I enlighet med inkomstskattelagens (1999:1229)16 kap. 1 § får företag alltid fullt skatteavdrag för räntekostnader som löper på lån, oberoende av hur den motsvarande ränteinkomsten beskattas. Under år 2008 uppmärksammade Skatteverket att företag lagenligt kunde missbruka denna avdragsrätt genom att utfärda lån till närstående företag och därigenom erhålla en lägre beskattning. Till följd av detta så infördes begränsningar i den generella avdragsrätten för räntekostnader under 2009. Allt sedan begränsningsreglernas införande har dess överenstämmelse med EU-rättens etableringsfrihet varit ett omdiskuterat ämne. Medan regeringen och högsta förvaltningsdomstolen anser att reglerna ligger i linje med EU-rätten och reglerna om etableringsfrihet är remissinstanserna och många framträdande personer inom det juridiska samfundet av en annan åsikt. Även EU-kommissionen har utrett reglerna, och drar slutsatsen att de utgör ett hinder av den fria etableringsrätten. EU-kommissionen anser att bestämmelserna särskilt missgynnar gränsöverskridande verksamheter och att de går utöver vad som är nödvändigt, trots att reglerna förvisso skulle kunna motiveras. Regeringen anser att om reglerna mot all förmodan skulle anses utgöra ett hinder så kan de i vart fall motiveras och är proportionerliga. Syftet med den här uppsatsen är att utreda om utformningen av inkomstskattelagens ränteavdragsbegränsningar i 24 kap. 10 a-b och d-e §§ är förenliga med EU-rättens regler om etableringsfrihet i art. 49 i funktionsfördraget. Det vill säga utreda huruvida reglerna utgör ett hinder mot etableringsfriheten, och om ett sådant hinder i så fall kan accepteras. Normalt förbjuds alla former av hinder mot etableringsfriheten. I särskilda fall får emellertid avsteg göras. Detta förutsätter att de inskränkande reglerna kan motiveras mot bakgrund av art. 52 FEUF eller ett trängande allmänintresse, att de har till syfte att uppnå de anförda målen samt inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. Vid en granskning av inkomstskattelagens bestämmelser om ränteavdragsbegränsningar finner författaren att reglerna innebär ett hinder för etableringsfrihetens utövande, men att detta hinder kan motiveras med att reglerna syftar till att förhindra skatteflykt och bevara den väl avvägda beskattningsrätten mellan medlemsstaterna. Författaren finner dock att inkomstskattelagens regler om ränteavdrag går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de angivna syftena. Reglerna uppfyller inte EU-rättens krav på rättssäkerhet och det finns mindre inskränkande åtgärder för att uppnå dessa syften än de ränteavdragsbegränsningarna erbjuder. Författaren finner därför att det svenska regelverket är oförenligt med etableringsfriheten.

