No description available.

Många svenska medborgare är bosatta i Spanien och erhåller pensioner som utbetalas från Sverige. Det svensk-spanska dubbelbeskattningsavtalet innehåller bestämmelser om hur fördelningen av beskattningsrätten ska ske mellan Sverige och Spanien. Enligt dubbelbeskattningsavtalet har båda länderna rätt att beskatta inkomsten varför dubbelbeskattning uppstår. Enligt dubbelbeskattningsavtalet ska dubbelbeskattningen undanröjas genom omvänd avräkning. Den omvända avräkningen innebär att den skattskyldige initialt erlägger skatt i både Sverige och Spanien. Storleken på den spanska skatten avräknas sedan från den svenska skatten vilket medför att samma belopp återbetalas till den skattskyldige. Fråga uppstår därför om den uppkomna situationen strider mot den fria rörligheten för personer samt om den omvända avräkningen överrensstämmer med skatteförmågeprincipen. Den aktuella situationen står i strid med den fria rörligheten och utgör dold diskriminering samt ett hinder av den fria rörligheten. Ett hinder mot den fria rörligheten kan rättfärdigas genom fördraget eller genom den ”rule of reason”-doktrin som uppkommit genom praxis. Den aktuella diskrimineringen kan dock inte anses rättfärdigad genom vare sig fördraget eller ”rule of reason”-doktrinen. Skatteförmågeprincipen ligger till grund för det svenska skattesystemet och innebär att skatt ska betalas utifrån den skattskyldiges förmåga. Den omvända avräkningen innebär således att den skattskyldige måste erlägga skatt i både Sverige och Spanien. Båda länder har fastställt en intern skattesats som anses skälig för den skattskyldige. Då den skattskyldige måste betala båda dessa skatter kan denna beskattning inte anses omfattas av den skattskyldiges skatteförmåga. Omvänd avräkning kan följaktligen inte anses överrensstämma med skatteförmågeprincipen.

No description available.

Sammanfattning Inom den direkta beskattningens område har medlemstaterna i den Europeiska Unionen till stor del behållit sin behörighet men ska likväl beakta EU-rätten vid utövandet av denna behörighet. EU-rätten har dock fått ett allt större inflytande på den direkta beskattningens område genom bestämmelserna om den fria rörligheten och etableringsfriheten som till viss del begränsar medlemsstaternas behörighet. Medlemsstaterna måste rättfärdiga en nationell bestämmelse som är i konflikt med etableringsfriheten för att få tillämpa den och ofta åberopas den principiellt accepterade rättfärdigandegrunden förhindra skatteflykt. Det är dock inte ovanligt att nationella bestämmelser anses oförenliga med etableringsfriheten om de syftar till att förhindra förlust av skatteintäkter. Att förhindra förlust av skatteintäkter är inte en accepterad rättfärdigandegrund då den anses vara grundad på rent ekonomiska intressen och således inte utgör ett tvingande hänsyn till allmänintresset. En medlemsstat vars nationella bestämmelse ämnar förhindra skatteflykt åsyftar dock högst sannolikt att indirekt förhindra att de skatteintäkter hänförbara till medlemsstaten går förlorade vilket tyder på att även denna rättfärdigandegrund kan anses grundad i ett ekonomiskt intresse från medlemstaterna. Frågan uppkommer därför om det finns en tydlig gränsdragning mellan dessa två rättfärdigandegrunder. Innebörden av förhindra förlust av skatteintäkter måste anses inrymmas i medlemsstaternas ändamål med att söka förhindra skatteflykt. Dessa två rättfärdigandegrunder har således samma syfte och därför kan uppdelningen av dessa inte anses helt självklar. Gränsdragningen mellan dessa rättfärdigandegrunder anses således inte tillräckligt tydlig för att kunna hävda att förutsebarhet de facto föreligger för medlemsstaterna vid tillämpningen av respektive rättfärdigandegrund. / Abstract The Member States in the European Union have kept their authority within the area of direct taxation but must still observe Community law when exercising this authority. However, Community law has received a major influence on the area of direct taxation through the free movement provisions and the freedom of establishment, which limits the authority of the Member States. If a national measure restricts or hinders the freedom of establishment, the Member States must justify the measure in order to be able to apply it and the prevention of tax avoidance is an often referred ground of justification that is accepted in principle. It is however not unusual that a national measure is considered in breach with the freedom of establishment if it refers to the prevention of loss of tax revenue. The loss of tax revenue is not an accepted ground of justification as it is considered to be based on merely economic interests and thus not regarded as a matter of overriding general interest. A Member State whose national measure aims at preventing tax avoidance, most likely also aims to prevent that tax revenues derived from the Member State is not deprived from it. This indicates that prevention of tax avoidance also is based on an economic interest which arise the question whether or not there is a distinct differentiation between these grounds of justification. The meaning of the loss of tax revenue is considered to be included in the objective of the Member States when they seek to prevent tax avoidance. Accordingly, these two grounds of justification have the same purpose and the separation between them can therefore not be considered as obvious. The differentiation between these grounds of justification is hence not obvious enough to be able to claim that predictability is at hand for the Member States when applying concerned ground of justification.

