Diss. Göteborg : Univ., 2003.

Syftet med rapporten är att med lagstiftningen kring dricksvattenfilter upp till 50 p.e. som grund kunna skapa en rutin för hur tester ska gå till för filtren i en testbäddsanläggning. Hur ska en gemensam testrutin vara utformad för bäst bedömning av dricksvattenfilter idag?   Rapporten är en litteraturstudie i form av både hemsidor och lagstiftning. Informationen från hemsidorna har hämtats från relevanta företag i form av exempelvis Livsmedelsverket och liknande organisationer som arbetar med dricksvattenfrågor. Medan den lagstiftade informationen har hämtats från exempelvis Statens Offentliga Utredning och liknande. Flera av referenserna som är använda har uppbackning från flera andra källor vilket bör betyda att informationen är pålitlig. Lagstiftningen är utgångspunkten för ett fungerande Sverige vilket också bör betyda att den är tillförlitlig.   Det har även gjorts en enkätundersökning via mail där cirka 50 företag inom dricksvattenfilter branschen tillfrågats vad dessa tycker om olika påståenden. Frågorna baserades på ett redan framtaget förslag till en testrutin som författaren tagit fram tidigare. Metoden valdes på grund av att det är svårt att få en klar bild av vad marknaden är intresserad av att undersöka utan att fråga dem.   Vatten i sin råa form H2O varken smakar eller luktar något. Det kan dock förändras när det kommer i kontakt med andra material. Detta på grund av att vatten är lättlösligt och på så sätt löser ut andra ämnen. Därför är det viktigt att det är säkra material som används vid dricksvattenhantering då konsumenten annars kan få i sig ohälsosamma ämnen via dricksvattnet. Boverket tillsammans med Livsmedelsverket samt Kemikalieinspektionen ska konstruera en plattform där berörda parter lätt ska hitta information angående godkända material i kontakt med dricksvatten.   Det är cirka 1,2 miljoner hushåll i Sverige (både permanenta- och fritidsboenden) som får sitt dricksvatten från egen brunn. Det ligger på brunnsägarens egna ansvar att dricksvattnet har en bra kvalitet. Det finns ingen lagstiftning kring kontroll av eget dricksvatten. Rekomendationen lyder provtagning vart tredje år om brunnen endast försörjer ett hushåll men varje år om det är fler hushåll än så. Cirka 1/5 av allt dricksvatten beräknas vara otjänligt.   Det finns många olika typer av filter och metoder vilket kan göra det förvirrande och svårt för personer att välja rätt. Några olika typer är Jonbytarfilter, Aktivt kol, Omvänd osmos, sandfilter, Luftfilter, Patronfilter, UV-ljus och kalkfilter. Filtren har olika egenskaper och arbetar på olika sätt. Enligt WHOs riktlinjer för tjänligt dricksvatten är många ämnen med utan gränsvärden då WHO inte anser att koncentrationerna kommer upp i sådan mängd att det påverkar människan negativt.  Exempel på dessa är pH, järn, klorid, mangan och kalium. Även EU har en lista för tjänligt dricksvatten vilken Livsmedelsverket baserar sina gränsvärden på.   Den föreslagna testrutinen blev något kortare samt snällare än rutinen som den grundade sig på. Den redovisas i Bilaga 2 tillsammans med enkäten som skickades ut till företagen för att få veta vad de tyckte om förslaget på testrutinen. Dricksvattenfiltren ska testas i 32 veckor då bland annat funktionen under och efter ett strömavbrott ska testas. Även hur filtret klarar reningen vid högt flöde samt inget flöde under ett visst antal timmar respektive veckor. / The purpose of this thesis is, with the laws regarding drinking water filter up to 50 P.E. as the basis, to create a routine for how the tests should be for the filters in a test-bed facility. How will a common test routine be designed for better assessment of drinking water filters today?   The thesis is based a literature study in the form of both websites and legislations. The information have been retrieved from the websides of relevant companies such as, the National Food Agency (NFA) and similar organizations working on drinking water issues. While the legislations have been taken from, for example, National Public Investigation and/or likewise. Several of the references that are used have backing from several other sources which should mean that the information is reliable. The legislation is the starting point for a functioning Sweden which should mean that it is reliable.   