Syftet med arbetet var att bidra med kunskap om flexibel distansundervisning gällande matematik inom kriminalvården. Studien skulle även medverka till en ökad medvetenhet om hinder och möjligheter. En kvalitativ forskningsmetod användes och empirin samlades in med hjälp av en fokusgruppsintervju som följdes upp med tre individuella intervjuer. Lärarna som intervjuades gjorde individuella elevplaneringar. De tog regelbunden telefonkontakt med distanseleverna samtidigt som en relation byggdes upp. Eleverna vägleddes och stöttades för att de skulle kunna klara av studierna. Lärarna försökte stärka och bygga upp varje individs självförtroende såväl som självkänsla genom att berömma dem. Förhoppningen var att eleverna skulle bli motiverade att fortsätta studera. Lärarrollens möjligheter bidrog till att man i yrket kunde påverka sin individuella insats och vara flexibel. Det fanns tillgång till en materialbank samt en problemlösningsbank som användes för att anpassas till elevernas förkunskaper och intressen. Nackdelarna var att lärarna inte träffade sina distanselever. Man kunde inte se hur information och lösningar etc. togs emot av eleverna. En beskrivning av en lösning per telefon kunde vara problematisk eftersom eleverna inte alltid hade kunskaper om hur man skulle göra. Elevernas motivation påverkade hur de klarade studierna. När de återvände till samhället efter tiden i kriminalvården, så gjorde sig vikten av kunskapen om tekniskt stöd/ datorkunskap påmind. Lärcentras utformningar påverkade studieron och trivseln. Praxiskunskap var bra för utveckling och reflektion om vad lärarrollen innebar.

Studier inom Kriminalvården sker både med handledd undervisning ochmed distansstudier i olika studienivåer, från SFI till högskolestudier. Dennakvalitativa studie har velat ta reda på för- och nackdelar med distansstudierinom Kriminalvården. Studien har utförts med djupintervjuer av två läraresom arbetar på anstalt, samt sex distansstuderande män på anstalt. Enutbildningsansvarig har svarat på frågor via mail. Distansstudier kräverenligt denna studie stor motivation och självdisciplin. Nackdelarna meddistansstudier var att SFI, grund- och komvuxstudier var på deltid,studerande fick endast läsa tre ämnen åt gången, det var ibland omständigtatt få svar från lärarna. Högskolestuderande ansåg att de hade tekniskabegränsningar på grund av internetsäkerheten på anstalt, samt att tiden förinternet var inskränkt. En del ämnen/kurser gick inte att läsa på distans.Fördelarna var det stora kursutbud som erbjöds inom komvux och högskola.Studier på grund-komvux var flexibla, de kunde påbörjas när som helst pååret och följde med när den studerande flyttade till annan anstalt, medsamma lärare. Som distanslärare var det viktigt med tydlighet iinstruktionerna, samt att ge studerande en snabb feedback på utfört arbete.Lärarna saknade framförallt att man inte kunde se den studerande framförsig. Lärarna ansåg inte att det var någon skillnad i pedagogiken, mellandistansundervisning och handledd undervisning. Slutsatserna av studien bliratt fördelarna med distansstudier väger betydligt tyngre än nackdelarna.

