I enlighet med inkomstskattelagens (1999:1229)16 kap. 1 § får företag alltid fullt skatteavdrag för räntekostnader som löper på lån, oberoende av hur den motsvarande ränteinkomsten beskattas. Under år 2008 uppmärksammade Skatteverket att företag lagenligt kunde missbruka denna avdragsrätt genom att utfärda lån till närstående företag och därigenom erhålla en lägre beskattning. Till följd av detta så infördes begränsningar i den generella avdragsrätten för räntekostnader under 2009. Allt sedan begränsningsreglernas införande har dess överenstämmelse med EU-rättens etableringsfrihet varit ett omdiskuterat ämne. Medan regeringen och högsta förvaltningsdomstolen anser att reglerna ligger i linje med EU-rätten och reglerna om etableringsfrihet är remissinstanserna och många framträdande personer inom det juridiska samfundet av en annan åsikt. Även EU-kommissionen har utrett reglerna, och drar slutsatsen att de utgör ett hinder av den fria etableringsrätten. EU-kommissionen anser att bestämmelserna särskilt missgynnar gränsöverskridande verksamheter och att de går utöver vad som är nödvändigt, trots att reglerna förvisso skulle kunna motiveras. Regeringen anser att om reglerna mot all förmodan skulle anses utgöra ett hinder så kan de i vart fall motiveras och är proportionerliga. Syftet med den här uppsatsen är att utreda om utformningen av inkomstskattelagens ränteavdragsbegränsningar i 24 kap. 10 a-b och d-e §§ är förenliga med EU-rättens regler om etableringsfrihet i art. 49 i funktionsfördraget. Det vill säga utreda huruvida reglerna utgör ett hinder mot etableringsfriheten, och om ett sådant hinder i så fall kan accepteras. Normalt förbjuds alla former av hinder mot etableringsfriheten. I särskilda fall får emellertid avsteg göras. Detta förutsätter att de inskränkande reglerna kan motiveras mot bakgrund av art. 52 FEUF eller ett trängande allmänintresse, att de har till syfte att uppnå de anförda målen samt inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. Vid en granskning av inkomstskattelagens bestämmelser om ränteavdragsbegränsningar finner författaren att reglerna innebär ett hinder för etableringsfrihetens utövande, men att detta hinder kan motiveras med att reglerna syftar till att förhindra skatteflykt och bevara den väl avvägda beskattningsrätten mellan medlemsstaterna. Författaren finner dock att inkomstskattelagens regler om ränteavdrag går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de angivna syftena. Reglerna uppfyller inte EU-rättens krav på rättssäkerhet och det finns mindre inskränkande åtgärder för att uppnå dessa syften än de ränteavdragsbegränsningarna erbjuder. Författaren finner därför att det svenska regelverket är oförenligt med etableringsfriheten.

No description available.

No description available.

Skatteplanering med räntor har genom åren lett till stora skattebortfall från den svenska bolagsskattebasen. År 2009 infördes ränteavdragsbegränsanderegler i inkomstskattelagen (1999:1229) vilka avsåg att motverka den skatteplanering som pågick med koncerninterna lån, men har sedan införandet stött på utbred kritik om att reglerna både var förhastade och för komplicerade. Kritik har även riktats gentemot reglerna som icke förutsebara och har, enligt SKV, lett till att stor osäkerhet råder kring reglernas tillämpning. Reglerna kom att skärpas år 2013 för att åtgärda den kritik som framförts och reglerna efter införda ändringar utgör gällande rätt i 24 kap. 10 a-f §§ IL. Denna uppsats önskar undersöka om underkapitaliseringsregler skulle kunna ersätta de kritiserade ränteavdragsbegränsningsreglerna i svensk rätt. Underkapitaliseringsregler är ett annat system ämnat att motverka räntebaserad skatteplanering, skillnaden jämfört med ränteavdragsbegränsningsreglerna är att underkapitaliseringsregler tillåter en högsta andel skulder i förhållande till det egna kapitalet innan reglerna blir tillämpliga. Inledningsvis kommer vi att föra en diskussion kring termen ränta samt förfarandet skatteplanering, mer bestämt kring de s.k. räntesnurrorna. Diskussionen förs eftersom räntan har en central roll i den skatteplanering lagstiftaren ämnar komma åt med de införda ränteavdragsbegränsningsreglerna, men även eftersom termen inte har en tydlig definition i lagtexten. Efter diskussionen görs en beskrivning av de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna, följt av en genomgång av utformningen av underkapitaliseringsregler i tre jämförelseländer. I uppsatsen kommer vi att beskriva och analysera de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna samt underkapitaliseringsregler i tre jämförelseländer. Vi kommer att föra en diskussion kring kritiken gentemot ränteavdragsbegränsningsreglerna och hur underkapitaliseringsregler svara mot den, illustrera regelverkens påverkan på beskattning, väga för och nackdelar mot varandra samt i slutändan lägga fram vårt egna alternativförslag.

