Interest deduction limitation rules have an important function as the regulations prevent the Swedish tax base to decrease. However, the restrictions must not be at the expense of the business environment. Interest deduction limitation rules that do not work in a satisfactory manner are likely to make Sweden a less favourable country to establish in.   The first Swedish rules which were aimed to restrict interest deduction threaded into force in 2009. The rules were applicable to intercompany loans related to acquisitions of part ownership rights and the aim was to reduce tax avoidance through corporate group-loans. The rules proved to be ineffective since the avoidance continued and the Swedish rules could not tackle the problem. The rules were revised and in 2013 Sweden implemented new restrictions regarding interest deduction rules that were applicable to corporate group-loans, regardless of what the loan would be used for. The new rules were strongly criticized by several consultive bodies for being unpredictable for the liable of    taxation. The rules have also been criticized by the European Court of Justice for breaches EU law. A future modification of the existing interest deduction limitation rules is therefore highly likely.   The present thesis presents two alternative approaches to the Swedish interest deduction limitation rules, thin capitalization rules and the tax credit method, which is a new proposal by Sven-Olof Lodin. Sweden should wait to introduce thin capitalization rules since the rules in several member states have been criticized for not being compatible with EU law. Furthermore, it is stated in the thesis that thin capitalization rules will not remove the incentive for tax planning. This is because companies can easily customize loan to not exceed the ratio of the relationship between equity and internal debt, which governs whether a company is thin capitalized or not. The advantage of the thin capitalization rules is that they could possibly increase the predictability of the rules and that the rules can be quite legally secure. Another advantage is that thin capitalization rules could contribute to an international harmonization of tax rules regarding corporate group-loans, since it is a common practice in other member states. Although, the benefits do not weigh up for the disadvantages and Sweden is therefore recommended to wait to implement the thin capitalization rules.   The proposal from Lodin to introduce a tax credit system is something that Sweden is recommended examining. The advantage of the system is that it is the most effective, out of the three methods, since the system removes the incentive to tax planning. Since the rules is not a deduction method but instead a reduction method, the lending company's corporation tax is not an essential factor in raising loans. This creates tax neutrality for the corporate group. Since the rules have not been introduced in any member states, it is difficult to compare the rules with other rules as well as to get a full picture of what disadvantages such rules could result in.   The thesis shows that the problem is not to develop rules that effectively prevent tax avoidance with corporate group-loans. More problematic is it for countries to develop rules that are compatible with EU law and protects an attractive business environment. Sweden is in need of a system that has a better balance between protecting the interest of an attractive business environment and at the same time protects the Swedish tax base. The thesis presents a set of advantages and disadvantages focused on different methods and it does not exist an obvious method to replace the current Swedish rules. Although, the final recommendation of the thesis is to examine Lodins methods of preventing tax avoidance more closely.

No description available.

Under ett flertal år har det såväl på nationell som internationell nivå pågått en omfattande diskussion gällande den skattemässiga hanteringen av räntor. OECD har lämnat rekommendationer som behandlar internationell skatteplanering med ränteavdrag och EU-kommissionen har presenterat ett direktiv mot skatteundandragande med hjälp av ränteavdrag. Ett direktiv som föranlett en lagstiftningsprocess och Finansdepartementets promemoria Nya skatteregler för företagssektorn. I promemorian föreslås bland annat en insnävning av nuvarande reglering och två olika förslag på hur nya ränteavdragsbegränsningsregler kan komma att utformas i svensk skattelagstiftning. Lagstiftningen föreslås dels eftersom EU:s medlemsstater ska införa en lik-värdig reglering enligt direktivet och att Finansdepartementet vill öka den skattemässiga neut-raliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital. I den här framställningen har jag tagit del av promemorian och analyserat huruvida förslagen är förenliga med vad näringslivet kan förvänta sig av en god skattelagstiftning samt hur förslagen skulle kunna justeras för att bidra till en ökad rättssäkerhet och ett konkurrenskraftigt och dynamiskt företagsklimat. I stora drag är en förändring av regelverket välkommen och direktivet öppnar upp för en möjlighet för Sverige att anpassa sig efter internationella standarder. Att Finansdepartementet i sin promemoria föreslår regler med syftet att öka neutraliteten mellan finansiering med eget och lånat kapital är i sig önskvärt. Finansdepartementet bör dock ställa sig frågan: till vilket pris bör den skattemässiga neutraliteten öka? Direktivet förespråkar jämlika regler för medlemsstaterna, men Finansdepartementet föreslår i sin promemoria en förhållandevis hård reglering jämfört med direktivet och andra länder som tillämpar direktivet. Skattelagstiftningen ska bidra till skattemässig neutralitet, men inte i den mån att konkurrenskraften hos de svenska bolagen avsevärt försämras jämfört med internationella bolag. Förslagen i promemorian bör således ses över och enligt den här framställningens resultat bör strävan efter skattemässig neutralitet reduceras till förmån för den internationella konkurrenskraften. Vidare bör den föreslagna ändringen av den nuvarande regleringen i fråga om riktade ränteavdragsbegränsningar inom intressegemenskap utformas utan oklara rekvisit som ger utrymme för egna tolkningar och godtycke. Att önska sig av en justerad reglering är att den ska tillrättaställa de faktiska problem som 2013 års reglering gett upphov till samt att skattelagstiftningen bör öka förutsebarheten och därmed rättssäkerheten.

