I uppsatsen undersöks vilka svårigheter en före detta kriminell möter längs vägen vid återanpassning till samhället. Går det att tvätta bort en stämpel som avvikare och hur påverkar stigmatiseringen deras liv. Vi vill alltså lyfta fram hur före detta kriminella upplever vägen tillbaka in i samhället och möjligheterna till ett normalt liv. Uppsatsen studeras med hjälp av en kvalitativ metod för att på bästa sätt få en förståelse för en före detta kriminells egna tankar och upplevelser kring processen att bygga upp ett nytt liv. Det insamlade materialet bygger på intervjuer med två livsberättelser, en nyckelinformant och kompletteras vidare med ett case. Resultatet som framkom i studien med hjälp av de empiriska material och den teoretiska utgångspunkt är att det är möjligt för en kriminell att tvätta bort en stämpel som avvikare och lyckas med det omöjliga. Det är möjligt att återanpassa sig till samhället och leva ett normalt liv. / In this thesis we examine the challenges that former criminals face when readapting to society. Is it possible to escape being branded as a deviant and how does the branding affect their lives. We wish to raise the issue of returning to society and a non-criminal lifestyle. The study is conducted through a quality survey/method to get the best possible understandning of a former criminal´s own thoughts and experiences when rebulding his life. The compiled data relies on two life stories, a key informant and a cese study. The results of the study are based n empirical data and show that it is possible to escape the branding as a criminal and succeed in becoming readjusted to society and a normal life.

<p>I en studie som BRÅ har gjort visade det sig att hela 46% av de som har varit frihetsberövade återgår i brott efter att de har blivit frigivna. Jag har till syfte i denna studie att se hur faktorerna inom sociala bands teorin samt självkontrollsteorin samspelar eller motverkar varandra för att minska återfall i brott och för att tidigare frihetsberövade åter inkluderas i samhället. Till hjälp har jag tagit föreningen KRIS. Studien kommer att vara en kvalitativ studie med ett hermeneutiskt förhållningssätt. Genom upprepade genomläsningar av intervjuerna fann jag några gemensamma teman som sedan sammanflätades med mina teorier.</p><p> </p><p>Resultatet visade på att mina respondenter har brustit i många av de sociala banden som Hirschi tar upp. Vilket har gjort det lätt att återgå i brott gång på gång och ha en destruktiv livsstil. Brister i de sociala banden har också medfört att mina respondenter har brustit i sin egen självkontroll. De anser sig då inte vara värda lika mycket under tiden de var onyktra. KRIS har varit en hjälpande faktor till att inkluderas i samhället och fånga upp de lösa trådarna som respondenterna har haft. Genom KRIS har många ökat sin grad av sociala band samt självkontroll som Hirschi menar är avgörande för att inte begå brottsliga handlingar. Jag uppmärksammade vikten av att de sociala banden fungerar för mina respondenter som medför att de inte kommer återgå i brott. Viktigaste förändringen i deras liv skedde egentligen först när de blev nyktra och kunde därmed öka sin själkontroll till livet.</p>

I en studie som BRÅ har gjort visade det sig att hela 46% av de som har varit frihetsberövade återgår i brott efter att de har blivit frigivna. Jag har till syfte i denna studie att se hur faktorerna inom sociala bands teorin samt självkontrollsteorin samspelar eller motverkar varandra för att minska återfall i brott och för att tidigare frihetsberövade åter inkluderas i samhället. Till hjälp har jag tagit föreningen KRIS. Studien kommer att vara en kvalitativ studie med ett hermeneutiskt förhållningssätt. Genom upprepade genomläsningar av intervjuerna fann jag några gemensamma teman som sedan sammanflätades med mina teorier.   Resultatet visade på att mina respondenter har brustit i många av de sociala banden som Hirschi tar upp. Vilket har gjort det lätt att återgå i brott gång på gång och ha en destruktiv livsstil. Brister i de sociala banden har också medfört att mina respondenter har brustit i sin egen självkontroll. De anser sig då inte vara värda lika mycket under tiden de var onyktra. KRIS har varit en hjälpande faktor till att inkluderas i samhället och fånga upp de lösa trådarna som respondenterna har haft. Genom KRIS har många ökat sin grad av sociala band samt självkontroll som Hirschi menar är avgörande för att inte begå brottsliga handlingar. Jag uppmärksammade vikten av att de sociala banden fungerar för mina respondenter som medför att de inte kommer återgå i brott. Viktigaste förändringen i deras liv skedde egentligen först när de blev nyktra och kunde därmed öka sin själkontroll till livet.

