främst på grund av tre klara undantag i lagen. Dessa kryphål gör att kreditgivarna slipper kravet på kreditprövning, skriftliga avtalsvillkor och krav på information angående räntor och vid marknadsföring. Vidare har vi tittat närmare på de två domar som finns på området samt vad som menas med begreppet god kreditgivningssed enligt konsumentkreditlagen. Det har i våra undersökningar visat sig att förutsebarheten är ett viktigt inslag i rättssäkerheten som finns till för att skydda individerna i ett samhälle mot oskäliga villkor från makthavare (i denna uppsats rör det sig om konsumenter mot kreditgivare). Skyddet som rättssäkerheten ger anges i lagar och förordningar, men då sms-lån inte regleras är de enligt vår mening inte rättssäkra. Vi tror att rättssäkerhet skulle kunna infinna sig efter ändringar i konsumentkreditlagen, enklast genom att ta bort de undantag som finns, så att alla lån regleras på samma sätt. På så vis får konsumenten förutsägbarhet vilket följs av rättssäkerhet. Samhällets utveckling går ständigt framåt och lagstiftningen borde följa med i samhällets utveckling för att kunna trygga konsumenten som är den svagare parten i ett kreditförhållande. Inom konsumentkreditområdet har det kommit fram en del nyheter, EU har kommit med ett nytt direktiv om konsumentkrediter och det pågår i skrivande stund en utredning om sms-lån hos justitiedepartementet.

I konsumentkreditlagen (2010:1846) (KKrL) finns det bestämmelser om hur kreditprövningar ska genomföras, ändå är det just vid dessa moment som det brister. Det är inte lagstiftningen beträffande kreditprövningarna som brustit, utan snarare tillämpningen av reglerna. Bristfälligheten har uppkommit, eftersom att sanktionsmöjligheterna inte varit tillräckligt avskräckande. Därför behöver sanktionsmöjligheterna stärkas. Genom att näringsidkarna har underlåtit att följa bestämmelserna, har de sparat in arbetskraft, tid samt ökat sin omsättning. Dock resulterar det i att konsumenterna löper större risk att överskuldsättas. För många kan sms-lån vara en sista utväg, vilket kan innebära att näringsidkarna vänder sig till personer som redan har en ostadig ekonomi. En målgrupp med en försämrad ekonomi och en bristfällig kreditprövning kan leda till överskuldsättning. En väg till att minska överskuldsättningen kan vara lagändringarna i proposition 2013/14:34, som har till syfte att verka avskräckande för näringsidkaren. Konsumentverket (KOV) kommer genom ändringarna få möjligheten att tillsammans med en varning kunna meddela en sanktionsavgift. Även fast överskuldsättningen i många fall beror på bristande kreditprövningar, kan även andra lagbestämmelser i KKrL ha en inverkan på problemet. En av dessa bestämmelser kan vara god kreditgivningssed, eftersom den genomsyrar mycket av näringsidkarens arbete till exempel hur näringsidkaren ska genomföra kreditprövningar. Därav utreds det om en ändring av god kreditgivningssed kan vara ytterligare en väg till att minska överskuldsättningen. Införandet av sanktionsavgifter kan minska överskuldsättningen men sanktionsbeloppen kan utformas på ett annat sätt. Det behövs även ytterligare rättsliga åtgärder till avgifterna för att kunna täppa till andra problem på området.

<p>The subject of sms-loans is examined by using primary and secondary sources’. This form of credit is formally independent from other obligations with a very short credit period and the amount of the loan is low. This form of credits is applied by mobile phones and on the internet by several companies, some of them are presented in this essay. These type of creditors do not come under any sanctions from the Swedish Financial Supervisory Authority as is customary for other creditors, they only need to register. Within the consumer credit legislation from 1992 there are some exceptions in the 5a, 6 and 9 §§ concerning credit rating, information and agreements in writing. These exceptions are the reasons that make sms-loans possible. The current legislation on this subject is identified and the exceptions are further explained in the essay. Within this type of credit the consumer protection differs from other types of loans with higher credit amounts. This is also due to the exceptions within the law. The current consumer credit legislation is based on a council directive from 1987, where it is optional for the member states to include these exceptions or not in their legislation. The legislator in Sweden adopted these exceptions, as they did not predict any risk of over indebtedness. In the law-making process documented in the government bill 1991/92:83, this risk was considered as non-existent, although this risk of over indebtedness was observed by the Swedish Consumer Agency and the Swedish Enforcement Authority. The statistics of the official non-payment notices confirms this observation. These authorities and the non-governmental organisation, The Swedish Consumers’ Association, have since 2006 and onwards been pushing for a change of the legislation according to the abrogation of the exceptions. Within several official publications the complexity of sms-loans are described, such as the lack of consumer protection and the risk of over indebtedness. The Swedish Consumer Agency is the supervising authority regarding this legislation field, and the companies providing sms-loans. When the Agency discharges one’s official duties, the Marketing Act is the legislation in use. The Swedish Market Court has convicted creditors, but none of the verdicts were related to the exceptions. The lack of consumer protection is also noticed in the EU, and a new council directive was adopted in 2008. This has now been implemented into a memorandum and the appurtenant draft bill. The intention with this bill is to enforce the consumer protection and to reduce the risk of over indebtedness, when consumers obtain credit. This bill is intended to become effective at 1 of January 2011.     </p>

