Arbetet syftar till att genom den rättsdogmatiska och EU-rättsliga metoden utreda innebörden av EU-domstolens symmetriargument. Därutöver utreder arbetet hur detta symmetriargument kan tillämpas i mål rörande valutakursförluster. Argumentet har fått allt större plats i EU-domstolens avgöranden under senare år och har även börjat uppmärksammas i doktrin. EU-domstolen har inte varit helt konsekvent i sina avgöranden och en tydlig innebörd av argumentet är svår att fastställa. Vissa slutsatser är dock möjliga att dra i ljuset av domstolens praxis. Symmetriargumentet ska inte förstås som endast ett argument utan utgör istället en gestaltning av den allmänna skatterättsliga principen om symmetri. Det avgörande för symmetriargumentets tillämplighet är symmetrin mellan beskattning och avdrag. Särskilt stor vikt tycks EU-domstolen fästa vid det förhållandet att en medlemsstat uppnått symmetrin genom att helt avstå dess beskattningsrätt. Det kan uppmärksammas hur domstolen dels tar den skattskyldiges perspektiv och dels tar statens perspektiv. I det senare fallet är det den symmetriska behandlingen av beskattning och avdrag i skattessystemet som helhet som är relevant medan det i det förra är huruvida det finns ett direkt samband för den enskilde skattskyldige. Genom domstolens avgöranden på senare år har principen fått ett allt större inflytande över rättsutvecklingen genom praxis. Symmetriargumentet kan tillämpas oförändrat på flera olika typer av mål. Argumentet används på samma sätt oavsett om det rör sig om exempelvis fasta driftställen, dotterbolag eller fysiska personer. Dess tillämpning i mål som behandlar valutakursförluster är inte heller annorlunda. Således tycks inte argumentet påverkas nämnvärt av valutakursförlusters säregna karaktär eller av komplexiteten som vanligtvis följer frågorna i sådana mål. Arbetet har visat hur symmetriargumentet fungerar som ett användbart argument i såväl EU-domstolen som svenska domstolar när dessa tillämpar EU-rätten.