Många svenska medborgare är bosatta i Spanien och erhåller pensioner som utbetalas från Sverige. Det svensk-spanska dubbelbeskattningsavtalet innehåller bestämmelser om hur fördelningen av beskattningsrätten ska ske mellan Sverige och Spanien. Enligt dubbelbeskattningsavtalet har båda länderna rätt att beskatta inkomsten varför dubbelbeskattning uppstår. Enligt dubbelbeskattningsavtalet ska dubbelbeskattningen undanröjas genom omvänd avräkning. Den omvända avräkningen innebär att den skattskyldige initialt erlägger skatt i både Sverige och Spanien. Storleken på den spanska skatten avräknas sedan från den svenska skatten vilket medför att samma belopp återbetalas till den skattskyldige. Fråga uppstår därför om den uppkomna situationen strider mot den fria rörligheten för personer samt om den omvända avräkningen överrensstämmer med skatteförmågeprincipen. Den aktuella situationen står i strid med den fria rörligheten och utgör dold diskriminering samt ett hinder av den fria rörligheten. Ett hinder mot den fria rörligheten kan rättfärdigas genom fördraget eller genom den ”rule of reason”-doktrin som uppkommit genom praxis. Den aktuella diskrimineringen kan dock inte anses rättfärdigad genom vare sig fördraget eller ”rule of reason”-doktrinen. Skatteförmågeprincipen ligger till grund för det svenska skattesystemet och innebär att skatt ska betalas utifrån den skattskyldiges förmåga. Den omvända avräkningen innebär således att den skattskyldige måste erlägga skatt i både Sverige och Spanien. Båda länder har fastställt en intern skattesats som anses skälig för den skattskyldige. Då den skattskyldige måste betala båda dessa skatter kan denna beskattning inte anses omfattas av den skattskyldiges skatteförmåga. Omvänd avräkning kan följaktligen inte anses överrensstämma med skatteförmågeprincipen.

No description available.

The purpose of this thesis is to examine whether the concept of permanent establishment, as defined in Article 5 of the OECD Model Tax Convention on Income and Capital, is applicable to electronic commerce and if so whether the current definition is able to appropriately deal with the challenges of electronic commerce. In 2003, the OECD added a new section to the Commentary on the Model Tax Convention on Article 5. The new section is a clarification on the application of the permanent establishment definition in electronic commerce. The current definition of permanent establishment in the Model Tax Convention relies on the physical presence of a foreign corporation as the threshold for source taxation. While the current definition, prima facie, might be applicable on electronic commerce, the highly mobile nature of electronic commerce might affect the current revenue distribution equilibrium between states.

<p>The purpose of this thesis is to examine whether the concept of permanent establishment, as defined in Article 5 of the OECD Model Tax Convention on Income and Capital, is applicable to electronic commerce and if so whether the current definition is able to appropriately deal with the challenges of electronic commerce.</p><p>In 2003, the OECD added a new section to the Commentary on the Model Tax Convention on Article 5. The new section is a clarification on the application of the permanent establishment definition in electronic commerce.</p><p>The current definition of permanent establishment in the Model Tax Convention relies on the physical presence of a foreign corporation as the threshold for source taxation. While the current definition, <em>prima facie</em>, might be applicable on electronic commerce, the highly mobile nature of electronic commerce might affect the current revenue distribution equilibrium between states.</p>