Inom EU upprätthålls en inre marknad där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs. Friheterna innebär att all diskriminering på grund av nationalitet i med-lemsstaternas nationella lagstiftning ska avskaffas, vilket följer av EU-rättens företräde framför nationell lagstiftning när regelverken kolliderar. Om en lagstiftning verkar begränsande för någon av dessa friheter måste reglerna rättfärdi-gas eller ändras. Rättfärdigande kan ske genom de fördragsstadgade undantagen eller ge-nom ett undantag som accepterats i EU-domstolens rule of reason-doktrin. De svenska reglerna för uttagsbeskattning har under de senaste åren utvecklats efter EU-rättens praxis. Senast i november i fjol meddelade EU-domstolen ett avgörande som änd-rade förutsättningarna för rättfärdigandet av begränsningar av etableringsfriheten. Den 1 januari i år uppdaterades anståndsreglerna för inbetalningen av uttagsskatten. Frågan är nu huruvida den svenska uttagsbeskattningen är förenlig med etableringsfriheten. Enligt min bedömning verkar den svenska uttagsbeskattningen begränsande för utövandet av etableringsfriheten. Det beror på att det finns en diskrepans för hur bolag beskattas be-roende på om de flyttar eller behåller sin hemvist inom Sverige. Begränsningen kan dock motiveras enligt rule of reason-doktrinens rättfärdigandegrund om fördelningen av be-skattningsrätten mellan medlemsstaterna i enlighet med territorialitetsprincipen. I stort kan jag inte anse annat än att lagstiftningen även är proportionerlig mot detta syfte, men det finns situationer som aktualiserar ett krav på att den skattskyldige ska ställa säkerhet för in-betalningen av skatten, vilket jag anser är ett strängare krav på den skattskyldige än vad som kan anses vara motiverat. / Within EU an internal market is maintained where free movement of goods, people, ser-vices and capital are ensured. These freedoms mean that all discrimination on grounds of nationality in domestic laws should be abolished, which is a result of EU’s superiority which cannot be overridden by domestic law. If a law seems limiting of any of these freedoms, the rules must be justified or changed. The limitation can be justified by either the exceptions enacted in the Treaty or by the prin-ciple of rule of reason. The Swedish rules of exit-taxation have during the last years been developed after EU law practice. In November last year the Court of Justice of the European Union announced a preliminary ruling which changed the conditions for justifications of restrictions on the freedom of establishment. On January first this year, the domestic rules of granting of de-ferment of the payment of the exit-tax were renewed. The question now is whether the Swedish exit-taxation is compatible with the freedom of establishment. In my opinion the Swedish exit-taxation can have a restricting effect for the use of the freedom of establishment. This is because there is an inconsistency on how companies are taxed, depending on whether they move or keep their habitual residence in Sweden. The restriction may however be justified by the principle rule of reason by the purpose of en-suring the balanced allocation of powers of taxation between the Member States, in accor-dance with the principle of fiscal territoriality. Generally I cannot consider otherwise than that the legislation also is proportionate to that purpose, but there are situations when the taxpayer is required to provide a bank guarantee to secure the payment of the tax, which I think is a more stringent requirement on the taxpayer than can be justified.

<p>Inom gemenskapen pågår idag ett harmoniseringsarbete beträffande både de nationella bolagsstiftningarna, men även vad gäller utvecklingen av överstatliga bolagsformer, där ibland det liggande förslaget om SPE-bolag. I det gemenskapsrättsliga fördraget regleras genom art. 49 samt 54 EUF den grundläggande etableringsfriheten. Denna har under ett flertal år varit uppe för diskussion då det är oklart hur långtgående denna frihet skyddas av fördraget.</p><p>Inom gemenskapen bygger medlemsstaterna idag sina bolagsstiftningar antingen på inkorporations- eller sätesprincipen. Det är skillnaden vid dessa principers tillämpning som har givet upphov till problematiken på området. Problemen rör huruvida ett bolag ska få separera sitt registrerade- och faktiska säte med bibehållande av rättslig status. Vid sidan av detta problem har även en annan problematik uppkommit som rör <em>forum shopping</em>. Vilken innebär att regelkonkurrens har skapats mellan medlemsstaternas lagstiftningar, som en följd av att det råder valfrihet för bolag att inkorporera sig under den medlemsstats nationella lagstiftning vilken de finner förmånligast.</p><p>Det liggande förslaget om SPE-bolagsförordning rör införandet av överstatlig bolagsform som kommer, vid ett eventuellt införande, verka som ett alternativ till de inhemska bolagsformerna. Bolaget har formen av ett aktiebolag och riktar sig mot de små och medelstora bolagen, det vill säga SMEs. Bolagsformen har till syfte att verka för att SMEs ska bli mer aktiva på den inre marknaden och därför är en viktig del i förslaget reglerna som berör bolagets etableringsmöjligheter.