Syftet med studien har varit att med hjälp av intervjuer och enkäter undersöka hur Kriminalvården arbetar mot organiserad brottslighet. Uppsatsen fokuserar på tre frågeställningar; 1) varför det finns skäl för Kriminalvården att identifiera personer med koppling till organiserad brottslighet, 2) enligt vilka kriterier en sådan identifiering sker samt 3) vilka särskilda åtgärder som riktas mot dessa individer. Organiserad brottslighet har funnits i någon form under alla tider men har på senare år fått ett allt större utrymme i såväl media som inom politiken. Det förefaller finnas en allmän uppfattning om organiserad brottslighet som ett växande hot mot det svenska samhället. Regeringen iscensatte 2006 en nationell mobilisering mot organiserad brottslighet, en satsning som visat sig vara förhållandevis framgångrikt med att lagföra personer för brott. Satsningen har således inneburit fler intagna inom Kriminalvården med koppling till organiserad brottslighet. Undersökningen baseras på en intervjuundersökning med fyra anställda inom Kriminalvården, samt en kompletterande enkätundersökning bestående av 24 enkäter. Urvalet består av representanter från flertalet verksamhetsgrenar inom myndigheten, bl.a. anstalt, häkte, frivård, underrättelsetjänst, programverksamhet, Riksmottagningen och Placeringsenheten. De resultat som framkommit i undersökningen visar att Kriminalvårdens behov av att identifiera intagna med koppling till organiserad brottslighet främst är säkerhetsmässiga. Det handlar här om en ökad risk för hot och våld, ökad risk för rymning och fritagning, ökad risk för fortsatt kriminell brottslighet och en risk för etablering och nyrekrytering. Såväl enkät- som intervjuundersökningen vittnar om att synen på organiserad brottslighet skiljer sig inom myndigheten. Bland de mest frekvent återkommande kriterierna vid identifiering av intagna med koppling till organiserad brottslighet ses (1) graden av organisation, (2) etableringsgrad, (3) antalet medlemmar, (4) brottets beskaffenhet, (5) koppling till internationell verksamhet samt (6) strävan efter ekonomisk vinning. Kriminalvården har idag relativt få insatser som särskilt riktar sig till intagna med koppling till organiserad brottslighet. Ett av myndighetens viktigaste redskap är möjligheten att placera och differentiera intagna i denna kategori. Utöver detta finns även ett samarbete med Exit, ett särskilt behandlingsprogram, ett förbud mot exponering av tillhörighet och en restriktivitet gällande permissioner och utslussningsmöjlighet.

Syftet med uppsatsen är att kritiskt granska och analysera hur New Public Management kan påverka en statlig institution och förändra organisationen.   I början av uppsatsen presenteras olika exempel på hur konceptet New Public Management har blivit en utgångspunkt för stora förändringar i tre utvalda statliga institutionerna. Resultat baseras på olika forskningar. Därefter beskrivs ursprunget av New Public Management och de viktigaste kännetecken av konceptet. Kännetecken är till och med underlag till intervjuguiden för alla intervjuer samt även dokumentanalysen. Förutom detta framställas möjliga konsekvenser av reformerna efter New Public Management har implementerats i en organisation.   Mitt empiriska material är intervjuer med Kriminalvårdspersonal som innehar en högre befattning och dokument samt rapporter från Kriminalvården. Dessutom använder jag dokumentanalysen. Dokumentanalysen baseras på olika rapporter och andra publikationer från Kriminalvården som finns publicerad på organisationens hemsida. Delvis ingår även interna dokument i analysen. Jag använder mig även av litteratur för att kunna förklara bakgrund och teorier som har betydelse för analysen.   Efter presentationen av materialet följer analysen där alla kännetecken av New Public Management konceptet blir jämfört med Kriminalvården aktuella situationen samt organisationens pågående förändringsarbete under de senaste åren. Frågan om hur mycket och på vilket sätt reformerna har påverkat Kriminalvårdens arbete idag försöks att framställa. Slutsatsen är väl att mycket av New Public Management konceptet försöks att omsätta i verksamheten. Det finns tydliga bevis för olika kännetecken, fast Kriminalvården har delvis misslyckas, exempelvis med sitt personalarbete och i detta samband ekonomin. Förändringsprocessen är alltså inte avslutat än.

