I denna studie undersöker vi hur personalen på en anstalt i Sverige bemöter barn som besöker ett fängelse. Mötet kan på många sätt vara känsligt och barn med frihetsberövade föräldrar behöver tas emot av personal som förstår dess livssituation. Genom kvalitativa intervjuer vill vi förstå hur barnperspektivet på anstalten yttrar sig, vilken kompetens som finns hos personalen samt om det finns något samarbete mellan olika myndigheter för att stödja barnet.  I resultatdelen framförs och diskuteras nio intervjuades åsikter i förhållande till tidigare begrepp och forskning. Sammanfattningsvis menar vi att alla intervjuade har ett barnperspektiv men att lagar och föreskrifter ibland hindrar personalen att möta barnet ur barnets perspektiv. De anställda på anstalten ska jobba för att den intagne inte ska återfalla i brott samt att upprätthålla säkerhet. Att vara barn till någon som sitter i fängelse är speciellt. När barnet kommer till anstalten måste höga säkerhetskrav balanseras med vad barnet uttrycker och behöver. Vidare ser vi att ett större samarbete mellan socialtjänsten, kriminalvården och andra myndigheter skulle kunna stödja barnet och hans/hennes familj under förälderns fängelsevistelse. / The aim of this essay is to study how the staff at a Swedish prison approaches children that visit the prison. The meeting can in many ways be sensitive and children with imprisoned parents need to be welcomed by employees that have an understanding of their situation. The method used is qualitative interviews. Through these interviews we explore the child perspective at the prison, the employee’s competence and if there is any cooperation between different authorities to support the child.  In total we have interviewed nine persons and their views and reflections are compared with established research. We conclude that all the interviewees apply a child perspective in their work. However sometimes laws and regulations in effect hamper the staff’s ability to meet the child from the child’s perspective. The prime objectives for the employees at a prison are to maintain security and to help the inmates towards a life outside the criminal sphere. To be a child and have a parent in prison is difficult. When the child visits the prison his/her needs and feelings has to be balanced with the security demands at the prison. We also argue that it would be helpful for the support of the child and his/her family if social services, The Prison and Probation Service and other authorities would have a closer cooperation.

Sverige har idag ca 30 000 barn där en förälder är frihetsberövad. Kriminalvårdens övergripande ansvar är dels att minska brottsligheten men också att öka tryggheten hos samhällsmedborgarna. Som myndighet har Kriminalvården också till uppgift att arbeta utifrån barnkonventionen och uppfylla dess intentioner i den mån det är möjligt. Syftet med studien är att undersöka och analysera hur en grupp barnombud inom Kriminalvården arbetar i sitt dagliga arbete för att implementera barns rätt till umgänge med sin frihetsberövade förälder utifrån barnkonventionen. Studien utgår från en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer har genomförts med barnombud på sex olika anstalter, då inkluderat häkten med varierande säkerhetsklasser och storlekar. Tidigare forskning visar att barn har ett stort behov av att ha kontakt med sin förälder trots att denne frihetsberövats. Kontakt med sina barn visar sig också vara av stor betydelse för att den frihetsberövade ska kunna leva ett fullgott liv efter frigivningen. Studien visar att Kriminalvården arbetar på olika sätt för att leva upp till barnkonventionens intentioner och att barnperspektivet finns med genom hela verkställigheten. Studien visar också att kvinnor har en mer utsatt situation, både vad gäller deras relation till sina barn men också hur samhället ser på frihetsberövade kvinnor. Våra slutsatser i denna studie är att Kriminalvården har gjort ett stort förändringsarbete de senaste åren för att arbeta mer utifrån ett barnperspektiv. Även då säkerheten går i första hand arbetar Kriminalvården intensivt för att ha med barnperspektivet i sitt arbete. Barnperspektivet finns med i den frihetsberövade förälderns verkställighetsplan, ett första besök föregås alltid av en utredning för att klargöra om det är till barnets bästa. En annan slutsats är att barnombuden skulle kunna arbeta än mer med detta om det avsattes mer tid för det i deras dagliga arbete.

The purpose of this essay was to compile science concerning social isolation based on the experiences from people who had been detained, in what ways the social isolation affected an individual and to what extent the facility members mattered concerning the work with clients in social isolation. The method used was a literature study in the form of a scoping review based on seven studies and the theory used was Honneth's theory of recognition. The collected data was processed through a qualitative content analysis which resulted in the four themes social strain, consequences of isolation, dehumanization and treatment. The conclusion based on the essay's purpose was that client's experiences of isolation were negative, with self-harm, neglect and loss of identity. It also stated that the facility memberscould play an important role in terms of understanding concerning the effects the isolation had on an individual. The social aspect remained as a fundamental need even when an individual was detained. / Syfte med uppsatsen var att sammanställa forskning kring social isolering utifrån frihetsberövade individers erfarenheter, på vilket sätt den sociala isoleringen påverkade en individ samt vilken betydelse personalen kunde ha i arbetet med klienter som blev socialt isolerade. Metoden som användes var en litteraturstudie i form av en översiktsstudie utifrån sju studier och teorin som tillämpades var Honneths teori om erkännande. Empirin genomgick en kvalitativ innehållsanalys som resulterade i fyra teman vilka var social påfrestning, isoleringens konsekvenser, avhumanisering samt bemötande. Slutsatsen från studiens syfte var att klienterna upplevde isoleringen som något negativt i form av självskadebeteende, försummelse samt identitetsförlust. Dessutom framkom det att personalen kunde spela en betydande roll i form av förståelse gällande isoleringens påverkan för en individ. Den sociala faktorn kvarstod som ett grundläggande behov även när en individ blev frihetsberövad.

The purpose of this study was to examine differences in attitudes towards prisoners between different occupations, political leanings and genders. To measure attitudes the scale Attitudes towards prisoners, ATP, was firstly translated into Swedish and later distributed as a part of a survey. This study is based on a sample of 144 respondents consisting of prison officers, students of criminology and respondents with experience from both of the fields. Both parametric and non-parametric tests were used to answer the stated purpose of the study. The results show that women exhibited a significantly more positive attitude compared to men, participants leaning left politically exhibited significantly more positive attitudes compared to both neutral- and right leaning participants. Respondents with experience from both the study of criminology and work as prison-officers exhibited the most positive attitudes towards prisoners with a significantly more positive attitude compared to the group of prison-officers. / Syftet med denna studie var att undersöka skillnader i attityd gentemot frihetsberövade mellan olika sysselsättningar, kön och politiska hållningar. För att mäta attityder gentemot frihetsberövade så har mätverktyget Attitudes towards prisoners, ATP, översatts till svenska och därefter delats ut som en del av en enkätundersökning. Denna studie baseras på ett urval av 144 deltagare bestående av kriminologistudenter, kriminalvårdare och deltagare med erfarenhet från de båda fälten. Både parametriska och icke parametriska tester användes för att besvara studiens syfte. Resultatet visar att kvinnor har signifikant mer positiv attityd jämfört med män, deltagare till placerade vänster på ett politiskt spektrum visar en signifikant mer positiv attityd jämfört med både neutrala/obestämda samt deltagare till höger. Det visar sig även att deltagare som har erfarenhet från både kriminologistudier och arbete inom Kriminalvården är de som besitter mest positiv attityd gentemot frihetsberövade och dessa skilde sig signifikant från gruppen med kriminalvårdare.