</p><p>Förslaget om SPE-bolag bereder bestämmelser som gäller dess bildande, men även vad gäller bolagets verksamhet. För att göra denna bolagsform mer attraktiv har bl.a. kapitalkravet endast satts till 1€. Då förslaget inte omfattar alla relevanta rättsliga områden kommer dessa även fortsättningsvis regleras av den nationella lagstiftning där bolagets säte är beläget, däribland skattelagstiftning. Förslaget bereder även bolaget med förflyttningsrätt inom gemenskapen, hur långtgående denna skyddas av den förslagna förordningen förefaller vara tvetydigt ur dess ordalydelse. Det finns dock starka indikationer på att denna förflyttningsrätt måste anses gå i linje med inkorporationsprincipen.</p><p>Huruvida ett eventuellt införande av SPE-bolagsförordningen skulle kunna lösa den problematik som finns på etableringsfrihetens område är diskuterbart. Den problematik som föreligger vid tillämpningen av inkorporations- och sätesprincipen kommer på ett rent teoretiskt plan kunna lösas genom ett sådant införande. Vad gäller problematiken med <em>forum shopping</em> kommer denna i viss mån endast kunna komma att begränsas genom ett sådant införande.</p><p>Förordningen är således endast en teoretisk lösning, men den är även alternativ till sin utformning, vilket innebär att den endast presenterar sig som ett alternativ till de inhemska bolagsformerna. Jag tror inte att förordningen vid ett införande, på ett praktiskt plan, skulle kunna få tillräcklig genomslagskraft för att lösa problematiken på etableringsfrihetens område. Det krävs andra åtgärder av mer direkt natur för att lösa dessa.</p>

Inom gemenskapen pågår idag ett harmoniseringsarbete beträffande både de nationella bolagsstiftningarna, men även vad gäller utvecklingen av överstatliga bolagsformer, där ibland det liggande förslaget om SPE-bolag. I det gemenskapsrättsliga fördraget regleras genom art. 49 samt 54 EUF den grundläggande etableringsfriheten. Denna har under ett flertal år varit uppe för diskussion då det är oklart hur långtgående denna frihet skyddas av fördraget. Inom gemenskapen bygger medlemsstaterna idag sina bolagsstiftningar antingen på inkorporations- eller sätesprincipen. Det är skillnaden vid dessa principers tillämpning som har givet upphov till problematiken på området. Problemen rör huruvida ett bolag ska få separera sitt registrerade- och faktiska säte med bibehållande av rättslig status. Vid sidan av detta problem har även en annan problematik uppkommit som rör forum shopping. Vilken innebär att regelkonkurrens har skapats mellan medlemsstaternas lagstiftningar, som en följd av att det råder valfrihet för bolag att inkorporera sig under den medlemsstats nationella lagstiftning vilken de finner förmånligast. Det liggande förslaget om SPE-bolagsförordning rör införandet av överstatlig bolagsform som kommer, vid ett eventuellt införande, verka som ett alternativ till de inhemska bolagsformerna. Bolaget har formen av ett aktiebolag och riktar sig mot de små och medelstora bolagen, det vill säga SMEs. Bolagsformen har till syfte att verka för att SMEs ska bli mer aktiva på den inre marknaden och därför är en viktig del i förslaget reglerna som berör bolagets etableringsmöjligheter. Förslaget om SPE-bolag bereder bestämmelser som gäller dess bildande, men även vad gäller bolagets verksamhet. För att göra denna bolagsform mer attraktiv har bl.a. kapitalkravet endast satts till 1€. Då förslaget inte omfattar alla relevanta rättsliga områden kommer dessa även fortsättningsvis regleras av den nationella lagstiftning där bolagets säte är beläget, däribland skattelagstiftning. Förslaget bereder även bolaget med förflyttningsrätt inom gemenskapen, hur långtgående denna skyddas av den förslagna förordningen förefaller vara tvetydigt ur dess ordalydelse. Det finns dock starka indikationer på att denna förflyttningsrätt måste anses gå i linje med inkorporationsprincipen. Huruvida ett eventuellt införande av SPE-bolagsförordningen skulle kunna lösa den problematik som finns på etableringsfrihetens område är diskuterbart. Den problematik som föreligger vid tillämpningen av inkorporations- och sätesprincipen kommer på ett rent teoretiskt plan kunna lösas genom ett sådant införande. Vad gäller problematiken med forum shopping kommer denna i viss mån endast kunna komma att begränsas genom ett sådant införande. Förordningen är således endast en teoretisk lösning, men den är även alternativ till sin utformning, vilket innebär att den endast presenterar sig som ett alternativ till de inhemska bolagsformerna. Jag tror inte att förordningen vid ett införande, på ett praktiskt plan, skulle kunna få tillräcklig genomslagskraft för att lösa problematiken på etableringsfrihetens område. Det krävs andra åtgärder av mer direkt natur för att lösa dessa.

