Bakgrund: För de som överlever en stroke drabbas många av kraftiga funktionsnedsättningar. Nedsatt motorisk funktion är en av de vanligaste funktionsnedsättningarna. Spegelterapi är en relativt ny behandlingsmetod som visats ha god effekt på att återfå funktion. Det finns en kunskapslucka inom området och evidensen kring spegelterapi behöver stärkas. Där spelar litteraturöversikter en väsentlig roll för att uppdatera om det rådande evidensläget samt optimera framtida forskning.  Syfte: Att undersöka evidensläget för effekterna av spegelterapi på motorisk funktion i övre extremitet hos personer med hemipares efter stroke i ett subakut och kroniskt stadium.  Metod: Studien genomfördes med en litteraturstudie där randomiserade kontrollerade studier inkluderades. Sökningar genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl. Artiklarnas enskilda risk för snedvridning granskades enligt PEDro-scale och resultatets sammanvägda tillförlitlighet granskades enligt “Bedömning tillförlitlighet systematisk översikt”. Resultat: Totalt inkluderades nio artiklar där alla bedömdes ha låg risk för snedvridning enligt PEDro-scale. Av de nio visade fem artiklar en signifikant skillnad till interventionsgruppens fördel. Den sammanvägda bedömningen gällande effekten av spegelterapi på motorisk funktion i övre extremitet visade på en låg (++) tillförlitlighet enligt “Bedömning tillförlitlighet systematisk översikt”. Konklusion: Fler än hälften av studierna visade att spegelterapi har effekt och är en säker rehabiliteringsmetod för personer med stroke och nedsatt motorisk funktion i övre extremitet. Ytterligare forskning av hög kvalitet behövs för att säkert kunna styrka dess effektivitet. / Background: For those who survive a stroke, many suffer from severe disabilities. Impaired motor function function is one of the most common disabilities. Mirror therapy is a relatively new treatment method that has been shown to be effective in regaining function. There is a knowledge gap in this area, and the evidence regarding mirror therapy needs to be strengthened. Literature reviews play an essential role in updating the current state of evidence and optimizing future research. Purpose: To investigate the evidence regarding the effects of mirror therapy on motor function in the upper extremities of individuals with hemiparesis following stroke in a subacute and chronic stage. Method: The study was conducted through a literature review, including randomized controlled trials. Searches were conducted in the PubMed and Cinahl databases. The individual risk of bias of the articles was assessed using the PEDro scale, and the combined reliability of the results was assessed using the “Bedömning tillförlitlighet systematisk översikt”. Results: In total, nine articles were included, all assessed to have low risk of bias according to the PEDro scale. Of these nine, five articles demonstrated a significant advantage for the intervention group. The combined assessment regarding the effect of mirror therapy on upper extremity motor function showed low (++) reliability according to the "Bedömning tillförlitlighet systematisk översikt" Conclusion: More than half of the studies showed that mirror therapy is effective and a safe rehabilitation method for individuals with stroke and impaired motor function in the upper extremity. Further high-quality research is needed to definitively confirm its effectiveness.

Bakgrund I Sverige drabbas årligen 50 000 personer av förvärvad hjärnskada. Vanliga komplikationer är funktionsnedsättning i övre extremitet, skuldersmärta, spasticitet och sänkt livskvalitet. En fysioterapeutisk rehabiliteringsmetod som försöker minska dessa komplikationer, men som ännu inte utvärderats vetenskapligt är Vasa-konceptet. Syfte Att undersöka vilken effekt en fem veckor lång intervention enligt Vasa-konceptet hade på nämnda komplikationer hos tre personer med förvärvad hjärnskada. Metod   Studien har en Singel Subject Experimentell Design med AB-design för att kunna följa förändringsprocessen över tid hos tre individer. Utfallsmått var Reaching Performance Scale, Patient-Specifik Funktionell Skala, Numerisk Skala, Modifierad Ashworth Skala och Modifierad Short version of Stroke Specific Quality of Life Scale. Studien pågick under sex veckor. Data bearbetades med visuell analys av trender, lutning och stabilitet. Resultat Arm/handfunktionen ökade hos två av tre deltagare. Den självskattade arm/handfunktionen ökade hos samtliga deltagare. Skuldersmärtan slutade öka hos en deltagare och övriga hade ingen smärta under interventionen, förutom vid några enstaka tillfällen. Spasticiteten i armbågsflexorer ökade hos en deltagare och förblev oförändrad hos övriga. I handledsflexorer minskade spasticiteten hos två av deltagarna och var oförändrad hos en. Livskvaliteten ökade hos samtliga deltagare. Konklusion Interventionen i studien hade positiva effekter på arm/handfunktion, skuldersmärta och livskvalitet. Ytterligare studier krävs dock för att kunna bekräfta dessa effekter av Vasa-konceptet. / Background Each year 50 000 persons are affected by acquired brain injury in Sweden. Common complications include disability in the upper extremity, shoulder pain, spasticity and reduced quality of life. A physiotherapeutic rehabilitation method which tries to reduce these complications, but has not yet been evaluated scientifically is the Vasa-concept. Purpose To examine the impact of a five-week intervention with the Vasa-concept on the mentioned complications in three persons with acquired brain injury. Method The study has a Single Subject Experimental Design with an AB-design, focusing on changes over time in three individuals. Outcome measures were Reaching Performance Scale, Patient-Specific Functional Scale, Numeric scale, Modified Ashworth Scale and Modified Short version of Stroke Specific Quality of Life Scale. The entire study lasted for six weeks. Data were processed by visual analysis of trends, tilt and stability. Results Upper extremity function increased in two of three participants. Self-rated upper extremity function increased in all participants. Shoulder pain stopped to increase in one participant and did not occur in the remainders, except for a few occasions. Spasticity in elbow flexors increased in one participant and was unchanged in the remainders. In wrist flexors the spasticity decreased in two participants and was unchanged in one. Quality of life increased in all participants. Conclusion The intervention had positive effects on arm/hand function, shoulder pain and quality of life. Further studies are needed to confirm these effects of the Vasa concept.