Hur stor påverkan skattemässiga hänsyn har på bolags kapitalstrukturer har i forskningen länge varit omdebatterat. Sverige införde 2019 en begränsning av de avdrag bolag tidigare har kunnat göra på sina negativa räntenetton, vilket i sin tur minskat den skattemässiga fördelen av en hög skuldsättning. Denna studie undersöker hur svenska bolag anpassat sin kapitalstruktur vid införandet av de nya ränteavdragsbegränsningsreglerna som infördes 2019. Genom att studera data från alla bolag från Stockholmsbörsen, göra ett urval utifrån relevanta faktorer och konstruera jämförelseindex som mäter förändringen av ett flertal relevanta kvoter har förändringen av bolagens kapitalstruktur observerats mellan åren 2018 och 2019. Studiens resultat visar att de svenska börsbolagen överlag inte anpassat sina kapitalstrukturer efter att de nya ränteavdragsbegränsingarna införts 2019. Istället har en procentuell ökning av skuldsättningsgrad och räntekostnader som andel av både tillgångar och EBITDA kunnat observerats, i motsats till vad tidigare forskning visat på.

Den 1 januari 2009 trädde en ny lagstiftning i kraft gällande ränteavdragsbegränsningar i syfte att förhindra skatteupplägg med ränteavdrag inom en intressegemenskap. Förändringarna innebar att en huvudregel infördes vilken stipulerar att bolag inom en intressegemenskap inte får dra av ränteutgifter avseende en intern skuld som hänför sig till förvärv av delägarrätter inom koncernen. Till huvudregeln infördes två undantag som stadgar att avdrag ändock får göras om särskilda krav är uppfyllda. Undantagen kom att benämnas tioprocentsregeln och ventilen. När det gäller tillämpningen av tioprocentsregeln ligger svårigheten i att utföra det så kallade hypotetiska testet där man ska beräkna till vilken skattesats det räntemottagande bolaget ska beskattas till om det endast hade haft ränteinkomsten som sin enda inkomst. Tillämpningsproblemet gällande ventilen är att det är en lagregel vilken vilar på domstolens subjektiva värderingar av affärsmässigheten i de uppkomna skuldförhållandena. Trots införandet av de nya reglerna uppmärksammade Skatteverket att skatteplaneringsförfaranden fortfarande föreligger varför ett nytt lagförslag nu har publicerats av Finansdepartementet. Förslaget innebär i kort tre stora förändringar av de nuvarande reglerna. Samtliga interna lån ska numera omfattas, en omvänd ventil införs vilken ger Skatteverket rätt att neka avdrag oavsett till vilken skattesats ränteinkomsten beskattas till samt att avdrag enligt ventilen endast ska kunna medges gällande ränteutgifter som betalas till bolag belägna i ett land inom EES eller till ett land vilket Sverige har ett skatteavtal med. Huruvida lagförslaget kommer att antas eller inte är i nuläget oklart. Flera remissinstanser har varit kritiska till förslaget, framförallt gällande den omvända ventilen då man anser att den leder till stor rättsosäkerhet. / On January 1st 2009, a new legislation was set in force with regards to deduction limitations on interests in order to prevent tax schemes with the use of interest deductions within a corporate group. The changes that were made imposed a general rule which stipulates that companies within a corporate group are not allowed to deduct interests regarding internal debts if that debt relates to an acquisition of shares in a company within the corporate group. To the general rule two exceptions were introduced which stipulates that deductions can be made if certain requirements are fulfilled. The exceptions were called the ten percent-rule and “ventilen”. Regarding the application of the ten percent-rule the difficulty lies in the performing of the so called hypothetical test in which you have to calculate to what tax rate the interest-receiving company will be taxed at if it only had the interest as it´s only income. The application problem regarding “ventilen” is based on the fact that it is a rule which rests on the Court’s subjective evaluation of the commercial reasonableness of the transaction. Despite the introduction of the new rules the Swedish Tax Authorities noticed that tax schemes still exists why a new proposal now has been published by the Ministry of Finance. The proposal contains in short of three major changes to the current rules. All internal loans are now covered, a reverse ”ventil” is introduced which gives the Tax Authorities a right to deny deductions regardless of what tax rate the income is taxed to and finally that deductions according to “ventilen” only will be allowed regarding interest payments to a country within the EEA or to a country which Sweden has a tax agreement with. Whether the proposal will be adopted or not is currently unclear and several respondents have been critical to the proposal.

Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida de nya reglerna angående ränteavdragsbegränsningar är förenliga med EG-fördragets fria etableringsrätt och om reglerna inte anses vara det - huruvida en sådan inskränkning kan rättfärdigas. De nya reglerna avser en begränsning av avdragsrätten för ränteutgifter och gäller vid räntebetalningar mellan företag i intressegemenskap. Avdrag för ränteutgifter får göras under förutsättning att den inkomst som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med en skattesats som uppgår till minst tio procent (tio-procentsregeln) enligt lagstiftningen i den stat där det företag i intressegemenskapen som faktiskt har rätt till ränteinkomsterna hör hemma, om företaget bara skulle ha haft den inkomsten. Avdrag får även göras för ränteutgifter i de fall såväl förvärvet som den skuld som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Regeln är ett alternativ till tio-procentregeln och gäller därmed även i de fall ränteinkomsten inte beskattas med minst tio procent. Med ordet huvudsakligen avses 75 procent eller mer. De svenska reglerna om ränteavdrag är tillämpliga på dotterbolag med både inhemska och utländska moderbolag. Reglerna får till följd att behandlingen av dotterbolag med inhemskt moderbolag skiljer sig från den av dotterbolag med utländskt bolag eftersom reglerna får den effekten att avdragsförbudet endast drabbar dotterbolag med utländskt moderbolag (under förutsättning att beskattningen är lägre än tio procent samt att transaktionen har affärsmässiga motiv som understiger 75 procent). Reglerna medför att det blir mindre attraktivt för bolag med moderbolag i andra medlemsstater att utöva etableringsfriheten och moderbolagen kan på grund av detta komma att avstå från att bilda eller bibehålla etableringar i Sverige där en sådan bestämmelse finns. EG-domstolen menar att detta resonemang även är tillämpligt då det lånegivande bolaget istället är det utländska moderbolagets dotterbolag som i likhet med moderbolaget är hemmahörande i en annan medlemsstat. Enligt vår mening utgör därför de nya reglerna en inskränkning av den fria etableringsrätten i enlighet med artikel 43 och 48 EG. En av de rättfärdigandegrunder som kan motivera en inskränkning av den fria etableringsrätten är skatteflykt. EG-domstolen är beredd att pröva skatteflykt som rättfärdigandegrund under förutsättning att reglerna har som syfte att hindra rent konstlade upplägg. Det är därmed tillåtet att försöka minimera sin skattebörda genom att etablera sig i andra medlemsstater så länge som de åtgärder som bolagen vidtar inte medför att vinstmedlen överförs genom konstlade upplägg. Ett konstlat upplägg definieras av EG-domstolen som en etablering där ingen faktiskt ekonomisk verksamhet bedrivs. Ett riktmärke kan till exempel vara att lokaler, personal eller utrustning saknas. Förekommer det således affärsmässiga skäl anser vi att det inte kan röra sig om ett konstlat upplägg eftersom ett rent konstlat upplägg enligt definitionen ska sakna faktisk ekonomisk verksamhet. En affärsmässighet om 75 procent och ett konstlat upplägg om 25 procent är därmed omöjligt då ett konstlat upplägg i stort sett förutsätter noll procents motiverad affärsmässighet. Enligt ”rule of reason”–doktrinen kan en nationell regel endast godtas om den är utformad på så sätt att den faktiskt säkerställer det syfte som eftersträvas och den får inte utgöra ett mer ingripande hinder i den fria rörligheten än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med regeln. Eftersom reglerna, med den lydelse de har idag, träffar fler transaktioner än de rent konstlade är de oproportionerliga i förhållande till sitt syfte. De kan därmed inte rättfärdigas och utgör således ett hinder för den fria etableringsrätten.