Arbetet syftar till att genom den rättsdogmatiska och EU-rättsliga metoden utreda innebörden av EU-domstolens symmetriargument. Därutöver utreder arbetet hur detta symmetriargument kan tillämpas i mål rörande valutakursförluster. Argumentet har fått allt större plats i EU-domstolens avgöranden under senare år och har även börjat uppmärksammas i doktrin. EU-domstolen har inte varit helt konsekvent i sina avgöranden och en tydlig innebörd av argumentet är svår att fastställa. Vissa slutsatser är dock möjliga att dra i ljuset av domstolens praxis. Symmetriargumentet ska inte förstås som endast ett argument utan utgör istället en gestaltning av den allmänna skatterättsliga principen om symmetri. Det avgörande för symmetriargumentets tillämplighet är symmetrin mellan beskattning och avdrag. Särskilt stor vikt tycks EU-domstolen fästa vid det förhållandet att en medlemsstat uppnått symmetrin genom att helt avstå dess beskattningsrätt. Det kan uppmärksammas hur domstolen dels tar den skattskyldiges perspektiv och dels tar statens perspektiv. I det senare fallet är det den symmetriska behandlingen av beskattning och avdrag i skattessystemet som helhet som är relevant medan det i det förra är huruvida det finns ett direkt samband för den enskilde skattskyldige. Genom domstolens avgöranden på senare år har principen fått ett allt större inflytande över rättsutvecklingen genom praxis. Symmetriargumentet kan tillämpas oförändrat på flera olika typer av mål. Argumentet används på samma sätt oavsett om det rör sig om exempelvis fasta driftställen, dotterbolag eller fysiska personer. Dess tillämpning i mål som behandlar valutakursförluster är inte heller annorlunda. Således tycks inte argumentet påverkas nämnvärt av valutakursförlusters säregna karaktär eller av komplexiteten som vanligtvis följer frågorna i sådana mål. Arbetet har visat hur symmetriargumentet fungerar som ett användbart argument i såväl EU-domstolen som svenska domstolar när dessa tillämpar EU-rätten.

On the internal market within the EU, freedom of establishment under articles 49 and 54 TEU stipulates that companies have the right to set up businesses in other Member States. On the internal market there are 27 different national tax law systems which have caused obstacles regaring taxation between Member States. These obstacles have been shown deterrent when a company enters a new market. One problem area is the lack of cross-border loss compensation for groups. This means that cross-border groups is over taxed when they are unable to set of gains against losses. Within the EU, there is a constant process trying to resolve these problems, both short and long term. Regarding short term, the Court of Justice has presented a number of case law. The result from these is that Member States must give groups the right to crossborder loss compensation when the loss of the subsidiary is final. However, the case law did not solve the problems with over taxtion, instead they created difficulties for Member States regarding the interpretation of the cases due to the absence of a uniform principle to follow. Swedish tax legislation within the area is narrowly designed and allows cross-border loss compensation in few cases. The Commission has now announced a long-term solution in the form of a directive that means that Member States can use a Common Consolidated Corporate Tax Base. Adoption of the directive would eliminate the obstacles whitin the internal market. Cross-border groups would be fully recognized by being provided the opportunity to set off gains against losses in the entire group regardless of the place of orgin.