Jag vill genom denna undersökning om återanpassning ta reda på hur situationen ser ut för personer som har kommit i kontakt med en ideell hjälporganisation med avsikt att lämna sina gamla liv bakom sig och påbörja en laglydig livsstil. Syftet med denna studie är således att ta reda på vilka faktorer som kan tänkas vara av betydelse för individer som ska återanpassas till samhället efter tidigare fängelsevistelser. Till min hjälp har jag haft kontakt med medlemmar ur två av KRIS (Kri-minellas Revansch i Samhället) lokalföreningar. Min frågeställning lyder: Vilken betydelse för de före detta kriminella har KRIS i återanpassningen till samhället?Den valda metoden för denna undersökning är kvalitativa intervjuer med fem medlemmar ur KRIS. Intervjuerna har handlat om föreningens betydelse för intervjudeltagarna med avseende på områden som jag utifrån tidigare forskning har identifierat som relevanta för en individs återanpassning; sysselsättning, socialt kontaktnät, boende och fritid. De teorier som används för att analysera inter-vjuernas innehåll är Travis Hirschis teori om sociala band och Howard, S. Beckers stämplingsteori.Resultaten visar att KRIS har varit och är väldigt betydelsefulla för sina medlemmar i deras integre-ring in i samhället, men att intervjudeltagarna upplever hjälpen de får på olika sätt. Samtliga med-lemmar har fått någon form av heltidssysselsättning genom föreningen. Medlemmarnas upplevelser av sysselsättningens betydelse varierar från att innebära en mjukstart inför sökande av ”vanliga” arbeten till en vilja att jobba kvar och vidareutvecklas inom föreningen. Den sociala gemenskapen inom KRIS som grundar sig på medlemmars gemensamma erfarenheter vad gäller brott och droger upplevs mestadels som något positivt då det finns ett behov av att kunna samtala med någon förstå-ende om de svåra stunderna i livet. Vidare kan man se starka känslomässiga band mellan medlem-marna. De har varandra som förebilder och stöttar varandra i strävan efter förändring. Beträffande medlemmarnas bostadssituation har KRIS inte spelat någon större roll. Intervjudeltagarna har på egen hand lyckats ordna en fast bostad där de trivs, men de är medvetna om att föreningen ställer upp om det behövs. Angående fritidens betydelse visar intervjudeltagarna en stark vilja att vara del-aktiga i de aktiviteter som anordnas genom KRIS. Känslan att kunna träffa andra människor och visa omgivningen att de är motiverade till förändring är mycket påtaglig. Genom ovanstående om-råden har KRIS ökat styrkan i de sociala banden hos medlemmarna och jag tolkar det som att de har kommit en bra bit på vägen i att återta en plats i samhället.

Hur kommer det sig att människor väljer vägar som innebär destruktiva levnadssätt som missbruk och kriminalitet? Statistik från Brottsförebyggande rådets hemsida visar att det är ett stort antal människor som återfaller i brott. Därför frågar vi oss varför så många återfaller i brott när det finns stöd och behandling att få inom Kriminalvården?   Studien försöker besvara personalens uppfattningar om klienter som återfaller i brott, samtidigt som de upplyser om hur vissa klienter lyckas att återanpassa sig i samhället. Personalens arbetsåtgärder och de olika behandlingsprogrammen beskrivs specifikt i resultatdelen.   Våra intervjudeltagares svar visar att rehabilitering har en stor betydelse för klientens återanpassning, men det gäller också att klienten är mottaglig för den hjälp som erbjuds. Även respons utifrån, ekonomisk trygghet och socialt välbefinnande skapar förutsättningar för klienten att återanpassa sig till samhället.   Intervjudeltagarna har olika yrkestitlar som polis, frivårdsinspektör och kriminalvårdare. Vi använder oss av ett bekvämlighetsurval. Intervjudeltagarnas svar och vårt empiriska material kopplas till socialpsykologiska teorier. Vi har en bred referensram där teoretikerna som har varit relevanta för vår studie är: Asplund, Bergström, Lindgren, Goffman, Goldberg, Maslow och Myers.