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida de nya reglerna angående ränteavdragsbegränsningar är förenliga med EG-fördragets fria etableringsrätt och om reglerna inte anses vara det - huruvida en sådan inskränkning kan rättfärdigas.</p><p>De nya reglerna avser en begränsning av avdragsrätten för ränteutgifter och gäller vid räntebetalningar mellan företag i intressegemenskap. Avdrag för ränteutgifter får göras under förutsättning att den inkomst som motsvarar ränteutgiften skulle ha beskattats med en skattesats som uppgår till minst tio procent (tio-procentsregeln) enligt lagstiftningen i den stat där det företag i intressegemenskapen som faktiskt har rätt till ränteinkomsterna hör hemma, om företaget bara skulle ha haft den inkomsten. Avdrag får även göras för ränteutgifter i de fall såväl förvärvet som den skuld som ligger till grund för ränteutgifterna är huvudsakligen affärsmässigt motiverade. Regeln är ett alternativ till tio-procentregeln och gäller därmed även i de fall ränteinkomsten inte beskattas med minst tio procent. Med ordet huvudsakligen avses 75 procent eller mer.</p><p>De svenska reglerna om ränteavdrag är tillämpliga på dotterbolag med både inhemska och utländska moderbolag. Reglerna får till följd att behandlingen av dotterbolag med inhemskt moderbolag skiljer sig från den av dotterbolag med utländskt bolag eftersom reglerna får den <em>effekten</em> att avdragsförbudet endast drabbar dotterbolag med utländskt moderbolag (under förutsättning att beskattningen är lägre än tio procent samt att transaktionen har affärsmässiga motiv som understiger 75 procent). Reglerna medför att det blir mindre attraktivt för bolag med moderbolag i andra medlemsstater att utöva etableringsfriheten och moderbolagen kan på grund av detta komma att avstå från att bilda eller bibehålla etableringar i Sverige där en sådan bestämmelse finns. EG-domstolen menar att detta resonemang även är tillämpligt då det lånegivande bolaget istället är det utländska moderbolagets dotterbolag som i likhet med moderbolaget är hemmahörande i en annan medlemsstat. Enligt vår mening utgör därför de nya reglerna en inskränkning av den fria etableringsrätten i enlighet med artikel 43 och 48 EG.</p><p>En av de rättfärdigandegrunder som kan motivera en inskränkning av den fria etableringsrätten är skatteflykt. EG-domstolen är beredd att pröva skatteflykt som rättfärdigandegrund under förutsättning att reglerna har som syfte att hindra rent konstlade upplägg. Det är därmed tillåtet att försöka minimera sin skattebörda genom att etablera sig i andra medlemsstater så länge som de åtgärder som bolagen vidtar inte medför att vinstmedlen överförs genom konstlade upplägg.</p><p>Ett konstlat upplägg definieras av EG-domstolen som en etablering där ingen faktiskt ekonomisk verksamhet bedrivs. Ett riktmärke kan till exempel vara att lokaler, personal eller utrustning saknas. Förekommer det således affärsmässiga skäl anser vi att det inte kan röra sig om ett konstlat upplägg eftersom ett rent konstlat upplägg enligt definitionen ska sakna faktisk ekonomisk verksamhet. En affärsmässighet om 75 procent och ett konstlat upplägg om 25 procent är därmed omöjligt då ett konstlat upplägg i stort sett förutsätter noll procents motiverad affärsmässighet.</p><p>Enligt ”rule of reason”–doktrinen kan en nationell regel endast godtas om den är utformad på så sätt att den faktiskt säkerställer det syfte som eftersträvas och den får inte utgöra ett mer ingripande hinder i den fria rörligheten än vad som är nödvändigt för att uppnå syftet med regeln.Eftersom reglerna, med den lydelse de har idag, träffar fler transaktioner än de rent konstlade är de oproportionerliga i förhållande till sitt syfte. De kan därmed inte rättfärdigas och utgör således ett hinder för den fria etableringsrätten.</p>