It has also been conducted a survey through email, where approximately 50 companies in the drinking water filter industry were asked what they think about various statements. The questions were based on an already developed proposals for a test routine that the author developed earlier. This method was chosen because it is difficult to get a clear picture of what the market is interested in examining without asking them.   Water in its raw form H2O does not taste or smells anything. It can, however, change when it is in contact with other materials. This is because water is highly soluble and thus dissolves other substances. Therefore it is important that materials used in drinking water treatment should be safe where the consumer might otherwise ingest unhealthy substances through drinking water. Building and Planning Agency together with the National Food Administration and the Swedish Chemicals Agency will design a platform where stakeholders can easily find information regarding approved materials in contact with drinking water.   There are approximately 1.2 million households in Sweden (both permanenta- and leisure accommodations) who receive their drinking water from private well. It is therefore the well owner's responsibility to make sure that the drinking water has a good quality. There is no legislation on the control of its own drinking water. The recommendation suggest sampling every three years on the well if it only supplies a household but every year if there are more than one household that are supplied. Approximately 1/5 of all drinking water is estimated to be unfit.   There are many different types of filters and methods which can make it confusing and difficult for people to choose the right one. Some of those types are ion exchange, activated carbon, reverse osmosis, sand filters, air filters, cartridge filters, UV light and scale filter. The filters have different characteristics and work in different ways. According to WHO guidelines for safe drinking water. Many substances are not regulated with any limits as long as the WHO does not consider that the concentration of that substance will be sufficient enough to affect people negatively. Examples of these are pH, iron chloride, manganese and potassium. Although EU has a list of safe drinking water which NFA base their limits on.   The proposed test routine became somewhat shorter and less strict than the routine as it was based on. It is reported in Appendix 2 together with the questionnaire sent out to businesses to find out what they thought about the proposal on the test routine. Drinking water filters should be tested in 32 weeks during which a power failure will be simulated. It is even recommended that the capability of the filter should be tested at high flow and no flow for a certain number of hours during each week.

This study describes what impact activity within Wifstas, Matfors,Grönstas and Nolbys water protection areas have on the quality of the drinkingwater. It considers the use of the area, environmentally dangerous activitiesin the past and present, the geology’s part, what harm hydroelectric power damsmay cause if they break and how climate change might affect the area in thefuture. It also takes into consideration activities outside the waterprotection areas which might have a suspected impact on the water quality. Theresults of the study are that pollution from infrastructure such as roads, orwastewater from treatment plants may cause occasional contamination of thedrinking water, foremost due to flooding. Substances in the ground which areoriginating from agriculture, forestry and environmentally dangerous activitiesin the past and present, may diffuse into the surface water or ground waterwith a possible negative effect on the drinking water today or in the future.The largest threats to the water quality is in case of an accident withpetroleum products from traffic or hydroelectric power dams. In a case of a dambreakage in Bergeforsen the water supply from Wifstas water source woulddecrease dramatically. The climate change might cause a change of use of theground area in the future.