ABSTRAKTSyftet med vårt uppsatsarbete är att undersöka hur före detta kriminellas resa mot enåteranpassning till samhället kan förstås ur ett socialpsykologiskt perspektiv, dvs. vilkasociala och relationella hinder som de f.d. kriminella stöter på samt vilka möjligheter tillförbättring som sker. I samhället är kriminella omdiskuterade och det finns en rad olikafördomar om kriminella som också påverkas av den nylanserade databasen Lexbase. Viundrar huruvida tesen en gång kriminell- alltid kriminell fortfarande gör sig gällande.Frågorna är många men slutresultatet är det mest intressanta. Lyckas man att återanpassasig till samhället och hur ser den vägen ut? Vi menar att man behöver en egen vilja samtett stödjande socialt nätverk för att bli återanpassad till samhället. Vi har utgått från enkvalitativ metod i samband med intervjuerna, där vi har utfört intervjuer med åtta styckenf.d. kriminella verksamma på organisationen KRIS. KRIS har en betydande roll för derasframsteg mot en etablering i samhället och leder dem i rätt riktning genom sina olikametoder. Vårt resultat analyseras utifrån teorier av Vanessa May, Thomas Scheff, RandallCollins samt Howard Becker. Vår analys visar att informanterna i tidig barndom har käntsig som avvikare där de inte kunde hitta sin plats för att passa in vilket i sin turresulterade i kriminalitet. Vidare anser dem att samhället överlag har fördomar mot f.d.kriminella vilket försvårar deras återanpassning.

<p>Stroke är en av våra stora folksjukdomar och årligen insjuknar 35 000 människor varav 20 procent är mellan 19 och 64 år. Det innebär stora omställningar i livet för de yngre i</p><p>arbetsför ålder som insjuknat i stroke då de ofta har en familj att ta hand om och ett arbete att gå till. Syftet med studien var</p><p>att belysa faktorer som påverkar de yngre patienterna vid återanpassning till livet efter stroke. Studien genomfördes</p><p>som en litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar granskades. I resultatet framkom det att de yngre patienterna främst upplevde att information, rehabilitering, stöd och dolda funktionshinder är de faktorer som mest påverkar återanpassningen till livet efter stroke. De upplever att informationen inte är tydlig och att rehabiliteringen inte är individ- och åldersanpassad. De dolda funktionshindrena får ofta konsekvenser för patienterna. Familjens och omgivningens bemötande kan vara ett stöd för att uppnå en</p><p>bra återanpassning till livet. För att bättre kunna ge individuell och åldersanpassad omvårdnad vid stroke är det</p><p>av stor betydelse att sjuksköterskan ser helheten av patienterna och är flexibel samt lyhörd till deras livssituation.</p>

<p>Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur intagna ser på framtiden som för närvarande behandlas inom kriminalvården. Undersökningens utgångspunkt är ett kvalitativt tillvägagångssätt med en halvstrukturerad intervjuguide, där urvalet omfattade tre interner och fyra anställda på fängelset. Resultatet visade att internerna har en positiv framtidssyn med planer på att studerar och arbeta efter frigivningen. För närvarande behandlas internerna med 12-­stegsprogrammet. Det fanns en tvådelad åsikt bland internerna om huruvida de saknade det gamla kriminella livet.  Två av internerna saknade det gamla livet, men den tredje gjorde inte det. Det viktigaste stöd har dem funnit hos sina kvinnliga anhöriga så som mödrar, döttrar och partners.</p>

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur intagna ser på framtiden som för närvarande behandlas inom kriminalvården. Undersökningens utgångspunkt är ett kvalitativt tillvägagångssätt med en halvstrukturerad intervjuguide, där urvalet omfattade tre interner och fyra anställda på fängelset. Resultatet visade att internerna har en positiv framtidssyn med planer på att studerar och arbeta efter frigivningen. För närvarande behandlas internerna med 12-­stegsprogrammet. Det fanns en tvådelad åsikt bland internerna om huruvida de saknade det gamla kriminella livet.  Två av internerna saknade det gamla livet, men den tredje gjorde inte det. Det viktigaste stöd har dem funnit hos sina kvinnliga anhöriga så som mödrar, döttrar och partners.

Stroke är en av våra stora folksjukdomar och årligen insjuknar 35 000 människor varav 20 procent är mellan 19 och 64 år. Det innebär stora omställningar i livet för de yngre i arbetsför ålder som insjuknat i stroke då de ofta har en familj att ta hand om och ett arbete att gå till. Syftet med studien var att belysa faktorer som påverkar de yngre patienterna vid återanpassning till livet efter stroke. Studien genomfördes som en litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar granskades. I resultatet framkom det att de yngre patienterna främst upplevde att information, rehabilitering, stöd och dolda funktionshinder är de faktorer som mest påverkar återanpassningen till livet efter stroke. De upplever att informationen inte är tydlig och att rehabiliteringen inte är individ- och åldersanpassad. De dolda funktionshindrena får ofta konsekvenser för patienterna. Familjens och omgivningens bemötande kan vara ett stöd för att uppnå en bra återanpassning till livet. För att bättre kunna ge individuell och åldersanpassad omvårdnad vid stroke är det av stor betydelse att sjuksköterskan ser helheten av patienterna och är flexibel samt lyhörd till deras livssituation.