Sustainable intensification of agricultural will be crucial in the future to feed a growing population and address ongoing climate changes. Ethiopia is still dominated by traditional agricultural practices and the population is expected to increase from todays 110 million to 174 million in 2050, making sustainable implementations of intensified agricultural methods crucial. In this study, two watersheds with differences in agricultural intensification and geophysical attributes in Amhara region, north western Ethiopia, are evaluated based on nitrogen content in wells. An attempt to explain the differences in contamination levels of nitrate between the two watersheds are done by examining the usage of fertilisers, amount of livestock and irrigation habits as well as topography. The result showed that the less intensified watershed exceeded the WHO guidelines for nitrate more frequently than the more intensified watershed. Temporal patterns in contamination levels in specific wells could be seen in both watersheds, where the WHO guidelines being most frequently exceeded in July and September versus July and November for the watersheds respectively. No significant correlations between nitrate concentration and explaining parameters were detected in any of the watersheds. The methods used in this paper could not explain the variations in contamination levels. The results imply that the nitrate responses are very site-specific. Evaluations including more precise details on crop management and subsurface flow patterns as well as on other factors influencing contamination levels in wells, such as distance to household and cattle, are needed in further investigations as agriculture continues to intensify / En hållbar utveckling av jordbruket kommer att vara avgörande för att föda en växande befolkning och möta pågående klimatförändringar. I Etiopien domineras jordbruket av traditionella metoder och befolkningen i landet förväntas öka från dagens 110 miljoner till 174 miljoner år 2050, vilket medför att hållbara lösningar gällande bevattning och gödslingsanvändning blir viktiga. Två avrinningsområden med olika karaktär gällnade intensifiering av jordbruk och topografi i Amhara-regionen i nordvästra Etiopien utvärderas utifrån kvävekoncentrationer i brunnar. Ett försök att förklara kvävekoncentrationer görs genom att utvärdera användningen av gödslingsmedel, mängd boskap och bevattningsvanor. Resultatet visade att det mindre intensifierade avrinningsområdet överskred WHO:s riktlinjer vid fler tillfällen än den mer intensifierade. Temporala skillnader i föroreningsnivåer kunde ses i specifika brunnar i båda avrinningsområdena, där WHO:s riktlinjer överskreds mest frekvent i juli och september respektive juli och november. Inga signifikanta korrelationer mellan nitratkoncentration och förklarande faktorer påvisades i någon av avrinningsområdena. Metoden som användes i studien kunde inte förklara de variationer som förekom i brunnarnas kontamineringsnivåer. Resultaten indikerar dock att orsakerna är platsspecifika och studier baserade på mer detaljerade data om odlingsätt och markvattenflöden samt andra påverkande faktorer, såsom avstånd till hushåll och boskap behöver göras då intensifieringen av jordbruket fortskrider.

Syftet med den här uppsatsen är att redovisa för de effekter som kan sespå odlingssystem samt livssituation hos småbrukande bönder i Östra Afrika efter ett införande av en liten biogasanläggning kallad "floating drum". Anläggningen genererar rötrester som används som gödslingsmedel i odlingssystem och biogas som bränsle i matlagningssituationer. Resultatet baseras på uppgifter från litteratur, fältstudier och en enkätundersökning. Uppsatsen har sin utgångspunkt från en fältstudie hos en småbrukande familj på landsbygden. Studien genomfördes i ett område som heter Kadongo och ligger i nordvästra Kenya. Familjen installerade en "floating drum" med hjälp av biståndsorganisationen Vi-skogen. Biogasen från en "floating drum" kan helt eller delvis ersätta ved, kol och fotogen som idag är de vanligaste bränslena för energiframställning i Kenya. Mycket mark och landområden har förstörts och förstörs eftersom dessa behövs för odlingar och träden skövlas för att få vedbränsle. Under de senaste trettio åren har mer än halva skogsytan i Kenya försvunnit. När biogas ersätter vedbränsle innebär det att många träd kan sparas. Insamling av ved för den småbrukande familjen är ett tungt och tidskrävande arbete och kan ta uppemot fyra timmar per dag. Arbetet på gården består även av att samla in vatten och sköta odlingarna. När veden ersätts av biogas förbättras familjens men framförallt kvinnans livssituation då det är kvinnan som står för det huvudsakliga arbetet på gården. Förbättringar kan även ses på familjens hälsa eftersom de inte längre behöver inandas den farliga eldröken. På odlingssystem kan olika effekter ses, bland annat i form av ökade skördar, förbättrad kvalité på grödor och ett minskat behov av kemiska gödslings- och bekämpningsmedel. Andra effekter som kan ses är att jämställdheten i familjen ökar och att kvinnan får en ökad social status. En installation av en biogasanläggning är en stor investering och risker för kvävningsolyckor samt explosioner föreligger vid användandet. Kunskap, information och utbildning är viktiga komponenter för att anläggningen ska fungera och inte bli stående ur bruk.