Legionellabakterien orsakar den så kallade legionärssjukan vilken är en form av lunginflammation med hög dödlighet. Bakterien lever i färskvatten och finns naturligt i våra sjöar och vattendrag. Enligt Smittskyddsinstitutet trivs Legionellabakterien i temperaturintervallet 20°C till 42°C med en optimal tillväxt vid 35°C, bakterien lever dock redan från 0°C. Vi har i denna undersökning försökt utreda om legionella kan vara en risk ombord i fartyg. Eftersom tester för förekomsten av legionellabakterier inte ingår i de krav som ställs på dricksvattenkvaliteten ombord, har vi kontaktat fem rederier för att fråga om de har utfört några utökade tester där legionella ingår. Av dessa fem rederier hade tre aldrig testat sitt dricksvatten för legionella och två hade testat och påträffat legionella. Då många av de komponenter som ingår i dricksvattenförsörjningen var placerade i maskinrummet där en omgivningstemperatur mellan 20°C - 42°C var vanligt förekommande, och det faktum att dricksvattensystemen ombord ofta var långa med många tappställen som kunde ge upphov till stillastående vatten, kunde det konstateras att legionella mycket väl kan vara en risk ombord. / The Legionella bacteria cause the so called Legionnaires' disease which is a form of pneumonia with high mortality. The bacterium lives naturally in freshwater lakes and other freshwater sources. According to Smittskyddsinstitutet the bacteria thrives in the temperature interval 20°C - 42°C with an optimal growth at 35°C. However, the bacteria can live in temperatures down to 0°C. In this study we have tried to determine if legionella could be a risk onboard ships. Since testing for legionella bacterium is not required according to regulations, we decided to contact five shipping companies in order to establish if they have ever taken any tests for legionella. Three of those shipping companies had never tested for legionella the other two had tested and found legionella in their drinking water system. Since many components included in the drinking water system were placed in the engine room where the ambient air temperature usually is between 20°C - 42°C, and the fact that the drinking water system often includes long piping’s and many consumers which can lead to standing water, we could conclude that legionella very well could be a risk onboard.

The objective of this report was to analyse and compare vulnerability and preparation in Swedish municipal drinking water production, in case the commonly used water sources were inoperative. Methods used were a questionnaire and a less extensive study of regulations for water protection areas. The questionnaire was answered by 41 Swedish municipalities. A handful of them were companies co-owned by a few municipalities. Only one out of four municipalities had source protection areas to all their water sources and for many sources the protection was not satisfactory. Two municipalities in the study had no water sources of their own. Instead they bought all their drinking water from a company. This was considered an element of risk. It was also considered risky to have only a few water sources of the same type (groundwater or surface water). In this case it is extra important that there are other ways to prepare and deliver water. Half of the municipalities in the study had a substitute water source but an evaluation found half of these water sources deficient in at least one perspective. There were mainly three reasons why some municipalities did not have a water source substitute. These reasons were financial limitations, difficulties finding a water source with enough capacity and that the preparation had been found adequate without a water source substitute. The last argument was the most common and has occasionally been found accurate. One third of all the municipalities were still inadequately prepared for possible emergencies affecting water production.

Diss. (sammanfattning) Örebro : Örebro universitet, 2007. / Härtill 5 uppsatser.

Abstract The knowledge about pesticide residue in private wells is not well documented in Sweden.Previous studies have detected pesticide residue in private wells, this issue is what made themunicipality of Laholm commission the study. The purpose was to collect water samples from50 private wells in Laholm and have them analyzed for traces of pesticides. The wells in thestudy are spread geographical over the entire municipality. The analysis of the water sampleswas carried out by the accredited laboratory Eurofins. Nine of the 50 wells in this studycontained residue of pesticides and two of these exceeded the allowed concentration of 0,1 μg/l.Nine different pesticides were detected, among these were BAM, Atrazin and breakdownproducts from Metribuzin. These pesticides were mostly found in older dug wells. The result alsoindicates that occurrence of pesticide residue is more frequent in areas of agricultural activity.These areas should therefore be investigated further. Not all substances that were found are usedfor agriculture. Substances that have been banned for a long time were found in the samples.This highlights the importance of adequate control of new pesticides considered for commercialuse.