Den 1 januari 2009 infördes regler som begränsar rätten för företag att göra ränteavdrag, vilket har till syfte att förhindra aggressiv skatteplanering som sker genom ränteupplägg. Två undantag till denna begränsade rätt till ränteavdrag benämns tioprocentsregeln och ventilen. Genom dessa får ränteavdrag göras om mottagaren av ränteinkomsten beskattas med tio procent eller om förfarandet är affärsmässigt motiverat. Dessa undantagsregler har dock blivit utsatts för kritik. Kritiken som har framförts är att den aggressiva skatteplaneringen som sker genom ränteupplägg inte minskat trots tillkomsten av reglerna om ränteavdragsbegränsningar och det finns även frågetecken om tioprocentsregeln är förenlig med etableringsfriheten inom EU. Med anledning av detta har regeringen lagt fram förslag om att skärpa reglerna om ränteavdragsbegränsningar. Syftet med denna uppsats är därför att utreda huruvida en skärpning av tioprocentsregeln och ventilen bör ske samt utreda hur en sådan skärpning, med anledning av regeringens förslag, bör utformas. I uppsatsen används en traditionell juridisk metod för att beskriva gällande rätt och uppsatsen gör anspråk på att vara rättsvetenskaplig när frågorna i syftet besvaras. En skärpning av tioprocentsregeln och ventilen är nödvändig då bolagsskattebasen idag är i behov av ett skydd som ingen av dessa två regler i sin nuvarande utformning kan ge. Dock bör ingen av de föreslagna skärpningarna angående tioprocentsregeln som regeringen lagt fram införas, då de måste anses som allt för långtgående. Angående ventilen finns det emellertid två förslag som måste anses så pass välavvägda och stärkande för ventilens utformning att dessa bör införas. / The first of January 2009 rules that limited the right for companies to make deduction of interest were introduced and the purpose was to prevent aggressive tax planning through advanced interest approaches. Two exceptions to this limitation are called the ten percent rule and the valve. Through these exceptions interest deduction can be done if the receiver of the interest is taxed by at least ten percent or if the procedure can be commercially justified. However the ten percent rule and the valve have been subject to criticism. The criticism put forward argue that the aggressive tax planning through interest approach have not declined despite the creation of the rules of interest deduction limitations and there are also ambiguities if the ten percent rule is compatible with the freedom of establishment within the EU. For this reason, the Government has submitted a proposal to tightening the rules of interest deduction limitations. Hence the purpose of this study is to investigate whether a tightening of the ten percent rule and the valve should occur and examine how such a tightening, on the occasion of the government's proposals, should be formulated. The thesis applies a traditional legal method used to describe the law and the thesis claims to be the jurisprudential when the questions in the purpose are answered. The tightening of the ten percent rule and the valve is necessary because the corporate tax base is in need of protection and neither of these two rules in their present form is able to provide this protection. However, none of the proposals regarding the ten percent rule which the government has submitted should be introduced because they must be regarded as disproportionate extensive. Regarding the valve there are two proposals that should be implemented since they must be considered well balanced and invigorating for the valve’s formulation.

No description available.

Uppsatsens huvudsakliga syfte är att belysa den komplexitet begreppet affärsmässighet rymmer och bidra till förståelse för hur synen på begreppet affärsmässighet kan variera beroende på vem som har att tolka begreppet och vart dess intressen vilar. Jag försöker fastställa inom vilka gränser en transaktion ska hålla sig för att anses som affärsmässig och vad som är avgörande för att kunna motivera en räntebetalning på affärsmässiga skäl. Jag prövar också huruvida de nya reglernas krav på att ett förfarande ska vara huvudsakligen affärsmässigt motiverat för att erhålla ränteavdrag är förenligt med EG-rätten, särskilt med hänsyn till etableringsfriheten. Ämnet rymmer utan tvivel ett aktuellt värde i den juridiska debatten eftersom reglerna i skrivande stund nyligen antagits och trätt i kraft och därför ej ännu har blivit föremål för prövning i domstol. I väntan på rättstillämparens bedömning av hur en tillämpning av reglerna kommer att se ut kan uppsatsen tjäna som en sammanfattning av den problematik som uppmärksammats på området samt kanske bidra till att väcka ytterligare frågeställningar kring ämnet. Uppsatsen riktar sig därför till alla läsare som finner intresse i ämnet men som, på grund av ämnets relativt komplexa karaktär, till viss del även är insatt i den problematik som presenterats i problembakgrunden.