<p><strong><p>Sammanfattning</p><p>Företag med koncernbidragsrätt har en möjlighet att överföra enstaka till-gångar till underpris utan att tillgångens övervärde uttagsbeskattas. För att få genomföra en kvalificerad underprisöverlåtelse som leder till undantag från uttagsbeskattning finns ett villkor i 23:16, 1 st. IL. Villkoret stadgar att för-värvaren måste vara skattskyldig för tillgången i Sverige. Det innebär att moderbolag inte kan genomföra gränsöverskridande underprisöverlåtelser till ett dotterbolag utan att transaktionen leder till uttagsbeskattning. Syftet med uppsatsen är att utreda om det nämnda villkoret strider mot EU-rätten.</p><p>Villkoret i 23:16, 1 st. IL, utgör en inskränkning av etableringsfriheten då transaktioner till ett bolag som har hemvist i en annan medlemsstat särbe-handlas i relation till en intern transaktion. Då inskränkningen utgör en sär-behandling på grund av bolagens skattemässiga hemvist kan inskränkningen rättfärdigas med hänsyn till ett tvingande allmänintresse. Det tvingande all-mänintresse som villkoret i 23:16, 1 st. IL, söker att uppnå är att upprätthålla fördelningen av medlemsstaternas beskattningsrätt.</p><p>Det är inte möjligt att upprätthålla fördelningen av medlemsstaternas be-skattningsrätt vid gränsöverskridande underprisöverlåtelser till ett dotterbo-lag genom att tillämpa mindre ingripande åtgärder än det villkor Sverige har uppställt. Bestämmelsen i 23:16, 1 st. IL, står således i proportion till syftet att upprätthålla fördelningen av medlemsstaternas beskattningsrätt.</p><p>Inskränkningen i etableringsfriheten som det svenska villkoret utgör kan så-ledes rättfärdigas med hänsyn till ett tvingande allmänintresse som dessutom är proportionerligt till syftet villkoret söker att uppnå.</p></strong></p>

Sammanfattning Företag med koncernbidragsrätt har en möjlighet att överföra enstaka till-gångar till underpris utan att tillgångens övervärde uttagsbeskattas. För att få genomföra en kvalificerad underprisöverlåtelse som leder till undantag från uttagsbeskattning finns ett villkor i 23:16, 1 st. IL. Villkoret stadgar att för-värvaren måste vara skattskyldig för tillgången i Sverige. Det innebär att moderbolag inte kan genomföra gränsöverskridande underprisöverlåtelser till ett dotterbolag utan att transaktionen leder till uttagsbeskattning. Syftet med uppsatsen är att utreda om det nämnda villkoret strider mot EU-rätten. Villkoret i 23:16, 1 st. IL, utgör en inskränkning av etableringsfriheten då transaktioner till ett bolag som har hemvist i en annan medlemsstat särbe-handlas i relation till en intern transaktion. Då inskränkningen utgör en sär-behandling på grund av bolagens skattemässiga hemvist kan inskränkningen rättfärdigas med hänsyn till ett tvingande allmänintresse. Det tvingande all-mänintresse som villkoret i 23:16, 1 st. IL, söker att uppnå är att upprätthålla fördelningen av medlemsstaternas beskattningsrätt. Det är inte möjligt att upprätthålla fördelningen av medlemsstaternas be-skattningsrätt vid gränsöverskridande underprisöverlåtelser till ett dotterbo-lag genom att tillämpa mindre ingripande åtgärder än det villkor Sverige har uppställt. Bestämmelsen i 23:16, 1 st. IL, står således i proportion till syftet att upprätthålla fördelningen av medlemsstaternas beskattningsrätt. Inskränkningen i etableringsfriheten som det svenska villkoret utgör kan så-ledes rättfärdigas med hänsyn till ett tvingande allmänintresse som dessutom är proportionerligt till syftet villkoret söker att uppnå.