<p>Kriminalvårdens vision är att de intagna ska få verktyg att klara av livet utanför murarna, utan kriminalitet och missbruk och deras motto är "Bättre ut". Med denna c-uppsats ville vi undersöka personalens inställningar på kriminalvården (på behandlingsanstalt och frivården) kring påverkande faktorer mot att minska eller motverka återfallsförbrytare, samt om det fanns någon skillnad mellan dessa personalgrupper. I studien medverkade åtta individer från kriminalvården och datamaterialet samlades in via intervjuer. Den teoretiska förankringen bygger på teorier från Foucault, Mathiesen och Goffman. Studien utgår från en kvalitativ metod med en hermeneutisk forskningstradition, vilket har givit möjligheten att använda förförståelsen i tolkningsprocessen. Det empiriska materialet sätts i relation till olika kategorier såsom prisonisering, rehabilitering, stigmatisering och återfall. Det studien huvudsakligen kom fram till var att individens motivation är en avgörande faktor och att personalen endast är ett verktyg i processen.</p>

Kriminalvårdens vision är att de intagna ska få verktyg att klara av livet utanför murarna, utan kriminalitet och missbruk och deras motto är "Bättre ut". Med denna c-uppsats ville vi undersöka personalens inställningar på kriminalvården (på behandlingsanstalt och frivården) kring påverkande faktorer mot att minska eller motverka återfallsförbrytare, samt om det fanns någon skillnad mellan dessa personalgrupper. I studien medverkade åtta individer från kriminalvården och datamaterialet samlades in via intervjuer. Den teoretiska förankringen bygger på teorier från Foucault, Mathiesen och Goffman. Studien utgår från en kvalitativ metod med en hermeneutisk forskningstradition, vilket har givit möjligheten att använda förförståelsen i tolkningsprocessen. Det empiriska materialet sätts i relation till olika kategorier såsom prisonisering, rehabilitering, stigmatisering och återfall. Det studien huvudsakligen kom fram till var att individens motivation är en avgörande faktor och att personalen endast är ett verktyg i processen.

Rolltagande innebär att alla människor intar olika roller i förhållande till de olika individer som man har att förhålla sig till i de olika kontexterna man interagerar i. Alla intar vi olika roller i vår vardag, ibland utan att vi reflekterar över dem närmare. Dessa finns inbyggda i oss själva och utvecklas i situationen med våra medmänniskor i vardagen, socialiserade in i vårt beteende. Men vad händer när individers vanliga vardag och normativa sociala regler försvinner och ersätts av subkulturer och institutionella regler och normer. För individer intagna i anstalt finns det oskrivna, informella regler och normer och formella förhållningsregler. Formar dessa subkulturella normer och värderingar en individ eller är det individen som bär med sig och upprätthåller dem i anstalt? Vilka effekter ger frihetsberövningen på den intagne och hur påverkar effekterna den intagne? Framförallt, vad sker med attityder och beteenden när den intagne friges? Min uppsats visar på en viss skillnad hos före detta intagna. Återfallsförbrytaren som till stor del under sin vistelse upplever sig ta över en roll som inte är helt överensstämmande eller förenlig med sin egen rollföreställning av sig själv. Den förstagångsdömde med kort verkställighet, som till största delen upplever sig vara kvar i sin egen roll.  Skillnaden mellan de två respondenterna som en varande förstagångsdömd och den andre återfallsförbrytare, ger i min studie stöd för att olika beteenden utvecklas beroende på faktorer som individens tidigare inställning och erfarenhet i fältet som kriminell eller intagen samt strafftidens längd. Studien visar också samstämmighet i förändrade antisociala attityder efter frigivningen hos bägge respondenterna. Studien ger dock inget entydigt svar om huruvida det är miljön eller individen som ligger till grund för de intagnas attitydförändring eller rolltagande. Uppsatsen ger visst stöd för bägge teorierna och det är således inte möjligt att påvisa ett bestämt samband med en av teorierna.