Varje suverän stat bestämmer sin beskattningsrätt, de subjekt och objekt som staten ålägger skatt. Om två skilda staters beskattning träffar samma person och transaktion, uppstår in-ternationell juridisk dubbelbeskattning. Eftersom dubbelbeskattning kan leda till en mycket hög beskattning av en enskild, och därmed verka som ett hinder för internationell handel, ingår stater skatteavtal i vilka rätten att beskatta fördelas mellan staterna. Skatteavtalen skapar därmed en inskränkning av den rätt staten tar sig i den interna lagstiftningen. Sverige har ett 90-tal skatteavtal med olika länder; en majoritet av dessa följer den avtalsmodell som arbetats fram inom OECD. När Sverige ingår ett skatteavtal ska avtalet införlivas med svensk rätt för att bli gällande lag. Det sker genom en särskild inkorporeringslag. I den interna skatterätten finns regler som förhindrar skatteflykt. Ett exempel på sådana regler är CFC-lagstiftning, genom vilken staten utökar sitt skatteanspråk till att omfatta vis-sa utländska bolag som ägs av personer med hemvist i staten. Vid CFC-beskattning beskattas ägaren för den vinst som sker i bolaget. Det har länge pågått en debatt om huruvida CFC-lagstiftning är förenlig med skatteavtalen, och då främst artiklarna 7 (inkomst av rörelse) och 10 (utdelning) i OECD:s modellavtal. Under 2008 avgjorde Regeringsrätten frågan om förenlighet mellan CFC-beskattning och skatteavtalen. I RÅ 2008 not. 61 hade Skatterättsnämnden funnit att det svensk-schweiziska skatteavtalet inte förhindrade den svenska CFC-beskattningen. Nämnden hade tolkat avtalets artiklar och funnit att den svenska beskattningen var möjligt. Regeringsrätten fastställde nämndens beslut, men resonerade på ett annat sätt. Domstolen fann att inkorporeringsla-gen och den interna CFC-lagstiftningen var likställda. Skatteavtalet skulle alltså ej ha ett fö-reträde. Då lika lagar motsäger varandra uppstår en regelkonkurrens. Denna konkurrens kan lösas genom att tillämpa principerna om speciallags respektive senare lags företräde. Regeringsrätten fann att CFC-reglerna ska ha företräde eftersom de tillkommit senare än skatteavtalet och är riktade mot just den situation fallet gällde. Domen blev kritiserad för att den frångår den folkrättsliga förpliktelsen att tillämpa avtalet. I uppsatsen analyseras RÅ 2008 not. 61. Analysen utgår ifrån fyra delsyften: varför och hur tillämpar domstolen regelkonkurrens; finns det en grund för ett företräde för skatteavtal framför intern rätt; utgör domen ett tax treaty override; och vad hade en tolkning av avtalet kunnat ge för resultat? Slutsatsen innefattar kritik av Regeringsrätten dom, särskilt gällande tillämpning av principerna för regelkonkurrens, men ger även visst stöd för domstolens resonemang kring när regelkonkurrens uppstår.

<p>Varje suverän stat bestämmer sin beskattningsrätt, de subjekt och objekt som staten ålägger skatt. Om två skilda staters beskattning träffar samma person och transaktion, uppstår in-ternationell juridisk dubbelbeskattning. Eftersom dubbelbeskattning kan leda till en mycket hög beskattning av en enskild, och därmed verka som ett hinder för internationell handel, ingår stater skatteavtal i vilka rätten att beskatta fördelas mellan staterna. Skatteavtalen skapar därmed en inskränkning av den rätt staten tar sig i den interna lagstiftningen. Sverige har ett 90-tal skatteavtal med olika länder; en majoritet av dessa följer den avtalsmodell som arbetats fram inom OECD. När Sverige ingår ett skatteavtal ska avtalet införlivas med svensk rätt för att bli gällande lag. Det sker genom en särskild inkorporeringslag.</p><p>I den interna skatterätten finns regler som förhindrar skatteflykt. Ett exempel på sådana regler är CFC-lagstiftning, genom vilken staten utökar sitt skatteanspråk till att omfatta vis-sa utländska bolag som ägs av personer med hemvist i staten. Vid CFC-beskattning beskattas ägaren för den vinst som sker i bolaget. Det har länge pågått en debatt om huruvida CFC-lagstiftning är förenlig med skatteavtalen, och då främst artiklarna 7 (inkomst av rörelse) och 10 (utdelning) i OECD:s modellavtal.</p><p>Under 2008 avgjorde Regeringsrätten frågan om förenlighet mellan CFC-beskattning och skatteavtalen. I RÅ 2008 not. 61 hade Skatterättsnämnden funnit att det svensk-schweiziska skatteavtalet inte förhindrade den svenska CFC-beskattningen. Nämnden hade tolkat avtalets artiklar och funnit att den svenska beskattningen var möjligt. Regeringsrätten fastställde nämndens beslut, men resonerade på ett annat sätt. Domstolen fann att inkorporeringsla-gen och den interna CFC-lagstiftningen var likställda. Skatteavtalet skulle alltså ej ha ett fö-reträde. Då lika lagar motsäger varandra uppstår en regelkonkurrens. Denna konkurrens kan lösas genom att tillämpa principerna om speciallags respektive senare lags företräde. Regeringsrätten fann att CFC-reglerna ska ha företräde eftersom de tillkommit senare än skatteavtalet och är riktade mot just den situation fallet gällde. Domen blev kritiserad för att den frångår den folkrättsliga förpliktelsen att tillämpa avtalet.</p><p>I uppsatsen analyseras RÅ 2008 not. 61. Analysen utgår ifrån fyra delsyften: varför och hur tillämpar domstolen regelkonkurrens; finns det en grund för ett företräde för skatteavtal framför intern rätt; utgör domen ett tax treaty override; och vad hade en tolkning av avtalet kunnat ge för resultat?</p><p>Slutsatsen innefattar kritik av Regeringsrätten dom, särskilt gällande tillämpning av principerna för regelkonkurrens, men ger även visst stöd för domstolens resonemang kring när regelkonkurrens uppstår.</p>