Detta arbete handlar om förslag till direktiv COM(2016)723/F1och dess regler om rekonstruktionsplanen och gäldenärens avtal samt gällande rätt på samma område. Arbetet handlar om problematiken som råder i gällande rätt och om reglerna i förslaget skulle kunna åtgärda dessa problem vid implementering av reglerna i svensk rätt. I gällande rätt får gäldenärer som inlett företagsrekonstruktion skydd mot att motparten häver ett avtal om denne före beslutet om företagsrekonstruktion erhållit rätt att häva avtalet på grund av att gäldenären hamnat i dröjsmål med prestation. I förslaget ges gäldenären istället rätt att ansöka om att avbryta en eller flera borgenärers rätt att driva in sin fordran denne har mot gäldenären. I gällande rätt avseende rekonstruktionsplanen finns inga krav på innehåll eller att den ska fastställas av en myndighet. Den ska tillställas rätten och borgenärer men dessa har inget att invända mot gällande planens utformning eller innehåll. I förslaget ställs dels krav på vad planen ska innehålla samt att en ansvarig myndighet och borgenärerna ska bekräfta och anta planen. Det är dessa regler som granskas i uppsatsen och en analys sker utifrån problematiken som författaren identifierat i den gällande rätten och i vilken mån reglerna i förslaget kan lösa problemen.  Det författaren kommit fram till är att flertalet problem som identifierats avseende gäldenärens avtal går att lösa genom en implementering av direktivet. Andra problem är inte möjliga att lösa enbart genom reglerna i förslaget utan kan behöva kompletteras av andra regler i nationell rätt och vissa problem kanske det inte är lämpligt att lösa då det snarare skulle leda till att nya problem skulle uppkomma. Problemen som föreligger gällande rekonstruktionsplanen i gällande rätt skulle lösas genom en implementering av direktivet då det i gällande rätt råder en avsaknad av regler medan rekonstruktionsplanen är starkt reglerad i förslaget. / This essay is about the proposal for directive COM(2016)723/F1and its regulations regarding restructuring plan and debtors contracts along with the Swedish regulation of today regarding the same areas. The essay is about the problem areas in the Swedish regulation and to what extent the problems were to be solved by implementing the directive in Swedish law. According to Swedish law the debtors whose been granted restructuring receives a protection of their contracts meaning that the counterpart can’t cancel the contract if they before the initiation of corporate reconstruction had the right to cancel the contract due to the debtor’s delay. In the proposal the debtor are instead given the opportunity to apply for stay of individual enforcement actions, meaning that one or more creditors can’t collect their claim. There are no content requirements or requirements of acceptance regarding the restructuring plan in Swedish law. The debtor are to give the plan to a court of law and to the debtor’s creditors but neither have any right to object due to the plan being inadequate in some sort of way. The proposal presents regulations demanding both the contents of the plan as well as an authority to accept the plan and creditor’s right to vote for the plan’s acceptance. It’s these rules that are being reviewed in the essay and the author presents an analysis based on the problem areas in Swedish law and to what extent the regulations in the proposal can solve the problems.  The author’s conclusion is that multiple problems identified in Swedish law considering debtors contracts is possible to solve by implementing the directive. Other problems aren’t possible to resolve merely by the regulations in the proposal but might be able to solve by supplementing them with national regulations and lastly some problems might not be appropriate to solve because it might lead to new problems occurring. The problems due to the restructuring plan in Swedish law would be solved by implementing the directive since there is a lack of rules in Swedish law while the plan is highly regulated in the proposal.

<p>Problemformulering: Den huvudsakliga fråga jag ställt mig inför detta arbete är:"Skall kostnaden för att återställa den av konkursgäldenären förhyrda lokalen betraktas som en fordran för vilken konkursboet är betalningsansvarigt, eller skall kostnaden få göras gällande i konkursen av hyresvärden - och i sådant fall som en prioriterad eller oprioriterad fordran ?"</p><p>Syfte: Mitt syfte med denna uppsats är att klargöra om kostnader för återställning av en lokal skall ses som en massafordran eller en konkursfordran samt om, för det fall den kan göras gällande i konkursen, hyresborgenären har förmånsrätt för sin fordran.</p><p>Metod: Jag har utgått från lagtext, förarbeten, rättspraxis och doktrin inom områdena hyresrätt och obeståndsrätt, med bäring på min frågeställning, för att på så sätt skapa en grund för mina slutsatser inom ett delvis oreglerat område.</p><p>Avgränsningar: Jag har begränsat mitt arbete till att omfatta endast svenska juridiska personers konkurs inträffade i Sverige. Vad gäller hyreslägenheter har jag endast tagit upp frågor rörande lokaler förhyrda för bedrivande av hyresgästens näringsverksamhet.</p><p>Resultat: Kostnaderna för återställning av lokal är en fordran som hyresvärden får göra gällande i konkursen. I den mån fordran ryms inom ett beloppmotsvarande tre månadshyror exklusive mervärdesskatt, är hyresborgenären berättigad till förmånsrätt för sin fordran. Träder konkursboet in i hyresavtalet kommer dock samtliga avtalsförpliktelser att omfattas av massaansvar för boet eftersom rätt till partiellt inträde saknas i svensk rätt. Ett inträde i hyresavtalet förutsätter en uttrycklig förklaring från konkursboets sida. Omfattningen av återställningskostnaderna är svår att fastställa till någon förutsägbar nivå, men hyresgästen är i princip skyldig att återställa lokalen i det skick den var i vid tillträdet, dock med hänsyn tagen till förslitning genom avtalsenligt nyttjande.</p>

Problemformulering: Den huvudsakliga fråga jag ställt mig inför detta arbete är:"Skall kostnaden för att återställa den av konkursgäldenären förhyrda lokalen betraktas som en fordran för vilken konkursboet är betalningsansvarigt, eller skall kostnaden få göras gällande i konkursen av hyresvärden - och i sådant fall som en prioriterad eller oprioriterad fordran ?" Syfte: Mitt syfte med denna uppsats är att klargöra om kostnader för återställning av en lokal skall ses som en massafordran eller en konkursfordran samt om, för det fall den kan göras gällande i konkursen, hyresborgenären har förmånsrätt för sin fordran. Metod: Jag har utgått från lagtext, förarbeten, rättspraxis och doktrin inom områdena hyresrätt och obeståndsrätt, med bäring på min frågeställning, för att på så sätt skapa en grund för mina slutsatser inom ett delvis oreglerat område. Avgränsningar: Jag har begränsat mitt arbete till att omfatta endast svenska juridiska personers konkurs inträffade i Sverige. Vad gäller hyreslägenheter har jag endast tagit upp frågor rörande lokaler förhyrda för bedrivande av hyresgästens näringsverksamhet. Resultat: Kostnaderna för återställning av lokal är en fordran som hyresvärden får göra gällande i konkursen. I den mån fordran ryms inom ett beloppmotsvarande tre månadshyror exklusive mervärdesskatt, är hyresborgenären berättigad till förmånsrätt för sin fordran. Träder konkursboet in i hyresavtalet kommer dock samtliga avtalsförpliktelser att omfattas av massaansvar för boet eftersom rätt till partiellt inträde saknas i svensk rätt. Ett inträde i hyresavtalet förutsätter en uttrycklig förklaring från konkursboets sida. Omfattningen av återställningskostnaderna är svår att fastställa till någon förutsägbar nivå, men hyresgästen är i princip skyldig att återställa lokalen i det skick den var i vid tillträdet, dock med hänsyn tagen till förslitning genom avtalsenligt nyttjande.