Människor som har dömts till fängelse och förlorat sin frihet har samma rättigheter som den övriga befolkningen att få sjukvård av bra kvalité. Kriminalvårdens sjukvård är betydelsefull genom att internerna har stora hälso- och vårdbehov. På grund av bristande forskning inom kriminalvården ville författarna genomföra en studie som belyser distriktssköterskors upplevelser av att främja hälsa inom kriminalvården. Det genomfördes en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats och analysen av intervjumaterialet gjordes genom en innehållsanalys som resulterade i fem huvudkategorier, 23 underkategorier och ett tema. Analysen av intervjuerna visade på att kriminalvårdsköterskans arbete med att främja hälsa påverkas av många hälsoproblem, den stora säkerhetsaspekten och mycket ensamt arbete som upplevdes som begränsningar i det hälsofrämjande arbetet. Distriktssköterskans breda kompetens visade sig komma till stor nytta och passa bra in i kriminalvårdens sjukvård. I rollen som kriminalvårdssköterska handlar det mycket om mötet med patienten för att bland annat kunna skapa förtroende och förutsättningar för en bättre hälsa. Samarbetet med andra vårdprofessioner och vårdinstitutioner är av stor betydelse i kriminalvården för att ha möjlighet att erbjuda en vård som är individuellt anpassad för den enskilde individen. Mycket av det hälsofrämjande arbetet för kriminalvårdssköterskan är att ta prover, hälsokontroller, vaccinationer för att arbeta förebyggande. I kliniska implikationer belyses det att behovet av fler kriminalvårdssköterskor är stort på grund av det stora hälso- och vårdbehovet som finns hos internerna och för att minska känslan av att känna sig ensam i sin profession och för att öka möjligheterna för att främja hälsa.

Hur kommer det sig att människor väljer vägar som innebär destruktiva levnadssätt som missbruk och kriminalitet? Statistik från Brottsförebyggande rådets hemsida visar att det är ett stort antal människor som återfaller i brott. Därför frågar vi oss varför så många återfaller i brott när det finns stöd och behandling att få inom Kriminalvården?   Studien försöker besvara personalens uppfattningar om klienter som återfaller i brott, samtidigt som de upplyser om hur vissa klienter lyckas att återanpassa sig i samhället. Personalens arbetsåtgärder och de olika behandlingsprogrammen beskrivs specifikt i resultatdelen.   Våra intervjudeltagares svar visar att rehabilitering har en stor betydelse för klientens återanpassning, men det gäller också att klienten är mottaglig för den hjälp som erbjuds. Även respons utifrån, ekonomisk trygghet och socialt välbefinnande skapar förutsättningar för klienten att återanpassa sig till samhället.   Intervjudeltagarna har olika yrkestitlar som polis, frivårdsinspektör och kriminalvårdare. Vi använder oss av ett bekvämlighetsurval. Intervjudeltagarnas svar och vårt empiriska material kopplas till socialpsykologiska teorier. Vi har en bred referensram där teoretikerna som har varit relevanta för vår studie är: Asplund, Bergström, Lindgren, Goffman, Goldberg, Maslow och Myers.

Studiens syfte är att undersöka hur det talas om tillfrisknande från drogberoende inom Kriminalvårdens 12-stegprogram och vilka faktorer som blir betydelsefulla för tillfrisknande. 12-stegsprogrammet är ett av de mest använda behandlingsprogrammen mot droger inom svensk Kriminalvårdsanstalt. Studiens undersökningsobjekt utgörs av Kriminalvårdens nationella manualer för 12-stegsprogrammet samt praktiknära användare av programmet. Vald teoretisk utgångspunkt är den transaktionella teorin, vilken behandlar kunskapande och meningsskapande processer. Insamlat datamaterial har analyserats med diskursanalys där betydelsefulla faktorer för tillfrisknande identifierats. Med hjälp av diskursverktygen nodalpunkt samt flytande signifikanser presenteras sättet att tala om de betydelsefulla faktorerna. Resultatet visar att känslor, gruppen samt den högre kraften är tre faktorer som det talas om som betydelsefulla i både manualerna och hos de praktiknära användarna. Däremot gavs den högre kraften olika mening av respektive undersökningsobjekt. Studiens resultat stämmer till viss del överens med tidigare forskning men bidrar även med en del nya upptäckter. I enlighet med teorin konstateras det att detta inte är oväntat då den kunskap som uppstår beror på inom vilka möten och händelser den uppträder inom.