När ett svenskt moderbolag avyttrar näringsbetingade andelar i ett utländskt dotterbolag och det pga. avyttringen uppstår en valutakursförlust är den enligt svensk gällande rätt inte avdragsgill vilket följer av ordalydelsen i 25a kap. 5 § inkomstskattelagen (IL). Situationen är hämtad från ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden (SRN) från år 2013. Uppsatsen syftar till att utreda den skattemässiga hanteringen av avdragsrätten för valutakursförlustvid avyttring av näringsbetingade andelar i ett utländskt bolag med ett EU-rättsligt fokus. Uppsatsens analys leder till att avdragsförbudet i 25a kapitlet bör prövas mot etableringsfriheten först med grund i den vägledande EU-rättsliga praxis som finns om hur konkurrens mellan olika friheter ska behandlas när det gäller näringsbetingade andelar. Analysen ger att avdragsförbudet troligen utgör ett hinder för etableringsfriheten då den nationella bestämmelsen gör det mindre attraktivt för en huvudetablering att etablera att dotterbolag eller fast driftsställe i ett annat medlemsland vilket inte har samma valuta som det medlemsland i vilket huvudetableringen finns. När det gäller rättfärdigandegrunder som eventuellt kan ursäkta hindrandet av etableringsfriheten konstateras det att de prövades rättfärdiganden inte kan accepteras främst grundat på vad EU-domstolen uttalade i det för analysen vägledande målet C-293/06 Deutsche Shell. I skrivande stund är det förhandsbesked SRN lämnat i frågan om situationen med valutakursförlust pga. avyttring av näringsbetingade andelar vidarebefordrat till EU-domstolen för förhandsavgörande för att få svar på om avdragsförbudet strider mot EU-rätten eller inte.

En valutakursförlust som uppstår till följd av att ett bolag avyttrar näringsbetingade andelar i ett utländskt dotterbolag är enligt svensk gällande rätt inte avdragsgill, vilket följer av 25 a kap. 5 § IL. Det råder oklarhet om huruvida det svenska avdragsförbudet för valutakursförluster på näringsbetingade andelar i utländska dotterbolag strider mot EU-rättens etableringsfrihet och fria rörlighet för kapital. Oklarheterna uppstår på grund av att det inte är tydligt vad som anses hindrande mot en EU-frihet och hur detta bedöms. Det har anförts att hinder anses föreligga om en medlemsstats nationella regler negativt särbehandlar en gränsöverskridande situation om denne belastas med en större skattebörda än vad motsvarande inhemska situation utsätts för. Högsta förvaltningsdomstolen har på grund av ett överklagat förhandsbesked från Skatterättsnämnden begärt förhandsavgörande från EU-domstolen i just denna fråga. Domstolen har att avgöra om den svenska regeln anses hindrande och om så är fallet, bedöma om regelns tillämpning trots detta kan motiveras genom en rättfärdigandeprövning. I skrivande stund har förhandsavgörandet inte meddelats än varför uppsatsen ämnar till att utreda hur utfallet torde bli. Analysen i uppsatsen leder fram till att målet torde pröva den svenska regelns stridighet mot etableringsfriheten och att det, på grund av dess negativa särbehandling av utländska situationer i relation till behandlingen av motsvarande inhemska situationer, strider mot friheten. En rättfärdigandeprövning med hänvisning till upprätthållandet av skattesystemets inre sammanhang leder dock fram till att regelns tillämpning torde kunna motiveras då den avser att undanröja kedjebeskattning och upprätthålla beskattningssymmetri.