<p>Sammanfattning</p><p>De dricksvattenresurser som finns i dag globalt sett är ojämnt fördelade över såväl kontinent</p><p>som mindre geografiska enheter. Det beror både på vattnets kretslopp och på andra faktorer</p><p>som mänskligt räckhåll och teknisk räckvidd. Det mänskliga räckhållet symboliseras av lagar,</p><p>ägande, attityder och ekonomi i denna uppsats och tekniken framstår som en pådrivande</p><p>faktor för utveckling vad gäller rening och transport av dricksvatten. Uppsatsen diskuterar</p><p>även hållbarhet som begrepp och hur det kan relateras till dricksvatten, samt andra</p><p>angreppssätt av dricksvatten som dels en livsviktig resurs, dels en handelsvara.</p><p>Syftet med uppsatsen är att kartlägga Sveriges möjligheter att exportera dricksvatten till andra</p><p>länder utifrån följande frågeställningar:</p><p>1. Kan man äga vatten?</p><p>2. Vad innebär hållbarhet i relation till dricksvatten? Och är vattenexport en hållbar</p><p>lösning på dricksvattenproblem?</p><p>3. Hur ser Sveriges möjligheter ut att exportera vatten till andra länder och var skulle ett</p><p>sådant uttag ske?</p><p>För att få svar på detta har Sveriges sötvattenstillgångar till stor del kartlagts och vad som</p><p>gäller kring dessa beträffande ägande, lagar, regler och uttag. För att ge en bild av hur</p><p>Sveriges tillgångar av dricksvatten ser ut består undersökningen dels i sekundär och primär</p><p>data. Primärdata har bestått av intervjuer med sju respondenter som på olika sätt anses som</p><p>insatta i ämnet. Intervjufrågorna har berört ägande av vatten, prissättning, lagar och teknik,</p><p>men även mer direkta frågor om Sveriges möjligheter att exportera dricksvatten och vad det</p><p>skulle kunna ge för olika för och nackdelar.</p><p>Sekundärdata består i framförallt rapporter från Naturvårdsverket, som beskriver Sveriges</p><p>ytvatten tillgångar och SGUs rapport om Sveriges grundvatten. Dessa har legat som underlag</p><p>för att kartlägga uttag som sker och vilken typ av påverkan på sötvattnet som sker och var.</p><p>I slutdiskussionen sammanfattas fakta och teori med författarens egna reflektioner.</p><p>Slutresultatet blev att man inte kan äga vatten, men man kan nyttja det på olika sätt med vissa</p><p>begräsningar. Hållbarhet visade sig vara ett osäkert begrepp i förhållande till dricksvatten</p><p>eftersom att förenligheten mellan ekonomi, sociala aspekter och miljö ofta brister i samband</p><p>med dricksvatten. Dricksvatten innehåller därför ett stort mått av osäkerhet. På grund av detta</p><p>ansåg majoriteten av respondenterna att dricksvattenexport är en ganska kortsiktig lösning</p><p>som inte är hållbar i längden, även om det fanns röster som såg dricksvatten som något</p><p>positivt. Om Sverige kan exportera dricksvatten till andra länder är fortfarande oklart då</p><p>intervjupersonernas svar skiljer sig från varandra, dessutom är ägandet av en vara en</p><p>förutsättning för att kunna exportera den, och i Sverige äger ingen vattnet, enligt de flesta</p><p>respondenterna.</p><p>Sveriges styrka vid en export är enligt majoriteten av respondenterna våra goda resurser av</p><p>sötvatten, även om några såg brister även här. Svagheten är enligt majoriteten avståndet</p><p>mellan Sverige och marknaden, vilket i sin tur främst ha visat sig vara fysiskt avstånd, men</p><p>även emotionell avstånd i form av förbindelser och säkerhetsfrågor. Om Sverige skulle</p><p>exportera dricksvatten är enligt undersökningen det bästa alternativet de nordligaste delarna</p><p>av landet. Dels på grund av att tillgången enligt intervjupersonerna är som störst här, och dels</p><p>för att rapporter från Naturvårdsverket och SGU visar att uttag, mänsklig påverkan och</p><p>befolkningsökningen förväntas vara som lägst här.</p> / <p>The drinking water in the global world today are not equally divided over continents or</p><p>smaller geographical units. It depends both on the waters natural cycle and other factors, such</p><p>as human reach and technical range. The human reach is symbolised by laws, ownership,</p><p>attitudes, and economics in this assignment and the technical range is a factor that drives</p><p>development forward in purifying and transport of drinking water. This paper also discuss</p><p>sustainable development as a concept and how it can be related to drinking water. The paper</p><p>also discuss other ways to view water as both a vital resource and a merchandise.</p><p>The purpose of this paper is to survey Sweden’s possibility to export drinking water to other</p><p>countries on the basis of these questions:</p><p>1. Is it possible to own water?