Till följd av att Skatteverket hade uppmärksammat problematiken med skatteplanering med ränteavdrag, så kallade räntesnurror, infördes de första svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna för koncerninterna lån för företag i intressegemenskap år 2009. Dessa regler var inspirerade av motsvarande ränteavdragsbegränsningsregler i Nederländerna. På grund av att skatteplaneringen fortsatte, utvidgades de svenska ränteavdragsbegränsningsreglernas tillämpningsområde år 2013. Det har dock visat sig att på grund av nuvarande utformning och tillämpningsområde av 2013 års svenska regler, medför reglerna både tillämpningsproblem och fortsatt skatteplanering. Denna uppsats syftar till att undersöka utfallet av att införa liknande regler som nederländska ränteavdragsbegränsningsregler i Sverige, i nuvarande svenska ränteavdragsbegränsningsreglers ställe, för att analysera vilket av dessa regelverk som bäst uppfyller ändamålet med de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna. Uppsatsen visar att det finns både likheter och skillnader, i såväl utformningen som i tilllämpningsområdet, mellan de svenska och de nederländska ränteavdragsbegränsningsreglerna. Det framgår av uppsatsen att skillnaderna inte i varje bestämmelse i det nederländska regelverket leder till en möjlig lösning på den kvarstående problematiken med de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna. Författaren anser att en blandad tillämpning av några nuvarande svenska bestämmelser och vissa bestämmelser lika de nederländska bäst skulle uppfylla ändamålet med de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna. / Due to the fact that the Swedish tax authority had paid attention to the issues concerning tax avoidance with the use of interest deduction, the first Swedish rules on interest deduction limitations on intra-group loans were introduced for associated companies in 2009. These rules were inspired by the equivalent Dutch rules on interest deduction limitations. Since the tax avoidance continued, the scope of the Swedish interest deduction limitation rules were extended in 2013. However, it has been shown that due to the formulation and the scope of the current Swedish rules, the legislation causes both interpretation issues and continuing tax avoidance. This thesis aims at examining the outcome of introducing similar rules as the Dutch interest deduction limitation rules in Sweden, instead of the current Swedish legislation, in order to analyze which of these legislations that better fulfills the purpose of the Swedish rules on interest deduction limitations. The thesis shows that there are both similarities as well as differences, with regards to both the formulation and the scope, between the Swedish and the Dutch rules on interest deduction limitations. It appears in the thesis that the differences in every provision of the Dutch legislation do not provide a possible solution to the remaining issues with the Swedish rules on interest deduction limitations. The author of the thesis considers a mixed application, containing some current Swedish provisions and some selected provisions similar to the Dutch provisions, to better fulfill the purpose of the Swedish rules on interest deduction limitations.

The purpose of the paper is to contribute to the scientific research field by explaining whether, and if so on what grounds, the Swedish targeted interest deduction limitation legislation can be tested in the European Court of Justice against the free movement of capital. In addition, the study examines whether there can be considered a mutual priority regarding the free movement of capital and the freedom of establishment. The study conducted in the paper is based on the Swedish law, the preparatory work and doctrine, which is combined with case law. Initially, the meaning of the targeted interest deduction limitation rules is presented as well as the theoretical scope of the legislation in relation to its scope in practice. The targeted interest deduction limitation rules are specific provisions addressing the deductibility of interest incurred by certain companies as a result of intra-group financing. The theoretical scope differs from the practical scope due to the vague conceptual definitions in both the legislative text and the preparatory works. Furthermore, it is analysed which determines when the free movement of capital and the freedom of establishment should be applied, based on the EU case law. The study indicates that the controlling interest must be given a significant weight when considering the purpose of the national legislation, but it is difficult to interpret exactly when such an interest occurs in practice. Lastly, it is studied whether it might be possible to review the targeted interest deduction limitation rules against the free movement of capital, and if so, on which grounds. The study shows that there are possibilities to review the targeted interest deduction limitation rules against the free movement of capital. There are incentives that indicate that such a review is possible if both Swedish and EU law practice is interpreted in a fairly narrow way. / Syftet med uppsatsen är att bidra till det vetenskapliga forskningsfältet genom att redogöra för huruvida, och i så fall på vilka grunder, de svenska riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna kan prövas gentemot den grundläggande EU-rättsliga fördragsfriheten beträffande fri rörlighet för kapitalrörelser. Därutöver undersöks om det kan anses föreligga en inbördes prioritet beträffande den fria rörligheten för kapital och etableringsfriheten. Den utredning som genomförs i uppsatsen tar avstamp i lagtext, förarbeten och doktrin, vilket kombineras med rättspraxis. Inledningsvis presenteras innebörden av de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna och hur lagreglernas teoretiska tillämpningsområde förhåller sig till dess tillämpningsområde i realiteten. De riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna utgörs av särskilda bestämmelser vilka behandlar vissa företags avdragsmöjligheter beträffande räntor uppkomna till följd av, inom en intressegemenskap, intern finansiering. Det teoretiska tillämpningsområdet skiljer sig från tillämpningsområdet i realiteten till följd av vaga begreppsdefinitioner i såväl lagtext som i förarbeten. Vidare analyseras vad det är som avgör när fördragsfriheten den fria rörligheten för kapital respektive etableringsfriheten skall tillämpas, vilket tar avstamp i EU-rättslig praxis. Av utredningen framgår att det bestämmande inflytandet skall tillerkännas stor vikt vid beaktandet av de nationella lagreglernas ändamål, exakt när ett sådant inflytande föreligger är dock svårt att tyda i praxis. Avslutningsvis undersöks om det bör vara möjligt att göra en prövning av de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna gentemot den fria rörligheten för kapital, och i så fall på vilka grunder. Studien visar att det finns möjligheter att för att pröva de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna gentemot fördragsfriheten om fria kapitalrörelser. Det finns incitament som tyder på att en sådan prövning är möjlig under förutsättning att såväl svensk som EU-rättslig praxis tolkas på ett tämligen snävt sätt.

No description available.