Syftet med denna studie är att undersöka i vilken mån pedagogerna är medvetna  om den omedvetna rörelsen och om de flätar samman leken så rörelsen sker på ett lustfyllt sätt. Pedagogens har en stor roll när det gäller att inspirera och locka till all sorts rörelse. Metoden i denna studie är ett kvalitativt synsätt och vi har genomfört semistrukturerade intervjuer med olika pedagoger. Resultatet har analyserats med hjälp av Vygotskijs sociokulturella teori och med fokus på mediering, som innebär hur människan använder olika redskap för att förstå och kommunicera med omvärlden.   Resultatet visar att oplanerad rörelse finns så gott som dagligen på förskolorna men att det ser olika ut. Några förskolor anser att den fria leken är viktig för barnen och prioriterar det och menar att rörelsen kommer in i leken. Andra förskolor anser att barnen borde få mer fri lek men de måste planera verksamheten för att följa styrdokumenten. På samtliga förskolor är de ändå överens om att det gynnar leken om pedagogerna finnas nära barnen för stöttning och vägledning.   Utomhusmiljön var den arena som var bäst lämpad till rörelse, samtidigt som det även visade sig att det i utemiljön fanns stora skillnader, beroende på pedagogerna sätt att arbeta.   I analysen kunde utläsas, utifrån respondenternas svar, att rörelsen är en tolkningsfråga för hur stor plats den får ta och hur vi väljer att arbeta. Vi anser att rörelsen bör få mycket plats i verksamheten och också att denna kan flätas ihop i olika ämnen, så barnen upplever rörelsen mer positiv. Vi upplever att rörelsen anses som mindre prioriterad, då den endast nämns vid två tillfällen i styrdokumentet. De visar därför på att det krävs en förståelse hos pedagogerna för att rörelsen måste få ta plats och att de ser rörelsen som viktig. Men även en kunskap om att man bör växla mellan olika aktiviteter under dagen.