<p>Att mäta i trånga utrymmen medför ofta svårigheter av olika slag, bland annat är det är svårt att få långa siktlängder vilket ger en dålig etablering och orientering. Vårat uppdrag har varit att testa olika sätt att mäta på i trånga utrymmen som dessutom har en stor höjdskillnad.</p><p> </p><p>Vi har testat en vanlig roterande bygglaser för att se hur man kan överföra en ”riktning” mellan olika nivåer. Exempelvis om man mäter på en nivå och man sedan i ett schakt ska förflytta sig 20 meter till en annan nivå och fortsätta i samma nät.</p><p> </p><p>Vi har även testat att mäta med traditionell teknik, det vill säga med totalstation och måttband där vi har mätt och skrivit ner vinklar. Vi har då använt oss av vajrar som har hängt i ett högt ”schakt”. Vi har även använt oss av mätmärken så vi kan jämföra olika mätningar och resultat.  Mätningarna har skett mot vajrar och mätmärken på olika höjdnivåer i olika lokala nät. Sedan har vi transformerat det två olika näten till ett gemensamt via vajrarna.</p><p> </p><p>Vi har också testat en laserskanner som tillhör den nya generationens mätteknik. Vi har använt oss av laserskannern i samma ”schakt” som vi mätte med totalstationen. Istället för vajrarna använde vi oss av så kallade ”sfärer” till laserskanningen. Dessa skannas in från olika lokala uppställningar för att sedan i ett datorprogram sättas i samman till ett sammanhållet system. Samma mätmärken som användes med totalstationerna användes till laserskanningen där de istället skannades in.</p><p> </p><p>Resultaten var bra, men med tanke på att laserskannern har en noggrannhet på +- 3 mm så var det svårt tyda något från jämförelsen mellan de olika mätmetoderna. Bygglasern är att rekommendera då liten tidsåtgång prioriteras före höga krav på noggrannhet.</p>

Att mäta i trånga utrymmen medför ofta svårigheter av olika slag, bland annat är det är svårt att få långa siktlängder vilket ger en dålig etablering och orientering. Vårat uppdrag har varit att testa olika sätt att mäta på i trånga utrymmen som dessutom har en stor höjdskillnad.   Vi har testat en vanlig roterande bygglaser för att se hur man kan överföra en ”riktning” mellan olika nivåer. Exempelvis om man mäter på en nivå och man sedan i ett schakt ska förflytta sig 20 meter till en annan nivå och fortsätta i samma nät.   Vi har även testat att mäta med traditionell teknik, det vill säga med totalstation och måttband där vi har mätt och skrivit ner vinklar. Vi har då använt oss av vajrar som har hängt i ett högt ”schakt”. Vi har även använt oss av mätmärken så vi kan jämföra olika mätningar och resultat.  Mätningarna har skett mot vajrar och mätmärken på olika höjdnivåer i olika lokala nät. Sedan har vi transformerat det två olika näten till ett gemensamt via vajrarna.   Vi har också testat en laserskanner som tillhör den nya generationens mätteknik. Vi har använt oss av laserskannern i samma ”schakt” som vi mätte med totalstationen. Istället för vajrarna använde vi oss av så kallade ”sfärer” till laserskanningen. Dessa skannas in från olika lokala uppställningar för att sedan i ett datorprogram sättas i samman till ett sammanhållet system. Samma mätmärken som användes med totalstationerna användes till laserskanningen där de istället skannades in.   Resultaten var bra, men med tanke på att laserskannern har en noggrannhet på +- 3 mm så var det svårt tyda något från jämförelsen mellan de olika mätmetoderna. Bygglasern är att rekommendera då liten tidsåtgång prioriteras före höga krav på noggrannhet.

