Uttag av grundvatten är viktigt då det förser nästan hälften av befolkningen i Sverige med dricksvatten. Vid uttag som leder till avsänkning av grundvattennivån kan en inträngning av organiskt material uppstå om det finns ett intilliggande ytvattendrag, ett fenomen som kallas inducerad infiltration. Nackdelarna vid den här typen av läckage från ytvatten är att det är svårt att kontrollerna och att det organiska materialet förbrukar syre, vilket i sin tur kan leda till att järn och mangan löses ut i grundvattenmagasinen. Omformningen från ytvatten till grundvatten går för fort och vattnet renas sämre med risken att också dricksvattenkvalitén försämras. I den här rapporten gjordes en kartläggning som markerade riskområden för inducerad infiltration i Sverige. Dessa områden visade sig finnas jämnt utspridda över hela landet. En närmare undersökning gjordes av mätserier från Gävleåsen och Vanåsen, två åsar som huserar grundvattentäkter. Vanåsen representerades endast av en mycket liten markering i kartläggningen men där visade sig en tydlig ökning av organisk halt och stora problem, medan Gävleåsen var mer synlig i kartan utan att ge något entydigt resultat av ökande halter. Slutsatsen är att där uppförande av vattentäkter planeras måste noggranna analyser utföras för att få en helhetsbild av området, intilliggande ytvattendrag och grundvattenflödets riktningar. / The use of groundwater is important as it supplies almost half of the population in Sweden with drinking water. In the case of withdrawals that lead to a lowering of the groundwater level, an intrusion of organic material might occur if there is an adjacent surface watercourse, a phenomenon known as induced infiltration. The disadvantages of this type of leakage from surface water is that it is difficult to control and that the organic material consumes oxygen, which in turn can lead to iron and manganese being dissolved in the groundwater reservoirs. The transformation from surface water to groundwater goes too fast and the water isn’t filtered good enough with the risk that the quality of the drinking water also deteriorates. In this report, a mapping study was made to mark risk areas for induced infiltration in Sweden. These areas proved to be evenly distributed throughout the country. A closer examination was made of series of measurements from Gävleåsen and Vanåsen, two ridges with groundwater sewers. Vanåsen was only represented by a very small mark in the mapping, but there was a clear increase in organic content and major problems, while Gävleåsen was clearly visible in the map without giving any univocal result of increasing concentrations. The conclusion is that where construction of water sources is planned, detailed analyzes must be carried out in order to obtain an overall picture of the area, adjacent surface watercourses and the directions of the groundwater flow.

Detta projekt behandlar hur vatten rör sig i Gävleåsen, det vill säga åsens hydrogeologiska förhållanden. Gävle kommun tar sitt dricksvatten från Gävleåsens grundvattenmagasin. För att öka grundvattenbildningen i åsen används konstgjord infiltration av åvatten och grundvatten genom infiltrationsbassänger, infiltrationsbrunnar och en sprinkleranläggning. Projektet initierades med bakgrund att grundvattennivåerna i Gävle kommuns grundvattentäkt sjunker på grund av vattenuttaget. Syftet med projektet var att bestämma om variationer i halt löst syre, organiskt material, an- och katjoner samt stabila syre- och väteisotoper kunde användas för att förklara de hydrogeologiska förhållandena i Gävleåsen. Även storleken på flödet uppströms och nedströms om infiltrationsanläggningen samt blandningsförhållandet nedströms skulle fastställas. Tre modeller över hur flödet varierade i åsen utformades på grund av den stora osäkerhet som fanns vid uppskattning av åsens mättade hydrauliska konduktivitet som användes vid flödesberäkningarna. I den första modellen antogs att flödesmassbalansen i åsen stämde, det vill säga att flödet nedströms var en summa av flödet uppströms om och flödet från infiltrationsanläggningen. Den andra modellen byggde på att det skedde ett okänt nettoutflöde från åsen mellan flödet uppströms och flödet nedströms om infiltrationsanläggningen. Att vatten istället skulle ha tillkommit till akviferen från exempelvis Gavleån eller genom inträngning av äldre grundvatten undersöktes med den tredje modellen. Uppställning av en isotopmassbalans för de olika modellerna tydde på att alla modeller kunde vara en möjlig bild av hur flödena i Gävleåsens akvifer förhöll sig till varandra och infiltrationsflödet genom infiltrationsanläggningen. Vid beräkning av blandningsförhållandet mellan grund- och åvatten nedströms om infiltrationsanläggningen visade både syreisotopsberäkningar och beräkningar med kloridjoner att cirka 25 procent åvatten tillkommit i akviferen. De kemiska parametrarna löst syre och organiskt material visade sig inte vara lämpliga som spårämnen för att bestämma källor till ett flöde. Dock kan dessa parametrar användas för att bedöma om det skett en förändring i vattenkvaliteten.