Syftet med denna studie var att få fördjupad kunskap om området mäns våld i nära relationer. I studien undersöktes hur verksamheter arbetar med män som frivilligt söker stöd och behandling för sitt våldsutövande samt hur professionella resonerar om orsaker till att män utövar våld. För att uppnå detta hade studien sin utgångspunkt i en kvalitativ metod där data samlades in via intervjuer med professionella som arbetade på olika kriscentrum alternativt avdelning för familjefrid i Sverige. För att analysera empirin användes Connells maskulinitetsteori med genusteorin i bakgrunden. Denna studies resultat visade att män som frivilligt söker behandling tar ansvar över sitt våldsutövande samt att psykiskt och latent våld var den vanligaste våldsformen i nära relationer. Den vanligaste behandlingsmetod som användes var Alternativ till våld (ATV) med inslag av KBT, psykoterapi, traumabehandling och MI. Orsakerna till våldet ansågs oftast vara en känsla av maktlöshet samt svårigheter i kommunikation och känslouttryck. Studiens resultat visade också att män som utövat hedersrelaterat våld och förtryck samt grovt våld inte frivilligt söker stöd för sitt våldsutövande. Slutsatsen är att problematiken med mäns våld i nära relationer är komplex. I enlighet med studiens resultat är slutsatsen att det potentiellt finns två olika målgrupper vad gäller män som utövar våld i nära relationer. Slutsatsen är också att männen som utövat våld i nära relationer och som frivilligt söker behandling kan uppleva sig otrygga med innebörden att de har dålig självkänsla. Vidare, kan uppväxtförhållanden och samhällets normer och förväntningar på män spela en roll för huruvida män utövar våld i nära relationer. Denna studies resultat tyder på att preventiva insatser för våld i nära relationer bör göras i tidig ålder. Vilket gör det betydelsefullt för det socialpedagogiska fältet då det handlar om fostran, social inlärning och socialisation.