</p><p>2. What does sustainability mean in a relation to drinking water and is an export of</p><p>drinking water a sustainable solution to drinking water problems?</p><p>3. Which are the possibilities to export water from Sweden to other countries and where</p><p>should the withdrawal take place?</p><p>To get an answer to this question, the freshwater supply in Sweden is described in this paper,</p><p>and also the rules that affect it, such as laws, ownership and withdrawal. To create an image</p><p>of Sweden’s supply of drinking water the investigation includes both secondary and primary</p><p>data. The primary data are built upon interviews with seven persons which in different ways</p><p>are working with drinking water questions. The interviews includes questions about</p><p>ownership and water, price and water, laws and technique regarding water and also more</p><p>direct questions about the possibilities for Sweden to export drinking water to other countries</p><p>and the positive and negative aspects that comes up with this kind of export.</p><p>The data that is secondary is based on reports from Naturvårdsverket and Sweden’s</p><p>Geological investigation (SGU) in Sweden. These reports describes Swedens supply of</p><p>surface water and groundwater.</p><p>The result of this paper is that you can’t own water, but one can use it in different ways whit</p><p>some limitations. Sustainability is an uncertain concept in a relation to drinking water,</p><p>because economics, environment and social aspects are not always compatible in the</p><p>sustainable thought. Drinking water and the problems around it therefore includes a big</p><p>measure of insecurity. The majority of the interviewed therefore saw an export of drinking</p><p>water as an untenable, short-term solution of drinking water problems. If Sweden can export</p><p>water or not is still unclear, because the persons interviewed has different answers to this</p><p>question. Besides, ownership of a resource is a basic condition for one to export and sale it</p><p>and no one owns the water in Sweden, according to the persons that was interviewed.</p><p>Sweden’s strength is, according to the persons interviewed, the state’s big surplus of water,</p><p>and the weakness depends on the big distance between Sweden and the water market.</p><p>If Sweden should decide to export drinking water the best alternative of withdrawal would be</p><p>in the north part of the country. This because the surplus is big there and in the future</p><p>pollution on water expects be low in this area, according to Naurvårdsverket and Sweden’s</p><p>geological institution.</p>

Sammanfattning De dricksvattenresurser som finns i dag globalt sett är ojämnt fördelade över såväl kontinent som mindre geografiska enheter. Det beror både på vattnets kretslopp och på andra faktorer som mänskligt räckhåll och teknisk räckvidd. Det mänskliga räckhållet symboliseras av lagar, ägande, attityder och ekonomi i denna uppsats och tekniken framstår som en pådrivande faktor för utveckling vad gäller rening och transport av dricksvatten. Uppsatsen diskuterar även hållbarhet som begrepp och hur det kan relateras till dricksvatten, samt andra angreppssätt av dricksvatten som dels en livsviktig resurs, dels en handelsvara. Syftet med uppsatsen är att kartlägga Sveriges möjligheter att exportera dricksvatten till andra länder utifrån följande frågeställningar: 1. Kan man äga vatten? 2. Vad innebär hållbarhet i relation till dricksvatten? Och är vattenexport en hållbar lösning på dricksvattenproblem? 3. Hur ser Sveriges möjligheter ut att exportera vatten till andra länder och var skulle ett sådant uttag ske? För att få svar på detta har Sveriges sötvattenstillgångar till stor del kartlagts och vad som gäller kring dessa beträffande ägande, lagar, regler och uttag. För att ge en bild av hur Sveriges tillgångar av dricksvatten ser ut består undersökningen dels i sekundär och primär data. Primärdata har bestått av intervjuer med sju respondenter som på olika sätt anses som insatta i ämnet. Intervjufrågorna har berört ägande av vatten, prissättning, lagar och teknik, men även mer direkta frågor om Sveriges möjligheter att exportera dricksvatten och vad det skulle kunna ge för olika för och nackdelar. Sekundärdata består i framförallt rapporter från Naturvårdsverket, som beskriver Sveriges ytvatten tillgångar och SGUs rapport om Sveriges grundvatten. Dessa har legat som underlag för att kartlägga uttag som sker och vilken typ av påverkan på sötvattnet som sker och var. I slutdiskussionen sammanfattas fakta och teori med författarens egna reflektioner. Slutresultatet blev att man inte kan äga vatten, men man kan nyttja det på olika sätt med vissa