No description available.

<p>Uttagsbeskattning utlöses enligt svenska skatteregler bl a då en tillgång förflyttas från Sverige vid etablering utomlands. Vad som sker då uttagsbeskattning blir aktuellt är att den tillgång som tagits ut behandlas som om den avyttrats till ett värde motsvarande marknadsvärdet och företaget beskattas för övervärdet. Efter Sveriges inträde i den Europeiska Unionen har den svenska skatterätten påverkats i stor utsträckning av EG-rätten och de svenska skattereglerna måste bl. a. vara förenliga med bestämmelserna i det grundläggande EG-fördraget, däribland etableringsrätten. I uppsatsen behandlar jag de frågeställningar som är relevanta för att ta ställning till huruvida den svenska regeln om uttagsbeskattning är förenlig med etableringsrätten eller utgör ett otillåtet hinder för svenska företag som vill etablera sig på den gemensamma marknaden. Jag visar i uppsatsen att den svenska regeln i dagens läge förmodligen är förenlig med EG-rätten främst med anledning av att den direkta beskattningen ännu inte harmoniserats och att fördelningen av skatteintäkter inom unionen är en väldigt politisk kontroversiell fråga. I uppsatsendiskuteras även regeln om uttagsbeskattning i förhållande till principer som skatteneutralitet, kontinuitet och ekonomisk effektivitet.</p> / <p>When a Swedish company is being established abroad and assets are being withdrawn from the country, the company is imposed taxes for the profit that should have occurred if the asset had been sold to marketvalue in Sweden. The question in the thesis is if this taxation is compatible with the European law and especially the freedom of establishment. In the thesis I discuss whether the Swedish regulation is an obstacle within the common market and therefore should be prohibited or if the regulation is compatible with the freedom of establishment. In the thesis I come to the conclusion that the Swedish regulation is compatible with the European law mainly because the direct taxation has not yet been harmonized and because the allocation of revenues from taxation within the European Union is still a very controversial issue. In the thesis I also discuss the Swedish regulation in proportion to neutrality in taxation, continuity and economic efficiency.</p>

Uttagsbeskattning utlöses enligt svenska skatteregler bl a då en tillgång förflyttas från Sverige vid etablering utomlands. Vad som sker då uttagsbeskattning blir aktuellt är att den tillgång som tagits ut behandlas som om den avyttrats till ett värde motsvarande marknadsvärdet och företaget beskattas för övervärdet. Efter Sveriges inträde i den Europeiska Unionen har den svenska skatterätten påverkats i stor utsträckning av EG-rätten och de svenska skattereglerna måste bl. a. vara förenliga med bestämmelserna i det grundläggande EG-fördraget, däribland etableringsrätten. I uppsatsen behandlar jag de frågeställningar som är relevanta för att ta ställning till huruvida den svenska regeln om uttagsbeskattning är förenlig med etableringsrätten eller utgör ett otillåtet hinder för svenska företag som vill etablera sig på den gemensamma marknaden. Jag visar i uppsatsen att den svenska regeln i dagens läge förmodligen är förenlig med EG-rätten främst med anledning av att den direkta beskattningen ännu inte harmoniserats och att fördelningen av skatteintäkter inom unionen är en väldigt politisk kontroversiell fråga. I uppsatsendiskuteras även regeln om uttagsbeskattning i förhållande till principer som skatteneutralitet, kontinuitet och ekonomisk effektivitet. / When a Swedish company is being established abroad and assets are being withdrawn from the country, the company is imposed taxes for the profit that should have occurred if the asset had been sold to marketvalue in Sweden. The question in the thesis is if this taxation is compatible with the European law and especially the freedom of establishment. In the thesis I discuss whether the Swedish regulation is an obstacle within the common market and therefore should be prohibited or if the regulation is compatible with the freedom of establishment. In the thesis I come to the conclusion that the Swedish regulation is compatible with the European law mainly because the direct taxation has not yet been harmonized and because the allocation of revenues from taxation within the European Union is still a very controversial issue. In the thesis I also discuss the Swedish regulation in proportion to neutrality in taxation, continuity and economic efficiency.

