En valutakursförlust som uppstår till följd av att ett bolag avyttrar näringsbetingade andelar i ett utländskt dotterbolag är enligt svensk gällande rätt inte avdragsgill, vilket följer av 25 a kap. 5 § IL. Det råder oklarhet om huruvida det svenska avdragsförbudet för valutakursförluster på näringsbetingade andelar i utländska dotterbolag strider mot EU-rättens etableringsfrihet och fria rörlighet för kapital. Oklarheterna uppstår på grund av att det inte är tydligt vad som anses hindrande mot en EU-frihet och hur detta bedöms. Det har anförts att hinder anses föreligga om en medlemsstats nationella regler negativt särbehandlar en gränsöverskridande situation om denne belastas med en större skattebörda än vad motsvarande inhemska situation utsätts för. Högsta förvaltningsdomstolen har på grund av ett överklagat förhandsbesked från Skatterättsnämnden begärt förhandsavgörande från EU-domstolen i just denna fråga. Domstolen har att avgöra om den svenska regeln anses hindrande och om så är fallet, bedöma om regelns tillämpning trots detta kan motiveras genom en rättfärdigandeprövning. I skrivande stund har förhandsavgörandet inte meddelats än varför uppsatsen ämnar till att utreda hur utfallet torde bli. Analysen i uppsatsen leder fram till att målet torde pröva den svenska regelns stridighet mot etableringsfriheten och att det, på grund av dess negativa särbehandling av utländska situationer i relation till behandlingen av motsvarande inhemska situationer, strider mot friheten. En rättfärdigandeprövning med hänvisning till upprätthållandet av skattesystemets inre sammanhang leder dock fram till att regelns tillämpning torde kunna motiveras då den avser att undanröja kedjebeskattning och upprätthålla beskattningssymmetri.