begräsningar. Hållbarhet visade sig vara ett osäkert begrepp i förhållande till dricksvatten eftersom att förenligheten mellan ekonomi, sociala aspekter och miljö ofta brister i samband med dricksvatten. Dricksvatten innehåller därför ett stort mått av osäkerhet. På grund av detta ansåg majoriteten av respondenterna att dricksvattenexport är en ganska kortsiktig lösning som inte är hållbar i längden, även om det fanns röster som såg dricksvatten som något positivt. Om Sverige kan exportera dricksvatten till andra länder är fortfarande oklart då intervjupersonernas svar skiljer sig från varandra, dessutom är ägandet av en vara en förutsättning för att kunna exportera den, och i Sverige äger ingen vattnet, enligt de flesta respondenterna. Sveriges styrka vid en export är enligt majoriteten av respondenterna våra goda resurser av sötvatten, även om några såg brister även här. Svagheten är enligt majoriteten avståndet mellan Sverige och marknaden, vilket i sin tur främst ha visat sig vara fysiskt avstånd, men även emotionell avstånd i form av förbindelser och säkerhetsfrågor. Om Sverige skulle exportera dricksvatten är enligt undersökningen det bästa alternativet de nordligaste delarna av landet. Dels på grund av att tillgången enligt intervjupersonerna är som störst här, och dels för att rapporter från Naturvårdsverket och SGU visar att uttag, mänsklig påverkan och befolkningsökningen förväntas vara som lägst här. / The drinking water in the global world today are not equally divided over continents or smaller geographical units. It depends both on the waters natural cycle and other factors, such as human reach and technical range. The human reach is symbolised by laws, ownership, attitudes, and economics in this assignment and the technical range is a factor that drives development forward in purifying and transport of drinking water. This paper also discuss sustainable development as a concept and how it can be related to drinking water. The paper also discuss other ways to view water as both a vital resource and a merchandise. The purpose of this paper is to survey Sweden’s possibility to export drinking water to other countries on the basis of these questions: 1. Is it possible to own water? 2. What does sustainability mean in a relation to drinking water and is an export of drinking water a sustainable solution to drinking water problems? 3. Which are the possibilities to export water from Sweden to other countries and where should the withdrawal take place? To get an answer to this question, the freshwater supply in Sweden is described in this paper, and also the rules that affect it, such as laws, ownership and withdrawal. To create an image of Sweden’s supply of drinking water the investigation includes both secondary and primary data. The primary data are built upon interviews with seven persons which in different ways are working with drinking water questions. The interviews includes questions about ownership and water, price and water, laws and technique regarding water and also more direct questions about the possibilities for Sweden to export drinking water to other countries and the positive and negative aspects that comes up with this kind of export. The data that is secondary is based on reports from Naturvårdsverket and Sweden’s Geological investigation (SGU) in Sweden. These reports describes Swedens supply of surface water and groundwater. The result of this paper is that you can’t own water, but one can use it in different ways whit some limitations. Sustainability is an uncertain concept in a relation to drinking water, because economics, environment and social aspects are not always compatible in the sustainable thought. Drinking water and the problems around it therefore includes a big measure of insecurity. The majority of the interviewed therefore saw an export of drinking water as an untenable, short-term solution of drinking water problems. If Sweden can export water or not is still unclear, because the persons interviewed has different answers to this question. Besides, ownership of a resource is a basic condition for one to export and sale it and no one owns the water in Sweden, according to the persons that was interviewed. Sweden’s strength is, according to the persons interviewed, the state’s big surplus of water, and the weakness depends on the big distance between Sweden and the water market. If Sweden should decide to export drinking water the best alternative of withdrawal would be in the north part of the country. This because the surplus is big there and in the future pollution on water expects be low in this area, according to Naurvårdsverket and Sweden’s geological institution.