The subject of sms-loans is examined by using primary and secondary sources’. This form of credit is formally independent from other obligations with a very short credit period and the amount of the loan is low. This form of credits is applied by mobile phones and on the internet by several companies, some of them are presented in this essay. These type of creditors do not come under any sanctions from the Swedish Financial Supervisory Authority as is customary for other creditors, they only need to register. Within the consumer credit legislation from 1992 there are some exceptions in the 5a, 6 and 9 §§ concerning credit rating, information and agreements in writing. These exceptions are the reasons that make sms-loans possible. The current legislation on this subject is identified and the exceptions are further explained in the essay. Within this type of credit the consumer protection differs from other types of loans with higher credit amounts. This is also due to the exceptions within the law. The current consumer credit legislation is based on a council directive from 1987, where it is optional for the member states to include these exceptions or not in their legislation. The legislator in Sweden adopted these exceptions, as they did not predict any risk of over indebtedness. In the law-making process documented in the government bill 1991/92:83, this risk was considered as non-existent, although this risk of over indebtedness was observed by the Swedish Consumer Agency and the Swedish Enforcement Authority. The statistics of the official non-payment notices confirms this observation. These authorities and the non-governmental organisation, The Swedish Consumers’ Association, have since 2006 and onwards been pushing for a change of the legislation according to the abrogation of the exceptions. Within several official publications the complexity of sms-loans are described, such as the lack of consumer protection and the risk of over indebtedness. The Swedish Consumer Agency is the supervising authority regarding this legislation field, and the companies providing sms-loans. When the Agency discharges one’s official duties, the Marketing Act is the legislation in use. The Swedish Market Court has convicted creditors, but none of the verdicts were related to the exceptions. The lack of consumer protection is also noticed in the EU, and a new council directive was adopted in 2008. This has now been implemented into a memorandum and the appurtenant draft bill. The intention with this bill is to enforce the consumer protection and to reduce the risk of over indebtedness, when consumers obtain credit. This bill is intended to become effective at 1 of January 2011.

The requirement to exhibit moderation in the marketing of loans is still new and relatively undefined. According to the preparatory works of the new consumer credit law it is the task of the practitioners of the law to provide the more precise definition of the requirement. In the preparatory works it is also expressed that human tendensies such as overoptimism and time-inconsistent preferences as well as framing effects in the presentation of a loan may be exploited in the marketing of loans. The terms "overoptimism", "time-inconsistent preferences" and "framing effects" can be derived from the behavioral research made on human economic behavior. The mentioning of them in the preparatory works raises the issue of which role behavioral sciences plays, and may come to play, in the interpretation of the moderation requirement. Put in a wider perspective, it also raises the question of which role behavioral sciences may come to play for the practice of marketing law in general.In this essay, the requirement to exhibit moderation in the marketing of loans is first examined and compared to other similar kinds of requirements. Then, the concepts of overoptimism, time-inconsistent preferenses and framing effects are analysed and put into relation to the requirement. In order to determine whether or not there is a need for influences from the behavioral sciences in the practice of marketing law the view of consumers held by the courts and the legislator is then examined. Finally, ways of incorporating a behavioral sciences perspective in the interpretation of the moderation requirement as well as in the practice of marketing law in general are proposed. It is concluded that certain experi-mentally observed psychological effects could serve as guidance in determining whether or not the moderation requirement is respected. It is also concluded that behavioral research can help paint a more realistic of the average consumer in the general practice of marketing law. With regards to the current practice of marketing law, the step to explicitly incorporating a behavioral sciences perspective into it may seem like a big one. The discussion surrounding the practice of what has been called "behavioral law" has, however, only just begun.