EU har under lång tid sökt lösa de problem som finns på den inre marknaden avseende direkt beskattning. En rad riktade åtgärder har förverkligats genom praxis. Jämte riktade åtgärder har även kommissionen arbetat med en långsiktig lösning där bolag ska ges möjlighet att använda sig av en gemensam bolagsskattebas för hela unionen. Den 16 mars 2011 presenterade kommissionen slutligen ett förslag till direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

Efter ett 10 årigt arbete mot att harmonisera direkt beskattning inom EU har Kommissionen lagt fram ett förslag till direktiv avseende en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB). Syftet med förslaget är att företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet endast ska behöva följa en regeluppsättning samt arbeta gentemot en skattemyndighet. Tanken är att resultaten från alla koncernens bolag inom EU slås samman och sedan portioneras ut till koncernföretagen genom en fördelningsnyckel. Kommissionen har angivit att konsolideringen ska medföra att medlemsstaterna kan konkurrera på lika villkor och att fördelningen av skattebasen ska ske rättvist mellan medlemsstaterna. Det finns medlemsstater som är osäkra på förslagets konsekvenser och medlemsstaternas konkurrensmöjligheter efter förslagets antagande. Därav, är syftet med uppsatsen att utreda om fördelningsnyckeln i förslaget medför att skattebasen fördelas rättvist mellan medlemsstaterna genom att medlemsstaterna har möjlighet att konkurrera på lika villkor på den inre marknaden. Fördelningsnyckeln består av tre komponenter; arbetskraft, tillgångar och försäljning. Den gemensamma skattebasen portioneras ut till företagen i relation till företagets andel av koncernens totala andel av komponenterna. Därefter har medlemsstaterna rätt att beskatta andelen tillhörande företagen etablerade i medlemsstaten med den nationella skattesatsen. Uppsatsen innehåller en analys avseende de beståndsdelarna i fördelningsnyckelns komponenter som kan tänkas påverka medlemsstaternas möjlighet att konkurrera på lika villkor. Uppsatsen diskuterar hur beståndsdelarna påvekar konkurrensen samt i vissa fall ges förslag på förändringar som kan leda till att komponenten medför att medlemsstaterna kan konkurrera på lika villkor och därmed erhålla en rättvis fördelning av skattebasen. / After 10 years of work towards harmonization of direct taxation within EU the Commission has proposed a directive on a common consolidated corporate tax base (CCCTB). The aim of the proposal is that companies who engage in cross-border activities only need to comply with one set of rules and work towards one tax authority. The idea is that the result from all companies inside EU within the group should be pooled and then portioned out to the individual companies through an allocation formula. The Commission has stated that the consolidation shall result in that member states can compete on equal terms and that the tax base is apportioned fairly between the member states. However, there are member states that are doubtful of the consequences of the proposal and the member states competitive opportunities after the adoption. Therefore, the aim of this paper is to examine if the allocation formula in the proposal result in that the tax base are apportioned fairly between the member states through the member states possibility to compete on equal terms within the internal market. The formula for apportionment consist of three components; labor, assets and sales. The common tax base will be portioned out to the companies in relation to the share of the company compared to the total share of the group of each component. Then, the member states have the right to tax the share that belongs to the companies that are established within the member state with the national tax rate. The thesis contains an analysis of the elements in the components of the allocation formula that could affect the opportunity of the member states to compete on equal terms. The thesis discusses how the elements affect the competition and in certain cases suggestions of changes in the elements are given that could lead to that the component result in that the member states can compete on equal terms and thereby hold a fair share of the tax base.