Rapporten är ett resultat av en undersökning som initierades av att man i Motala kommun ville sluta använda sig av kloramin för dricksvattendesinfektionen vid sitt ytvattenverk i Råssnäs. Man ville utesluta ammoniak vid dricksvattenframställningen och övergå till att enbart desinficera med hypoklorit. Råssnäs tar sitt råvatten från Vättern och det färdiga vattnet distribueras sedan upp till 30 km från verket. I samband med att man ville göra förändringen var man intresserad av att veta hur man utför desinfektion vid andra vattenverk med liknande förutsättningar d.v.s. råvatten från Vättern och långa distributionsvägar. Med utgångspunkt från dessa förutsättningar valdes kommunerna Askersund och Jönköping samt kommunalförbundet Skaraborgsvatten ut för att tillfrågas om hur man där arbetar med sin dricksvattendesinfektion. Undersökningen begränsas av att endast tre kommunala aktörer deltog men dessa bedömdes vara de som bäst uppfyllde de angivna förutsättningarna. Från de avgivna svaren kan man dra slutsatsen att båda metoderna, desinfektion med kloramin eller enbart hypoklorit, används och tycks fungera bra. Problem uppstår i första hand under den varma delen av året då vattnet i ledningarna värms upp vilket kan främja den mikrobiella tillväxten. Åtgärden blir i sådana fall i första hand att utföra stödklorering ute på nätet. Desinfektions metoderna mella kommunerna/kommunalförbundet varierar. I Askersund doseras endast hypoklorit och man har inga erfarenheter från andra metoder. I Jönköping har man i sitt största verk nyligen övergått från kloramin till enbart hypoklorit och fick i samband med detta under den första tiden många klagomål på dålig smak och lukt hos dricksvattnet. Problemen avtog efterhand och efter ett halvår hade klagomålen upphört. Man tror att störningarna uppstod då biofilmen i ledningsnätet regerade på den kraftigare kloreringen för att därefter gradvis anpassa sig till nya förhållanden. Skaraborgsvatten använder sig av både förklorering med hypoklorit samt efterklorering med klor och ammoniak. Halva klormängden bildar då kloramin med ammoniaken medan den andra halvan reagerar med en momentan desinficerande effekt. De erhållna svaren visar också att UV-ljus används, eller planeras att användas, och byggs ut inom verksamheten hos alla de tre tillfrågade dricksvattenproducenterna. Rådet till Motala blir att man provar att avsluta ammoniakdoseringen och övergår till enbart hypoklorit. Dock bör man under en tid efter förändringen, för att undvika att störningar uppstår, utöka kontrollen av vattnet genom extra provtagning på lämpliga platser ute i ledningsnätet och då framförallt efter sommaren då vattnet är som varmast. Det är även lämpligt att förbereda för att kunna stödklorera, förslagsvis ute vid tryckstegringsstaioner, samt att ytterligare bygga ut användningen av UV-ljus ute på nätet vid t.ex. tryckstegringar och reservoarer.