The Swedish CFC rules imply a taxation of Swedish partners of foreign legal persons subject to low income tax, which is based on a fictitious distribution. Thus, tax is levied even if the dividend has not been paid to the shareholder. The aim of the Swedish CFC legislation, which was put into force in 1990, was to prevent tax evasion and to protect the Swedish tax base. The reason was that the foreign exchange control was abolished, which made investments in foreign countries possible for Swedish companies. A CFC legislation was considered necessary for Sweden in order not to lose tax revenues. The legislation was strengthened on January 1st 2004 as a consequence of the abolished taxation of capital income of commercial shares. The most important change is that it is no longer possible to circumvent the rules by owning the CFC through a holding company in another country without CFC legislation. Due to Sweden’s membership of the EU, Swedish tax rules must comply with EC law. Some of the fundamental principles of the common market are the free movement of workers, capital and goods and the freedom of establishment. The thesis contains an analysis of whether the Swedish CFC legislation is in line with EC law or not, especially as regards the freedom of establishment and the free movement of capital. In the first part of the analysis we investigate if the legislation constitutes a restriction of the mentioned freedoms and in the second part there is an assessment of the possibilities to justify such a restriction. Our conclusion is that the CFC legislation does constitute an obstacle to the freedom of establish-ment as well as to the free movement of capital, and that it cannot be justified. We present a proposal of how the lacking compatibility with EC law could be remedied. The options are either to abolish the CFC legislation completely or to reduce the scope of it. Our suggestion is that the double CFC taxation is abolished, that the legislation is applied only to holdings of a certain magnitude and that CFC taxation is limited to incomes arisen from transactions between companies within the same concern. / De svenska CFC-reglerna innebär en löpande beskattning av svenska delägare i utländska juridiska personer som har lågbeskattade inkomster. När Sveriges CFC-reglering infördes 1990 var syftet att motverka skatteflykt och att skydda den svenska skattebasen. Bakgrunden var att valutaregleringen avskaffades och att det blev möjligt för svenska företag att etablera sig utomlands. Bedömningen gjordes då att en CFC-lagstiftning var nödvändig för att Sverige inte skulle förlora skatteintäkter. Lagstiftningen skärptes den 1 januari 2004 som en följd av den slopade beskattningen av kapitalinkomster av näringsbetingade andelar. Den viktigaste förändringen är att det inte längre går att kringgå bestämmelserna genom att äga den lågbeskattade utländska juridiska personen genom ett utländskt holdingbolag. Sveriges medlemskap i EU innebär bland annat att svenska skatteregler måste vara förenliga med EG-rätten. En av den gemensamma marknadens huvudprinciper är att arbetstagare, kapital, varor och etableringar fritt skall kunna förflytta sig mellan de olika medlemsstaterna. I uppsatsen analyseras den svenska CFC-regleringens förenlighet med EG-rätten, framför allt etableringsfriheten och den fria rörligheten för kapital. Först utreds huruvida regleringen utgör ett hinder mot nämnda friheter och därefter analyseras möjligheten till rättfärdigande. Vår slutsats är att CFC-regleringen inte är förenlig med vare sig etableringsfriheten eller den fria rörligheten för kapital, samt att den inte kan rättfärdigas. Vidare framför vi ett förslag på hur den bristande förenligheten med EG-rätten skulle kunna åtgärdas. Alternativen är att antingen avskaffa CFC-lagstiftningen helt eller minska omfattningen av den. Vårt förslag innebär avskaffande av dubbel CFC-beskattning, att endast innehav av en viss storlek omfattas samt att reglerna begränsas till att omfatta endast koncerninterna inkomster.