Geodetiska provfält är viktiga för att geodetiska instrument kan kontrolleras och kalibreras. Exempelvis så kan en längdbas användas för att kontrollera nollpunktsfelet hos en Electronic Distance Measuement. Provfältets höga noggrannhet möjliggör även att detaljpunkterna exempelvis kan användas för att kontrollera noggrannheten vid utsättning eller inmätning. Att hålla provfältets koordinater uppdaterade är viktigt för att bibehålla den höga noggrannheten. Tidigare forskning visar att kända punkter kan vara bra för att kontrollera GNSS-antenner innan de sätts i bruk. Precisionen av mätningar var något man valde att utveckla på Statens Institution för Byggnadsforskning i Gävle på 70-talet (Statens Institut för Byggnadsforskning, 1984). Byggforskningen byggde ett provfält i Mårtsbo där punkter mättes in som sedan redovisats i en koordinatlista. Till en början användes provfältet för att kontrollera olika instrument och mätmetoder, men nu har det stått orört under en längre tid. Denna studie görs för att ta reda på om punkterna i området har rört sig något sen 1977 då fältet upprättades och därigenom avgöra om punkterna måste tilldelas nya koordinater innan användningen av fältet återupptas.   Innan mätning kontrollerades och kalibrerades instrumenten som skulle användas. För att koppla stomnätet till SWEREF 99 16 30 och RH 2000 gjordes en statisk GNSS-mätning på de två mest öppna punkterna i nätet. Vinklar och avstånd mellan punkterna erhölls genom att använda satsmätning med multistation. För att få med alla detaljpunkter gjordes en koordinattransformation med hjälp av de gamla koordinaterna och de nya som mätts in. I efterarbetet bearbetades GNSS-mätningarna i programvaran Leica Geo Office. Satsmätningarna behandlades i programvaran SBG Geo och där gjordes två nätutjämningar, en med lokala koordinater och en med koordinater i  SWEREF 99 16 30 och RH 2000. Slutligen transformerades resterande koordinater från det lokala systemet till SWEREF 99 16 30 och RH 2000 i  programvaran Gtrans. Baserat på resultatet har signifikant deformation uppstått på flera av punkterna. De största förändringarna som skett är i plan 2,2 mm i P5 och i höjd 1,7 mm i P7. Noggrannheten som uppnåtts i denna studie är inte lika bra som tidigare, men ändå tillräckligt för att använda fältet. / Geodetic test fields are important because they allow geodetic instruments to be tested and calibrated. For example, the baseline can be used when checking the zero-point error in an Electronic Distance Measurement. The high accuracy of the test field will also make it possible to use the detail points for checking the accuracy of the measurements when surveying. Keeping the coordinates of the field updated is important to maintain the high accuracy of the points. Previous research shows that known points were used to check GNSS-antennas before commercial use. The precision of measurements was something that the Swedish Institute of Constructional Science chose to develop even further in the late 1970s. A geodetic test field was constructed in Mårtsbo where points were established and presented in a coordinate list. The field was at first used to control different measuring equipment and methods, but in later years it has not been used at all. The aim of this study is to re-measure and update the coordinates of the test field. For this study, the instruments was controlled and calibrated before any measurements. To link to the well-established points with known coordinates in the control network static GNSS-measurements were performed on the two points located in the most open areas and positioned in SWEREF 99 16 30 and RH 2000. The angles and distances between the points were given by using rounds of measurements. To get coordinates for every detail point a coordinate transformation was used with the measured points as control points. During the post-processing of the GNSS-data the Leica Geo Office software was used to compute the coordinates. The rounds of measurements with multistation were processed in the software SBG Geo and network adjustments with both old and new coordinates were carried out. Finally, the rest of the coordinates were transformed into the new coordinate system which was done in the software Gtrans.. The result shows that significant local deformation has occurred on several points. The largest of deformation in plane is 2,2 mm in P5 and in height is 1,7 mm in P7. The uncertainties of the measured points are a bit higher in this study compared to earlier one, but they are still good enough to be use in this test field.