Utveckling på kreditmarknaden har gett upphov till nya kreditformer. Ett exempel på en sådan kredit är snabblån. Snabblån utmärks av att det är kortfristiga lån på låga belopp som konsumenterna erhåller inom en kort tidsperiod. Vidare är låneprocessen enkel. Statistik från Kronofogdemyndigheten visar att antalet betalningsförelägganden med grund i snabblån har ökat (se bilaga) och regeringen hävdar på basis av statistiken att samband mellan snabblån och överskuldsättning föreligger. Lag om viss kreditgivning till konsumenter har därmed blivit antagen och ska införas. Lagen innebär att snabblångivares verksamhet blir tillståndspliktig samt omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Förändringen innebär även att ytterligare krav ställs på snabblångivares bolagsordning, ägare och ledning samt att verksamheten bedrivs på ett sätt som är sunt. Avsikten med denna uppsats är att fastställa gällande rätt beträffande snabblångivares verksamhet. Vidare diskuteras huruvida konsumentskyddet på snabblånemarknaden är bristfälligt och om snabblångivares verksamhet därmed bör bli tillståndspliktig samt omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Snabblångivare är finansiella institut och omfattas därmed av AnmL. Detta innebär att snabblångivare ska anmäla sin verksamhet till Finansinspektionen innan verksamhet får börja bedrivas. Finansinspektionen har begränsade ingripandemöjligheter och utför endast en kontroll över snabblångivarnas ägare och ledning. Snabblångivare omfattas även av skyldigheter som följer av KkrL såsom kravet på god kreditgivningssed, information om effektiv ränta, avgifternas utformning och kreditprövning. Snabblångivare har brustit i sina skyldigheter i KkrL vilket följer av domar från MD och flertalet viten och förelägganden från Konsumentverket. I analysen fastställs att Kronofogdemyndighetens statistik inte enskilt kan användas som grund till en förändring men i kombination med gällande rätts bristfällighet, snabblånets egenskaper och samhällets utveckling påvisas att konsumentskyddet är bristfälligt och att en förändring behövs. Vidare fastställs att systemstabiliserande regler har en indirekt inverkan på konsumentskyddet och kan införas för att förbättra denna. Efter en avvägning mellan förändringens betungande verkan för snabblångivarna och det skydd som konsumenterna erhåller ska förändringen i fråga ses som proportionerlig. Snabblångivares verksamhet bör således vara tillståndspliktig och omfattas av Finansinspektionens tillsyn. / Evolvement on the credit market has caused the rise of new forms of credits. An example of a credit of such is the payday loan. The payday loan is distinguished by its short-term, low amount and that the customers obtain the loan in a short matter of time. Furthermore, the process of obtaining the loan is simple. Statistics from the Swedish Enforcement Authority shows that the amount of injunctions to pay based on payday loans has increased (see attachment) and that the Government claims on the basis of the statistics that a connection between payday loans and overindebtness exists. A new act regarding some credits to consumers has therefore been adopted and is to be introduced. The new act means that the payday lender´s business becomes licensed and are subject to the supervision of the Swedish Financial Service Authority. The change also means additional demands on the payday lender´s articles of associtation, owners and management, and that the business is conducted in a healthy manner. The purpose of this essay is to determine the law as it exists regarding payday lender´s business. Further discussed is whether the consumer protection on the payday market is inadequate and if the payday lender´s business, thus, should be licensed and be subject to the supervision of the Swedish Financial Service Authority. Payday lenders are financial institutions and are therefore subject to the Act regarding the notification duty for some financial businesses. This means that the payday lenders shall report their business to the Swedish Financial Service Authority before operations may start. The Swedish Financial Service Authority has limited intervention possibilities and performs only a control of the owners and management. Payday lenders are also subject to obligations arising from the Consumer Credit Act such as the requirement of good creditors, information about the annual percentage rate, fees designing and credit review. Payday lenders has failed to fulfill its obligations in the Consumer Credit Act which follows from judgements from the market court and several penalties and injunctions from the Consumer Agency. In the analysis it is established that the statitistics from the Swedish Enforcement Authority alone can not be used as the basis for a change, but in combination with the existing legal deficiency, the characteristics of the payday loan and the development of the society it demonstrates that the consumer protection is inadequate and that a change is needed. Further, it is established that rules of system stabilising nature has an indirect effect on consumer protection and can be used to improve it. After striking a balance between the burdens the payday lenders suffer from the change with the increased consumer protection that the change will result in, the change in question is to be seen as proportionate. Payday lender´s business should therefore be subject to license and supervision of the Swedish Financial Service Authority.